Så var det då dags för Vasaloppet och jag kom i säng ganska tidigt. Tyvärr så orkade jag inte fixa iordning mina bästa skidor och jag tyckte att mitt andra par gick tillräckligt bra på StafettVasan. Och de hade jag bara putsat upp lite grand. Det pratades om att det skulle vara lite kallt i starten men sen bli lite mildare. Så lite grönt på toppen hade jag lagt. Det var ju rätt onödigt, skulle det visa sig. Jag vaknar upp och äter lite snabbt och tar på mig. Rauger, som också skulle åka, var uppe någon kvart innan mig och sen vaknade även Sjöströmmaren upp. Han skulle köra oss. Jag ville iväg rätt tidigt för att kunna komma fram lite i startled 6. Jag hade tyvärr inte seedat upp mig för jag tyckte att jag inte hade gjort mig själv riktigt rättvisa för det. Jag vägde typ 6 kg mer än förra året, dock hade jag tränat sjukt mycket mer inför året. Jag vet att jag skulle kommit fram minst ett startled iaf, om jag kört något lopp. Men men... När vi börjar närma oss så märker vi att det inte blir kallare och det kommer lite snöblandat regn. Dock så ligger det runt 8,5 minus och det är lite skumt. Jag springer till startfållan och märker att jag är sist dit. I startledet bakom är det kö men i mitt led så är det redan inlämnat och klart. Hmm... Nåja, jag tar det för vad det är och väntar in starten. En kompis till Sjöströmmaren tar mina saker och jag hade visst kommit på teve då. Sen går starten och så fort jag kan, när det blir lucka, så dunkar jag på. Jag lägger mig längst till vänster och får således fritt spelrum så fort det blir lite bredare. När jag närmar mig backen så tar det tvärstopp. Jag tar plats bakom en tant och bara följer rytmen. Jag märker dock rätt snart att det inte finns några led 6-åkare hos mig utan snarare bara led 7 och 8. Mycket konstigt. Sen morsar en bekant på mig, och även han kom från ledet bakom. Jag startade visserligen längst bak i mitt startled. Jag känner mig inte superpigg så när man kan åka om, på sidan där det inte är spår, så orkar jag inte hela tiden. Det får mig att fundera lite. Är jag inte bättre eller är jag fortfarande medtagen från den kalla stafetten? Nu märker jag att det är led 7,8 och 9, runt mig. Kanske även från 10:an. Jag förstår ingenting. Sen kommer man äntligen upp och då är det fullt i alla led och allt går i samma fart. Så håller det på rätt länge och nu känner jag mig jättepigg. Vid första kontrollerna så tar jag två muggar men jag går snart över till att trycka i mig tre muggar. Har jag inte laddat ordentligt? När jag passerat Mångsbodarna så känns det fortfarande väldigt bra men när det kommer backar så går luften liksom ur mig. Jag orkar inte. Jag hade väntat att jag skulle vara superpigg då jag passerade Sjöströmmaren men då hade backarna börjat och det var då jag liksom fick stanna och ta luft ibland. Riktigt surt. Jag märker att fästet suger fast och man skulle ha varit försiktig med grundvallan, den liksom drogs fast. Jag brukar vara van vid att alltid ha bäst glid men nu är det flera stycken som glider om mig och speciellt högfartsglidet är dåligt. Det släpper liksom inte på. Men det är ungefär som de flestas glid. Jag tar dock placeringar hela tiden och det verkar vara i ungefär jämn ström. Och ju längre loppet blev ju mer taggad blev jag. Jag ser en bekant och det skulle visa sig att han körde för min klubb, kul! Hade jag vetat det kanske jag inte skulle gett allt för att slå honom. Men han kändes stark men jag märkte att han hade rätt dåligt glid. Och jag fortsätter att kämpa och efter att ha tappat honom ett tag så verkar jag ha knäckt honom lite då jag bara stakade förbi honom. Men kommer det backar så kommer väl han och klättrar om mig så jag försökte bygga upp ett försprång. Jag tyckte jag såg honom igen, då det var runt 5 km kvar. Så jag kör allt vad jag har och när jag stakar i mål så bär knappt benen mig och "familjen" tar emot mig och blir riktigt rädda för jag är såå slut! :-0 De får leda mig till Sjöströmmarens bil. Jag såg sedan, efteråt, i resultaten att jag var typ 4 minuter före min klubbkompis och det borde innebära att det inte var han. Jag fick sedan höra att han tyckte jag hade vansinnigt bra glid och jag har ju sicklat hans skidor, för några år sedan, så jag var lite fundersam på varför han hade dåligt glid. Och javisst! Han hade förstås vallat dem... Stålsicklat är bäst. Återigen så fick jag mycket bra feedback på sicklingen och det är kul. Däremot så verkar det som om för tjock grundvallningen tog lite på glidet. Själv gled jag bättre och bättre och kanske var det när fästet nöttes bort alltmer. Mina skidor var också lite för mjuka men jag hann inte/vågade inte ta de lite för hårda skidorna som dock har sjukt bra glid. Min tid har jag skämts för men den blev 7.30 Dock lite kärvare än vanligt men jag hade tränat för så mycket bättre tid. Dock så tror jag att jag blev lite medtagen och det kan ha påverkat. Jag plockade 1845 placeringar från Smågan till mål, det kan jämföras med nästan 2000 förra året.

Nu kör vi vidare men blir det Vasan nästa år? Hmm...  

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...