Så var då sommarlovet slut och dags att börja igen på skolan. Som lärare alltså. Om nu någon skulle ha missat det. Vanligtvis så har jag nästan ångest då man skall börja igen efter långa lov och det är som om man bara väntar på att man skall bli ertappad av att inte kunna någonting. Typ att jag inte kan mitt jobb! :-) Men det är väl ett tecken på att man lyckats koppla bort jobbet kanske? Fast det verkar vara typiskt. Ju mer man egentligen kan om något, ju mer nervös är man. Ju finare bil, ju mer nervös vid besiktningen osv. Lite smålustigt. 

Hursomhelst så började dagen, på Elektron, med lite välkomsttal och lite annat innan en föreläsare drog igång. En riktigt skicklig föreläsare fast nästan med för mycket självförtroende på något sätt. En ruggig fart så man fick verkligen vara på helspänn och det hela spände över en massa saker. Men jag kände mig nöjd och jag tror att många gjorde det. Men, med facit i hand, så blev det rejält fel vid ett tillfälle när föreläsaren lyfter fram en person med rasistiska förtecken som ett föredöme för unga. En kollega påpekade hur det låg till och föreläsaren svarade lite lätt urskuldande att han inte kollat upp det på djupet, typ. Jag, och säkert många med mig, visste inte alls vem det var. Iaf inte förrän efteråt. Men all heder åt kollegan som konfronterade saken. 

Timmarna gick och efter lite lätt lunch for vi vidare till skolan och till lite mer prat. Sjukt trött efter dagen och jag orkade inte träna ens... 

Men det var kul att träffa nya och gamla kollegor. Men det var många som saknade Mr. N! :-/