Igår så snackade jag lite med några träningskompisar om att köra Stage 4 lite senare på kvällen. Stage 4 i Zwift alltså. Det är någon tour och jag hade ju deltagit i Stage 3 så nu var ju barriären bruten. Och det var ju kul men då benen var lite sega ville jag köra sent på kvällen i hopp om att återfå lite energi i dem. En annan kille nappade och vi bokade in klockan 19.00 Jag passade på att försöka plugga ikapp, på min bokkurs, men det är smockat med fakta och man blir grymt trött. Till råga på allt så har kursledaren ibland fotat av några boksidor på sniskan så man får sitta med lap-topen som en jäkla bok. Men tiden gick och snart var det dags. Jag behövde lite uppvärmning så en kvart innan var jag igång och började runt 1.0 watt/kg och så småningom steg det till 1.6, och däromkring. Ullis satt bredvid och körde Jungle Curcuit. Nu var det bara 15 sekunder kvar och med förra racet, i färskt minne, så vågade jag inte vänta längre. -PANG! Där startade alla och jag låg och tryckte rätt hårt i början för att inte riskera att sitta i en klunga för långt bak och inte orka avancera. Men jag kom nog alldeles för långt fram för när jag tänkte släppa lite så märkte jag att jag åkte bak lite för lätt och jag fick slita för min position. När man ser att man då har lååångt kvar, på racet, så tar det emot lite grand. Och ingen aktuell ranking syntes så det var mentalt jobbigt. Men jag försöker hålla min positition men ganska omgående så försvinner en rätt bra klunga framåt och "min" klunga delas upp lite här och där. Men när jag är inne i racet så märker jag att det är jag som ganska ofta är längst fram och det är klart behagligare att då bara släppa lite, för att få hjälp, än att jaga ikapp. Det är säkert också mentalt. Men jag försöker iaf att hålla mig ganska långt fram men det blir mindre och mindre grupper och mot slutet är det sjukt jobbigt. Och jag har alltid mycket jobbigare i backar och med Bergstadens ord, i färskt minne, att det avslutar uppåt, så var jag lite orolig. Och mycket riktigt! Med benen fulla av mjölksyra så kommer då den sista stigningen och det känns som jag blir omkörd av flera hundra stycken. Så sjukt irriterande. Jag känner igen några namn, från grupperna i slutet, och inser att jag inte kan ha tappat vansinnigt mycket. Jag ser att det bara är några hundra meter kvar och försöker att trycka men det finns inget kvar... Ah, så är jag i mål och jag bara hänger över styret... Jag lyckas ta mig av cykeln och får med mig min flaska med energi och tröjan, jag hade på mig i början. Jag lägger mig på det kalla klinkersgolvet och det är såååå skönt! Tröjan förstås under huvudet och jag känner hur jag klibbas fast på golvet. På mobilen, som ligger kvar på cykeln, så hör jag hur det plingar konstant. Det är väl "kuodos", från Zwift. Jag hör att Ullis ropar och jag försöker svara. Men det hörs nog inte så mycket. Jag tror jag behöver ligga i mer än tio minuter men jag är fortfarande tokvarm så det gör ingenting och jag orkar ändå inte resa mig. Till slut har jag då återhämtat mig och orkar mig upp. Riktigt nice att duscha av sig och jag var assugen på lite folköl och chips. Som tur var fanns det hemma och sen blev det lite sport på teve också. Ullis och jag började se på Safe Haven men det tog inte så lång tid innan vi förstod att vi redan sett den. Visserligen så kom jag inte ihåg slutet men det fick vara. 

7,7 km innan blev det och sedan typ 40,8 km, på loppet, och med 236 snittwatt. Lite konstig pulkurva, där jag peakade lite högre på 196, och lite för hackigt, för att jag skall tro att det är korrekta värden. Men jobbigt var det. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...