Tisdag och var det alltså äntligen dags för häloperationen. Eller äntligen och äntligen. När själva beslutet togs så gick det rätt fort men jag har ju haft rätt stora problem, i några år. Men så var ju det här med träningen... Nu skulle jag ju missa den sista, s.k., deltävlingen i Zwift tour. Men när jag kollar i Companion så ser jag att första "tävlingen" går klockan 06.00, som jag skrev om i förra inlägget. Men skulle jag orka upp och när jag tänker efter, så tvekar jag. Det är nog inte så bra att ta ut sig innan en operation, iaf.

Jag lyckas iaf komma upp men känner mig lite trött. Ullis kommer ned och pussar mig lycka till. Dock mest inför operationen. Zwiftandet tyckte hon var dumt. Så när starten går så har jag nog det i bakhuvudet och kanske medvetet håller igen lite. Den tidiga morgonen gjorde nog sitt till, också.

Jag hittar snart in i några grupper men kommer ofta i ofas efter uppförsbacken. Där får jag slita hund och kan ändå inte hålla ryggarna. Så det är tyvärr en hel del ensamkörning och det är synd. Jag ville ju mest glida med idag. Till slut är jag i mål och in i duschen och blev det ju Deacutan, istället för vanlig duschcreme. Gott om tid och jag kanske borde gjort en packlista... Men kläder, mobil och lurar, är nedpackade.

Framme vid tåget och på skylten så står det att tåget skall till Norrköping. Jag som aldrig åker tåg blir helstirrig, jag skall ju till Stockholm. Men snart kommer några bekanta och lugnar ned mig då de säger att skylten är trasig. Det lustiga är att det stod samma avgångstid. Men på tåget kom jag och jag fick göra som de andra. Peta på handtaget och så öppnade det sig visst. Sen nästa konstiga dörr och nu hade jag ingen att kolla på. He he, killen som aldrig åker tåg. Men jag kom förbi den också och sen gick det smidigt förutom när jag skulle knäppa in min position och den visade att jag hade en dygns promenad framför mig. Hmm, vad hände där? Den visade visst min hemadress. Så jag bökade med det där i säkert fem minuter och han på den tiden dessutom förflytta mig åt fel håll. Nåja, det var ju inte så farligt. Nu bara att traska och jag hade gott om tid på mig. Jag checkar in och det var visst bara bra att jag var tidig. Dock mycket väntan och jag blir lite groggy av tabletterna men får innan. 

Sen in på operation och tre stycken höll på med mig samtidigt. Somnade in skönt och i nästa sekund, känns det som iaf, så tittar jag in i någons ögon och jag är på uoovaket. Nice! Jag gillar verkligen att vakna upp ur narkos och för en sekund så kan jag vifta på tårna. De har avslutat med att bedöva hela underbenet och kanske hade inte allt tagit. För sen var det helt kört och det kändes som hela foten, och halva underbenet, var bortdomnat och det var för hårt tejpat. Men jag frågade, pinsamt nog, säkert 3-4 stycken om det inte var för hårt tejpat. Men är man groggy så är man. I några moment mådde jag lite dåligt men jag hade ju å andra sidan ett rejält underskott, på energi. Så efter att ha vräkt i mig, diverse saker, mådde jag som en prins.

Dock verkar det bli svårt att blidka läkaren om att komma upp på cykeln, i helgen... 🤔

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...