Söndag och Ullis och jag var duktiga och kom upp på våra Zwift-cyklar runt halv tio och jag tyckte det var lika bra att köra klart på mitt program som dock var rätt lätt idag. På "stress-level" så var det endast 22 och det var lägst hittills. Det blev 25,6 km på 53 minuter och sen in i duschen. Idag tänkte vi hälsa på svärmor och dricka lite kaffe. Vi hoppade in och köpte lite fikabröd och sen var vi där. Hon hälsade oss välkomna och strax satt vi och fikade. Jag skippade dock fikabrödet och kände mig lite nyttig. Fast det är nu ett måste om jag skall komma i form i höst. Det finns lite att ta bort. Jag frågade om jag fick vara lite oförskämd och kolla i en korsordstidning. Men det gick segt och det tog tid mellan orden och rätt som det är så kommer det ett samtal som var som en smäll på käften. Svägerskan ringer och gråter och halvt osammanhängande får hon fram att deras hus brinner och jag försöker få henne lugn och säger att vi kommer. Men först efter att ha försäkrat mig om att ingen är allvarligt skadad förstås. Vi åker ned direkt och träffar svägerskan och tröstar henne. Efter att ha varit där i några timmar så drar vi hem och eftersom sonen, i familjen, är på väg hem från sjukhuset, så passar Ullis och jag på att köra andra passet direkt. Men vi är stressade som sjutton då vi vet att de kanske behöver vår hjälp snart igen. Så det blir ett stressat pass och rätt som det var så var sonen hos oss. Vi bad han komma då våra barn hade tömt sin garderob på urväxta kläder. Så brorsonen traskade iväg med hela fem fyllda kassar och det kändes bra. Efter det så åkte vi tillbaka brorsan, med familj, och pratade lite. Det blev rätt sent men det var skönt att finnas där som stöd. De bodde hos en familj som är nära vänner till dem och vilket bra stöd de hade där! Riktigt skönt och jag hoppas att de känt att vi uppskattar det. 

Väl hemma så försökte även vi komma ned i varv och nu väntade sängen. En trist och omvälvande dag när ens bror, med familj, får sitt hus förstört av brand. Men jag har hela tiden gått in med inställningen att det bara är saker och det viktigaste är att man har varandra.