Det första jag slog upp, som gåtan på Facebook?, var ögonlocken och som vanligt tassade jag ut, i adamsdräkten, i köket och hoppades att ingen kunde se in. Jag satte in en kaffepod och när kaffet var klart tassade jag tillbaka med morgontidningen och löste som vanligt alla kryss och när det var klart så peppade Ullis mig, dock helt ovetandes, mig till att träna direkt på morgonen. Eftersom hon hade lagt träningskläderna i hallen, och de nu var borta, så utgick jag ifrån att hon sprungit till jobbet. Att bilen var borta hade jag då inte upptäckt. Så snart hade jag fixat mig iordning och jag hade redan sett att det gick en lugn group ride, vid 10.30 Det passade perfekt och när jag var klar för att cykla så var det lite väl kort tid kvar så jag inväntade eventet istället för att pressa några kilometer. Det rullade ut rätt sakta och snart så låg man runt 1,6-1,7. Jag kunde förstås hjälpt dem som kom efter men det är alltid svårt att veta vilka som behöver hjälp eller vilka som är där för att hjälpa. Jag råkade komma lite bakom en gång och en kille var direkt där men jag tryckte lite snabbt upp i över 4 watt/kg och flög ikapp klungan. Inte behövde jag hjälp när nästintill var krypfart. Och sen pratades det om sprint och det var välkommet att sprinta men nu kördes banan baklänges och det var stört omöjligt att veta när man skulle börja trycka på. På första varvet startade jag alldeles för tidigt och det blev en jäkligt lång sprint men kom ändå fyra, av rätt många. Sen skröt någon kille om att han slog oss alla fastän han... någonting. Hmm, det sporrade ju att försöka igen på nästan varv. Fast huvudgruppen blev allt mindre och den, i början, vänliga tonen från ledaren ändrades och man skulle bli diskvalificerad och allt möjligt om man drog ifrån. Trevligt. Jag gillade Packers från början men det här är ju lite larvigt. Och eftersom jag startade så tidigt så låg jag över fyrtio sekunder före och jag kröp fram länge och när de äntligen var ikapp så pratade ledaren om sprint igen och nu skulle jag ladda på. Jag såg till att komma längst bak, i klugan, och tyckte att jag väntat länge innan jag började. Men man hinner ju knappt börja förrän man är förbi och nu var det ju ingen återvändå. Tanken med att få hjälp av klungan var bort och framför mig, dock en bra bit, fanns två stycken som verkade trycka lite grand. Jag ökar på och tänker ha en bra fart men jag trampar, och trampar och trampar... Men vad f-n! Är jag aldrig framme. Avståndet bak är nu sjukt långt och till slut börjar jag få mjölksyra och jag ser ännu inte sprintportalerna. En kille framför mig är inom nära avstånd nu och tanken är att ta hjälp av honom men återigen så börjar jag för tidigt. Jag har absolut noll koll på vart det är och jag är givetvis en bit före honom, när det är dags... Och benen är lite spagettiaktiga och jag trycker absolut ALLT! Men det är dött och jag blir till och med omcyklad av killen bakom. Sen kör jag jättelugnt men de andra är ju över minuten bakom. Typ en och en halv minut. Typiskt! Och det för en sprint på runt tio sekunder. En riktig flopp allts. Och jag ser att ledaren nu upprepar det här med diskvalificering och jag ser att cyklister t.o.m drar ifrån gruppen. Jag kör iaf riktigt lugnt och det kommer lite grupper här och var, som jag är med i, men jag glider sakteliga tillbaka och vid slutet är ledaren nästan ikapp. Då säger han att han minsann skall visa hur en sprint går till och man skall få lägga sig i ryggen, på honom. Jag som dessutom skall cykla ett program, ikväll, och till råga på allt är riktigt mör, avstår. Jag kör några kilometer till och sen får det vara bra. När jag är klar så skall jag stoppa klockan och då ser jag att den inte ens är startad. Oops! Svettigt värre och jag får ta av ett pulsband som dryper av svett och förstås göra rent sen. Helt i onödan alltså. In i duschen och sen väntade lite plugg. Jag försökte mig också på ett svårt krypto men det fick jag ge upp sedan. 

Mot kvällen så var det cykling igen och då fick jag sällskap av Ullis. Vi startar samtidigt och nu är det klockan som gäller och vi kan pusha varandra. Jag fick dock vänta på Ullis som hade glömt att ladda sin iPad. Bara surt att inte veta HUR länge till man skall vänta. Men men... Efter tio minuter, kanske, så var vi igång och jag kände igen att det småkrampade i vänstra baklåret. Det kan också bero på just det paret cykelbyxor. Eller rättare sagt triatlonbyxor. De stasar en del. Men jag försökte fokusera så gott det gick och stampa ur benen ibland. Lite tuffare idag och nu var det återigen upp till 480 watt, dock bara i tio-sekundersintervaller. Första intervallen floppade jag lite på och tryckte inte på ordentligt. Sen insåg jag att jag inte behöver maxa direkt då det bara innebär att jag får trampa med sjukt hög kadens utan jag kan låta maskinen sköta effektökningen. Det innebär säker att 2-2,5 sekunder försvinner dock så på slutet så körde jag i några sekunder till. Passet gick helt okey och vi är ju fortfarande i uppstartsfasen. Värre pass väntar! Sen fort in i duschen för att förhoppningsvis se Victor Lindeslöfs United chocka Barcelona. Men det blev en flopp och det hade räckt att backlinjen, exklusive Victor, sög. Nu klantade sig dessutom De Gea, i målet. Men det var var klasskillnad men som de spelade så var det kört från början. Fast de försökte några gånger och med lite flyt kunde det sett annorlunda ut. Så är det i fotboll.