Upp på morgonen och jag kände mig lite trött. Lite irriterad över det så jag klädde snabbt på mig och gick ut på en promenad. Nu jäklar! tänkte jag och traskade på rejält. Det var så jag blev hyfsat andfådd i backarna och väl hemma igen så hade jag snittat 8.46/kilometer Riktigt grymt och jag fick för mig att det gick fortare igår men det var visst en bugg. Nu blev det dock bara 1,85 km men ändå. Bra start och jag hann precis duscha innan det var meet. Alltid lite småkänsligt att berätta för eleverna hur det är men snart var vi igång ordentligt och det underbara engagemanget fortsätter! Det här nya projektet, som jag fick Corona-anpassa, har mottagits kanon. Jag har snott lite från kollegan och satt min egen prägel på. Det känns jättebra. 

Efter första lektionen så var det full fart till skolan och nu skulle jag förbereda för de sista proven. Det var fortfarande två klasser som inte hade gjort det och nu känns det som det var ett tag sedan. Så jag ville vara ute i god tid för att skriva upp allting som är bra att tänka på. 

Efter det var det lika fort hem för att koppla upp mig på lärarmeet. Det hanns med det också och sen kom Ullis och vi gick och handlade. In med lite mat och sedan ned och jobba i källaren. Jag blev supernöjd hur bra och fast konsollerna satt. Sedan inser vi att de nog kom lite fel så vi får göra om en hel del... Suck! :-) Nu kände jag hur luften gick lite ur mig och vi avrundade kvällen med lite te och teve. Funkar det också! Men hur skall man tolka effekterna av operationen? Jag tycker mig känna mig lite piggare men kan det vara placebo? Det är ju inte riktigt den aha-upplevelsen man skall få, enligt en del. Och läkarna säger ju att man inte kan anse att operationen var lyckad då de ventrikulära exraslagen fanns kvar. Men ibland kan de försvinna med tiden och det ungefär på den tiden som varit. Men hursomhelst så skall jag tillbaka och vad jag förstått så fungerar det typ "bara" för runt 60-70 % på den första ablationen.