Ja, den här dagen hade lite allt av möjligt och det började ganska bryskt direkt med ett otäckt fall. 

Jag börjar med att röja lite i källaren och fortfarande kände jag mig lite urlakad efter den tuffa paddlingen i vågorna. Jag ringer Tim och undrar om han skall ha några gamla tidningar och jackor och han säger att han är utanför och kommer förstås in. Han hade varit hos tandläkaren och var visst ändå på väg bort till oss. 

Sagt och gjort. Vi går ned i källaren och sen händer allting blixtsnabbt. Jag trampor på en sprayflaska, då jag är ouppmärksam, och den glider snabbt iväg med min över sig och jag dråsar stenhårt ned i golvet men tyvärr över en stor verktygslåda och både jag och Tim blir chockade och han vill snabbt dra upp mig men jag halvskriker att han inte skall röra mig för jag måste röra mig snabbt men försiktigt nere på golvet. Det gör vansinnigt ont på min vänstra överarm, strax nedanför axelfästet för det var där som all min tyngd kom. Halvt blåslagen kommer jag sen upp och Tim är klart bekymrad för det såg hemskt ut. 

Jag försöker att röra mig och vara som vanligt men det gör ruggigt ont. Tim säger att jag kan slänga allt som jag visar upp men säger också att jag skall vila nu och inte göra någonting. Det är snällt och gulligt och kanske har han rätt. 

Dock behöver jag få hem motorcykeln så efter lite vila så traskar jag bort med min hjälm då de inte svarade i telefon. Den borde ju vara klar nu. Jag ser att den står på laddning och snart kommer min verkstadskille och vi snackar lite grand och jag försöker starta den men den går inte igång och jag blir lite bekymrad. Han föreslår att den skall stå på till imorgon men efter några minuter, då den varit på laddning igen, så vill jag starta. Samma fenomen hände hemma att den startade först efter att ha varit på laddning en andra gång och mycket riktigt så drog den igång nu och killen blev rätt förvånad. Det är som det blir en supercharging. 

Jag betalar och drar iväg men den bara hackar och känns jättekonstig och jag åker tillbaka men han säger att han bara bytt drivpaket och bytt olja och vi förstår ingenting. Det börjar pratas om att ställa in tändingen och lite annat men jag sade att den gick ju bra nyss. Efter lite snack med en annan så kom vi fram till att den faktiskt stått ett tag och det var dessutom lite bensin i så i med bensin och lite k-sprit så borde det bli bra. Det får dock bli imorgon, innan besiktningen. 

Jag åker hem och ställer in den och möter snart upp Ullis. Det blir lite mat och sen direkt in till Nyköping då hon skall fixa naglarna. Vi hinner dock in en sväng på Rusta och köpte lite galgar till husvagnen och billigt kaffe. Vi morsar på en bekant och hans nya flickvän.

Sen åker jag och lämnar Ullis och passar på att åka bort och tvätta bilen och får förstås köpa ytterligare ett tvättkort fastän jag tvättar på samma station igen. Undrar var jag har alla tvättkort någonstans...

Sen tillbaka och jag får vänta lite då hon inte är klar. Jag ser att ett par tar upp någonting som någon glömt kvar på en bänk och undrar vad det var. Jag satt ju för sjutton på bänken mittemot men såg inte prylen innan. 

När Ullis kommer ut så funderar vi på kaffe men Espresso House skulle stänga om tre minuter så vi bestämmer att vi tar kaffet hemma istället. 

Väl hemma så blir det lite kaffe innan vi bestämmer oss för att åka ut till Stensund och springa. Jag känner mig helt slut och kan knappt gå, hur skall jag kunna springa? tänker jag. 

När vi kommer fram så har Primetime startat och då jag missade den klockan 20.00 så tänkte jag vara med nu. Två frågor kvar och jag missar, surt. Igår så låg jag även jättebra till när det kom en fråga om Alla vi barnen i bulleribyn och där rök jag så det skrek om det. Jag vet ju inte ens vad barnen heter och än mindre vilken gård de bor på. 

Så var det då dags, det gick inte att dra ut på det längre. Vi börjar jogga och det känns direkt att det går klart bättre än jag trott men givetvis flåsigt. När vi skall ut i skogen så träffar vi pappan och sonen i den familj som tog över värdskapet och vi känner att vi inte kan springa vidare utan pratar lite med dem. 

Sen iväg igen och nu är det backarna ja. Med nedfallna träd och det är fullt fokus på att trampa rätt bland stenar och rötter. Ett varv klart och det känns bättre än sist. Skam den som ger sig. Vi pratar lite om lopp och Ullis föreslår att jag kanske skall styra om till Jönköping nästa år istället och det låter ju smart och jag springer och tänker på det. 

Sista backarna och det är tufft. Ullis har återigen ökat farten men jag känner att jag orkar hänga på och säger inget om det men så mycket mer fartökning går inte. Det blir bara 3,5 kilometer men spåret är bland det tuffaste så det gör ingenting att det är lite kortare. 

Vi går sedan ned mot vattnet och nu hinner man kylas ned och jag börjar fokusera på att liksom bara göra det. Gå ned och sen slänga sig bakåt. Jag märker att Ullis börjar tveka så jag går förbi henne och bara går ned. Ah! Det gick bättre än väntat. Ullis ser lite lätt chockad ut och undrar vad som hänt. Det är ju jag som är värsta badkrukan och det gjorde nog att hon också gick i idag. Efter en kort stund så känns det riktigt bra men några minuter fick räcka. 

Jag passar på att duscha av mig då jag ändå var naken under handduken. 

Sen hem och vi tittade lite på Allsång på Skansen och snart märker jag att Ullis sussar under mig då hon låg och vilade i knät. Vi går mot sängen då vi hör en stressad Felix i dörren. 

Han kommer in och vi ropar men han är lite uppjagad. Det var något som morrade i busken, säger han. What?

Jag tittar ut genom fönstret men ser ingenting. Jag går och hämtar en kraftig pannlampa och snart går vi ut försiktigt och lyser lite överallt. En fågel verkar stressad och kraxar i ett träd men vi ser fortfarande ingenting. När jag är på väg in så hör jag tydligt ett dovt morrande bakom mig och jag blir livrädd och skrikandes så springer vi in. Men vad fan var det där, tänker jag. Ullis har vaknat till och vi går och lysser genom fönstren och det är knappt så jag vill öppna det. Sen öppnar vi det och tittar och tittar men ser ingenting. Jag vågade knappt säga vad jag tänkte men det var som om det var en demon för det gick liksom inte att lokalisera precis var det kom ifrån och vi såg ingenting. Riktigt obehagligt och jag fattar ju att det inte var en demon men det var ändå läskigt. :-)

Jag funderar på grävling men har för mig att de mer skäller och orkade inte googla det då. Det fick bli imorgon. Ullis förvarnade att jag kanske fick följa henne ut imorgon men skulle hon sett mig sprungit så hade hon insett jag var det sämsta stödet, ha ha!