Söndag och idag skulle vi lämna över värdskapet så vi försökte sy ihop några lösa boliner men det gick inte riktigt. Dock så lämnade vi förstås över dem så det inte skulle hamna mellan stolarna. Vi passade också på att röja upp de sista högarna och jag klippte lite runt husvagnen efter att Ullis hade hittat en handgräsklippare. Först var det dock simning för Ullis och Gisela. Det skulle nog bli ett gäng men väder och vind men framför allt längden påverkade. De skulle försöka simma runt stora ön vilket skulle bli runt 3,5 kilometer och det slutade med att det bara blev Ullis och Gisela. Tyvärr rätt stora vågor. De skulle visst simma moturs och det kanske inte var det bästa beslutet för nu fick man de öppna vågorna rakt emot sig och som ön låg så hade det varit klart mer gynnsamt att göra tvärtom. Hursomhelst så drar de igång och till en början så kan jag stå upp och paddla, för det var det jag gjorde, SUP. Efterhand så ökar vågorna och när det är runt 40 centimeter så får jag gå ned och jag är helt slut i bålen. Gisela drabbas av lite lätt panik men är snabbt över det och nu är det snart värre än det var i Kalmar Ironman 2015. Själv så åker jag nästan mer bakåt än framåt och får slita som ett djur med min stora bräda fylld med luft. Jag vågar ibland gå upp på knäna då jag får mer kraft men höftböjarmuskeln får jobba konstant och när jag sitter ned så är det mer ställningen som sliter. Runt ön så är det enorma vågor och tjejerna far upp och ned och det är ett under att ingen får en riktig kallsup. Jag försöker att hålla mig lite nära men det är svårt att navigera och jag vågar liksom inte vända mig om för då är jag rädd att åka i. Till slut så är vi längst bort och då får de vågorna i ryggen men även flytbojarna så vi bestämmer att jag tar dem och lägger dem på brädan. Nu får jag det löjligt lätt och bara dras med i vågorna och det är en välbehövlig vila för jag nästan skakar i kroppen. På läsidan, av ön, försöker jag stå upp men det går bara inte, jag är helt slut i kroppen. Sen är vi nära och nu är det lite öppet hav igen men nu är det som det var i början - lite mindre vågor. När jag känner att de inte behöver skyddas från varken svanar eller båtar, oskyddade som de är utan bojar, så drar jag på och kommer lite före och filmar dem sista biten. Grymt jobbat tjejer men även jag skall faktiskt ha en liten klapp på axeln för jag kan inte komma ihåg senast jag var så här slut. Dock blev det det ju väldigt blandat för mig då det var jobbigt och då det inte var det. De avslutade med några hopp från bryggan och var glada och belåtna. 

Sen var det då det som jag skrev ovan och när det var dags att lämna över så fick jag dra hem och hämta värdmobilen då jag glömt den hemma. Vi tar en sista runda och ser att det kommit en ny husbil och det känns lite oklart, återigen. Det var någon kurs och det skulle vara öppet på campingen men när läste han det... Det var lite flummigt och vi försökte ta betalt men då verkade inte swish fungera och även det lät lite konstigt. 

Efter överlämningen, och lite (!) skrivande i loggboken så slappade vi lite i vagnen innan vi åkte hemåt och avslutade med Lyckoviken.