Fredag och helt klart så hade någon "skvallrat" på jobbet om några av mina tankar och åsikter. Nåja, jag brydde mig inte så mycket och lite kul var det på slutet då allt hade gått bra som vanligt. Ändå skall någons fel läggas över på mig. Så skumt! Jag blev sjukt paff då jag kände att jag verkligen lyckats bra och ändå skall det hittas någonting. Jag kunde ändå hitta något i kritiken men förstår verkligen inte varför det skall vara så svårt att berömma andra? Jag har testat det än mera i min situation och det är nästan så att de blir förvånade. 

Jag reagerade nog nu mest på att bli tyst och lät de bero. Sedan var det helg och jag började ta mig hemåt. På bussen var det som vanligt en massa snack med elever och nu var det några som hade svårt att hålla sig för skratt och det var flams typ hela bussresan mot terminalen. Ibland på annat språk och en tjej, med utländsk bakgrund log hela tiden. Det var väl inte rumsrena ord. 

Sen fick jag vänta på landsortsbussen men fastnade konstant med många olika elever och det är alltid kul. 

Idag skulle Ullis iväg på sin vårfest, med jobbet, men jag skulle hinna hem först. Det var visst cowboy-tema och Ullis, som brukar ha rätt, gissade att Rednex skulle komma. 

Vi hinner träffas någon halvtimme då Line är sen och hade Ullis rätt även där? Ja, det förtäljer inte historien men historien har en tendens att upprepa sig. Ha ha! 

Ullis och jag hade gjort upp en plan om att jag skulle hämta bilen då jag ändå skulle leverera den gamla bilen till Trosa och så fick det bli. 

Jag är lite seg så det dröjer någon timme innan det blir fart på mig men när jag är i Trosa så kommer jag på att jag glömt att hämta ut reservdelarna till bilen. Men då! Jag vänder tillbaka och åker och plockar ut grejerna. 

Sedan tillbaka och jag knackar på hos en familj som undrar vem jag är och jag förklarar att jag skall lämna en bil.

Jag ringer sedan mekanikern och berättar att bilen är lämnad men såg på protokollet att det var yttre styrled som var fel och undrar vad jag sagt till honom men det var lugnt. Nu hade jag snurrat ihop alla delar men det hade blivit rätt. 

Jag gillar verkligen inte att mecka och det låter kanske lite konstigt då min far var så himla dan i det. 

Jag gick sedan och hämtade nya bilen och passade på att beställa en pizza på Piccolino. De har blivit bra igen. Ett tag hade de tappat stinget men sista halvåret, typ, har de varit riktigt bra. Kanske lite dyrare också, när jag tänker efter. 

Jag käkade pizzan och tittade på efter fem, på teven. 

Jag försöker plugga lite också men det är svårt och jag är nog för sent ute men lägger några timmar innan jag vill träna och går ned i källaren. 

Det blir det vanliga passet och det känns rätt okej men jag känner av halsen och det är förstås vitlöken, på jobbet. Det var några konstiga köttbullar som var mycket vitlök i. Jag tog dock bara en då jag ville sprida ut riskerna men den var stor och fyrkantig. Såg mer ut som någon typ av köttfärslimpa, faktiskt. 

Nåja, det blev ett helt okej pass och jag duschar av mig. 

Sedan blir det lite mer plugg och nu börjar det likna något men frågan är om jag hinner få in ordentligt med svar då jag håller på med en studie. 

Ullis hör av sig och vill bli hämtad och det gör jag så gärna. 

På kvällen är vi rätt så trötta och hon berättar lite och det var förstås Rednex som var där och spelade. 

Inledning

Då jag gör en studie om barns utsatthet på nätet, och ligger efter, behöver jag snabbt få in så många svar från möjligt och jag riktar in mig mot de som har barn i låg- och mellanstadiet. Jag är jättetacksam om ni kan ställa upp och studien är helt anonym och ni får gärna sprida den men jag kommer samla in resultaten redan nu på söndag kväll, den 26 maj. Men omröstningen får vara kvar ett tag då den är intressant och förhoppningsvis kan den göra skillnad och försvåra för förövarna.

Bakgrund

Det som slagit mig, när jag arbetat med en kurs, är att vi äldre liksom lever med internet på ett helt annat sätt än den yngre generationen. Det får mig att vilja undersöka om det faktiskt är så att vi låter barnen leva fritt i den digitala världen utan att egentligen ha någon insyn. Det jag vill undersöka är om det förhåller sig på det viset och, i så fall, hur utbrett det är.

När en annan var liten så fanns det inget internet och det var enklare för ens föräldrar att ha koll på en och när man var åtta år så spelade man fotboll, lekte ”burken” och slängde sand på varandra. Nu är barnen ute på sociala plattformar och tyvärr ofta, som det verkar, utan insyn.

Visst fanns det faror även då en annan var ung men jag tror att glappet nu är så stort så vi behöver konkretisera det och synliggöra om det är så att barnen får surfa fritt på nätet. Ingen skulle skicka ens barn genom mörka gränder själv men tänker vi likadant när det gäller att surfa på nätet och får mobiltelefonen följa med in i sovrummet på natten?

I min roll som lärare så är det viktigt för mig att förstå vad barnen har med sig i ryggsäcken men framför allt för att jag bryr mig om människor och vill hjälpa till om jag kan. Jag vill också försöka göra skillnad så att inte barnen är oskyddade på nätet.

Syfte

Jag vill alltså undersöka hur bra koll föräldrarna har på sina barns surfande och även om det finns tillfällen då barnen kan vara helt själva när de surfar. Om det är så att det är ett stort glapp så vill jag synliggöra det glappet så att det förhoppningsvis blir säkrare på nätet för barnen. Jag tänker att jag vill rikta in mig på barn i låg- och mellanstadiet då jag tror att det är då man är som mest utsatt.

Omröstningen finns här till höger i bloggen!