Lördag morgon och idag skulle vi träffa en liten gosig bebis men först ville vi träna. Jag såg att det inte var något som passade mig och jag valde därför mitt egna pass och tog en bana jag inte kört förut för att plocka några extra poäng. Jag tror att det fungerar så . Det var dock en väldigt kort bana så på det sättet var det lite trist. 

Som vanligt så fungerar inte den automatiska wattkontrollen, ERG, så bra så jag får själv hålla koll på hur hårt man skall trampa men efter ungefär halva tiden så verkar det funka igen. Snittpulsen blev 137 och det indikerar nog på att jag antingen höll lite högt i början eller så är jag inte fullt återställd. Det var i alla fall ingen katastrof och jag kan nog köra på igen. 70 minuter och snart satt vi i bilen mot Oxelösund. 

Vi möter upp Karin och Elli samt förstås deras lilla bebis Stellan och jag tar direkt vagnen och plockar sedan upp honom och det är så gosigt. Han protesterar inte alls och han är ursöt!

Gott käk med trevligt sällskap och kaffet tog vi sedan hos dem där jag även provade VR-glasögon men jag känner att jag måste sätta mig ned då jag annars kommer att ramla. Det är superäckligt! Dock även supercoolt! Hjärnan får ju spel och förstår inte vad som händer och givetvis ville jag prova en bergochdalbana! :-D

På kvällen blev det Melodifestvalen och det får man ju förstås inte missa. Maria Sur var ju överlägsen idag. 

Fredag och jag var lite småseg och det börjar märkas att jag trappat upp träningen. Efter lektionerna så var det som vanligt full fart till bussen och jag känner att jag måste ta en vilodag. Det känns i hela kroppen och då får jag ta och lyssna på den. Jag brukar inte mjäka men nu var det nog dags. 

Väl hemma landade jag i att försöka bokföra vad jag hade för böcker och fick väl in ett större gäng, typ hundra stycken. Det är rätt kul och rätt så viktigt att man får en bild av vad man har så man inte köper dubbelt vilket redan har hänt. Lejontämjaren, av Camilla Läckberg, har jag visst tre stycken av nu men det blev bara så av böckerna jag fått och köpt paket av. 

På kvällen blev det bara mys och teve. Riktigt skönt att ta igen sig. 

Torsdag och efter lektionerna var det återigen dags för lite pingis med duktiga John. Han är superduktig men på något sätt har jag hela tiden lyckats vinna våra matcher. Av kanske 25 matcher har jag förlorat två och det låter ju som jag skall vara överlägsen men så är det absolut inte. Det är så sjukt jämna matcher och mer rättvist vore väl kanske ett resultat på kanske 15-10, till mig då. 

Idag var det en chock i början för jag hade inget att sätta emot och han vann övertygande första set och jag blev skakad i grunden. Vad f-n! tänkte jag. Sen lyckades jag kvittera och även ta tredje set innan han tog fjärde och vi tvingades till ett avgörande femte set. Där lyckades jag bäst men i något set så var vi uppe i 26-24, om jag inte minns alldeles fel. 

Kolla gärna på min Insta (enklaresport) för lite coola bollar. 

Sen hem och idag kunde jag gå lugnt till bussen, tänkte jag. Sen dyker det upp en elev som glömt sin jacka men då jag vet att det var en städtant där så var jag taskig nog att be henne gå dit och knacka för annars skulle jag missa bussen. Hon blev lite sur men jag hoppas hon förstod. Hon höll också på att missa bussen men jag hoppades att hon skulle hinna. Själv skulle jag få vänta någon timme om jag inte kom iväg nu. 

Jag var rätt trött efter pingisen och idag höll vi på i en hel timme faktiskt. 

Väl hemma så äter vi och tiden drar iväg lite och jag inser att jag inte riktigt kommer hinna ta emot löpgänget utan messar och hoppas att de kan sköta sig själva, igen! 

Jag hoppar upp på cykeln och Ullis är redan igång. Konstigt nog så har jag fortfarande två etappar som det står att jag inte kört och jag vet ju att jag har kört dem så det är surt. Det blir dock mitt egna program och kanske, kanske orkar jag köra en av mina stages igen. Så kanske jag får dem avklarade i systemet. 

Det går bra men jag är trött och känner av en ökad puls i slutet av passet så att köra race lockar inte det minsta och nu ser jag att en cykelkompis har svarat på en fråga om Touren och han säger det jag redan vet. Det skall ju vara avbockat och då det är två minuter kvar så bestämmer jag mig för att ändå köra racet igen. Det blir dock kortast möjliga och det innebär C-race. Jag börjar lite lugnt men det ökas efterhand och jag spurtar själv i mål, lite i ingenmansland men nöjd att jag kunde spurta ifrån några som jagade. 

Efter duschen gällde det att komma ned i varv men det blev lite väl sent. Pust!

Onsdag och mötena blev inställda så jag kunde jobba hemifrån istället och så fick det bli. 

Iväg med bussen väl hemma så var det snart träning och Ullis skulle på Core. Jag hade som vanligt bokat lite sent och insåg relativt snabbt att det var kört att få en plats och ställde in mig på att köra crosstrainer istället. 

Det blev prick 15 kilometer på 50 minuter och med motstånd 13. Det är där jag brukar ligga och 13 är nog max och på längre pass kör jag på motstånd 12. 

In i duschen och jag var snabbt ute för att inte Ullis skulle vänta för länge. Då ser jag en gammal elev som jag kände att jag inte hann prata klart med sist på gymmet och jag och Ullis hälsar lite på henne och hennes mamma. Där och då så kände jag att jag inte hann eftersvettas så snart var jag lika blöt som innan duschen och jag fick be om ursäkt men hann ändå prata lite mer med henne. Jag var visst oerhört saknad och det känns ju både bra och dåligt. 

Väl hemma så gick vi och lades oss rätt tidigt, riktigt skönt faktiskt. 

Tisdag och det var full fart på skolan som vanligt på tisdagar. Hem och på bussen så sov man djupt och väl framme så är man som ett vrak. Det har hänt förr men nu kändes det som motivationen till att både träna och coacha var som borta. Det gick bara inte att förmå sig till att ta sig till träningen och tiden gick. Jag känner verkligen att motivationen är i botten för att ge sig ut i kylan men jag vet också att kalla och slitiga pass härdar kroppen och psyket. Tomas lovade dock att ta passet och jag ställde in mig på lite varmare källarcykling istället och all träning idag var en rejäl bonus. 

Det blev en liten stage och sedan avslutade jag med lite fricykling men även det var svårt då man triggas att höja farten hela tiden. 

Sen blev det lite te framför Biggest Loser. 

På träningskontot kunde jag loggá in nästan en timme fastän jag var så låg innan. 

Måndag och som vanligt så har jag en stor lucka på morgonen och jag försökte komma ikapp med lite tråkiga men dock viktiga uppgifter. Dock så gör jag lite fel i excel då jag inte riktigt vet hur man skall förenkla en uppgift utan får istället fylla i varje flik istället för bara en flik. Nu har jag säkert också varit inne och ändrat för mycket så det blir svårt att återställa. Nåväl. 

Efter skolan var det möte och sen handlade det som vanligt om att springa till bussen för att inte bli alldeles för sen hem. 

Hemma så körde jag Stage 8:a, som är den avslutaden delen på Tour de Zwift men jag har i och för sig missat Stage 1 men den kan jag ta senare. Vid uppsamlingsheaten. Tyvärr så står fortfarande stage 2 som okörd men den har jag kört och fått upp en resultatlista på. 

Själva loppet blev rätt tufft och jag kämpade för att hålla min position och försökte hela tiden komma framåt i fältet. Det blev 47 minuter och jag fick en snittpuls på 155 slag i minuten. Snittwatten blev 254 watt. Sedan tittade vi på Biggest Loser. Jag förstår inte riktigt grejen med att de skall köra så hårt hela tiden. Det vet ju alla att det är bättre att köra lågintensivt och länge om man skall gå ned på rätt sätt. Här blir det som ett mantra att köra hårt i Biggest Loser. 

Söndag och idag skulle vi ta en tur till Stockholm, för att kolla på någon lägenhet till Felix. Dock ville Ullis ut på en löprunda men jag kunde knappt stödja på benet då jag fått värsta knäsmärtan. Det verkade bli lite vila för mig och det verkligen gnagde i kroppen. En viss oro fanns att jag skulle missa några träningsdagar för nu var jag verkligen igång. Troligtvis var det ökningen som bidrog till överansträngningen men framförallt var det löppasset i fredags. Jag var ju inte van att springa så långt och nu blev det lite längre och dessutom på hårda ojämna spår i skogen. 

Hursomhelst så passade jag på att lägga in en massa böcker i excel-filer och jag hann med en hel del och nu har jag lagt in lite över 200 böcker åtminstone. Alltid något. Sen var det relativt bråttom och snart satt vi i bilen på väg mot Södermalm. Det verkade vara lite halt och nu började snön falla också. På nyheterna så pratades det om 4-5 centimeter och det är ju inte hela världen men dock nog för att få en bil att snurra om man trycker på. 

När vi kommer fram så varnar appen för en olycka men vi verkar klara oss precis och hittar även en parkering och det var nog tur för bilarna cirkulerade som bara den där vi var. 

Vi kollar in lägenheten och den var nyrenoverad till bara tusen och alla vi tyckte den var kanon. Det var väl läget som inte helt föll Felix i smaken men ändå helt okej. 

Sen mot nästa lägenhet och vi passerade nu olyckan och det var en rejäl smäll. Två bilar inblandade varav den ena bilan kört över en stolpe och det var stolpen där man skall trycka för att gående passera över vägen. Bara hoppas ingen blev allvarligt skadad. Det var nästintill mos av bilen och den kraftiga stolpen låg under bilen. 

En kaffe hann vi med innan nästa lägenhet och den var rätt liten men ändå mysig med balkong. 

Sen sista lägenheten och den var rymlig men mycket som strulade men allt kan man ju fixa. Det är ju en penningfråga och det kanske är bra att det strular lite här och där om priset går ned. 

Den första lägenheten verkar dock vara prio ett men det kanske är många om budet. 

Sen hem och vi åt lite mat på Ikea och kollade runt lite där innan det blev en tur på affärerna på andra sidan gatan. 

Väl hemma så kände jag att det kröp i kroppen och jag försökte köra sista etappen i Tour de Zwift men det gick inte att komma in så jag körde mitt egna pass och det uppskattade nog knäet. Det blev 70 minuter, varav tio minuters uppvärmning och resten gick i 185 watt men jag har aldrig känt mig så stark och snittpulsen på hela passet låg på låga 133 slag i minuten. Skumt! Tidigare verkar samma pass legat mellan 138-144 slag i minuten och träningen verkar gett effekt. 

En dusch på det och sedan tittade jag och Ullis lite på teve men vi hittade inget vi verkligen ville se och det blev snart sängen.

Lördag morgon och jag tyckte det var dags att kolla av om min viktnedgång går bra och jag hoppade upp på vågen och den pekade på en perfekt minskning och det syntes nog också. Fettprocenten på vågen visade också att det inte bara var vätska och jag kände mig supernöjd. 

Sen var det bara att traska mot gymmet. Som vanligt så hade jag ingen plats men jag ställde mig på crosstrainern och bara matade på lite sådär lagom. De andra körde på riktigt hårt och snart var även löpbanden bredvid mig fyllda och det blev rätt varmt i lokalen och man svettades ymnigt. Det blev 50 minuter prick och jag drog i princip i mig en liter vatten. 

In i duschen och snart var jag och Ullis på väg hem. 

Väl hemma så bokade jag tåg till StafettVasan och det var skönt att ha det klart. Lite synd att den inte gick då jag ändå hade lov så nu blir det lite kort tid i Mora men jag måste ju jobba också och sen på söndagen skall jag och Ullis hålla i Vasaloppsspinning i Vagnhärad. 

Sen drog vi till Stensund och gick en promenad i solen och efter det åkte vi och åt på Ica Trossen. Där träffade vi en bekant och pratade en stund innan vi drog vidare för att kolla på invigningen av den nya multihallen. Där jag egentligen skulle ha jobbat men nu blev det inte så. Det var ett sjukt imponerande bygge och det var så man tappade hakan. 

Det blev en kaffe där och de bjöd även på fika och man tog en muffins men den var alldeles för stor så jag fick ont i magen efter ett tag. 

Vidare till nästa ställe och nu var det Tim och Cilla vi skulle besöka. Lite kaffe och fika även där och det blev ännu värre i magen och det var så man fick en sockerchock. Trevligt att besöka dem förstås och man fick gosa lite med katten. 

På kvällen så skrev jag in lite böcker i en excel-fil och sen var det förstås Melodifestivalen och det får man ju inte missa. Rätt okej men när man hörde Cornelia Jacobs så förstod man hur låg klass det var på resten av startfältet. Min favorit, Loulo, åkte ut utan pardon. Synd då jag gillade den men gillade Jon Henrik bäst.