Söndag morgon och jag hade sovit riktigt bra! Några fåtal, korta perioder av vakenhet skvallrar smartklockan om och snart satt vi och åt en rejäl frukost. Eller rejäl och rejäl. Jag drog i mig fyra smörgåsar. Historien om varför det heter smörgås är rätt kul faktiskt. Den fick jag lära mig då jag kollade igenom Mia Törnbloms böcker häromdagen. När man kärnade mjölk så flöt bitar av smör upp och drev omkring som små gäss och den "gåsen" kunde man ta och bre på en skiva bröd. Det var så lyxigt så till slut blev det ordet smörgås men började använda. 

Efter frukosten tänkte vi gå ut och fixa med tomten men det regnade ju konstant och jag försökte få Ullis till att vi borde träna i källaren då det regnade och ta tomten senare. Men hon var obeveklig, ytterligare en sak jag älskar henne för, så snart stod vi i regnet och lastade på en massa ris på släpet. Helt dyngsura åkte vi då till soptippen och slängde både ris och övrigt skräp. Ullis hade sett att det låg fina böcker slängda i en container för just böcker men det är ju lite surt då vi själva samlar på böcker till vårat kommande bibliotek. 

Sen hem och nu var vi sugna på lite lunch. Vi tänkte åka till Piccolino men med släpet vara det ingen höjdare att parkera där och när jag stod och funderade på hur jag vågade parkera så smet det emellan en bil. Antingen kunde vi åka och ställa av släpet, men vi skulle snart använda det igen, eller så tar vi och åker till Sille Krog. Vi väljer det senaste alternativet och där finns det förstås mer yta att parkera. Dock ingen självklara plats men jag hittade en plats som borde var okej. 

Efter lite strul med vilken kö man skulle stå i så var det en snäll farbror som sett att vi väntat ett bra tag och han lät oss gå före i den första kön vi stått i. Det visade sig att en tjej öppnade en ny kassa och när ett annat par gått dit och ingen annan så gick vi också dit. Problemet var att han sedan blev kvar och fixade korv till fler och fler utan att gå tillbaka till sin kassa. 

Nåja! Det blev korv och sedan var vi sugna på en glass men den fick vänta. Ullis ville ha mjukglass. 

Vi stannade till på Västerljungs Blommor, eller vad det heter, och där kikade vi runt lite grand. Snart hittade vi några blommer och åkte hemåt. Dock blev det en mjukglass på OK. Är det förresten någon som även säger Q8 efter OK. Av oss lite äldre alltså. 

Snart var vi hemma och Ullis hade nämnt att vi kan sikta på träning runt 16 och jag kände att jag skulle bli trött om man skulle ta en liten siesta men Ullis vilade ut lite. Jag höll på att fastna i sängen men lyckades kämpa mig ifrån den och går ned och tränade. Jag såg på min träningsapp att jag hade över sex mil kvar tills veckomålet och då jag inte tränat en massa annat så bara måste jag klara av det. Jag satte igång och companion fungerade inte första timmen men det gjorde också att jag hade tid att försöka klura ut varför jag inte kunde se alla flikarna men kunde se förut. Speciellt den där man kunde ställa in ERG, som automatiskts justerade motståndet. En helt galet bra funktion som dock brukar ta tid på sig att fungera. Efter ett tag så märker jag, dock av misstag, hur man gör för att få fram rullgardinsmeny och det var ju bra. Jag tänkte att det var ju en superdålig uppdatering om en massa funktioner försvann men så var det alltså. Försvann från synfältet i och för sig. 

Helt plötsligt så fungerade companion och mot slutet även ERG'n, det var ju skönt. Sen kommer även Ullis ned och skall träna. Själv börjar jag dock bli överhettad så när min runda är slut så orkar jag inte mer och Ullis känner även hur varmt det är ifrån mig, det är som att jag kokar. Jag får inte ens vara nära. Jag känner mig mer än nöjd och ställer om fläktarna till henne och öppnar upp så mycket jag kan. 

Sen var jag tvungen att snabbt duscha av mig och få ned temperaturen lite. Tanken var egentligen att vi skulle bada lite på Stensund men jag var lite för varm och svettig. 

Efter duschen så handlar jag och passar på att packa in lite bord och stolar i släpet som vi tänkte ta ut till husvagnen. 

Så blir det också. När Ullis är klar och nyduschade så åker vi iväg. Tiden har dock också dragit iväg så vi ställer bara av grejerna och åker mot La Piazza, i Trosa. Vi ställer av släpet först på Ullis jobb och åker sedan till restaurangen. De håller dock på att städa så att äta där gick inte men de fixade mat till oss och vi väntade. Vi var ju lite på gränsen men jag tror inte klockan var mer än 20.20. 

På vägen hem så går Primetime igång och det startar precis när vi kommer hem. Jag spelar lite i smyg och lyckas gå upp till elfte och sista frågan. Den var dock omöjlig så jag chansade och chansade fel. Maten var dock riktigt god och vi tog faktiskt lite kaffe och kollade lite på teve. Kanske inte så smart med kaffe men men...

Lördag morgon och vi kom återigen upp i bra tid. Vi hade visst lovat att träna på morgonen och det påminde jag Ullis om. Det blev dock inte supertidig utan vi åt en lång frukost först. 

Sen upp på cyklarna och jag körde mitt vanliga pass på 70 minuter och Ullis kom igång lite senare och fick lite kortare. Sen ut i trädgården och nu tog vi fram häcksaxen och gick hårt åt den vildbevuxna häcken vid parkeringen. Den har fått växa fritt i många år nu så vi tog så grovt vi kunde. Tillsammans så gick det rätt snabbt och snart hade vi packat släpet fullt och åkte mot tippen igen. 

Ut med skiten och man hade fått lite sår och blivit prickig på både armar och ben av allt ris. Lite till nu då man skulle släpa ut det. 

Sen hem och nu var det bara in i duschen och sen känner jag att måste raka mig, jag själv hade blivit lite vildbevuxen. På bakhuvudet så drar jag lite för hårt och det svider till rejält. F-n! Jag känner att jag skär mig och det svider etter värre när jag duschar av mig. Vad fasicken. Jag får stå i duschen ett tag men vågar inte torka mig på huvudet. Efter att ha självtorkat så går jag upp till Ullis som får kolla. Hon håller på att kräkas direkt. Det var visst rena blodbadet och verkar varit ett djupt sår. Hon får plåstra om mig och sedan blir det plåster och keps. Vi skall ju på kalas idag då Ullis lillesyrra Camilla fyller 30 år. 

Vi hinner dock förbi en snabbis på Utsikten då de firar 10 år idag. Det är galet mycket folk så vi tittar mest in och säger grattis. Vi vill inte störa för mycket heller då de har mycket att göra. Fullt ös och jag vinker till Fredde och Cribbe som står och sjunger. Fredde och Cribbe var ju med från allra första början då Jocke startade deras första band. Tror även att Björn var med från start också och jag blev deras manager och står även och brölar i bakgrunden som någon slags kör. Jag tror i alla fall att det var Jocke som startade bandet för jag fick höra, efter Jockes död, att han varit avundsjuk på mig då jag hade något band. Det kom jag knappt ihåg och det var ju på sådan låg nivå men det kanske inte han visste. Tror mest vi gjorde lite texter och sedan hände inget mera. 

Sen mot Nyköping och nu känner man verkligen hur grym bilen är. Vi köper en present till Camilla och Ullis blir själv supersugen på den. Det är grillbestick från han Marcus Adulay..någonting. Tror inte riktigt han stavar sitt efternamn så men i princip i alla fall. Rejäla bestick var det i alla fall. 

Sen mot Stigtomta och vi hittar ett bra ställe att stå på och går in och hälsar. Jag hälsar på svärfar och tar honom åt sidan och visar bilen. Han blir eld och lågor för att han är själv ute efter en liknande bil och frågar en massa. Jag förstår först inte varför han frågade om vad den kostade men förstår sedan varför då han själv var intresserad. Jag ville dock inte prata pengar så det rann ut lite i sanden och jag blev även lite paff och kom inte ens ihåg vad den kostade då. 

Sen tillbaka in till festen och vi hälsade på alla och snart satt jag med en smörgåstårta och en läsk. Riktigt trevligt och det blev många samtal och mycket bus med barnen.

Även studsmattan blev välbesökt och Camilla fortsatte att visa att takterna satt i och hon voltade som aldrig förr. 

Efter några timmar så var vi nöjda och även lite trötta och begav oss hemåt. Vi fick med oss Preben och Eva som vi släppte av i Nyköping.

Väl tillbaka i Vagnhärad så var vi lite trötta och på kvällen skulle vi ta oss lite gott men våra chips hade visst en kille ätit upp så jag tog mig en tur till affären och köpte lite till. 

Sedan tittade vi lite på teve allihopa, trevligt!

Fredag morgon och jag behövde komma upp och få ordning på lite saker. Vi hade lånat släp från Ullis jobb och det behövde jag få iväg till tippen. Jag behövde tömma bilen och dessutom tvätta av lite lister och annat så de inte backade när de skulle kolla våran bil. Givetvis dammsuga av den också. 

Jag började med att fylla på det sista med riset och snart åkte jag ned till tippen och tömde av det. Sen en tur till Trosa och tv-butiken och köpte ett nytt batteri till ena bilnyckeln så nycklarna också var okej. Det gick smidigt och snart var jag hemma igen, kopplade av släpet, och började dammsuga. Jag ser att en bred list är lite lös och den har vi haft problem med ett tag. Jag sopar till den utan att kontrollera den efter. Jag fortsatte med att tvätta av den och sen kom Ullis hem. Hon fixade lite i trädgården och jag höll på med bilen. Rosie kom förbi och undrade vad vi höll på med och vi bjöd in henne på kaffe. Snart började det plinga i min mobil och bilen var på väg. 

Så kommer den och jäklars vad fin den var. Man är lite beredd på att bli besviken men det blev jag aldrig. Årsmodell 2020 så den är förstås inte helt ny och risken finns alltid att det kan vara någonting. Efter att bägge parter provkört så kommer vi överens och vi får avvakta kontoret som skriver avtal. Jag upptäcker att det saknas några täcklock och vi frågor om vi får sno några från gamla bilen och det var okej. Våra verkade dessutom mer stabila så det blev ju bra. Täcklocken var locken som sitter över hållarna för bilbarnstol bak. När jag sträcker in huvudet i gamla bilen så ser jag att en hel ventil lossnat och det är förstås lite pinsamt. Det blev när jag sopade till den breda listen. Ojdå! Det måste han förstås ha sett men jag låtsas som ingenting utan försöker sätta dit den lite snabbt. 

Efter att ha signerat lite avtal så tackar vi för oss och hux flux så hade vår V90 bytt färg från svart till vit. I övrigt bara några år nyare med lite coola finesser som vi inte hade på den gamla. Tror den nya heter Momentum Advanced. 

Efter det så åkte jag och Ullis ut till Stensund för att äta lite sallad på bryggan och kanske bada lite. 

Superfint och det har visst siktats lite coola delfiner utanför Trosa men vi såg inga vid Stensund, tyvärr. 

Gott och efter maten så badade jag. Lite småkallt men det var absolut skönt! Speciellt efter ett tag. 

Vi avslutade sedan hemma och firade bilen med lite chips och läsk. :-)

Torsdag morgon och jag vaknar i panik då Ullis ringer! När jag kom hem sent inatt så var jag så trött så jag glömde ställa klockan och det förstår jag när jag äntligen lyckas få upp ögonen och svara. Klockan är då lite över sju och eftersom jag alltid ringer upp Ullis på min morgonpromenad till bussen så blir hon lite orolig. 

Jag springer upp och när jag insett att jag faktiskt måste vara på skolan vid 08.00, då jag stämt möte med en lärare som tar över min tjänst, så måste jag förstås ta mig dit på annat sätt än med buss. 

Ingen frukost hinns med och jag hade faktiskt glömt att fylla på förråden innan och inte ens havregryn fanns kvar. 

Jag tar på mig och min plan med att sova på vägen till skolan grusas förstås då jag får ta motorcykeln. 

Det går bättre än väntat och när jag rullar upp till skolan så ser jag en kille jag inte känner igen och jag misstänker att det är killen jag skall träffa och ropar namnet. Han blir förvånad och efter att jag stannat och tagit av mig hjälmen så hälsar vi. Det blev ju perfekt och snart står vi med vår gemensamma chef och snackar lite. 

Det blir en dag med nye kollegan och dessutom med vår gemensamma idrottslärarkollega, då vi är tre. Jag kommer ta hand om de nya sjuorna i höst och sen får vi se vart det tar vägen till våren. Jag har sagt att jag är intresserad av en fortsättning.

Vi avslutar sedan med en gemensam avslutning för alla lärarna på den andra skolan och det blir lite tal och festligheter. Bra drag och kul! Tyvärr så blev det på film och jag var absolut närmst så jag hör min röst alldeles för väl och med det även då jag sjunger fel. Det var Ullis som hittade filmen så det känns skönt att inte riktigt veta vart hon hittade den. JAG hörde mig själv direkt i alla fall.

Sen traskade jag iväg med en kollega till min skola och hoppade på motorcykeln efter att ha hämtat min hjälm. 

Alla verkade försvunnit hemåt så det blev inget direkt farväl till gamla gänget men alla längtade väl hem. 

Jag tog kustvägen hem och den är riktigt skön. Klart mycket bättre än motorvägen då man kör motorcykel. 

Väl hemma så märker jag att jag har tid för lite allt möjligt och efter ett tag så bestämmer jag mig för lite träning i källaren. Det blir mitt vanliga pass och trots att jag borde vara trött så går det riktigt bra. 

Runt 17 så skulle bilförsäljaren ringa för vi verkar vara nära ett bilköp och våran gamla bil skulle gå i inbyte. Lite surt att vi precis köpt nya däck till bilen och dessutom så slår det mig att jag tankade fullt igår. Ha ha, så typiskt!

Ullis och jag pratar med säljaren, som heter Nathalie, och hon verkade trevlig och vi försökte få svar på alla frågor och vi verkade komma allt närmre ett avtal. Dock så hade det ringt en till från Riddermarks bil under dagen då vi skickat in en förfrågan om värdering och nu försökte de smida medans järnet var varmt. 

Ullis drog iväg till Trosa för att vara med på hennes jobbs provspringning av Stadsloppet och jag väntade in revisorn. 

Jag kände mig väldigt ringrostig då jag knappat jobbat med företaget och det kände väl hon också. När hon fått ut allting hon behövde så tog hon med sig papperna och gjorde klart det sista hemma. Jag verkar inte få någon chock i alla fall utan det utföll till min fördel. Kändes bra! 

På kvällen så bråkade jag lite till med säljaren då jag tyckte vi fick lite dålig procent och mycket riktigt så fick vi ned den lite grand. Det är typiskt att man skall behöva förhandla hela tiden. Borde det inte vara rättvist från början? Nåja. Imorgon skulle bilen komma och var både dem och vi nöjda så skulle det bli affär. 

Vi somnade ovaggade och nu skulle jag äntligen få sova ut. 

Onsdag och jag kände mig klart lättare till mods men jag fick meddelande från Tim om när flyget skulle landa. Jäklars! Dagarna har gått så fort så jag hade inte tänkt på att jag skulle hämta dem i natt. Flyget var visst försenat över två timmar så det skulle bli riktigt sent. Nåja, jag tänkte att jag säkert skulle få lite sömn innan. 

Upp på bussen och sen iväg. Det är lite lugnare nu då eleverna inte är med men också andra busstider så ibland kan man få vänta. Dock blev promenaden till stadsbussen mycket lugnare då just den kom mer humant. 

På andra sidan gatan så ser jag en mamma och dotter men mamman åker på inlines och det verkar vara av modellen jag själv sålt. Det är förstås inte omöjligt att det är en kund till mig. Det var verkligen som Powerslide. 

Bussen kommer och jag kommer i sällskap med en kollegar och vi traskar upp till skolan. Där är det rätt lugnt och det blir en hel del packning och flyttning av saker. Jag och Camilla städar ur förråden i gympasalen och hon hade visst fått klartecken på att köpa in lådor som vi kan förvara sakerna i. Det föll sig så att det sammanföll med lunchen så vi passade på att köpa en sallad på Coop. 

Efter lunchen, som vi intog i personalmatsalen på skolan, så började vi avrunda och när Camilla var iväg så städade jag lite själv. Jag hade förresten fått ned hela 18 (!) stycken ärtpåsar som låg på en avsats långt uppe runt idrottshallen. Samt tre stycken fina badmintonbollar. De flesta av ärtpåsarna lär ha kastats upp med vilje för det är sjukt långt upp och jag fick bygga en specialpinne gjord av vp-rör och sopborste som kom runt kanten. Med risk för nedfallande damm lyckades jag effektivt manövrera ned allting snabbt. 

Rätt som det var så blev jag avbruten av att Mats kommer in och vill att jag skall följa med till arbetslaget. Jag säger direkt att jag skall väl få en blomma för det kändes verkligen som det på sättet han sade det. 

Däruppe så väntar de på mig och visst är det en blomma som hägrar. Jag tycker det kändes lite stelt men det hoppas jag bara var en känsla och alla är ju upp i sitt. Jag är ju förresten kvar på skolan till hösten.  Efter att ha tackat så mycket så försöker jag få till någon lösning  med vatten för jag skall ju hem med bussen. Det kändes inte alltför hoppfullt att få hem en frisk blomma till Vagnhärad. 

Sen fortsatt jobb i gymnpasalen och efter det så var det bara att traska till bussen med blomman försiktigt nedpackad i väskan. Jag vågade inte ha den på ryggen då det skulle bli alltför mycket skakningar. 

Vid busshållsplatsen så är det en kvar kvar tills bussen går och då kommer jag på att mina airpods ligger på laddning i gympasalen och de vågar jag inte ha kvar där utan får ta mig tillbaka till skolan igen. Med en tung väska så tog det på krafterna. 

Sen tillbaka till bussen igen och försöka ta mig ombord så försiktigt jag kunde. 

Väl framme på bussterminalen så är det en timme (!) tills nästa buss går och jag sätter mig bakom busskuren, i en slänt och lyssnar på musik. Ser en gammal elev och vinkar till henne och vi pratar lite grand. Hon hade varit och badat vid Stendörren med en annan gammal elev till mig. 

På bussen och de där blommorna har verkligen fått kämpa. 

Av bussen och nu sista biten hem och in med blommorna i en vas men gud vad de hängde. De mådde inte alls bra så förhoppningarna var inte så stora. 

Ullis cyklade en runda från jobbet och jag passade på att hoppa på cykeln i källaren. Det blev min vanliga runda på 70 minuter och det kändes bättre än väntat. Jag behöver nog inte vara orolig att det var någon tillbakagång med hjärtat utan det blev nog lite mycket förut bara. 

Sen fixar vi lite att äta och mot kvällen så ringer en säljare och Ullis och jag fastnar lite med den och vi får se vart det här slutar. 

Jag försökte få lite sömn men det blev lite korta sms då och då så tiden gick och strax efter midnatt gjorde jag mig iordning och Ullis var först på gång att följa med då hon var orolig att jag skulle somna. Jag bestämde dock att jag fixar det själv och kände mig inte så orolig. 

Jag får sms av Tim, då jag närmar mig Arlanda, att de har landat. Det brukar dock ta lite tid så jag är inte så stressad. 

Jag närmar mig Arlanda flygplats och när jag skall in mot terminal 5 så pratar jag med Tim när det helt plötsligt är poliser överallt och det blinkas för fullt och en massa bilar står och blir kontrollerade. Jag saktar ned men får åka förbi. Jag ringer upp Tim igen då jag lade på lite abrupt. 

Parkerar och tar 1-timmesparkeringen och lägger i för en halvtimme. Sen väntar jag och väntar... Får hela tiden öka parkeringstiden och när det närmar sig timmen så kommer allehopa. Tim och Cilla förstås men även Cillas mamma och pappa samt Cillas bröder. De verkar glada men trötta och Tim och Cilla följer med mig då de andra nog skall ta taxi. 

Resan hem går smidigt och väl hemma i min säng så toksomnar jag. Då är klockan över tre. 

Tisdag och jag kände mig fortfarande inte okej, det var en olustig känsla som låg över mig och sen ser jag att mycket jobbigt mail, som jag börjar läsa men får avbryta. Det är alldeles för känsligt och nu skall jag träffa nya arbetslaget och vi inte känna mig alltför nedtyngd. Jag vill komma med lite positiva vibbar och föreslår en presentationsrunda. Det visar sig att nästan alla har två barn så blir som ett tema att börja med och jag blev nästan orolig att någon skulle tycka det var jobbigt. Man vet ju aldrig, det kan ju vara någon som inte kan få barn eller ännu värre, hemska tanke, någon som förlorat ett barn. 

Jag läser klart mailet och fastän det inte handlar om mig så berör det väldigt mycket. 

Vi avslutar med en viktig, men otäck, kurs om pågående dödligt våld, förkortat PDV. Det var så att håret reste sig på armarna när presentatörerna visade filmer om hur det kunde vara. 

Sen hemåt och nu slutade en lur att fungera och det var lite surt. Ser att Pingis-John står vid en busshållsplats ute på vischan och messar och undrar vad han gör där. Han sommarjobbade visst i Tystberga och var på väg hemåt.

Det är svinvarmt på bussen och jag känner att jag får panik. 

Väl hemma, efter den svettiga promenaden, så är jag ännu tröttare och det känns som jag faller. Jag tappar orken helt och får messa Flaken och säga att jag inte kan komma. Jag tappar väl självförtroendet helt och allting som hänt spelar förstås roll och mycket kan komma ikapp en. Jag kände mig i alla fall sjukt svag och jag blev lite orolig att jag var på väg tillbaka till hur det var innan operationen men jag kände också att jag brakade mycket tidigare innan operationen. 

Det slutade med att jag åkte till katten och skötte om den. Den var sjukt gullig och kröp upp i knät på mig och gav en massa välbehövlig energi. Att jag fick sjukt mycket katthår på mig fick jag stå ut med. 

Sen åkte jag hemåt och kände mig lite lättare i sinnet och fick bra stöd av Ullis. Det blev lite nedpackning och sortering av böcker också. 

Måndag morgon och idag skulle jag mot jobbet men till ett jobb utana elever, det skulle bli annorlunda och faktiskt brukar sådana dagar vara jobbigast. Att typ själv sitta i skolbänken. Man brukar bli rätt mör av dem. 

Jag börjar dock att lägga ut om provlöpningen för det brukar ju många i klubben springa. Själv tänkte jag spara mig till imorgon, då det är klubbträning. Jag hittar en gammal bild på "Pulspastorn" och Ullis och postade den. Det visade sig att Leffe sprungit en massa gånger och faktiskt hade koll på årtalet, mycket imponerande. 

Sen var det full fart på jobbet och när jag fick en lucka över så lade jag in lite böcker i excel-arket som jag håller på att bygga upp. Vi fick en jäkla massa böcker av Mia Törnblom så vi är sjukt tacksamma förstås. Väldigt många måbra-böcker så det blir kul att kunna sätta sig in en skön fåtölj och bara läsa. 

Sen var det då provlöpningen och eftersom varken jag eller Ullis skulle springa så tvekade vi på om vi skulle dit men det är ju alltid kul att titta. Det visade sig att de allra flesta faktiskt hade anknytning till klubben så det var ju kul att vara där. Flaken körde på hårt och hans skadade svanskota verkar håll. Det blev en spurtuppgörelse mellan honom och Peo där jag tror den sistnämnde drog längsta strået men Flaken har verkligen gått framåt och frågan är om jag kommer komma tillbaka så jag kan matcha honom... :-) 

Sen till katten och vi skötte om honom lite grand och sen hemåt. Nu blev det försent för träning och jag kände mig dessutom urlakad. Jag skulle må bra av att titta lite i en måbra-bok, tror jag. Det är lite väl mycket som händer nu.

Söndag morgon och jag vaknade tidigt men var trött och låg i sängen och scrollade lite på min träning, bloggade en hel del samt kollade in Mia Törnbloms intagram. Svägerskan Anette tipsade igår om att Mia Törnblom skänkte bort en massa böcker och då jag och Ullis håller på att samla på oss böcker för vårat kommande bibliotek så skickade jag direkt och hoppades på det bästa. Hon hade sedan svarat att det mesta fanns kvar och vi skulle åkt upp igår men hon fick sedan förhinder och vi styrde om till idag istället men då lite senare. Ullis skulle ju jobba. Direkt hade jag fått en bra känsla av Mia men tänkte att det också kunde vara lite spel för galleriet. 

Sen var det lite allt möjligt och jag körde några schackmatcher, lade ut om provlöpningen och röjde förstås upp lite i huset. 

Sen kollade jag av med Felix om han skulle med till stan så kunde vi passa på att äta då vi samtidigt hämtade böckerna. Jag tänkte att det säkert inte var så mycket böcker kvar... 

Felix bestämmer sig för att hänga på och jag åker lite i förväg till Trosa för att dammsuga bilen lite och sen hämtar jag Ullis. Jag bestämmer mig för att köra mjukisshorts då jag ändå skulle bära en del. 

Sen åker vi och hämtar förstås upp Felix. I Södertälje så passar jag på och springa och köpa lite kartonger och jag hugger bara tag i en packe och jag ser sedan att det är medium och det blev nog kanon. 

Vi knappar in adressen och efter en u-sväng så står vi utanför deras port och knappar in koden. 

När vi skall ta hissen upp så verkar den inte fungera så vi knatar upp till femte våningen och jag hör att Ullis och Mia pratar lite men när Mia ser mig utbrister hon! - JAG KÄNNER IGEN DIG! Jag blir lite paff och skämtar om att jag är influencer och har säkert 100 följare. Kanske påminde jag om någon för jag är rätt säker på att våra vägar inte korsats förut. Säkerligen så kollade hon upp mig lite fort och glömde bort det. Hursomhelst så var det lite kul. 

Första intrycket av Mia, då hon skrev, var kanon och hon var genuint äkta. Supertrevlig och vi packade för fullt och det visade sig att det var på håret att vi fick med oss alla böcker. Jag tror vi packade hela nio fulla lådor och vi kunde inte ens få in något mer i bilen. Den var totalt fullastad! :-0

Efter att ha sagt adjö till både Mia och hennes man så drog vi iväg och vi tänkte att vi tar en liten middag på Bastard Burgers och snurrade runt ett tag innan vi parkerade och gick sista biten. 

Vi gick sedan över gatan, till Bröd och salt och köpte lite kaffe och fikabröd och åkte hemåt. 

Väl hemma så kunde vi inte hålla oss utan började packa upp lådorna och jag fotade av och lade in i lådor. Det var sjukt fina böcker och extremt mycket hälsningar i var och varannan bok som hon fått då hon ställt upp eller varit inspiration för olika personer. Jag tror vi alla, dvs jag, Ullis och Felix fylldes av någon slags värme. Det var riktigt kul att träffa henne och jag är supertacksam för böckerna men även att de hade tid att prata med oss. Mitt i allt så börjar Primetime och jag spelar samtidigt och rätt som det var så var jag inne på sista frågan och chansar rätt! Härligt! Nu är jag inne i ett bra stim. 

Sen började jag få panik att jag inte tränat idag så jag gick ned i källaren och trampade igång. Min hjärna sade att det var försent men något skrek inom mig att jag måste! 

Jag körde igång lite lagom hårt men så kommer en Robopacer blåsandes förbi och jag testar och ser om jag orkar ikapp och det gör jag. Han håller visst 4,2 watt per kilo men det räcker att ligga runt 3,0, strax bakom honom och jag orkar hänga på i runt en mil innan det kommer en för lång uppförsbacke, då man inte får samma hjälp. 

Sen är det lite lugnt ett tag innan det kommer ett snabbåkande gäng och jag kör igång igen och snart har kilometerna tickat in. Det blir 46,5 kilometer innan det står att jag klarat veckomålet på 180 kilometer och jag känner mig nöjd - pust!

Sen in i dushen och sen försöka somna! Riktigt trött men ändå lite svårt att komma till ro efter träning så sent.