Fredag och idag kände jag mig lite lugnare. Proven gick riktigt bra och vid lunch så kom återigen några nior och ville in i salen och sist hade jag brusat upp, då de inte riktigt lyssnade. Jag kände dock att jag hade tid och lät de vara inne ett tag då jag plockade ihop och passade på att rätta lite prov samtidigt. 

Sen lunch och dags för den sista lektionen. Den gick också riktigt bra och sen var det bara att städa upp och några elever var kvar och hjälpte mig.

Hem på bussen och tyvärr var det en tråkig buss med säten som inte gick att fälla. Jag körde lite spel men blev lite trött på slutet så jag slumrade visst till. Så vaknar jag till av att bussen står still och det går plötsligt upp för mig att jag skall ju av här men det är ju kaos i min hjärna! Jag låter det gå några sekunder och bussen står fortfarande kvar men jag inser att jag måste vakna till så jag bestämmer mig för att göra det och gå av vid nästa station istället. Det får bli en extra promenad istället för att få hjärtinfarkt på kuppen. 

Det blir en skön lite promenad och jag vet att Ullis är nere i källaren och cyklar. Grym är hon!

Jag går ned och hälsar och försöker snabba mig för att joina henne. 

Snart är jag bredvid och det är lite bråttom då vi tänkt att åka ned till Trosa för att vara med på ett lite event på Team Sportia. Det är Saucony som skall vara där och köra en liten tävling. Det handlar om att gissa sin tid. Förr var jag ju sjukt grym på att veta vilken fart jag hade men nu har jag inte mycket koll alls. 

Hursomhelst så hoppar jag upp och startar upp mitt vanliga program och Ullis är inne i en bana och kämpar på. 

Jag får kämpa lite mentalt och det får hon också. Till slut är hon klar och jag har väl cirka 20 minuter kvar och inser att jag inte hinner duscha men vi skall ju ändå springa senare. 

Så var jag dock också klar och benen kändes helt okej men kanske lite tunga då. Jag har ju ändå kört lite mer igen på slutet. Jag fick dock inte ha triathlonbyxorna på mig för Ullis och det var nog smart att hon sade åt mig att byta. 

Iväg och när vi kommer fram till sportaffären så är det väldigt lugnt. Vi trodde det skulle vara mycket mer folk men vi verkar vara först och då kommer vi ändå prick 17.00 Det kanske är flytande start dock. 

Vi får prova några skor men de jag provar först sitter inte bra och nu är jag lite stressad. Jag vill ju springa så jag kör i mina Hoka och det kanske inte var snällt. Banan är visst lite kortare än det var sagt innan så vi får tänka om och vi bestämmer oss för en tid vi skall springa på och alla hjälpmedel är inlämnade på sportaffären. 

Vi joggar iväg men det känns som det går lite fort emellanåt men vi försöker korrigera och snart närmar vi oss målet och då Ullis har satt en tid på 10.55 och jag på tio sekunder senare så tog jag det lugnare på slutet och hon startade dessutom fem sekunder före. Jag tar det extra lugnt uppför trappan och väntade några sekunder innan jag blippade. Lite larvigt för jag hade ju inte någon vidare koll. Jag litade mer på Ullis som sprungit mycket mer. Bakom oss kom klubbkompisen Peter som typ hade klämt sig in mellan oss i tider. Det här skulle bli jämnt! En äldre kvinna var visst ute och promenade också. 

När vi går mot sportaffären så ser vi en annan löparbekant och han var med klubben förra året och han har visst med sig några ungdomar så nu minskade chansen till vinst. Det man kunde vinna var ett par löparskor från Saucony och det var ju ingen dålig vinst. 

Efter ett tag var det prisutdelning och jag hade passat på att springa och handla och när jag kom tillbaka så var det precis dags att ropa ut och han tittar på mig och säger något. Kommer inte riktigt ihåg vad men jag känner mig förhoppningsfull men jag kom visst på delad tredjeplats med den promenerande kvinnan och vi var endast sex (!) sekunder ifrån! What! Det var visst väldigt hög nivå på det här men nu fanns det ju chans för Ullis för vi visst ju att hon lär ligga i närheten av min tid då vi sprang tillsammans. Förhoppningsvis åt fel håll. -Andra plats! börjar Saucony-mannen.... Ullis! Nä! Hon var fyra sekunder ifrån och killen som vann var tre sekunder ifrån. Sjukt imponerande men vad surt att vara så nära en vinst på ett par sprillans valfri skor. Jag skämtade och sjöng på fyra sekunder vilket uppskattades. 

Sen hemåt och nu hade vi snart besök så vi skjöt på maten till efter. Det var Tomas och Rosie som kom förbi och jag slängde mig in i duschen efter att ha satt på kaffet. 

Det var trevligt och vi pratade om lite allt möjligt. 

Sen sprang vi till affären och köpte oss lite gott och nu gällde det att inte kolla på nätet då vi ju missade starten och tänkte kolla på play. 

Så var vi då igång och det var kul. I finalen var det Karamellen, Maneten och Den magiska boken. Jag var supersäker på Edvin Törnblom, alltsedan Cilla nämnde det för länge sedan och sen även Felix. Lika säker var jag nog på Vanna Rosenberg och boken men när det kom upp en gissning på Helena Bergström, på slutet, blev jag liiite osäker. 

Tyvärr hade jag råkat se en notis om att Karamellen vann och jag sade att jag råkade se vem som vann. När sedan karamellen gick vidare så var jag ju spänd på vem som skulle åka ut av maneten och boken. Då kommer jag ju på mig själv att genom att undra så har jag ju redan avslöjat vem som vann för Felix och Ullis. Ullis var dock lite trött efter all träning och hörde nog inte på. När jag säger det så går det upp ett ljus för Felix och han imponerade dessutom sjukt mycket innan å han löste ett iq-problem på några minuter som jag hållt på med i flera dagar. Dessutom hade en mensa-medlem kikat på det och det var kört. En kille som dessutom klarade inträdesprovet med hög marginal och fått 2,0 på högskoleprovet. 

Om ni inte hängde med där så avslöjade jag ju vem vinnaren var genom att fortfarande undra vem som skulle åka ut. Hade Karamellen inte gått vidare direkt så hade jag ju vetat vem som skulle åkt ut i nästa duell. Lite kul! :-)

Sen skulle dock masken av på den magiska boken och jag säger bestämt Vanna och vad skönt att få rätt igen. 

Sen var det masken av på maneten och där var alla bombsäkra och även vi i stugan.

Till sist var det Karamellen och idag var jag ännu mer säker än tidigare för Klaras härliga vibrato gick igenom och när man blundade så var det som om Klara sjöng. Tre av tre idag och det var en skön revansch sen de senaste tre felaktiga gissningarna. 

Torsdag och idag skulle mitt prov om träningslära och lite annat gå live. Det gällde att allting fungerade men jag hade tyvärr ingen i min närhet som var riktigt bra på Google-formulär så jag var lite osäker och en hel del hade ju strulat på slutet. Nu fanns det heller ingen återvändo så nu bara måste det fungera. 

Första klassen och allt var inskrivet och klart. Länken låg där den skulle och så skickade jag iväg uppdraget, så att säga. 

Snart mumlas det i klassen och länken verkar inte fungera. Vad jag än gjorde så fungerade det helt enkelt inte och jag tyckte heller inte det var någon bra idé att köra fråga för fråga live och låta dem svara samtidigt. Det skulle absolut bli så att det reagerades och att man på så sätt drevs att svara. I ärlighetens namn var det nog inget jag ens tänkte på då. 

Det slutade så illa så jag var tvungen att skicka iväg eleverna och sätta mig och tokskriva om alla frågor men på skolans konto. Om jag ens skulle hinna visste jag inte men jag vågade inte chansa på att jag skulle få till det. När jag gjorde quizet så råkade jag ju ha mitt egna konto öppet och när jag upptäckte det så lade jag mycket tid att få över det till skolans konto men uppenbarligen så fungerade det inte. 

När det var någon kvart kvar så var jag klar och kände väl att det nu borde fungera. Jag höll tummarna för det i alla fall. 

Så börjar resultaten droppa in men det står lite konstigt. Svar 1 och sen svar 2... Jag blir lite orolig och upptäcker sedan att låsläget inte var aktiverat men när frågan kom upp så ljög jag och sade att jag ändå kunde se det. Det kunde jag givetvis inte men jag ville undvika att de skulle börja leta upp svaren. Sen hittade jag knappen och nu kunde jag helt plötsligt se vilka som lämnade in men de första personerna blir en tuff nöt att knäcka. Det kommer nog gå att lösa men det kommer ta onödigt med tid och det är det sista jag har nu. Pust!

Efter det så gick de andra lektionerna riktigt bra och nu var jag inkörd ordentligt. 

Sista lektionen och när den var klar så blev det lite pingis med John. Återigen spelade han så jag liksom inte hade någon chans. Så kändes det i alla fall. På något konstigt sätt så lyckades jag hålla jämna steg och uppenbarligen så slog han ut en del bollar också men det kändes inte riktigt som jag hade en chans. Det kände väl han också och han blev riktigt frustrerad då jag till slut stod som segare i bägge matcherna idag. 3-0 på slutet men det speglar absolut inte verkligheten. 

Sen hemåt och hemma hoppade jag upp på cykeln efter maten och det blev mitt vanliga pass på 70 minuter. Så gott som fyra mil igen och jag hoppas att kalibreringen stämmer så jag håller samma fart ute sen. Det vore nice att snitta lite under 140 slag i minuten och ändå ligga över 34 kilometer i timmen i Kalmar. 

Sen blev det sista avsnittet av Elitstyrkan och vilket jäkla avsnitt. På gränsen till mobbing men det tål att diskuteras. Intressant men framförallt grymt imponerande vilka pannben. 

Onsdag och det var mycket på gång och snart skulle jag sjösätta mitt prov om träningslära och lite annat. Det oroade mig lite då jag råkat skapa det igen men nu i egen regi, det vill säga på mitt eget konto och mycket energi hade gått åt att få det till skolans konto. Det började dock med att jag hade missat att första lektionen med prov var imorgon och inte idag så jag fick styra om till att man fick välja att vara med på ytterligare en genomgång eller köra lite fritt. Lite eget ansvar alltså. 

Först var det dock lektion med Pingis-Johns klass och efter genomgången så hann vi köra en match. Trots att jag var lite stressad så lyckades jag på något sätt vinna matchen fastän John var bättre. Kul men lite surt ändå.

Sen var det simning och idag var eleverna grymma. Alla mina elever, som var där, klarade simtestet och det var kul. 

Hem på bussen och nu hade jag börjat bli seg. 

Så seg så tanken på träningen började rinna av mig men då Ullis skulle ut på promenad så kände jag att jag borde hoppa upp på cykeln och det blev mitt vanliga pass på 70 minuter. Det gick bättre än väntat och jag får vara nöjd. 

Tisdag och jag hade bra och lärorika lektioner och hem på bussen så försökte jag åter lösa en iq-fråga som dock verkar stört omöjlig. Inte ens en duktig kille som både fått 2.0 på högskoleprovet och dessutom med god marginal kvalificerat sig för Mensa klarade av den. Snart nog så nickade jag till och jisses vad trött jag var då jag vaknade inne i Vagnhärad. 

Jag stapplade hem och efter lite mat i magen så såg jag att det var hockey och Sverige låg visst under med 3-1 mot USA och det lät som det var helt kört. Ingenting tyder på att det här skall vända, sade kommentatorerna men jag tyckte det lät lite väl pessimistisk och mycket riktigt så lät det helt annorlunda någon minut senare då Sverige kvitterade och dessutom utjämnade några minuter senare. Efter en rejäl smäll på käften och en svensk som låg på isen och letade efter sin tand så såg det bättre ut för Sverige men videogranskning visade att det visst bara var otur och en tand mindre var visst inget att brusa upp för. I sudden så satte USA in nådastöten och snart var det dags för mig att ta tag i det också. 

Ullis var nere i källaren och cyklade och jag satte fart mot träningen. Helt ur slag och jag var helt inställd på att bara jogga men på uppjoggen så låg jag visst längst fram och förstod ingenting. Jag borde ju vara sist och trött. Trött blev jag dock på sista varvet men jag bestämde mig ändå för att försöka köra lite idag. Det kändes helt okej!

Jag hade dock sett fel på schemat så det blev lite blackout i hjärnan men tillsammans styrde vi upp det till rätt dag och rätt träning. 

Pang! så var vi igång och det kändes bra. I alla fall initialt och jag kämpade på. Första klar och jag låg och tampades med Flaken. Sen på den andra så bestämmer jag mig för att släppa lite grand men det gick inte mycket långsammare i gruppen bakom utan vi höll ungefär samma steg. Så var det andra setet gjort och jag började jogga lite lugnt istället. Jag fick känna lite på steget och det var skönt. Dock långt kvar men kan jag öka på nu och få kroppen att hålla så finns chansen för något bra i höst. 

När jag skall åka hem så ser jag Ullis och nu har hon sprungit efter cyklingen och hon imponerar. Grymt!

På primetimen fick jag hjärnsläpp och sen vid sport-quizet så åkte jag på fråga 10. Lite lätt irriterande. 

Vi tog sedan en dusch och gjorde oss en god smörgås var och kollade lite på Robinson. Vi har ju inte sett något förrän på slutet men vi kan ju se hur det slutar. 

Måndag och det var återigen dags att jobba lite. Riktigt skönt med lite lov men desto segare att komma igång igen. 

På skolan så hade jag planeringstid innan lunch men när jag skulle ha lektioner så kommer jag på att åttorna har tema-dag så det blev ännu mer planering och jag hann kika på mycket som jag inte hunnit förut, det blev kanon men en viss seghet infann sig. 

Möte på slutet och det blev man inte piggare av och sen bussen på det. 

Väl hemma så var tanken att simma lite och sen få till lite cykling men Ullis har lite strul med sin axel och jag saknade geist så det blev lite mat och slappa istället. På hela vägen hem på bussen hade jag dessutom funderat över en iq-fråga som jag inte blev klok på och skickade den till en smart kompis på kvällen. Inte heller han klarade av den men jag hade kommit över svaret men jag förstod inte hur man skulle tänka och det irriterade mig. 

Sen hade klockan tickat på och nu skrek hela kroppen efter träning eller rättare sagt hjärnan. Latheten fick läggas åt sidan och snart hade jag satt upp min trainercykel igen och jag satt och trampade mitt program på 70 minuter. Det skavde lite grand och inte spelade det någon roll att jag hade en bättre byxa utan det handlar nog mycket om att härda sig. Jag kommer ihåg hur det blev sist då jag körde mycket. 

Skönt pass och skönt att få in lite träning på träningskontot.

Söndag och Ullis och jag hade tänkt kommit upp och sprungit på morgonen men då vi lades oss rätt sent så gick det om intet. Det blev istället en promenad och det var sjukt skönt att bara gå runt och promenera. Vi gick lite lätt planlöst i början men sedan kollade vi upp ett ställe som jag skall till om ett tag. Efter det så tog vi en stor lov och det blev några kilometer i alla fall. Utanför hotellet var det en loppis och jag var lite nyfiken på om det fanns några bra böcker men nu var det bråttom till frukosten. En liten snabb dusch och så var vi lite försenade. Jag räknade kallt med att Peter och Anette också skulle vara försenade, då de var det igår, men snart ringde han och undrade var vi var. Ajdå! Jag skyndade att tag på mig och snart var vi också på plats.

Det blev givetvis en nylagad omellet och man väljer själv på plats vad man vill ha på den. Eller i den kanske man skall skriva. Det blev några rundor och snart började det bli fullt i magen. 

Ullis och jag checkade sedan ut och gick och lastade in väskorna i bilen. 

Sedan tillbaka och vi gick runt loppisen och kollade men trängseln gjorde att man inte riktigt vågade, speciellt inte om någon hostade. Det var ingen höjdare så snart gick vi runt i affärerna istället och väntade på att Peter och Anette skulle komma. Ullis hittade återigen några fina kläder och nu hade hon satt sprätt på alla födelsedagspengar och hon kände sig nöjd. 

Sen sammanstrålade vi med Peter och Anette och vi tog en kaffe på trappan vid Konserthuset och bara njöt av solen. Efter det så bestämde vi att de följer med oss hem så Peter kan testa min tempocykel då han skall låna den till sitt triathlonlopp. Det kändes som en smart idé. Ullis ville dock stanna till vid Zetas trädgård och köpa lite på vägen. 

Ut från parkeringshuset och efter lite felåkning så var vi på väg och mötte upp Peter och Anette vid Zetas och snart var vi på väg till Vagnhärad. 

Väl framme så fixar jag och Peter till hojen och jag låter honom testa växlar och sådant på trainern först innan han kör ute. Det låter som en mycket smart idé och var det också. Vi har dock lite olika kroppar så det gick inte att ställa in perfekt. Eller det går det förstås men det blir för mycket jobb att ställa tillbaka sen till mitt lopp så vi fick kompromissa. Det viktigaste är att han får rätt vinkel i knäleden och snart var vi nöjda. 

Han såg ut som ett spjut men visst kom han lite långt bak med sin långa överkropp. Egentligen skulle jag skriva korta ben men det lät snällare att skriva lång överkropp... Ha ha!

Efter det åkte vi till Trosa och köpte lite mat som vi intog vid Stensunds brygga - sjukt mysigt!

Efter det så kramades vi adjö och Ullis och jag landade lite i soffan hemma och tittade lite på teve. Egentligen var jag sjukt träningssugen men klockan började ticka och kanske var jag lite för trött. Bra dag men utan träning. 

Tack för den här helgen alla inblandade! :-)

Lördag morgon och idag skulle vi ta oss till Stockholm för att bo på hotell med brorsan och hans fru Anette. Det skulle bli roligt. Vi försöker få till några träffar då och då och Stockholm blir lite mittemellan för oss. Som vanligt skulle vi bo på Haymarket och det var nog Ullis och Anette som hade styrt upp det mesta jag kommer ihåg att Peter ringde mig på torsdagen, då jag satt på cykeln och svettades, och jag förstod inte så mycket. Han ville kolla upp så det var okej med restaurangerna och jag, som typ saknar smaklökar, tyckte allt lät bra. 

Hursomhelst så försökte vi komma iväg i god tid men vi ville kolla upp så det var okej med Felix. Han hade varit förkyld och nu dessutom fått ont i ena örat. Det verkade vara okej så snart satt vi i bilen uppåt stan. 

Vi parkerar och snart är vi framme vid hotellet men vi är lite tidiga och sätter oss och väntar. Snart kommer även Peter och Anette och vi låter hotellet ta hand om vårat bagage så länge och tar en tur på stan istället. Ullis shoppar som aldrig förr och är glad. Själv så behöver jag nya glasögon och passar även på att köpa en kortlek då vi skall spela plump sedan. Jag är riktigt laddad och är sugen på en vinst. Om jag inte minns helt fel så var det Peter som vann sist men jag kan komma ihåg fel. Tror vi även spelade flera gånger då. Hursomhelst så möttes vi upp senare och efter incheckningen så toksomnade jag och Ullis på sängen och Peter har lite svårt att tro att vi sov men det säger mer om honom. Eller? Ha ha! 

Vi går sedan mot lunchrestaurangen och det är Oliver Ingrossos restaurang. Efter lite velande, och hjälp av personalen, så har vi bestämt oss och det var helt okej. Jag var dock sugen på lite mer matig mat och kanske ångrade mig lite. Det blev en kalvschnitzel med bakad potatis för mig och Ullis men jag var nog mer sugen på pasta, när jag tänkte efter. 

Vi tar sedan en skön promenad och det var även försås lite promenad till restaurangen innan. 

Mot kvällen så beger vi oss till en annan restaurang och de verkar vara specialiserade på pizzor och varför inte. Jag väljer en calzone men lägger till champinjoner. Jag pekar texten med championjoner och säger "shrimps". Han, som pratade engelska, korrigerar mig och undrar om jag inte menar mushrooms och givetvis! Ha ha, fel i hjärnan där! Hade jag fått fel så hade det inte varit hela världen. 

Direkt, när jag inte kommit in i själva pizzan, så var det inte något speciellt men när jag kom in mot fyllningen så var den riktigt god! Härligt! God och matig på samma gång. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad restaurangen heter så ni som var med får gärna hjälpa mig! Riktigt maffigt ställe i alla fall. 

Sen hem till hotellet och snart satt vi på Peter och Anettes gigantiska hotellrum. Det var det värsta jag sett och de hade fått någon grym uppgradering så man fick ropa högt när man kom in. Dubbla toaletter till och med. 

Så var det då kortspelet och direkt utkristalliserades det med att Ullis tog väldigt många utspel och Peter fick väldigt många plump. Jag låg lite i slagläge och hade länge chansen att gå om och vid ett tillfälle ledde jag faktiskt men då kom Ullis och vred om kniven. 

Sen var det Poker och samma läge upprepade sig förutom att jag inte ledde någon gång. Team Bernhardsson utgick med segern i familjekampen i alla fall! :-)

På teven pågick en baltisk nakenopera där en naken man balanserade en gren på huvudet i ungefär en kvart. 

Sent i säng efter en härlig dag!

Fredag morgon och jag låg i sängen med lite kaffe och spelade schack. Lite lätt inspirerad av en duktig kille på skolan och jag vann två matcher i följd, dock på lite måttlig nivå. Lite skönt att jag lyckades krångla mig ur svåra situationer i bägge matcherna dock. Det var för övrigt botarna Emir och Sven på chess.com. Sen blev det däng mot nästa bot och jag tyckte det var läge att komma upp och göra något vettigt. 

Det blev lite trädbeskärning och rätt som det var så var Ullis hemma och efter lite att äta tog vi tag i packningen och sedan ville vi träna. Det var egentligen ett riktigt långpass för Ullis, på schemat, men det förhandlades ned lite men jag hittade en bana som ingen av oss hade kört. Det var the Pretzel och den var på hela 1335 höjdmeter och 72 kilometer. 

Efter lite strul med Ullis uppkoppling så kom vi då iväg och det var bara att gneta på. Lite jobbigt då det var brant och man inte kunde växla ned mera. Det innebar att man fick ligga på lite. 

Det gick dock bättre än man kunde tro och snart var det bara att susa nedför sista långa backen och nu rullade kilometerna in. Tror vi stannade på prick tre timmar och jag hade förbränt över 2300 kcal. Sen sprang jag och köpte lite gott till kvällen för nu var det Masked Singer och som vanligt så missade vi lite. Återigen så var det personer man inte hade koll på och det förtar ju lite av det roliga. Men väldigt länge så var det alltid personer man hade full koll på så kanske börjar det sina på vilka som tackar ja. 

Imorgon skall vi åka till stan och bo på hotell med brorsan Peter och hans fru Anette!