Torsdag och en bra dag i skolan. Väl hemma så hade vi lite tid innan det var dags att bege sig mot träningen. Ryggen kändes fortfarande av och det är helt tydligt att det inte var ett vanligt ryggskott utan mer en ordentlig sträckning. Idag kom vi iväg i tid och det är som vanligt Putte och Nickwar som är där. Vi gör en snabb uppvärmningsplan och snart är vi vid backen och nu är det bara att tagga igång. Jag har förklarat att det viktigaste är styrkan, och inte flåset, idag. Men det känns som det går i rätt bra fart men jag är hoppfull att kunna hålla i länge. Men efter de inledande två löpningarna så är det Putte som tar täten och troligtvis så ökade han, säkert omedvetet, takten och det är senare som en klubba. All luft går ut mig och jag trampar luft och jag bryter vid 200 meter istället för vid 300 meter. Asch då, tänker jag. Men jag grämer mig inte utan kör vidare själv. Ullis tuffar förbi mig då hon kör längre och grabbarna kör sina 300 meter själva. Men efter fem stycken 200-ingar så är jag rätt nöjd och joggar medan Ullis blir klar med sina intervaller. Snart är alla klara och jag är rejält sliten och joggar direkt mot Safiren medan de andra kör en längre nedjogg. Kanske påverkade det att Primetime skulle starta också men skall sanningen fram så var jag riktigt trött. Idag gick det inte riktigt och ryggen är heller inte tip top. Hur det gick med Primetime kan vi strunta i... ;-)

Onsdag och en bra dag på skolan. Sen var det möte men då hade jag en läkartid för kroppen har inte fungerat som den skall, på sistone. Ullis måste bli rejält trött på mig som gärna vill älta mitt "fantastiska" lopp i höstas. Förutom en lite strulig simning så fungerade ju allting jättebra, trots opererad fot. Men efter det så har det strulat lite med kroppen och jag har definitivt mina funderingar till varför. Och nu kände jag att det var dags att konfrontera det på flera sätt. Bland det första var att kolla upp så det inte är något allvarligt med kroppen. Med tanke på min släkts hjärthistorik så "skämtar" man inte bort det utan vidare. Så fort in i bilen och sen försöka sig på att anmäla sig i receptionen på rätt sätt. Jag hälsar på en elev, som jag känner igen men som jag själv inte har haft, och hon är alltid så trevlig och hälsar tillbaka. Snart så kallas jag in och berättar att jag inte får igång kroppen då jag tränar. Att jag känt mig lite låg berättar jag inte för jag tyckte att mina pulsdata, vid träning, talade för sig själv. Men han verkar nästan prata bort det och menade att man inte kunde lita så mycket på pulsklockorna. Jag blev lite paff för är det något jag har koll på efter ca. 35 års intensivt tränande så är det pulsen. Dock så är ju ett EKG mycket mer exakt och du får verkligen se pulskurvan ordentligt med under- och övertryck m.m Och jisses vad extraslag jag nu fått. Så något är inte som det skall. Varannan gång så var det nu ett extraslag och helt klart så är inte hela systemet helt okey. Förut har jag haft vid vissa pulsintervaller men nu var det konstant vid vila. Ajdå! Jag skulle iaf komma tillbaka imorgon för ett blodprov. Sen tillbaka till skolan och nu var det möte. Efter mötet så var det fort hem och jag skjutsade Myren och Ullan men sade att jag tyvärr bara kunde släppa dem efter vägen men det gick bra. Väl hemma så åt vi lite mindre och sen traskade vi alla bort till gymmet. Ullis och jag simmade en tusing först och det känns bättre och bättre och det känns som att det är på gång att lossna. Nice! Sen in i duschen och ned till Coren. Bra fart och jag kunde köra nästan allt, iaf efter lite uppvärmning så mitt ryggonda kanske är på gång att släppa. Bra träningsdag och sen lite mys hemmavid. 

Tisdag och en bra dag på skolan. Jag lät kollegan ta hand om det mesta då det mestadels var hennes lektioner och det var skönt och lite intressant. Väl hemma så var det lite mat och sen bort till träningen och idag stod det "Olgor" på schemat. Tufft pass och det är även tufft att förklara men alla gjorde det så himla bra. Först var det nybörjargruppen och Ullis var lite orolig att det var lite "overkill" att köra det även för dem men det gick bra. Sen kom huvudgruppen och som tur var så var det många som kört Olgor förut och det märktes då de flesta körde dem exemplariskt. Några öppnade dock lite för hårt och det blir ju som en klubba efter ett tag. Själv så försökte jag öppna smart men märkte att jag hade några jag borde varit jämna med bakom mig. Och med det sagt så öppnade även jag lite för hårt och det fick även jag sota för. Och jag märkte även att min rygg inte klarade av det utan jag fick som små spasmer och jag fick helt enkelt bryta efter en tuff Olga och sen blev det jogg resten. 

Måndag och i skolan så var det fokus på att komma ikapp med de ämnen vi låg efter i och nu var det kemi. Vi jobbade lite i ett gammalt arbetshäfte och fördelen med det är ju att man vet att de troligtvis inte jobbat med just det. Samma sak med svenska, jag har förstått att de gärna jobbar på i häften så då är det bara att ta vara på det. Iaf emellanåt. Väl hemma så var det mat och sen en promenad till Safiren då det var core på schemat. Och som vanligt var det full fart men jag valde att börja lite lugnare, egentligen bara med tanke på min ömma rygg. Det har liksom blivit som ett sendrag i ryggen och det verkar som smärtan flyttar sig. Men när jag blivit varm så kan jag iaf träna och så även nu. Det var någon övning jag inte klarade av dock. Men bra pass och jag tror att Puff lagt in lite nya övningar. Efter ett tag så kändes det iaf rejält i magen. 

Söndag och Ullis var ordentligt taggad, eller försökte i iaf att bli det, och hon pratade om att solen sken. Själv tog det emot ordentligt men efter en lång frukost så stod vi snart i hallen klara för att springa iväg på en runda. Strax innan hade Ullis svarat en kompis, som ville komma på fika, att vi först skulle springa en sväng. Så Ullis och jag var påklädda men skulle först bara gå och slänga lite sopor på återvinningsstationen. När vi kommer ut så är det inte alls skönt och all eventuell träningslust man hade kändes borta. Men vi traskade bort och slängde soporna och tryckte igång våra klockor. Så började vi att jogga och det kändes nästintill otrevligt och obehagligt! :-0 Skumt och bägge två stannade nästan direkt och vi stannade vid 120 meter (!) jogg! :-0 Det var lite skrattretande och vi kände båda att vi nog behövde en vilodag. Så vi gick tillbaka och Ullis messade kompisen och sade att vi var tillbaka. Paret, som besökte oss, var lite förvånade att det gick så fort och vi förklarade varför det blev så kort. Trevlig fika och sen mätte jag upp lite klinkersplattor och trots det pågående ryggskottet, eller om det bara är en sträckning, så fungerade det rätt bra och jag lade en timme på det iaf. Sen har Ullis och jag börjat titta på Hamilton och den är riktigt bra, tycker jag. Tror bara jag har läst en bok av Jan Guillou och jag hade ett svagt motstånd mot honom men det har helt klart luckrats upp. 

Lördag och Ullis var hurtig och hade bokat upp sig på morgonträning. Själv var jag helt slut och fick kämpa för att komma upp. Och jag har nog gnällt lite här hemma för Ullis är på mig om att jag skall boka tid till doktorn. Det är ju inte normalt att man periodvis inte får igång benen i början. Det brukar vara så att jag har skyhög puls i början på varje pass och då går det ändå lugnt. Sen sjunker den och jag kan köra på. På slutet har det t.o.m varit så att jag inte alls fått igång kroppen och det är nog dags att lyssna på signalerna. Sen kommer Ullis hem och snart nog så kommer även Tanjis över på besök och det blir lite kaffe. Mot kvällen så fick jag nog och gick och bytte om och satte mig på cykeln. Jag verkar fått hybris då jag satte att jag satsar på "Road to the Sky"! Det är en riktigt tuff bana i Zwift som i princip bara går uppför i en hel mil. Typ snitt på 9-10%, om jag inte missminner mig. Tanken var att köra lugnt men som vanligt så triggas man lite men det gick inte onödigt hårt i början. Sen börjar då backen och jag låg kanske runt 2,2-2,4 watt/kg. Men det ökades så sakteliga och snart börjar jag tro att jag är i form igen. Sanningen är att jag inte kom ihåg vart jag brukar ligga och jag börjar fundera på om jag skulle kunna ta berget på en timme, det har jag aldrig klarat av förut men troligtvis varit ganska nära. Så jag börjar trycka på och försöker hitta folk jag kan "tävla" mot. Och nu ligger jag på ett snitt på runt 220 watt och på någon sträcka var jag var uppe i 240 watt men jag fick snart sänka och snart blev det även lite under 220 watt. När jag närmar mig toppen så inser jag att det är helkört och jag tas ned på jorden och jag trampar in genom portalen på ca. 72 minuter... Hmm, det är långt kvar till toppen sas. Jag pustar ut och rundar platån och rullar nedåt. Snart sammanstrålar jag med ett gäng och vi försöker hålla ihop hela vägen ned och farten ligger lite över 80 km/h och man är glad att det inte är på riktigt för då hade man varit ett minne blott! ;-) När jag är nere från berget så känner jag att det räcker och jag kan lägga närmare 1 timme och 40 minuter till handlingarna och en bit över tre mil. Man kommer inte så värst långt när det är backe... Vi avslutade kvällen framför teven och det var mysigt. 

Fredag och jag valde att köra relativt lugnt med eleverna, typ lite av en mjukstart. Dock fick de jobba på med en rätt maffig läsförståelse och igår var det en hörförståelse. Så att de skall bli vana vid att jobba. Men i övrigt var det relativt lugnt och eftersom jag trott att Lilla Aktuellt Skola var igång så fick jag ändra lite snabbt i planeringen då jag insett att det börjar nästa vecka. Så det blev lite önskevideos istället. Väl hemma så var det snabbt ombyte och sedan dags att bege sig till Safiren, vårat lokala gym. Där väntade Puff med ett Tabatapass. Jag hade fortfarande ont i ryggen och visste inte om jag skulle klara av alla övningar och började väldigt försiktigt. Allt var uppbyggt att genomföras i två lång set så jag började lugnt och ökade, vilket också pulsen senare visade. Efter passet så drog Ullis och jag upp till badet och snart var vi i poolen. Det kändes rätt bra men när det blev lite väl många i poolen så bestämde jag mig för att bryta. Det viktigaste är att jag får in lite av en rutin. Så det blev bara 400 meter, idag. Men bättre än inget och jag är av den bestämda åsikten att ofta är bättre än mycket. Sen gick jag ned i varmpoolen och väntade på Ullis. Men hon simmade och simmade och simmade... Skämt åsidor men det blev iaf 1,5 km. Så varmpoolen kändes inte så varm längre... :-) Skönt med helg! 

Torsdag och första dagen för eleverna efter skollovet. Det kändes bra fastän man själv inte haft så mycket tid att förbereda sig på. Fast vi skulle börja med storsamling och sen skulle Åsa, som är en ny resurs, få chansen att presentera sig för klassen, innan de skickades till slöjden. Så jag och Åsa fick lite mer tid att snacka oss samman. Personligen så kändes det mycket bra och jag släppte gärna iväg huvudansvaret för några ämnen och lade mer krut på de andra ämnena. Tyvärr så har klassen bytt lärare ett antal gånger, på kort tid, och de har blivit klent bedömda, om man säger så. Men nu är vi på banan och det är fullt ös med alla ämnen. Vi mjukstartade iaf och efter skolan så var det full fart hemåt och väl hemma så var jag helt slut och jag hade fortfarande någon typ av ryggskott. Och Ullis verkade också trött och jag visste inte ens om jag skulle kunna springa. Fast vi skulle prova att springa redan klockan 18.00 så nu gällde det att sätta fart. Vi kommer tyvärr iväg försent och när vi närmar oss så ser vi att en löpare väntar utanför och det var helt klart lite pinsamt. Det är faktiskt första gången vi kommer försent och dessutom när vi har en ny löpare som väntar. Jag instruerar honom på en uppvärmningsjogg och sen springer vi in och byter om. Putte är klar och väntar på oss och jag säger att Nickwar joggar utanför. Jag struntar i pulsbandet då jag ändå är sen och försöker få igång kroppen. Ryggskottet känns tydligt av men jag bestämmer mig för att iaf prova. Ullis, jag och Putte samt Nickwar joggar iväg och det känns lite stelt men det verkar fungera. Jag berättar vad syftet är och vi kör igång och hittar nog varje tuff backe i hela Vagnhärad. Jag bara väntar på att klubban skall komma men det går fortsatt bra och flåset verkar finnas där. Och klubban verkar lysa med sin frånvaro och snart har vi joggat i över en timme och när vi springer mot Safiren så vill Ullis absolut springa runt Safiren för att verkligen komma över 10,0 km. Och det är ju helt okey. Så en mil och det utan större problem. Det finns hopp om livet. Sen en skön dusch och bastu- Nice!