Söndag och nu var det dags att, i rättvisans namn, även besöka svärmor! Men först skulle vi träna och Ullis hade stämt löparträff med Tanjis och jag tänkte Zwifta! Så efter några koppar kaffe och att jag fyllt på energiflaskan, så var jag beredd. Men jag hinner knappt börja förrän jag känner att det börjar trycka på. Hmm, det blev nog lite för mycket kaffe så tätt inpå! :-0 Jag kör rätt lugnt och jag stressar inte upp mig fastän jag ligger under 9 km/h. Nu är fokuset bara att nöta på lite lätt och få lite längd. Att jag en gång i tiden varit rätt snabb får jag liksom skjuta bort nu. Nu handlar det bara om att kunna bli löpbar så fort, och så riskfritt, som möjligt. Efter ett litet tag så kommer jag in i en rytm där jag försöker att få samma fart i Zwift som på löpbandet. Och brytpunkten är ungefär runt 8,6-9 km/h. Så jag kan liksom justera farten lite med hjälp av det. Springer jag långsammare, IRL, så går det fortare på Zwift, och tvärtom. Så jag ligger precis helt jämnt och det känns som om jag skall fixa 10 km, idag. Men det börjar nästan göra ont och jag vet inte ens hur man pausar, på Zwift. Eller för all del på det nyinköpta löpbandet! :-0 Så vid 8,5 km så har jag fått nog och puls hade jag bara initialt då bandet gick sönder. Jag kom dessutom ut på en slinga där det var helt folktomt och det var nog droppen (!). Njae, inte en sådan droppe men risken började bli allt större. Men det var helt okey och ändå årspers! När Ullis kom hem så hade hon förstås sprungit 20 km. Efter det så slappade vi någon halvtimme innan vi gick till badhuset och simmade någon kilometer. Det kändes både nyttigt och bra. Jag fick in en bra känsla, iaf ett tag.

Efter det så blev det dusch och en kort bastu innan vi gick och besökte svärmor. Där försökte jag hålla mig ifrån kakorna men det höll inte hela tiden... :-0

Lördag och idag tänkte vi överaska Ullis pappa och hans fru. De bor ju i Ålberga så det är en liten bit. Ibland har det ju hänt att vi cyklat dit men nu tog vi faktiskt motorcykeln. Ullis var riktigt sugen och det blev ju årspremiär för henne. Jag hade ju tagit hojen rätt många gånger till jobbet, i Gnesta. Så jag fixade igång den och så väntade jag på Ullis. Sen drog vi iväg och vi tog det lite lugnt, på småvägarna. Kanske drog på någon gång men det är ju ingen cykel man lockas att köra för fort med. Det är ett riktigt monster. Vi hade inte sagt till att vi skulle komma så det kunde ju bli en riktig långnäsa och när vi kommer fram så är bilen borta... Suck! Men jag ringer upp och M svarar och när jag undrar när man skall få kaffe så skrattar hon och säger att de snart är hemma. Vi sätter oss på altanen och väntar in dem. Det tog väl inte mer än en kvart så var de hemma och det blev lite gott kaffe och fikabröd. Jag försökte att låta bli men börjar man bli hungrig så tror jag det är bättre att ta något lite än att svälta! ;-) Efter besöket så började vi puttra hemåt men vi stannade rätt snart vid en pizzeria och käkade lite. Det var i Jönåker. Supergott men magen mådde så där efteråt. Det var nog i flottigaste laget. Mot kvällen så ville vi förstås träna och snart var vi igång. Det är bra när man triggar varandra och just nu är jag supertaggad. Trots att jag inte ens vet om jag kommer att kunna springa så mycket på Kalmar Ironman. Det känns lite sådär, just nu. Det var iaf dag fem, i mitt träningsprogram, och hyfsat lätt. Det blev lite över fem mil och vi höll på i lite över en och en halv timme. Så bra träning ändå! Sen lite mys med familjen. 

Fredag och jag började bli lite trött så det var skönt att bege sig hemåt. Ullis sprang som vanligt och jag mötte upp henne. Så det blev säkert 13-14 km för henne. Väl hemma så ville jag också förstås springa. Grabbarna skulle fixa käk så jag och Ullis traskade iväg till Safiren. Halvvägs så kommer Ullis på att han glömt baddräkten men då jag skall springa så fortsätter jag och jag hinner inte ens börja förrän Ullis kommer in i lokalen. Det blir Zwift, igen, för mig. När jag sprungit några kilometer så hade Ullis kört klart med sina gymövningar och gick in för att simma. Jag mosade vidare och nu sprang jag bland cyklister och målet var att köra ett varv på Innsbruck-banan. Det är 8,7 km. Men steget var lite ansträngt från start så när jag kommit lite drygt 7 km så fick det räcka. Det blev dock 7,52 km på bandet. Tror det borde vara årsbästa, iaf. Så trött och lite sliten gick jag och gjorse mig klar för simningen. Jag tyckte det gick bra från start och jag var ikapp Ullis väldigt snabbt. Sen körde jag lite lugnare och jag började också bli lite flåsig. Jag provade några tretaktare men gick snart över till tvåtakt igen. Jag nöjde mig dock med 500 meter och Ullis stannade på 1500. Bra kört och jag är nöjd. 

Sen gick vi hem och Tim var precis igång med att göra middag. Det skulle bli något Thai-inspirerande. Hammarby spelade fotboll, Sverige körde hockey och sen var det Let´s Dance. Det blev en salig blandning och maten var supergod. Sen somnade man gott! 

Det är så mycket som händer så jag hinner inte ens blogga. Men då jag har gjort det i över tio år så vill man inte gärna bryta den traditionen. Så då jag missade att blogga om torsdagen så får det komma nu. Rätt lugnt, på morgonen. Jag och bibliotekarien samlade vårat tidningsgäng och gick igenom vad vi hade kvar. Nu skulle allting vara inlämnat och vi borde ha material för en tidning. Jag har ju själv gjort ett antal "blad", som jag kallde dem, och då var det ett ruskigt tempo. Det kanske ni redan har lyckats lista ut... Men hursomhelst så var det mycket nu. Både på skolan, på min kurs, och förstås med min träning. Då gäller det att vara effektiv. Efter tidningsgänget så var det återigen lite lugnt så jag passade på att fixa till en ny orienteringsbana, för en klass. Det var så många som ville köra långa banan så då behövde jag en till. Jag satte upp lite kontroller och sen var det dags att släppa in en mindre klass. De har bra hjälp själva så jag var mest med som stöd i början. Och jag kunde smita iväg lite tidigare för att käka. Sen var det fort tillbaka för att ta emot en härlig grupp. Det är några som har extra behov av hjälp och de har också många lärare med. Idag var det rätt fritt så jag samlade alla och pratade lite innan man fick köra lite eget. Och nu var det då sista klassen, som är riktigt ambitiösa. Det betydde också att de var rätt nervösa men en viss nervositet är bara bra. De gjorde iaf sitt bästa och nu har jag en massa svarstalonger att rätta. För de vill förstås veta resultatet direkt. 

Väl hemma så blev det en rätt lång cykling, knappa 51 kilometer, och på slutet var det återigen klungkörning. Det var iaf ett rätt tufft pass och jag snittade 164 watt. Det låter inte så märkvärdigt men det är något extra att tvingas ligga konstant på samma nivå och det rätt länge. Sen förstås vila däremellan. 

Tisdag och sjukt bra lektioner på skolan. Jag körde både Skattjakten och ett orienteringstest. Väl hemma så ville jag träna med klubben men jag var öm i foten så det fick bli cykel igen. Det var som vanligt en massa intervaller och passet var ett medelhårt pass på knappa timmen. Jag körde igenom passet och körde tolv minuter till. Det blev 156 snittwatt och som vanligt blev det lite cool klungkörning, på slutet. Sen, duschade och klart, så var det dags att krypa till kojs och precis när jag skall lägga mig så ringer Felix. Hans bil startar inte och efter att han försökt, med lite hjälp, så är det bara att åka och hämta honom. Halv ett är vi hemma igen och jag får lägga mig. Bilen får vi lösa sen. 

Måndag och lite oroligt på jobbet. Inget vet riktigt hur det kommer att bli och jag försöker att inte tänka så mycket på det men innerst inne så är det klart att det påverkar mig. Jag blir lite sur om allt man byggt upp, kring eleverna, bara skall raseras. Men iaf. Lektionerna gick bra och jag körde en riktig rolig lek och det var kul att se eleverna. När jag kom hem så fick jag och Ullis för oss att ta en sväng till Ikea för att piffa upp träningsrummet med lite blommar. Det var en idé som jag fick och vi tyckte det skulle vara smart med plastblommor. Ullis var väl lite mer inne på det och hon har nog rätt. Det har varit ganska många blommor i omlopp i källaren. Väl på plats så gick vi direkt till blomavdelningen och efter ett tag så hittade vi fina exemplar. Men rätt dyrt, faktiskt. Men det är klart, de håller ju hur länge som helst och i källaren är det nog rätt smart. Speciellt i träningsrummet. På vägen hem så kollade vi in några fler affärer men jag var sjukt träningssugen så när vi kom hem så väntade jag inte utan skred till verket direkt. Det var ett medelhårt, på gränsen till lätt, pass men det var en timme och det skulle göras. Och klockan hade börjat ticka på. Jag körde passet och fortsatte i dryga sju minuter till. Så klockan hade gått över 22, en liten bit, när jag var klar. Så fort in i duschen och försöka komma ned i varv. 

Söndag och Ullis ville springa och heja lite på TUB-gänget. De som springer och springer och springer! Bara man är klar med sin 6,7 km-runda, i tid, så får man starta ett nytt varv varje heltimme. Förrförra året höll de på vansinnigt länge men i år var förhållandena sämre. Men många hade hållt ut till natten. När Ullis drog iväg så bytte jag om till cyklingen och när jag loggade in så ser jag att det danska gänget, DBR, precis skall starta. Så jag styr om och kör med dem istället. Det är visst en ny ledare, som skall köra. Han är nästan för snäll så det blir istället lite ryckigt. Det går för fort i början och sen, när många börjar klaga, så bromsar han och det går istället i snigelfart. Asch, många orkar inte vänta så det blir rätt utspritt. Jag rullar i mål och sen fortsätter jag och rätt som det är så är vi några stycken, från det danska gänget, som kör ihop och vi turas om att köra. Och det går rätt bra och vi håller ihop rätt länge. Det blir till slut 41,1 km och jag håller på totalt i en timme och sexton minuter. Rätt nöjd och kul körning. Snittwatt på 161 och 131 slag/minuten. Sen åkte Ullis iväg med Puff och jag passade på att jobba en del. På kvällen, sen, så ville jag springa lite också. Det blev 6,5 km och första halvan så var det tuffa intervaller. Riktigt skoj och det var skönt att köra lite lugnt på slutet. Snittpuls på 157 nu. 

Så var det lördag och Ullis jobbade lite extra och jag, och Tim, passade på att röja lite i källaren. Sen, när Ullis kom hem, så fixade vi oss iordning för att åka och kolla lite på ultraloppet, i Trosa. Loppet där man, varje heltimme, skall starta igen och sträckan är på 6707 meter. Det innebär att, bara man är klar för nästa varv i tid, får springa/gå i vilken fart man vill. Och taktiken är olika, speciellt i början på loppet. Vi tittade ett lite tag och hejade. Sen, åkte vi och köpte oss en varsin kaffe och hejade även ett varv till. Några verkade springa med mycket lätta steg och sprang fort. Men som sagt var. Här handlar det om att hålla ut länge och det är sällan ett alltför bra löpsteg vinner i längden. Vi åkte sen hemåt och nu skulle det tränas. Sen skulle vi bort till vännerna R och T, som bjöd på fika. Det blev återigen FTP Builder, för mig, men Ullis körde bara lite distans. Dock på samma bana och hon startade några minuter innan mig så jag försökte komma ikapp. Eller försökte och försökte. Kör man program så håller man ju det uppsatta ansträngningen så det går inte att köra ikapp med flit. Passet var roligt och omväxlande. Samma bana som sist och på slutet, när passet var slut, var jag nästan ikapp Ullis. Men lite trött var jag och nu var det lite bråttom. Fort in i duschen och sen bort till fikat. Fast jag var duktig och åt inget. Egentligen så berodde det nog mest på att jag glömde laktros-tabletterna hemma men vi kan väl låtsas iaf? :-) Skämt åsido så har jag steppat upp rätt rejält och jag hoppas det kommer synas sen. 

Mot kvällen så åkte vi tillbaka till loppet och målade upp Trossen-rakan men en massa namn och glada tillrop! Här skulle det sporras och många av våra lokala löparen gjorde det mycket bra. Tyvärr hade de anmält sig för olika föreningar och intressegrupper och det innebär förstås en sämre placering i lagtävlingen. Men men... Nästa år ställer nog både jag och Ullis upp men det är frågan om jag är så bra på det här. Jag stelnar ju gärna till, när jag står och vilar, så det kanske är fel upplägg för mig. Men kommer man bara igång så.... Ullis blev iaf rätt sugen.