Söndag och både Ullis och jag låg rätt rejält efter på våra respektive veckomål, på Zwift. Jag hade satt mitt mål på 180 kilometer och nu låg jag runt 55 km efter. Och vi valde att dela upp det på två pass. Så ganska snart så satt vi upp på våra hojar och trampade igång. Det blev sådär lite lätt hårt, som det visst alltid blir. Typ mellan Zon 2 och Zon 3. Vi siktade på tre varv, på Perimeter Loop. Första varvet och jag orkade inte dra igång någon sprint. Det fick vara. Sedan, på andra varvet, så kände jag för att försöka och jag var riktigt nära, med mina 10.82 Tror jag hade 10.78 innan. Asch då, tänkte jag. Jag tog igen mig lite och sen körde vi igång igen. Nu kanske tempot hade ökat lite men Ullis hängde lätt på. Vi körde lite i omgångar och rätt som det var så var hon bakom, nästa gång svishade hon förbi. Sen sista varvet och nu sprint igen. Jag ser att jag kan använda mig utav en tempohjälm och vad f-n, tänkte jag. Jag klickade i den och sen satsade jag järnet och jag lyckades få pb med 10.73 Kändes lite fuskigt men det ingår ju i "spelet" sas. Sen så väntade vi 30,0 km och stannade precis där och jag fick tiden 1.05:13 Så rätt lugnt överlag. 

Sedan fick vi besök av T och R och det var som alltid trevligt. Lite Zwift-snack blev det men mest cykelsnack dock. Sen ville både Ullis och jag klämma av veckomålet och jag hade ca. 25 km kvar, Ullis lite mindre. Så upp på järnhästen igen, och samma bana som tidigare. Lite trist men jag vet fortfarande inte hur man kan kringgå de vanliga standardbanorna. Det skall visst gå att cykla på andra ställen. Men men, det får bli en senare fråga. Nu skulle veckomålet klaras av. Både Ullis och jag var lite sega och det såg inte ut att bli något extra, direkt. Och mycket riktigt. Ullis stannade då hon blev klar och när jag äntligen fick upp min banner så lyckades jag sitta kvar i ca. en halvmil. Rätt och slätt, mycket svett! Det blev ganska precis 30 km/h, i snitt. 

Nu skall jag försöka få till lite annat än cykling också. 

Lördag och Ullis födelsedag men innan gästerna kom så var jag tvungen att städa undan lite efter renoveringen och jag hann knappt klart förrän gästerna började droppa in. Jag trodde först att de kommit för tidigt men de första gästerna kom precis på sekunden. Så det var bara att lägga ifrån sig sakerna jag höll på med. Trevligt men jag hade lite bekymmer med min egna present. I flera dagar så hade jag gått bet på att köpa något fint till Ullis men då Felix hade ett ärende till Linköping så kunde han ju hoppa in på några affärer och jag hade lite förslag. Tim följde förresten med och de fick komma lite försent. Tim fyller ju om två dagar så chansen fanns ju att några även skulle gratulera honom. Felix ringde upp några gånger och vi lyckades hitta en bra lösning. Tack för det! När de sedan kom så fick de smyga in med grejerna och de kunde först vara med på kalaset. Sedan, när det började tunnas ut, så hann vi slå in presenterna och Ullis blev så nöjd! Härligt!  Men nu skulle vi försöka få till lite träning och ungarna var schyssta nog och fixade maten. New York stod visst på schemat och vi valde det förvalda förslaget, tror den heter Perimeter Loop. Mitt veckomål, på 18 mil, låg lite i fara och jag har från och till, sedan några dagar innan nyår, haft ont i halsen. Så lite på min vakt var jag men jag kommer också ihåg att jag i samband med att jag började få ont även bet mig rejält i tungan. Och det kan ha påverkat. Hursomhelst så körde vi i en dryg timme och jag kunde logga knappa 32 km. 

Det var fortsatt mycket jobb i huset och sätter man väl fart så brukar det hända grejer. Men man tänker gärna efter en gång extra när man skall bora i badrum, måtten måste bli rätt. Det var iaf saker i ett ett men det stora jobbet var dock monteringen av det nya badrumsskåpet. Lite orolig var jag dock över hur väggen såg ut bakom kaklet för på den här modellen så skulle visst monteringen endast ske med två, relativt små, skruvar. Det verkade idiotiskt, tyckte jag. Och efter att ha gjort hål i kaklet, med en kakelborr, så bytte jag till en väldigt liten, dels för att förborra lite, för de ganska kraftiga franska träskruvarna, så märkte jag tyvärr att det var rätt tomt, på ena sidan. Helvete, tänkte jag. Och mycket riktigt. När jag sedan skall skruva i så greppar det alldeles för dåligt så jag körde några passande hål till och där greppade det bättre. Jag kan gott och väl göra klart det sista lite senare. Med riktigt bra och långa skruvar. Till slut så är skåpet uppe och jag är skitnöjd. Som ett helt nytt badrum fast jag återvände faktiskt en blandare. Med lite puts såg den riktigt fin ut. Med facit i hand, hur själva monteringen gick till, så kunde jag ha bytt blandaren också, då vi hade en ny över, fast den får bli till det kommande relaxrummet. Som det var tänkt från början. Men tiden hade gått och ingen orkade göra mat så det blev pizzerian, igen. Och hur skulle det bli med träningen. Ullis började fundera på refrängen, dvs sängen, men jag taggade till och snart fick jag med oss bägge två till cykelrummet. Härligt! Klockan var typ kvart över nio men träna skulle vi. Vi siktade på en timme och Ullis pratade om att hon sett någon reklam om Jungle curcuit, och den lät ju bra. Och lite rolig. Någonstans i bakhuvdet så visste vi att det gick någon tour och nog skulle vi se den. På mycket nära håll. Vi hinner knappt starta förrän det kommer stora grupper och den första gruppen gick riktigt fort. Och sen finns det även de som vi drar om. Vi verkade ha kommit mitt i ett race och det är lite roligt och visst trissades farten upp, lite grand. Men jag kände att benen var sega och jag lyckades hålla ett snitt på 71 % av maxpuls. Dvs väldigt bra i zon 2. Det blev precis en timme och vi kom 30,3 km. Med en liten spurt på slutet. Skönt att fått till träningen, trots mycket jobb. På några dagar så har jag monterat ihop, och upp, ett badrumsskåp, monterat bort två toaletter och monterat dit två toaletter, med tillhörande meck med rören, och slutligen fått upp både underskåp och handfat i badrummet. Till råga på allt så får vi stopp i avloppet så det fick jag lösa igår. Men det var inte över efter träningen. Jag slutade med att baka ihop en pinnochiotårta. :-) Bra dag!

Torsdag morgon och jag var visst lite trött för klockan hade tickat på rätt bra. Och det blev kaffe på kaffe och när jag ligger i sängen och dricker en kaffe så ringer svärmor. Helve.., tänker jag! Jag skulle ju skjutsa henne och jag hade gjort en minneslapp och lagt på köksbordet. Men där gör den ingen nytta om man ligger och drar sig. Jag var uppe rätt sent och fixade med både badrum och avlopp och tiden gick. Så det kanske inte var så konstigt att jag var trött. Efter att jag skjutsat henne så åkte jag till Woodys, för att kolla på lite saker till nya badrumsskåpet. Sen blev det lite montering och jag hann se på lite längdskidåkning också. Iaf på herrarnas lopp. När Ullis kom hem så fixade vi lite mat, eller rättare sagt, Tim fixade maten medan vi andra var upptagna med annat, jag fortsatte monteringen av ovan nämnda skåp. Mot kvällen började Ullis och jag prata om träning och jag hade känt av halsen igen, fast tidigare under dagen. Nu kändes det riktigt bra och jag ser att det skulle starta en SZR-group ride, om ungefär 20 minuter. Shit, nu blev det stressigt, tänkte jag! Vi skyndade på och sen strulade Zwift för Ullis och hon kunde inte så några event alls, idag. Jag fick gå in på hennes companion-app och uppdatera. Sen fick vi ingång det och när vi äntligen satt på cyklarna var det ungefär en minut kvar. Oops! Nu behövde jag inte "byta" tröja för jag körde ju redan i SZR-tröja men Ullis fick ju iaf den för första gången. Och så var vi igång och Ullis kom lite bak, ibörjan, men snart var hon ikapp och hon började glida ifrån oss, dock med ett gäng andra, men det verkade inte vara så viktigt att hålla ihop idag. Jag höll mig hyfsat nära ledaren iaf och det var visst ett backpass idag. Det hade jag inte noterat men det var klättring i stort sett från start och när jag ser att det typ är mindre än 10 minuter kvar så börjar jag försöka jaga ikapp de andra men i första hand Ullis. Jag trycker på stenhårt då värsta backen kommer och nästan flyger förbi många i gänget och rätt som det var så får jag någon bergströja på mig. Jag blir nästan chockad och får en tår i ögat och för ett ögonblick så börjar jag jämställa mig med någon duktig. Men efter några sekunder så kommer jag till sans för jag vet ju att jag inte är så märkvärdig så det kanske inte är så svårt att få de där tröjorna. Men nu blev jag taggad och fortsatte trycka på hårt och nu är timmen snart över och Ullis tänker inte cykla nedför så jag gör allt för att komma ikapp. När jag är typ 13 sekunder ifrån så är timmen över och Ullis stannar och jag kommer förstås ikapp henne men då står hon still. Fortsatt hårt men nu börjar jag bli trött. När nedförskörningen börjar så förlorar jag tröjan igen och det var lite surt. Bra fart nu och rätt som det var så får jag tillbaka den. Nu går det undan men när jag nästan är nere så strular det lite med Zwift och jag ser i princip bara mig själv, på min sida, och på andra sidan så är det som om ett jättestort gäng kommer kontinuerligt. Jag blir lite orolig att systemet är på gång att krascha. Men det verkar funka men tröjan gör nu att jag känner någon typ av press och jag cyklar hela tiden om folk. Men mot slutet kommer det lite snabba åkare igen och när sprinten är på gång så känner jag mig lite sliten och efter några sekunder, då jag försökte trycka på, så bestämmer jag mig för att bara cykla igenom och håller ett hyfsat högt tempo mot mål. Lite väl mycket inom Zon 3 dock. Mot mål så ser jag att jag kommer att få prick 30,0 km. Så precis när jag glider igenom målportalen så trycker jag av pulsklockan och när jag kollar Companion så blir jag förvånad igen. Nu hade jag visst erövrat den gröna Sprint-tröjan men det skall Gudarna veta att jag inte förtjänat. Jag var garanterat inte snabbast och tiden var ju måttliga 33 sekunder så det var säkert en bugg. Så jag blir förstås ännu mer fundersam över den där bergströjan. Nåja, det var kul så länge det varade! ;-)

Det roligaste var iaf att köra tillsammans med Ullis. Innan hon försvann... som en bergsget! ;-) Aha, det kanske var hennes tröja. Okey, jag får lämna den till henne. 

Nyårsdagen och jag orkade helt enkelt inte träna och jag tror banne mig att det måste varit vitlök i den köpta potatisgratängen för jag fick ont i halsen. Det får jag alltid då jag äter vitlök och det är visst relativt vanligt att man inte tål vitlök. För det blev ingen alkohol på Nyårsafton och det är tredje året på raken, trevligt och absolut inget jag saknar. Barnen firade på annat håll så jag och Ullis var själva och bara tog det lugnt och åt god mat. Jag stekte på gotländsk entrecote men gratängen körde vi alltså den enkla vägen men gott ändå. Men det var Nyårsafton det. Igår var benen fortfarande sega och jag kände av någon förkylning. Men idag kändes det riktigt bra och jag var sugen på att zwifta lite. Men endast lite lätt cykling då. Och så fick det bli. Jag valde den bana som jag först fick upp och fick ett tag sällskap av två andra cyklister. Vi turades om att dra men sen försvann de ganska snabb, ungefär samtidigt. Den sista då jag började klättra och då förstod jag att det var Leith Hill, som väntade. Jag försökte hålla mig lugn och lät andra cykla förbi mig. Nu tänkte jag ge allt för att få pb, det förra låg på 8.55 Men det tar ett bra tag innan själva "loppet" börjar, typ 10-12 minuter. Men nu var det dags och jag trummade på och försökte ligga runt 3,0 watt/kilo. Jag visste inte om jag skulle klara det men jag försökte tänka positivt. Nu cyklade jag istället om de flesta men något "monster" passerade förstås. Jag tappade någon gång till 2,8-2,9 men då var jag snabbt på igen och tryckte lite extra. På slutet så ökade jag och låg runt 4,0 watt. Lite tråkigt är att man ser den tänkta sluttiden och sjukt deprimerande då man märker att den ökar då man är supertrött. Men jag lyckades, som sagt var, vända trenden och det var skönt. Efter det så blev det lugnt nedförsåkning. Eller lugn och lugn. Det gick förstås fort ändå men jag tryckte inte på så mycket och jag var själv hela tiden. Sen kommer det åkare från annat håll och då får man förstås lite sällskap. Men jag körde relativt lugnt då också. Jag valde att köra lite till, för att få lite mer kilometer och det blev till slut 31,1 men tiden rann iväg till en timme och nio minuter. Så måttlig fart men 361 höjdmeter, nice!

Sen röjde jag lite och åkte till soptippen med ett gammal badrumsskåp och fixade lite med en toalett. Den i källaren råkade jag ju ha sönder så jag flyttade ned den från övervåningen då den hade en strulande knapp. Men som reservtoalett fungerar den ju. Så lite bök med det och när Ullis kom hem så tog vi en tur till Bauhaus, igen... Vi kunde inte hålla oss från att köpa ett nytt handfat, med tillhörande skåp. Egentligen var det bara badrumsskåpet vi var ute efter men det var visst svårt att hitta rätt mått och nu hittade vi ett komplett paket till ett bra pris. 

Lite snabbmat, på Mc Donalds, och sen shoppa. Jag köpte några till saker, till rördragningen, och nu borde det funka. Väl hemma så fixade jag iordning det sista med rördragningen och det var fasicken vad svårt det var att få det tätt. Men jag gjorde väl lite fel men till slut blev det helt perfekt. Jag hade dock hoppas att kunna använda några av de gamla rören men det kunde jag glömma. Då hade jag nog fått åkt några vändor till och det hade både blivit omständigt och mycket soppapengar. Men det blev så bra så till och med jag är nöjd. Lite handy man över mig. ;-) Lite för mycket, tyvärr... Det blev stopp i avsloppet så jag fick springa mellan hockeyn och källaren. Hockeyn kanske inte var ett måste dock... Surt med förlust men stoppet försvann. 

Så var då 2018 över och dags att summera året. Det var med blandade känslor jag kollade igenom träningskalendern. Jag visste ju att det blivit lite luckor men rätt svårt att få en samlad bild förrän jag kollat igenom Movescount, där man får svart på vitt. Så här kommer först månaderna och en liten sammanfattning på slutet:

Januari: Det blev i fallande ordning; skidor, styrka, crosstrainer och lite spinning. Bra totalmängd med 36 timmar. 

Februari: I typ samma men mindre mängd. Jag åkte förstasträckan på StafettVasan och det kändes rätt bra. Totalt 20 timmar. 

Mars: Liten ökning på mängden men det beror mest på Vasan som jag visst åkte. Det hade jag själv glömt bort och när en löpare, på Nyårsjoggen undrade, så kunde jag inte svara. Skumt! Skadan i hälen har visst smittat hjärnan också... I fallande ordning blev det; skidor, crosstrainer, styrka och lite spinning. Totalt 25 timmar.

April: Styrka, crosstrainer och lite löpning. Prick totalt 200,0 km, totalt 21 timmar. 

Maj: Nu kom jag visst igång med cyklingen, iaf lite grand. Det blev; cykling, styrka och lite löpning och lite simning. Totalt 20,5 timmar. 

Juni: Styrka, löpning, cykel och crosstrainer. Klen månad med endast 16 timmar. 

Juli: Promenadmånad med hela 29 timmars promenad, det går utför... Totalt 40 timmar.

Augusti: Fortfarande promenader men även lite löpning, totalt 23 timmar.

September: En klen månad och endast 11,5 timmars aktivitet.

Oktober: Förkylningsvecka och det är väl typiskt då man är taggad. Det blev lite cykling men totalt endast 6 timmar. 

November: Bra månad med mycket cykel, lite crosstrainer och lite styrka. Totalt 27,5 timmar. Nu var jag igång igen. 

December: En sjuk månad med galet mycket cykling då jag verkligen blev fast i Zwift-världen. Totalt 43 timmar men dock med lite skridskor på skolan men det var ändå bra träning fast mängden drog iväg med 8 timmar och 40 minuter. 

Sammanfattning: 

Ett klart växlande år men det märktes ju klart, på träningen, att det inte blev något Kalmar Ironman, i år. Bra start på början på året och ett bra slut. Däremellan var det lite blandat men det som sticker ut är nog det som tyvärr inte syns. Simningen lyser med sin frånvaro medans cyklingen har överträffat mina förväntningar. Och självklart försvann mycket av löpning, då jag var skadad. Men ändå skoj att kunna avsluta med en mils löpning, på Nyårsjoggen. Jag var helt klart lite orolig över om det ens var möjligt och lite nervöst var det då det var så många nya, som sprang. Men det gick bra och jag kunde andast ut. Kanske andades jag ut för mycket för jag åkte på en förkylning efter. Totalt blev det 290 timmar men det ingår 44,5 timmars promenader. 

Cykel: 69 timmar, 170 mil (15334 höjdmeter)

Styrka: 55 timmar

Promenader: 44,5 timmar

Crosstrainer: 37,5 timmar

Skidor: 30,5 timmar

Löpning: 17:46

Spinning: 11,5 timmar

Simning: 3,5 timmar

Sista dagen på året och det var alltså dags för Nyårsjoggen, en tradition som vi hållt igång nu i sex år. Nyårsafton är dessutom vår, dvs min och Ullis förlovningsdag och det kanske man inte firar då man är gift men allt som är värt att fira skall man inte negligera. 27 år sedan bytte vi ringar. Men nu låg fokus på Nyårsjoggen och kanske var jag lite nervös för jag låg sömnlös någon timme på natten. Eller så berodde det på att vi gick och lade oss lite väl tidigt. Hursomhelst så var jag sjukt trött på morgonen men efter lite frukost så var vi igång och först skulle vi till ICA Trossen, som vi samarbetade med. Där köpte vi lite frukt och sen direkt till banan där vi mötte upp Flaken. Han skulle sen hem igen för att springa tillbaka med Tokan. Ullis och jag fixade iordning det sista och sen fick jag snabbt dra till Trossen igen för att köpa mjölk. Det hade vi glömt. Sen var det bråttom och vi hälsade alla välkomna och jag snackade lite om vad som väntade. Sen drog vi igång och jag valde mina terrängskor. De borde fungera och det gjorde de verkligen. Men jag brukar känna av hälsenan i just dem fast nu fungerade det som sagt var riktigt bra. Lite ömt men inget som störde så mycket. Jag snackade med en innebandypappa, vi kan kalla honom Ante och det visade sig senare att vi redan haft lite kontakt men det var inget jag kom på då. Vi hade en regel och det var att ingen fick springa förbi mig förrän sent på slutet. Och så jäkla maffigt det var och alla som var ute stannade upp och kollade och några fotade. Och vi stannade förstås, traditonsenligt, vid Trosa Stadshotell, och tog lite kort. Sen sprang vi vidare och nu började det rycka i ungdomarnas ben och jag fick då och då säga till. Sen var vi ute mot Långnäs och vi körde ett ryck i en backe innan de som ville fick springa på. Jag såg att alla sprang en liten längre väg men det gjorde ingenting. Då skulle vi hinna plocka fram lite snabbt. Och när vi kom fram så sprang några ett extra varv, på banan. Som tur var så hade Flaken stoppat in nyckeln i låset så Ullis och jag samt Rainy och Tokan fixade iordning det som behövdes. Och sen smet jag ut och pratade lite om klubben men de andra gjorde klart. Sen blev det lite pommac och lite smått och gott innan vi lottade ut lite priser. Och när vi stod ute så blev jag så himla kall och när vi vinkat adjö, till alla, så var det ett litet järngäng kvar och vi gick och värmde oss. Så skönt men nog sjutton blev jag förkyld efter det och till råga på allt så bet jag mig i tungan och nu vet jag inte om det är en riktig förkylning, eller inte. Men skönt att det gick så bra och kanske var det när allt släppte som även förkylningen bröt ut. 

Ullis och jag åt gott på kvällen och sen mös vi lite själva då barnen åkt till vänner. Lite speciellt att vara själva. :-)

Lördag morgon och Ullis skulle morgonjogga med Tanjis. Det brukar vara ett bra tillfälle för mig att traska till gymmet. Men vi hade lite bråttom då vi skulle montera toalettstolen och några vänner skulle även komma på fika. Och ingen toalettstol är ju den andra lik så jag var rätt säker på att jag skulle stöta på patrull. Men först lite träning då och snabbast enklast är ju att bara traska ned i källaren och sätta igång. Och så fick det bli igen. Jag körde igång rätt snabbt och det blev den banan som stod som förslag. Den var på 9,3 km och jag höll lugnt från start och körde väldigt lugnt första halvan innan jag började hänga på andra. Så då ökade farten och jag missade först sprinten, på första varvet, och jag startade alldeles för sent, på andra varvet. Sen så hade jag kört lite hårt ett tag och märker att jag passerat en ledare och jag ville faktiskt inte ha hen i närheten så jag körde på lite och när jag ville köra lugnare så passade jag bara på att se till att vara lite före. Vid tredje sprinte var jag lite mer vaken och tryckte på rejält och fick pb, nice! Sen blev det ett avslutande varv så blev så där precis. Typ lite medel bara. 

Efter det så var det full fokus på att fixa toaletten och med främmande och fika så drog det ut på tiden och visst skulle det strula lite. Så pass mycket att Ullis och jag fick ta en tur till Bauhaus och köpa det vi behövde. Till slut, efter rätt många timmar, så var jag riktigt nöjd och allting fungerar. Skönt!

Vi avslutade lite lugnt framför teven. Imorgon väntar en roligt Alp-tur, med några kompisar. Det blir kul!