Måndag och dags att träna lite men frågan var vad. Men jag ville nog få in lite Zwift-kilometer, på träningskontot. Så upp på cykeln och idag var det visst Watopia, som stod på schemat. Watopia flat. Varvet är nog på dryga milen, om jag inte missminner mig. Första varvet och det kändes som jag hade koll på farten men nog var jag lite taggad. Så efter första varvet så var tanken att lugna ned mig. Men precis när jag varvat så ser jag att det kommer en stor klunga, med blåklädda SZR-åkare, från någon startsträcka, från höger. Jag kommer mitt i gänget och jag bestämmer mig ganska snabbt för att hänga på. Men frågan var om man skulle få någon drafting, för om jag inte mins helt fel, efter mitt hittills enda försök att hänga med en stor träningsgrupp, var att man då, när man är med i en träningsgrupp, inte ser några andra än de i gänget. Hursomhelst så är det iaf några andra som också försöker hänga på och jag försöker ha det i åtanke. Jag får iaf kämpa lite men jag har ju ingen aning om hur stor gruppen är, då jag nog inte har mer än 20 stycken med mig längst fram. Det känns som jag ibland får ligga på rätt hårt, för att hänga på. Men jag klarar hela varvet och nu tar jag det lugnt. Men det kommer hela tiden en massa åkare, från den klungan, och rätt som det var, så är det en stor klunga och jag trycker på, och får kontakt. Asch, tänker jag. Jag kör på igen och det får bli ett till varv i gänget. Undrar om de ser mig, tänker jag. Jag trycker på och kommer längre och längre fram och nu trycker jag på rejält. Jag vågar inte ge allt, i sprinten, men pulsen går upp. Snart klart på varvet och jag hänger på. Sista biten och jag har mina duster med några Zwiftare. Jisses! Det här blir ett riktigt tempopass. Bästa farten hittills och det är nästan så att jag bara vill sluta, för att få bra snittfart. Men det vore ju smart med att varva ned lite. Sista varvet och jag kör hyfsat lugnt men även där lockas jag ibland att trycka på. Och samma visa igen. Jag lockas återigen att köra på lite. Jag är lite hare till en som får pers på en sprint. Men nu kan jag istället fortsätta att köra på, då jag normalt får ta igen mig.  Det blir totalt 41,7 km på tiden 1.10''58, vilket ger snittfarten 35,4 km/h. Kul att äntligen få lite fart på Zwift. Snittpuls på 155 sl/minuten och max på 176. 

Ja, det kanske termen skulle varit om vi pratade om kortspel och i synnerhet om poker. Nu fick jag bra träning varje dag, i en vecka. Det får väl räknas som fullt hus, va? :-) Men det var även fullt upp under dagen men rätt mycket nöjen. Ullis hade sug på att åka till Gustafsvik, i Gnesta, och ta en kaffe. Och varför inte. Det är ju mysigt där. Så där började vi och delade på en bulle och även på en räkmacka. Det märktes på kvittot sen. Rätt dyrt men smakar det så kostar det. Efter fikat så tog vi oss åter en tur mot Frönäs och kollade lite hus. Det måste ju vara rätt mysigt och coolt att bo sådär, precis vid vattnet. Tänk att bara gå ut och paddla eller ta sig en simtur. När vi åker så ser vi plötsligt en Till Salu-skylt. Och vi ser att det är en öppen visning. Oj, vilket sammanträffande. Nu kommer jag inte ihåg vad vägen heter men den låg kanske 150 meter ifrån vattnet så helt optimalt var det inte. Och det var en bostadsrätt som dessutom kändes lite för liten för oss. Iaf i dagsläget. Men kul att titta och jag sade åt mäklaren att hon inte behövde ringa om det här huset men däremot om hon hade något som låg närmare vattnet. Vi har egentligen inga tankar på att flytta men man kan ju hålla ögonen öppna. Sen åkte vi hemåt och väl hemma så ville vi båda träna så vi traskade ned till källaren och satte oss på våra hojar. Nu var det en platt bana, i Watopia, som stod på agendan. Och vi siktade som vanligt på en timme. Jag ville väl egentligen köra lite längre men jag fick utvärdera under tiden. Jag försökte ligga och dra Ullis men hon är lite av en ensamvarg och det är också svårt att hitta rätt läge för att ligga på rulle. Men det blev bättre och bättre och det är såklart ännu lättare vid större klungor. Men vi gnetade på och ibland var det jag som tappade och Ullis bara drog ifrån. Jag fick slita som en hund för att komma ikapp och när det var sprintar så försökte jag ibland men rätt ofta så kände jag att jag inte orkade. Men farten var högre än igår. Och rätt som det var så fick Ullis en grön "sprint-tröja". Det var lite roligt. Och jag låste visst upp ytterligare någon "Achievement". Det blev iaf åter ganska precis en timme men nu höll vi 32,7 km/h. Nice! Och när jag ser på pulskurvan så ser det verkligen ut som en massa småintervaller och med två rejäla doningar, då jag sprintade. Gött mos! 

Först upp på morgonen för lite morgonträning och det drog ut på tiden, hemma, så jag kom iväg lite sent. Så jag var säkert 5 minuter sen och när jag kommer fram, och är inne och byter om, så hör jag att de springer utanför. Asch, tänkte jag. Då kan jag lite gärna gå lite snabbt på toan också. Min häl mår inte så bra av snabb löpning och en massa hopp direkt. Men de hade visst sprungit ned i träningsrummet, och hämtat lite saker. Så när jag kommer in i rummet igen så får jag höra, av herr Ställverk, att man skulle hämta lite saker till träningen. Och jag som inte ens hade mitt Safiren-kort med. Det hade visst försvunnit ur väskan. Men Carina skulle vara snäll och hämta det, när hon hade startat igång oss. Sagt och gjort. Lite dåligt med uppvärmning, för mig alltså, och det skulle nog senare bli mitt fall...

Jag försökte peppa igång mig och tyckte jag lyckades rätt bra. Efter alla maskiner så skulle vi då boxas, lite grand. Ställverket ropade på mig och han hade visst fuskat lite med Kick-boxning. Tror jag var det var, iaf. Det var ett jäkla drag han hade i sparkar och slag. Det slutade med ett lättare ryggskott. Men det var inte pga Ställverket utan det kom i magmaskinen men jag var väl så varm då så jag märkte bara att det drog till, lite grand, just då. 

Men bra pass och sen in i duschen. Senare, mot kvällen, typ runt 17.00, så ville Ullis och jag träna igen och då blev det Zwift. What else! :-) Det var visst New York, som stod på schemat. Vi puttrade på där och ibland blev det rätt hårt. Och jag tryckte på under två sprintar. Jag fick visst ett sprint-rekord och sen gjorde jag rekord, två gånger, på det varvet. Och låste upp någon "Achievements" - nice! :-) Det blev drygt en timme och jag snittade 28,5 km/h. Snittpulsen låg på 143 och jag toppade på 171. Det borde betyda att det finns avsevärt mer att ta ut. Det gillar jag. 

Ja, fast inte så länge. På morgonmötet så hörde jag att de pratade om att någon behövde gå iväg och jag och chefen hade ännu inte kommit överens om ngn tid, då vi skulle träffas. Så hon ropade att jag kunde ju ta den timme, på morgonen. Men absolut. En timme kan ju vara roligt. Efter mötet följde jag med klassläraren och det var visst två timmar. Hmm, det ena verkar ge det andra. Men det var roligt och jag körde en liten lek med en grupp också. Sen traskade jag upp till chefen och det verkar som om hon har möte så jag sätter mig i massagestolen, så länge. Det hade jag förtjänat, tyckte jag. När massagen var klar så märker jag att chefen står utanför och jag sticker ut huvudet och frågar om mötet. -"Men det har jag ju messat dig om", svarade hon. Ja, jag, tänkte jag. Det hade jag ju inte hunnit sett. Tiden var visst när jag lovat en annan klass, att vara med dem. Men jag gick till klasslärarna och frågade om jag kunde slå ihop deras klasser och köra en klassutmaning. Det tyckte de lät roligt och jag kunde få till mötet med chefen också. Så först lite god mat och sen var det fullt upp. Bra möte med chefen och sen en rolig tävling. Lagom nivå på frågorna också så det får jag testa på några andra klasser sen. 

Sen en liten kaffe med kollegor innan jag for hem. Väl hemma så var det lite fredagsmys men väl också lite fredagsfys. Det blev faktiskt hämtpizza och efter det ville jag få till en timmes cykling och Ullis hängde givetvis på. Hon är inte svårövertalad när det gäller träning. Det blev ganska precis en timme och det fick räcka. 27,4 km körde vi iaf. På kvällen så undrade Ullis vart jag tog vägen men jag blev trött och jag ville snart gå och knyta mig då jag hade bokat lördagens morgonpass. 

Så var det då dags för ytterligare en skridskodag men gruppen som egentligen skulle kört nu på förmiddagen ville göra annat istället. De ville köra en stund i gymnastiksalen istället och när det kom önskemål om konmemory så kunde jag inte säga nej. Det är ju en underbar lek och den får de flesta att aktivera sig. Vad den egentligen heter vet jag inte men jag har modifierat den lite så det blir lite mer fys. Fyra lag, som står bakom varsin plint och bakom plintarna finns det fyra rockringar i fyra olika färger. På min signal så springer alla först ett varv, hoppar sedan över sin plint och lyfter en kon. Under den finns det en ärtpåse, som kan vara i någon av rockringarnas färger. Det övriga laget bör hålla koll på de övriga lagen, men det är inte alltid så lätt. Är det rätt färg tar man med sig den och hoppar över plinten och växlar. Är det fel färg så ställer man snabbt tillbaka konen, över ärtpåsen och springer och växlar. Nästa person springer först ett varv osv. Kul och det gäller att vara skärpt. Så efter den lektionen, som blev lugn för mig, så var det rätt lugnt och jag gick sedan och käkade lite mat. Efter maten var det då dags för lite skridsko igen och nu var det sista lektionen, den var med fyrorna. Lite skridskoskola men väldigt mycket hockey, faktiskt. Fast för det mesta så körde jag mest skridskor och fick ihop över fyra kilometer. Så det blev en hel del skridsko för mig, den här veckan. Det roligaste var dock att Ullis kom och mötte upp mig. Så hon var med mig i ishallen. Efter det så for vi upp till Ullis sjukgymnast. Det börjar faktiskt gå väldigt bra men sjukgymnasten är grymt bra och Ullis vill gärna få bra hjälp, jag förstår henne. Vi passade på att hoppa in på Ikea, för att försöka få lite mat, men det var visst för sent. Så vi åkte över till Heron City istället och käkade på Thai-stället. Där är det alltid gott. Nu vet jag inte vad det heter men det är ett säkert ställe. Vi kom hem rätt sent men jag ville banne mig få lite riktig träning också så jag traskade ned till källaren och satt igång Zwift. Det blev en rätt kort tur på 21,1 km och tiden stannade på 39.26, vilket gav ett snitt på 32,1 km/h. Hmm, lite för snabbt egentligen men Zwift lockar ju ibland att trycka på. Det här passet får väl anses som ett mellanmjölkspass men jag ser på pulskurvan att det var lite varierande. Så helt förkastligt var det inte. Skönt att krypa till kojs men rätt trött efter den intensiva veckan. Normalt så är ju fredagen lite av en återhämtningsdag men nu fanns ju risken att man skulle hoppa lite lite överallt. Ett möte med chefen, var iaf inplanerat, dock inte när. 

På skolan så tror jag att jag först hade ettorna och de var ju underbara. Jag försökte köra lite skridskoskola men jag märkte att nummer ett bara var att försöka få dem att stå på benen. Och det är ju iofs övning 1! ;-) Så många mer övningar var, i det stora hela, onödigt. Men jag åkte på och busade lite med barnen. Så det blev några kilometer även nu. Sen, efter maten, var det nog femmorna. Och en assistent påpekade att jag bara log hela tiden. Och det kan nog stämma. Det är ju så himla roligt och man ser ju glädjen i barnen. Det här måste jag klämma in snart igen. Wow!

Sen var det tänkt att vi skulle ha ett möte men jag fick mail om att vi fick sköta det på egen hand så jag kunde röra mig hemåt lite tidigare. Väl hemma, efter maten, så var det Core för Ullis men då det var fullt, i övrigt, och jag stod på reservplats, så körde jag annat. Och i brist på fantasi så blev det som vanligt Cross Trainer. Men jag försökte hålla ned pulsen och jag fick motstå plötsligt impulser att försöka imponera på omgivningen. Men det var inga större problem. Rätt tunt med folk idag. Värre var det för någon dag sedan. Då var det proppfullt, då Ullis och jag kom. Och jag tänkte passa in på Ullis så när jag märkte att hon nog borde vara klar, så hoppade jag av. Det blev 53 minuter och en snittpuls på 137 slag/minuten. Så har man inget bättre för sig så kan man ju räkna ut att mitt hjärta slog ganska precis 7261 slag under träningspasset. Men nu gjorde ju jag det så ni kan ägna er åt något annat. :-) 

Full fart med skridsko, på skolan, och nu började det att kännas lite i fötterna. Men när man väl kör, och kan glömma bort smärtan, så är det fruktansvärt kul. Och idag fick jag även bra hjälp av min praktikant. Fast ibland glömde jag bort henne men det var för att hon hade så roligt själv och aktiverade sig med eleverna. Efter att jag kört lite övningar, med de små var det obligatoriskt och med de äldre så var det frivilligt, så åker jag runt mycket själv. Bra träning och så roligt. Sen blev det lite snack med kollegor innan jag skjutsade hem "Fnitter-Lasse"! ;-) När jag släppt av honom så var det full fart hem för en kaffe till och sen toksomnade jag efter det. Det är visst typiskt ADHD-likt att INTE bli pigg av kaffe. Hmm, det är nog som Ullis har misstänkt. Nåja, det är väl bara att aktivera sig och dra nytta utav det istället. Efter tuppluren så ville jag få in lite "vanlig" träning också så jag gick ned till källaren och körde igång. På med Zwift och på med hög musik och så var jag igång. Jag försökte hålla mig lugn men då och då var jag med i några bra småklungor och farten trissades upp. Lite småskumt att det sitter en massa folk runtom i världen och trampar och samtidigt ser man dem som avatarer på skärmen. Och då och då kommer några helt horribla värden. Kan det verkligen stämma? Jag skulle önska att man kunde se någon känd cyklist trampa. Vet ni några namn, som är med i Zwift? Jag hörde förresten att Lionel Sanders enkom körde sin cykelträning på Zwift. Låter ju både konstigt men även jäkligt coolt! En världsstjärna i triathlon. Nåja, det blev precis en timme för mig och jag körde i snitt runt 31,5 km/h. Och för den som inte är helt tappad bakom en vagn så förstår ni även att jag då kom just 31,5 km. :-) London-banan blev det. 

Bra dag!

Skridsko på skolan och det är verkligen roligt. Men först skulle jag lämna av en cykeltrainer, till en jobbarkompis. En trainer som jag fått av en kompis som ville stötta mig i min satsning men när datorn, till trainern, dog, så köpte jag mig en nyare modell och den gamla fick en ny ägare. När trainer var avlämnad åkte vi mot skolan och snart nog packade jag in ryggsäckar och skridskor, i min bil. Fullpackad åkte jag och Bassel mot ishallen och inväntade eleverna. Tre åk.2-klasser och det var riktigt kul att leda den stora gruppen. Jag gillar att hålla i stora grupper men det blev lite tjockt på banan, som jag gjorde. Men det var bra drag och de orkade i drygt en timme. Sen packa bilen igen och upp mot skolan, där det var lunch. Sen snabbt till nästa klass och nu var det en åk.6:a Klart lugnare och det blev mer en skön stund med lite skridskoåkning. Men förstås lite övningar där också. Men det var mer frivilligt nu. Jag körde faktiskt med gps idag och det blir kul att se hur många kilometer det blir till slut. Väl hemma så ville jag ändå få till lite vanlig träning och jag gick sen till Safiren, tillsammans med Ullis. Ullis skulle köra lite yoga och jag tänkte köra Cross Trainer. Men ingen var ledig så jag stakade lugnt i fem kilometer istället. Lite hårdare på slutet. Sen gick jag in mot rummet igen, där Cross Trainer-maskinerna står. Nu var en ledig och jag körde lite lugnt i 35 minuter. Som vanligt på motstånd 12. Kändes bra och jag lyckade hålla mig precis på en snittpuls av 70% av max. Precis lagom tills Ullis var klar. Sen hem och se på Biggest! Alltid kul men jag blev förvånad över hur mycket tävling det verkar vara för dem. Tävla i att gå ned mest i vikt? Det borde ju vara mer av prestation och mindre av tävling. Sagt av mig som älskar tävlingar. Men att tävla i att gå ned fort i vikt är som att be om att få problem senare. Enligt mig. Hursomhelst en kul dag och jag är nöjd.