Torsdag morgon och jag glömde visst att skriva att igår skulle det varit min mammas födelsedag. Det kom jag förstås ihåg då men inte då jag satte mig vid datorn. Det är nästan läskigt så fort dagarna går men jag tycker att jag hänger i rätt bra. Var nöjd men inte nöjd, brukar jag säga. Man måste våga slå sig på bröstet ibland och känna - "ja, jag är bra"! Men som svensk skall man förstås inte skylta med det, det är en liten balansgång. Vad vi däremot är bättre på, det är att sätta sig in i hur andra har det med sitt lidande. För döden finns ju hela tiden runt omkring oss. Tyvärr så försvinner nära och kära. Jag, och mina bröder, hade ju verkligen en tuff tid då kära släktingar gick bort. Och givetvis tog det hårdast när ens föräldrar dör. Speciellt jobbigt var det faktiskt med pappa. Kanske för att det, trots alla varningssignaler, kom så fort och så tidigt. Men nog om det nu. Många av er som läser min blogg gör det ju för att bli inspirerad till träning men livet kommer emellan ibland också. Fast i huvudsak är det en träningsblogg men ibland svävar jag ut lite. 

Hursomhelst. Torsdag morgon och Ullis och jag ville testa att simma inomhus igen. Jag ser att det skedde rätt ofta förra året, i juli. Och kanske var det ett vinnande recept. Då var vi oroliga för att det blivit för lite ute men det gick ju ändå bra på tävlingarna. Ja, oftast iaf. Och då börjar man fundera på om man ändå fick ett lite lugn av distanspassen i poolen. Så vi traskade bort och det var en hel del folk där. Och jag blev lite stressad men snart nog så märkte vi att vi simmade fortast, trots att en del crawlade, och de var snälla nog att stanna till då vi skulle förbi dem. Riktigt snällt. Men jag blev nog lite stressad och kände mig lite övertränad. Så det blev rätt kort för mig och jag kände snart nog att det fick räcka. Hmm, jag ligger nog lite på gränsen och det är dags att få in några lugna pass nu. Det blev 1150 meter för mig. Så rätt kort pass men bättre än inget. Jag lägger mig i varmpoolen och snackar med några bekanta. Den ena kallar vi för "mormor", då hon var mormor till en i fotbollslaget, som jag var tränare för, och han var liksom som en mormor för hela laget. Och grabbarna spelade där också. Alltså Tim och Felix. Den andre var nog Felix gamla fröken om inte minnet sviker mig alldeles. 

Sen blev det lite målning på huset och mot kvällen gick vi bort till Safiren igen. Nu körde jag rekordlugnt på Cross Trainerna. Och med skön musik i öronen. En timme med snittpuls på 126 slag/minuten och som mest 136. Det behövdes. Dock rejält svettig ändå. Jag tror att det är bra att fylla ut med sådana här "Zon2-pass" ibland. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Som lite av en värdemätare så kollade jag av vilopulsen imorse och den var stabil kring 33 men jag var nere en kort stund på 32 också. Trodde den skulle vara lite lägre men kanske är lite sliten. 

Idag har jag förresten fixat en fyllning och det var lite akut. Och då pratar vi tand alltså och inget annat. Det blev så illa så jag började känna mig förkyld men jag kunde ändå träna utan problem så jag kände mig rätt trygg i att det berodde på tanden. Sen hade vi besök av Ullis lillesyrror och av lilla Kornet, trevligt! :-) Och Carro fick förstås också prova massagestolen och uppskattade den väldigt mycket. Så mycket så jag inte ens kunde komma med tips! :-) Det var så bra som det var typ. 

Men nu börjar jag bli sugen på både mat och träning, det måste väl bli mat först så man orkar träna. Det kanske blir en cykeltur eller något. Det får bli en lite lugnare dag och så kollar jag pulsen även imorgon bitti. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Söndag morgon och jag hade vaknat till lite runt 5 men förstås lyckats somna om. När jag vaknar nästan gång är klockan typ halv 10, tror jag. Oj då! Men jag ligger och sträcker på mig och hör kaffemaskinen i bakgrunden. Vi brukar ju morgonsimma så det skadade inte att ligga och dra sig lite någon gång. Men upp och hoppa. Efter lite frukost så vill Ullis ut på en långtur och jag vågar ju inte springa så långt ännu men efter ett tag så tänkte jag att jag kan ju joina på mina Nordic Skates. Så fick det bli. Ullis kom iväg rätt snabbt och jag började pumpa upp min skates och sen letade jag efter stavarna. Hmm, jag hittade inga. Inga privata alltså. Sen kommer jag på att jag nog sålde dem då jag inte hade några i butiken i rätt längd för en kund. Så jag plockar ut ett par nya och snart så är jag på G. Men jag får inte till remmarna så bra och det kräver nog lite mer tid än det jag gjorde. Men jag orkar inte stanna och göra om. Lite läskigt i början och det känns att det var länge sedan. Men bra att staka igen. Jag skall ju ändå åka Vasaloppet och med ökad träning totalt så kan det nog bli rätt bra ändå. Fastän jag inte kört så mycket rullskidor. Typ inget då. Eller stakat i stakmaskin. 

Jag märker att det går rätt fort och jag har bra tryck uppför backarna också men blir ändå lite förvånad över att snittfarten är så hög. Den ligger runt 3.30/km När jag kommer till Sillen-backen så är det lite läskigt då jag möter en bil och när jag närmar mig korsningen så kommer jag på att jag nog måste sänka farten för att kunna åka in på cykelvägen. Jag tror att jag skall klara svängen men jag ser ju inte hur mycket det svänger förrän jag är rätt nära och då vågar jag inte. Asch! Jag får åka på stora vägen en bit och den har visst fått ny trist och vass beläggning. Undrar om mina gamla däck klarar den, tänker jag. Men jag är snart inne på cykelvägen efter några hundra meter men det tar ju slut efter kanske ytterligare 300 meter. Så ut på vägen igen och där får jag ligga tills jag kommer in på själva huvudvägen som går genom Västerljung. Nu borde det gå undan, tänker jag. Men rak motvind, dock inte så stark men det blir ändå så det blir samma fart. Men vart är Ullis, tänker jag. Hmm, det kanske tog lite tid innan jag kom iväg men det har ju ändå gått väldigt fort. Och nu rakt emot Trosa. Jag känner att jag redan fått en blåsa på tummen så jag får korrigera hur jag håller i staven. Jag morsar på några cyklister varav en duktige Tränings-Göran. Han blåser alltsom oftast runt på sin tempohoj. Det slår mig att han måste vara rätt konkurrenskraftig i Sverige i sin åldersklass.

Fortfarande ingen Ullis och nu börjar jag fundera på om jag missat henne. Men det går så bra att köra nu så jag kör på. Genom Trosa och jag väljer de vägar jag vet att hon skulle tagit. Branta backen tar lite men jag känner mig ändå stark. Nu mot Vagnhärad och nu blir det plötsligt varmt som tusan. Det betyder att jag har vinden i ryggen nu. Och det går rätt fort. Så fort så snittempot återigen börjar gå nedåt 3.30 Men lite kvar. Och några tuffa backar också. Eller en iaf. Och den är tuff på slutet men nu trycker jag bara på. Jag ser att jag gick under 3.30 på slutet men upp igen då det gick lite trögare. Asch, under skall jag, tänker jag. Och trycker på. Och jag får snitt på 3.29 Det hade inte varit dumt på Vasan! ;-) Men mitt pass var inte så mycket att skriva hem om då jag får höra om Ullis. Hon hade visst sagt att hon skulle fortsätta in genom Erikslund och det missade jag. Jag hörde bara första delen att hon skulle via Västerljung. Väl hemma hade hon sprungit 30 km. Grymt! Jag fick ihop 22,35, tror jag, på min skates.

Sen målade jag lite på huset och vi beställde sedan mat från Sushin - gott! Det blev lite massages nyss och jag funderar på ett lätt trainerpass för att prova nya teven, som jag tänkt koppla upp till datorn. Men jag vet inte om jag har klart med klossar och sånt till skorna. Hmm, får se hur det blir. Det är ju en dag imorgon också. 

Ja som vanligt så är det fullt upp och idag var det först frukost på bryggan som gällde och vi, oss de berörde, bestämde väl oss ganska sent. Men det såg ut att kunna bli fint väder så varför inte! Det är ju ljuvligt där ute. Och våra förhoppningar infriades och vi hade faktiskt lite tur. Då vi var där så var det strålande sol men vi började med att simma. Fast det har gått lite trögt på slutet. Ja för oss alla tre som simmade. Dvs jag, Ullis och Svarte Petter. Kanske påverkade den ökade träningsdosen något också. Det blev ett varv på långa banan för mig och Ullis och hennes klocka, nu hade hon Ambit 3 på sig, visade 625 meter och det är nog korrekt. Men vi fick tyvärr pusta på några ställen och det var lite ansträngt. Jag ser i träningsdagboken att jag simmade en hel del pass inomhus förra året, vid den här tidpunkten, och kanske var det smart. Då fick jag lite mer mängd. Nåja, jag varvar lite så får vi se. Jag stressar iaf upp mig ibland, då jag simmar utomhus. Och det verkade vara likadant för oss alla tre. Ankan var också på plats men nöjde sig med frukosten idag. Lite vila ibland är bra, säger hon. Kanske har hon rätt, jag är tveksam! ;-) Skojar lite bara. 

Efter frukosten och lite solhäng så började det komma in lite moln och snart var vi klara. Vi skulle ju på kalas idag och dessutom passa på att gratulera några andra som vi missat. På samma kalas alltså. Men huvudfiguren idag var svägerskans dotter, Cornet. Och hon fick en Specialized av oss. Men en springcykel då. Men nu skall vi inte prata vad vi har köpt och fixat. Det var ett trevligt kalas, lite så där tillbakalutat och avstressat - skönt! Och Cornet verkade nöjd! :-)

Väl hemma så fixade vi lite mat på grillen och sen ville jag träna. Igen. Men jag hade börjat få ont i halsen men misstänkte att det berodde på att jag tappat en fyllning igår morse. Värt att prova iaf. Men nu fick det bli Sports Club, i Trosa. Jag morsar på Flaken och Flakinnan och sen hoppar jag upp på en Cross Trainer. Jag hade tänkt att köra lugnt och sätter motståndet på 8. Men jag trampar på rätt ordentligt och snart har jag svårt att hålla mig lugn och har en snittpuls på hela 152 slag i minuten - pust! Och jag kör även lite hårdare, i två omgångar, mot slutet. Men utan att ändra motstånd. Så lite naturliga intervaller. Så kroppen orkade och jag hoppas och tror att det halsonda kommer från tandproblemen  och inget annat. Eller säg iaf att det inte är en riktigt förkylning. :-0 På måndag får jag kolla upp det.  Det blev förresten en timme på Trainern, lite är relativt. 

Fredag och Ullis och jag hade ju kört hårt igår och var lite slitna idag. Men vi ville ändå vara med på Puffs träningar då hon för första gången körde det i skarpt läge sas. För att testa det och se hur det funkar. Men Ullis och jag var ju lite slitna och då är det svårt att ge en rättvis bedömning. Dock så körde vi på hyfsat bra. Först var det Core/Pilates och där kan man ju inte "fuska" så mycket så nog fick man slita. Kanske lite mycket vila emellanåt men det skall ju passa alla. Och snart nog så började jag lite tidigare och fick typ 5 sekunder extra här och där. Men så kom ju de här övningarna som blir så svåra för mig som är stel och för mig, som kille, extra jobbiga då man har en mer ojämn viktfördelning mellan under -och överdel. Kanske spelade min stelhet i ryggen in också för jag hade ruskigt svårt med en del övningar. Men bara att kämpa på. Men då var vi inne på Pilatesdelen förresten. Det tog ungefär 45 minuter och sen var det dags för spinning och det kändes jättekonstigt att kliva upp på den cykeln då man var van vid sin tempocykel. 

Det var ett nytt upplägg och bra med intervaller, rätt igenom faktiskt. Dock så höll jag igen lite för jag ser att pulsen var rätt låg. För inget i upplägget var dåligt utan det var bra med tid på intervallerna och Puff var härligt entusiasmerande. Det var nog bara jag som fuskade lite. Förutom på de stående snabbintervallerna, lite svårt att fuska där. Fuska ja! Som mest kom jag upp i 157 och jag snittade på 134. Ruggigt dåligt alltså och ändå kändes det som jag tog i. Men det tar jag som ett bra tecken på att jag ändå är i bra form. Om det känns som om man tar i men pulsen säger något annat så finns det helt klart mer att plocka ut. Men kanske inte idag... ;-) Apropå låg puls så ser jag att den gick igång på 38 slag/minuten och då var den ändå på väg upp. Undrar vad den startade på. Måste kolla imorgon bitti. Bra värdemätare. Nog med tråkig information till er, det är nog bara jag som går igång (!) på sånt här! :-D

1,5 timmar idag iaf. Imorgon siktar jag på simning, födelsedagskalas och lite Cross Trainer. 

Så var det då dags för Ullis inplanerade "Långa dagen", som hon kallar den. Nog inspirerad av Colting. Det var simning, cykel och löpning inplanerad men jag fick skippa löpningen och köra Cross Trainer istället. Eller om jag iaf skulle testa att springa en liten stund iaf. Men hursomhelst så skulle vi först ut till Stensunds brygga för lite häng med gänget och sedan skulle vi köra på. Vi kommer iväg lite sent så när vi kommer fram så har Svarte Petter redan simmat och han sitter och pratar lite med Puff. Efter att ha hälsat på dem så dukar vi fram och vi ser att vi har glömt simglasögon och badmössor. Ja, det såg vi förstås lite innan men vi kollar med Svarte Petter om han har något han kan låna ut och absolut. Det hade han. Men jag får köra utan badmössa då han bara hade en. Mer brukar man ju inte ha med iofs. Förutom jag då som brukar ha det mesta med mig... Läs: brukar. Men alltså inte idag. 

Efter lite frukost så är det då dags och Ullis piper lite om att det är kallt men jag tycker det funkar hyggligt att komma i. Och jag har puffat i mig lite mer ventoline än vanligt då jag dessutom kör utan mössa ju. Tanken är att vi skall simma tre varv på långa banan och det borde bli lite drygt 1,8 km. Vi räknar med det iaf. Men nu är det Ullis som har lite svårt att andas i början. Kylan tar hårt på henne och jag känner givetvis också av det men det funkar hyfsat bra. Vi tar ibland några små pauser men oftast så matar vi på. Jag provar lite olika tekniker och jag i början så tycker jag att jag drar ifrån Ullis rätt bra men hon är nog bara inte varm ännu för på slutet så tog jag i riktigt hårt men hon hängde med hur lätt som helst. Jag är rätt slut och det förvånar mig. Vi har visserligen inte laddat för det här och gårdagen satt i. Det är visst rätt tufft att gå runt på Kolmården i närmare nio timmar. Tuffa backar och så förstås Wildfire. Det kändes i hälsenan kan jag lova. Vi packar in i bilen och drar hemåt. Våra cyklar är redan klara så vi byter bara om till cykelkläder och går ut med hojarna och drar igång. Tanken är att köra nio mil, det skall man ju fixa men det var ju det här med energin. Vi känner oss inte alls laddade men det måste väl också vara bra träning. Att liksom köra på lite energi från början. Vi kör ut på gamla E4, mot Nyköping, och när vi kommer fram till första avfarten mot Runtuna så tar vi in där. Det var egentligen lite för tidigt men jag börjar fundera på om det inte blir alldeles för långt att ta in vid nästa avfart. Så fick det bli. Men det var rätt dålig väg, iaf inledningsvis, och det hoppade och for. Och rätt kuperat. Några monsterbackar, iaf med våra ögon mätt, drar vi upp i och det känns som bra träning. Men snittet dras ju förstås ned. Och när det går nedför så håller Ullis igen. Kanske smart för man har ju sett några riktiga skador. Jag försöker dricka en flaska per tre mil och det funkar bra. Det blir ett pinkstopp. Närmare Gnesta så är det en idiot som prejar oss. Bara för att jävlas. Jag kan tyvärr inte hålla mig utan drar upp ett finger när jag konstaterat att det verkligen var så. Han lär ju inte köra bättre nästa gång han kör förbi en cyklist då man agerar i affekt. Men man undrar ju verkligen hur det står till då man (Läs: han) väl hoppas på att man skall köra i diket. När vi kommer in i Gnesta så vill Ullis ta in mot Lästringe, för att få det lite längre för det kommer nog inte bli nio mil det här. Och när vi närmar oss Sille Krog så hoppar vi in där och köper oss en varsin cola och en grillad med bröd. Vi har ju mycket kvar efter cyklingen. Snart så sitter vi på cyklarna igen och det börjar kännas i rumpan. Väl hemma så ställer vi in cyklarna och Ullis gör sig iordning för att springa och jag går raskt bort mot Safiren. Tyvärr är jag riktigt stel i hälen så jag vågade inte ens springa utan ställer mig på en Cross Trainer direkt. En äldre kvinna frågar lite hur man får igång den där maskinen och jag förklarar. Sen dyker en äldre herre upp och jag får förklara för honom med. Han kör i tio minuter och sedan försvinner han. Samtidigt så ser jag en kvinna i varmpoolen som liksom flyter som en kork. Hon bara svävar i vattnet och rätt som det var så dyker den äldre herren upp. De verkade väldigt intima och ett tag så undrade jag om de inte gjorde något väldigt opassande. :-0 Nä, de hjälpte nog bara varandra med att flyta. Men tiden gick fort iaf men jag kunde ju inte glo in på dem. Som vanligt så lyssnade jag på Best Rock - 500 songs. De flesta riktigt bra och det hjälpte mig att orka. Men det var lite slitigt nu och fastän jag bara körde på mitt vanliga distans-motstånd, så fick jag kämpa ända in i kaklet. Jag ser Ullis utanför och snart kommer hon in och det visar sig att hon körde till Trosa och tillbaka och var ute i 88 minuter. Och som mycket stolt medlem i Team Bernhardsson, vi som gör allting tillsammans typ, så nöjde jag mig också med samma tid! :-D 

Tuff dag med 5,5 timmars träning - me like!

Tisdag och idag var det en spännande dag. Jag skulle ju göra ultraljud på min onda häl. Och tidigt var det också och det blev lite sent då vi hade en trevlig fest med våra vänner igår kväll. Det blev god mat, lite kortspel och även lite bubbel och vin. Dock inte så mycket alkohol, det har jag inte råd med i min satsning. Men det kändes iaf att det blev sent igår kväll och nu var det bara lite kaffe innan vi skulle åka. Vi skulle till Rygg & Ledkliniken, i Nyköping. Vi kommer typ 10 minuter innan och får stå och vänta lite utanför. Sen kommer Olle och låser upp och så är det igång. Jag förklarar mina problem och snart ligger jag på britsen och hjärtat står nästan still då han öppnar munnen. Ja, jisses vad spänd jag var. Jag hade nog räknat med att det var kört och att jag kunde ställa in säsongen. Men ingenting tydde på att det var av men det var däremot förtjocknat och slemsäcken var riktigt svullen. Och några ihopväxningar som inte var så bra. Jag fick ett bra, men lite jobbigt rehab-program, och jag kunde lägga in lite små korta löpningar och lyssna på smärtan. Var den för hög så kunde jag avbryta. Spännande. Så just nu fortsätter jag träna som jag gör men klämmer in lite löpning och testar av ibland. Och kör förstås programmet.
Väl hemma så börjar jag direkt och jag får verkligen slita för att komma upp på tårna. Men absolut inga tåhävningar i trappa då min skada låg så långt ned. När det sen var dags för träning så åker jag och Ullis ned till löparbanan men mest för att heja. Jag har bestämt för att köra på Safiren. Efter att ha snackat lite med Rainy och Flaken så åker vi hemåt. Ullis vilade idag och jag traskade till Safiren. Jag ville gärna testa några löpsteg på bandet och sen in till Cross Trainern. Jag orkade bara några minuter för jag blev helt slut och det värkte för mycket. På löpbandet alltså. Men kanske inte så konstigt då jag precis börjat med rehaben och jag är säkert försvagad rejält i hälsenan. Så det är ju positivt. Nu har jag svart på vitt att jag kan, om smärtan tillåter det, träna upp hälsenan och absolut köra lopp, om jag vilar lite innan. Men inte idag... Nä, bara ge upp och gå in till Cross Trainern. Där hälsar en kvinna på mig och jag ser snart att det en gammal bekant men kanske mest till Ullis. Vi pratar en hel del, då hon står på maskinen bredvid, men efter ca. 20 minuter så kör hon på andra maskiner och jag stoppar i hörlurarna och kör vidare. Det blev prick en timme och jag kom nästan 18 km. Ganska lugnt men avslutade hårdare. Väl hemma så var jag riktigt slut och jag får vara nöjd med dagen. Vi avslutade med att se sista avsnitten på en serie som alla i familjen sett tillsammans - Stranger Things. Rätt bra!

Måndag och vi hade återigen bestämt att äta frukost vid Stensunds brygga, det är något utöver det vanliga. Riktigt lyxigt och sen bara dra på sig våtdräkten och simma en runda. Det kan inte bli så mycket bättre. Ullis skulle springa ut till bryggan och Sara skulle visst gå och Svarte Petter skulle också ut. Huruvida Ankan skulle med hade jag sämre koll på. Jag låter Ullis springa iväg och lovar att jag kommer vara framme vid Stensund då Ullis kommer fram. Men jag tog mig en kaffe till och satte mig med dagens korsord. Lite knepigt i början och tiden försvann visst. Sen ringer Svarte Petter och undrar vart jag är. Oj då! Är klockan så mycket. Jag antar att han har passerat Ullis och vi hade ju sagt en tid. Det hade jag glömt, tror jag... In på affären då jag lovat att köpa lite frukost och sen direkt iväg. Bara hoppas man inte glömt något. På vägen ut till Stensund så ser jag först Sara och hon springer! Oj då! Inte för att jag är så jätteförvånad men hon skulle ju gå. Hon kanske blev taggad av Ullis, tänkte jag. Efter någon kilometer så passerar jag inte Ullis utan Ankan! Och hon springer också! Jäklars! Det verkar vara kvinnorna som är starka här, helt klart! Sen så kör jag vidare och när jag precis är framme, och parkerar, så ser jag att Ullis precis kommit fram. Men hon hör inte då jag tutar då hon fortfarande har musik i öronen. Fast efter ett tag kommer hon och hjälper mig med packningen. Grymt jobbat. Svarte Petter hade i princip fixat iordning en bra brygga men då ett tjugotal ungdomar också tyckte den bryggan var fin så bytte han och fnyste lite. :-) Vi tog vår vanliga brygga men nu blåste det mycket mer. Fy bubban. Och det tog ett bra tag innan Svarte Petter lugnat ned sig också. Det kommer nog bli människor av dem också. Det tror jag nog. Av ungdomarna alltså! ;-)
Underbar frukost och snart skulle man i plurret men då jag går ned i vattnet så kommer jag på att jag glömt astmasprayen. Jag går upp igen och puffar 2-3 gånger och kommer tillbaka i vattnet. Rätt snart så börjar jag och Ullis att simma på långa banan men jag hinner knappt komma 150 meter förrän jag är helt slut. Jag kämpar med luften men innan jag är framme vid andra bojen så orkar jag inte mer och jag låter nog som en hel luftbälg. Troligtvis skulle jag väntat lite längre. Normalt så tar jag medicinen 10-15 minuter innan ansträngning och nu blev det precis innan. Men det här är ju nytt för mig så det får väl anses som ett nyttigt och bra test. Efter några minuters vila så testar jag igen och det är fortfarande jobbigt men jag skall banne mig runt utan att vila något mera. Det funkar men jag är rätt sänkt. Så det blev ca. 600-650 meter idag igen. Lite kort igen men det var sjunde dagen i följd med simning. Min gissning är att det också är värt mycket.
Väl hemma så känner jag att jag vill köra mera men först så målar jag och det blir som vanligt grunden och jag hinner med hela baksidan.
Och nu är det cykling som gäller. Men det blåste riktigt kraftiga kastvindar och innan jag ens kommit en mil så håller jag på att åka omkull, i blåsten, och jag vänder om. Jisses! Det var knappt så man kunde hålla i cykeln. Det fick bli en kortare runda och jag fick ihop 17,72 km med en snittfart på dryga 31 km/h. Kort pass men bättre än inget.