Idag var det provfilmning men även TUB-möte och det ville vi verkligen få till då jag sköt upp det förra gången eftersom jag var förkyld. Nu var jag lite bättre men Ullis hade blivit sämre. Vi fick se vilka som vågade komma och man kunde ju även ha det på länk.

Hursomhelst var det först provfilmningen och det tog lite tid att komma iväg och jag kände mig stressad. Det var dessutom lite struligt att få i luft i våra cyklar och min hade dessutom stått ute över hela vintern och undrar hur framgaffeln, som också har luft i sig, mår.

Det går bra till att börja med men sen sjunker den bara ihop och jag får lite panik och ringer Anders N och ber honom ta med sig eltejp. Kanske kan jag få den att stå emot lite bättre men chansen var inte så stor. Sjukt jobbig motvind och vi tar i ordentligt. Inte helt optimalt då vi är sjuka.

Vi kommer fram ungefär samtidigt som barnen skulle samla sig men jag behövde även instruera Martin och Oscar som skulle köra drönare. När vi kommer fram så har de dock ännu inte kommit så då var det lugnt och vi hade ju tid på oss.

Lite klent med barn men Anders och Romina ringde dit sina barn som var i närheten. Det är ju inte nödvändigt med deltagare men nog roligare film att titta på.

Först så cyklade jag runt med barnen och drönaren gick i luften. Barnen kunde inte riktigt hålla ihop men det gick ändå bra i början så filmen blir nog helt okej och så lite snabbare på slutet.

Efter det var det några som skulle springa stora loppet och det var runt tio stycken och min tejpning av framgaffeln verkade faktiskt hålla. Helt otroligt. Dock lite jobbigt att styra med en hand och inte kunna växla. Efterhand så får jag lite panik över att jag vill snyta mig men det går ju inte. Lite krångligt på några ställen att filma men Laura stöttade med sin springande filmning och hon tog några riktigt häftiga vinklar så filmen blir nog kanon och den skall redigeras av Sanne, även hon i klubben. Drönare dök upp på några ställen och det här blir riktigt spännande att se resultatet av det här.

Vi tackade sedan för oss och det blev en tur till La Piazza och eftersom de också är med och sponsrar så kollade jag av med dem hur de ville skriva ut presentkortet. Vi passade förstås på att äta, det var för övrigt huvudmålet (!) med turen dit.

Sedan trampade vi hemåt och nu tog vi det riktigt lugnt. Rumpan började göra sig påmind och det kanske inte var så konstigt då sadeln var för låg och jag suttit snett i runt en timme då jag filmade. Konstigt att jag orkade hålla uppe handen så länge förresten.

Hemma så vilade vi i runt en timme innan vi gjorde klart för mötet. Jag justerade lite gamla anteckningar och röjde upp lite grand. Snart kom även Ullis upp och vi fixade det sista tillsammans.

Maria och hennes Anders kom och resten, av de som kunde vara med, var på länk. Mötet tog hela två timmar men det var skönt att beta av det sista vi skall göra. Nu började det närma sig på riktigt och det var 249 anmälda av maximalt 250 stycken. Ha ha, vi kollade flera gånger om det skulle bli fullt under tiden vi hade möte.

Senare, på kvällen, så blev det då fullt och det är kul men lite läskigt. Nu kommer det bli mail med folk som vill sälja men vi kan bara tipsa om hur man säljer och byter namn. Det fick jag förresten göra direkt.

Tisdag och bra dag på skolan förutom att det var en del snack om den nya organisationen och många är oroliga nu. Det förstår jag. Till och med de som är behöriga och jobbat flera år är oroliga då det skall sparas pengar. 

Bra dag på lektionerna, trots allt, sedan var det möte inför kommande informationsmöten och det är bara att vänta och se och jag passade på att söka efter nya jobb. Better to be safe than sorry. 

Sedan hemåt och när jag kommer fram till bussterminalen så står det en buss som skall till Trosa. 16.40 och den gick ju förut men inte längre. Fattade ingenting och den stod heller inte med någonstas så jag slängde mig på den. Sen tog den i och för sig lite tid men så kan det vara ibland. 

Väl hemma så åt vi lite mat och sedan tänkte jag prova att träna men jag var nu lite orolig. Det blev 41 minuter innan jag kände att det fick räcka och det blev dessutom lite lugnare. Fortfarande inte helt säker på att det är falskt alarm med halsen. Imorgon lär jag väl se. 

Söndag och jag låg och surfade lite på mobilen och kollade in några andra ultralopp och hur de hade gjort. Alltid kan man få lite tips och idéer, tänkte jag.

Sedan var det förstås 5-milen och det var ett riktigt grisföre men hoppet stod till Jonna Sundling, Ebba Andersson och Frida Karlsson. Sundling tappar dock och snart får även Frida Karlsson kämpa och jag tycker det ser lite mörkt ut men Ebba har ju imponerat i det här mästerskapet och kanske kan hon kräma ur det sista. Men Frida kommer hela tiden ikapp, då det är lite mer lättåkt och rätt som det var så hittar hon en bättre teknik där hon liksom inte skär ned lika djupt i snön och helt plötsligt så är det hon som hela tiden är i täten och ser ut att återhämta sig. Sundling börjar också, efter ett tidigare skidbyte, närma sig igen men nu är det lite för stor lucka.

Rätt kul dramatik där norskorna försöker lura svenskorna att göra ett skidbyte men det ordnade upp sig. Varvet efter blev det dock ett skidbyte men svenskornas generellt fina glid höll i sig och på slutet var det två svenskor och två norskor som gjorde upp om det. Tyvärr så blir det för trångt för Ebba när Frida viker in mot höger, vid en liten sprintbacke, och Ebba står på näsan och nu är det Frida mot Johaug och Heidi Weng. Frida har dock bra surf under skidorna och dessutom mest krafter kvar så det blir totalt 6-0 i guld för Sverige mot Norge. Vilket mästerskap men så otroligt tråkigt för Ebba som säkert kommer gräma sig över det här ett bra tag. Tänk att ha kämpat sig igenom 49,5 kilometer skitföre och så kör man in i sin lagkamrat. Hoppas verkligen att Frida nu inte såg att Ebba kom till höger och skulle stänga… Reglerna gav dock Frida rätt men jag kan tycka att det är ett gränsfall och vi får hoppas att det var fair play. Att se stavspetsarna i den snön var heller inte det lättaste.

Efter skidorna blev det ett cykelpass och nu testade jag att puffa gammal astmaspray för att se om det skulle hjälpa. Det gjorde det nog men det var ändå något som tog emot.

Jag körde så länge som det kändes bra och idag blev det hela 55 minuter och det var inte fy skam. Skönt! Det blev dock lite lättare än jag brukar.

Efter duschen så drog vi till Ikea igen då Ullis var sjukt sugen på att göra om och hennes driv vill man inte bromsa. Vi passade på att äta lite och sedan köpte vi en massa saker så att vi skulle kunna fixa. Det blev en massa prylar så att man kan montera gardiner i taket och inte på väggen.

Vi orkade dock inte fixa så mycket på kvällen.

Fredag och det var som vanligt en lång fredag. Jag stannade kvar lite för att spela pingis då det ändå inte går några bara bussar. Det blev två matcher och i några av bollarna spelade jag sjukt bra och grabbarna blev som vanligt lite sura. Men det är bara att tugga på. Träning ger färdighet. 

Jag hade tyvärr några saker att ta bort så jag fastnade några minuter till. 

Hemåt och jag hade missat att Ullis messat och frågat om vi skulle springa och jag var inställd på att det vara på hemmaplan men hon hade funderat på Oxelösund. Liten miss i kommunikationen och sen missade jag hennes meddelande. 

Under lektionerna så körde tjejerna VM-stafetten och luften gick nästan ur mig då Emma Ribom kom långt efter men vilken supersträcka av Jonna sen!

Nu var jag hemma sent och träningen rann ut i sanden för mig. Jag fick i och för sig lite med pingisen. 

Vi tittade lite på teve och åt gott. Vi tittade förstås på stafetten i efterhand och ett stort grattis, tjejer! Vilken uppåkning av Jonna. Sedan tror jag att hon hade mer krafter men jag blir också lite fundersam på den norska tjejen inte höll igen med flit i början eftersom hon sedan kunde hänga på rätt bra. Lite konstigt. 

Torsdag och idag hade Ullis plockat ut en ledig dag för att kunna träna lite. Tanken var att hon skulle springa från Nyköping till Oxelösund och sedan träna lite på Medley men idag var det ett riktigt skitväder. Det var ju så bra igår!

Hursomhelst så är inte hon en som bangar så lätt så snart åkte vi tillsammans mot Nyköping och jag släppte av henne vid ÖoB-parkeringen och sedan var jag tvungen att sticka direkt då jag annars skulle bli sen. Sedan väljer jag dåliga vägar men det beror mest på att jag inte har full koll på vägen mot Oxelösund. Jag borde förstås åkt ut på motorvägen ganska omgående men jag visste inte hur lång vägen dit var. När jag svängt av förstår jag att jag bara skulle fortsatt en liten bit. 

Jag kommer fram och är kanske någon minut sen bara och det var ju ingen fara. Först mobilinsamling och sedan hann jag förbereda inför mentorstiden. Snart är Ullis framme och det var visst för kort så hon hade fått springa lite till i Oxelösund. Rak motvind och det var förstås lite segt. Jag springer bort och hälsar på henne innan hon drar och simmar. 

Sedan är det mentorstid och idag skulle eleverna skriva ihop lite inför mötet med politiker och vad grymma de var. Barnen alltså! På kort tid fick de ihop så mycket bra synpunkter så jag blev lite chockad. 

Jag avslutade med en lektion efter maten och sedan mötte jag upp Ullis och nu skulle vi fika. Vi tog en tur runt i Oxelösund och efter ett tag hittade vi Birgers konditori. Ullis såg direkt vad man kunde förbättra och bara att man hade utemöbler inomhus drog ned betyget men fikat var helt okej men absolut inte det bästa man ätit.

Sedan drog vi till polisen, i Nyköping, då Ullis skulle fixa nytt pass. Vi var lite tidiga men Ullis ville kolla om de hade någon lucka och det var inga problem. Vad skönt! Efter knappa tjugo minuter kunde vi åka vidare och nu blev det en tur mot stan och vi parkerade på Åhlens-huset. Jag tycker direkt att jag känner igen en person från en skola men jag hade inte så mycket med honom att göra så jag låtsades inte se honom. Sen liksom exploderade det och jag sprang på gamla elever hela tiden och någon började nästan gråta och sade att han saknade mig så. Så roligt och jag såg att Ullis log. Jag skämtar inte om jag säger att det var runt femton personer totalt, uppdelat på några omgångar som stannade och pratade. Vilken härlig boost och man känner att man betytt något för ungdomarna. Det jobbigaste är alltid när man skall komma på vad de heter och jag kunde inte placera en elev och han blev lite sur först. Men men, glömma bort namn kommer jag göra fortsättningsvis också men får jag bara tänka ett tag brukar det lösa sig. Då jag bytt jobb många gånger så blir det lite rörigt. 

Efter det blev det en tur till ICA-Maxi och tog en runda där. 

Vi avslutade med att åka till Chopchop och köpte hem lite mat som vi åt hemma sedan. Vi tittade lite på teve och missminner jag mig inte alldeles så var det Superstars och sedan gjorde jag mig klar för att springa lite. Dock tänkte jag ta löpbandet då de andra sprang utomhus. 

Jag hann hälsa på Putte och såg bara ryggarna på Nicke Iwar då de drog iväg. 

Löpbanden var först upptagna men jag stretchade lite innan ett blev ledigt. Usch! Det var riktigt trögt och jag kom aldrig igång och kände mig som en uppblåst ballong. Jag hade hört att någon känt av pollen och det var väl hassel nu? Jag tänkte att det säkert var något sådant för mig för det var hemskt. Jag kom aldrig igång och det blev bara värre och värre. Farten fick jag också sänka men inte ens då jag låg på 8,5 kilometer i timmen funkade det och jag bröt vid fem kilometer. Helt rökt. Så himla ledsen för nu fanns suget på att komma igång och det känns som jag har sådan otur. Hela januari och en del av februari och december försvann ju så formen är ju borta. Sedan det här. Det var som att spring i sirap och med ett ok över sig.

Jag körde lite zwift men det gjorde det förstås inte lättare. 

Jag bastar lite och låter Putte få höra mitt gnäll. Tack för att du står ut, Putte!

Rätt som det var så var han borta och jag inser att jag lagt för mycket tid på att gnälla och inte ens tog på mig. Ha ha!

Nu måste jag kolla om det är pollen. 

Fredag morgon och jag vaknade lite då och då. Jag hade laddat med lite sportdryck och känt att jag kommit kapp lite då jag varit lite tom på energi på slutet. 

Rätt som det var så var Anders inne i rummet och jag vaknade lätt. Han skulle snart ha skjuts till bussarna och jag klädde på mig och efter typ tio minuter så åkte vi. Han var taggad och jag passade på att ringa Ullis på vägen hem sen. 

Snart låg jag i sängen och somnade om. Jag vaknar igen och det är rätt tidigt så jag passar på att läsa lite i den nya boken. Sen så hör jag att Roger är uppe och tassar och jag går upp och drar igång en kanna kaffe. Det blir kaffe med Roger och efter ett tag så har vi även väckt Magnus och han joinar oss på en kopp. 

Vi har sagt när vi tror att Roger skall behöva åka och jag kan tänka mig att det blir ungefär samtidigt som Mora-laget så det är ingen svår matematik. 

När det gått ett tag så visar det sig att vårat lag, Team Enklaresport XC, går som tåget. Jisses! Vi plockar massor redan på första sträckan och där hade jag räknat med att vi skulle vara efter typ 10-15 minuter men vi är före! Oj, då! På andra sträckan var min beräkning att vi skulle plocka ikapp viss tid men nu bara drygade vi ut och det gjorde mig lite oroligare men då jag kollade in gamla kort, från förra året, så ser jag att då var Magnus och jag kvar till åtminstone klockan 11 men det kändes omöjligt nu. Vi börjar ta på oss och efter lite mer i magen så åkte vi mot bussarna och klev på. Nu började jag bli orolig och Magnus tyckte det var roligt men jag tror det ingår för mig att komma i rätt stämning. 

På bussen så visar det sig att Robin Bryntesson sitter och jag kände inte igen honom först. Han pratade lite om sin podd och förstås om när han åkte Vasaloppet baklänges, imponerande! Att kunna åka ett Vasalopp baklänges alltså och han gissar att han skulle kunna göra det på 5.15 om han inte stannade och pratat med alla. Jag tänkte själv på mina 5.58, då jag var som bäst, och blev sjukt imponerad! Det går ju ruggigt fort i vissa backar. 

Sedan av från bussen och nu hade jag lite lätt panik då Roger snart skulle komma. Jag utgick ifrån att Magnus inte skulle kunna komma ikapp och lade ifrån mig skidorna och sprang på toaletten. Lika bra att försöka göra ifrån sig men det var trångt och jag vet inte om det ens var värt att försöka. 

Sedan av med sakerna och när jag nästan är klar så ser jag att vi är på gång! Fan! Nu är det bråttom och jag bestämmer mig för att skippa glasögonen då jag inte vill sinka laget. Jag tar med mig ryggsäcken och går och tar på mig skidor och stavar och sedan hinner jag bara slänga fram ryggsäcken framför Roger som håller på att stå på arslet. Jag nuddar Rogers stav med min och tycker att det får räcka men Roger hade sagt att de direkt nämnt något om att man skall ryggdunka varandra. Ha ha! Inte så lätt då jag slängde hinder framför Roger men det är klart. Jag hade tänkte att ge Magnus ryggsäcken men jag fick inte tag på honom. 

Jag slår på klockan och drar iväg. Jisses! Jag drar på ordentligt och i bakhuvudet så undrar jag om det är så smart men det går bra och jag tar det lite lugnt efter första lilla backen så jag inte går in i väggen direkt. 

Jag håller ihop och snart går det utför med en jäkla fart och jag får tårar i ögonen och kan knappt se! Wow! Vilken fart och jag känner tårarna strömma längs kinderna. Efteråt såg jag att jag var uppe i över 47 kilometer i timmen och det är klart att det känns då man inte har glasögon. 

Jag har bra fart och jag plockar folk hela tiden och förstår ingenting. De innan har ju kört så jäkla bra och jag är livrädd att förstöra för mitt lag och tänker att alla kommer åka om mig. Speciellt då vi är så långt fram. Men det är väldigt få som åker om mig och jag trycker på rätt bra. Ju längre det går ju tröttare blir jag och jag förstår att jag gått på rätt hårt. Jag kommer på att jag nog borde kunna se på klockan hur fort det gått och jag blir förvånad. Men vad sjutton, tänker jag. Jag borde ligga på runt 4 minuter per kilometer om inte snabbare. Mot Eldris och nu är det några enstaka som även åker om mig och några riktigt snabba. 

Genom Eldris och jag tar min andra halvkopp med vätska. Jag märker att man tappar en del tid då man dricker och det är ju lite pinsamt då man åker så kort sträcka men jag har å andra sidan inte tränat något så den tiden får jag ta. 

Mot slutet så kommer en lite stöddig kille på stakskidor och nickar lite som att han var grym. En backe börjar ganska omgående och jag ser hur han hoppar till då jag helt plötsligt åker om honom, rejält snabbare. -Vilka jäkla skidor! sade han och jag skrattar för mig själv. Massor av klister under helt ordinära skidor men då stålsicklade. -Inget glid! ropar jag och skrattar ytterligare. Det skulle förstås vara ingen glidvalla för glid det hade jag ju. 

Mot slutet så börjar jag tappa lite fart och en rolig åkare kommer lite bakifrån och ropar mitt namn och att det är så roligt. Jag pratar lite och sen åker han för att ta lite vätska vid Falu rödfärg och jag tycker det ser ut som små kaffekoppar och åker efter. Killen kör in i killen som skall servera så inget blir kvar till mig och jag åker vidare. Jag vrider om kniven lite och undrar om det är så man skall göra med motståndarna och strax efter så visar jag att jag skämtade lite. Ha ha! Det tog lite innan han förstod. Han undrade om han hade vält mig men jag förklarade att han välte omkull all dricka.

Sen är det bara att kämpa på och jag ligger hela tiden på gränsen men jag chansar inte då jag ändå vet att matchen mot Magnus lag redan är klar. Han borde inte kunna ta igen det här och jag har ju mestadels åkt om folk. 

Sista biten och nu är det lite jobbigt. Jag kommer in mot Mora och sedan bara staka innan de sista pucklarna. Nu blev jag trött men orkar trycka ut det sista i spurten.

Så skönt att åka in i målportalen och sedan bara ta av skidor och stavar. En kall alkoholfri öl och sedan försökte jag ta mig bort till gängen som hejade. Några hade inte hunnit komma in men de kom strax efter. 

Vi väntade sedan in Magnus som inte verkade ha så bråttom men de hade också gjort det bra. 

Efter duschen så blev det hämtpizza och sedan spel som var riktigt roligt. 

Jag läste lite till och blev klar på natten med boken. Jag ringde förstås till älsklingen så fort jag kunde och hon var så stolt - vad kul! Sen hade hon visst tränat mer än mig i alla fall. Hon är grymt. Boken skriver jag om i annat inlägg då jag ännu inte skrivit om den förra boken. 

Torsdag och eftersom jag inte behövde jobba kom vi iväg tidigare. Först lite frukost och sen började vi att packa det sista. 

Vi kom iväg rätt bra och resan mot Västerås gick bra. När vi kommer fram så frågar vi om vi redan nu, innan vi kunde checka in, kunde ställa av oss våra grejer och parkera bilen så att vi kunde ta en löptur. -Jodå! det skulle gå bra, sade kvinnan i receptionen och som vanligt tog det emot lite för mig. Jag var nästan mer sugen på löpband men Ullis hade förstås rätt. Solen lös och det var inte så värst kallt. Jag hade dock endast packat ned mina kolfiberskor för jag har fått så ont av de vanliga löparskorna på slutet. 

Vi kommer iväg och det är lite segt i början men rätt snart börjar det släppa och Ullis säger något om att farten hade höjts och det är förstås för att det börjar släppa för mig. Jag frågar en kvinna om hon har några tips på löprundor men hon kan bara lite svenska så hon undrar om det går bra på engelska. Det verkar inte riktigt vara hennes språk heller men vi förstår vad hon menar och hon tipsar om en park en bit ifrån. Vi börjar springa längs kanten, i alla fall. Tanken är att vi kanske viker av mot parken, där vi tror att den är men vi ser att många är på isen och jag är sugen på att testa. Vi har dock inga broddar med så lite läskigt var det. Isen är dock fin och verkar rätt tjock. När vi kommer ut en bit så smäller det av sprickbildning och en bit ut låter det som f-n! Jisses! Det är ju lite läskigt när det blir sådana temperaturförändringar och rätt snart springer vi inåt igen. Vi kör nu på land hela tiden och när vi kommit till ett ställe där det verkar vara en privat strand och inghängnat så vänder vi och nu provar vi att hitta parken och rätt snart verkar vi ha hittat den. Det verkar dock mest vara bra löpstigar i skogen så snart springer vi upp där. Riktigt nice men lite småjobbigt men jag gillade det. När vi kommit igenom hela skogen så springer vi hemåt igen och vi sprang cirka åtta kilometer och avslutade vid en Hemköpsbutik där vi handlade lite smått och gott. Vi behövde ju ha något innan maten som var rätt sen. Nu väntade spa!

Hemåt och vi bytte om direkt och gick med badrockar till spaavdelningen. Den visade sig vara gigantisk och det var två våningar. När vi tittade ut så ser man att det är något typ av vattenpalats och det är visst Kokpunkten. Det for människor lite fram och tillbaka i rutschkanor men det ingick visst inte i vårat paket. Hos oss var det lite lugnare men dock väldigt mycket folk. Där det var lite lugnare gick vi in och det blev bastu och aroma-rum innan vi däckade i en skön soffa och sov en haltimme. Sedan tillbaka och nu hittade vi en skön pool också och det blev lite lugnare mot slutet, innan de skulle stänga för den här sessionen. 

Sedan åt vi lite gott innan vi inväntade vår middag som skulle bli en tre-rätters. 

Vi bytte om och gick sedan till restaurangen och fick ett bord. Efter bra service så bestämde vi oss för en råbiff till förrätt och jisses vad god den var. Den fick 10/10! Wow! Sedan blev det en röding och den var inte mycket sämre så jag ger den 9/10 innan vi gav oss på efterrätten och kanske började man bli för mätt nu. Den var riktigt god den också och jag ger den 8/10, helt okej! Vän av ordning kanske undrar vad efterrätten var och det var en cheesecake. 

Sen somnade man gott. Bra present till mamma, ungar!

Onsdag och det blev återigen bilen. De elever som var där pluggade på bra och jag är imponerad över hur koncentrerade de var. 

Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde och vi bestämde att jag inte skulle komma imorgon då de som var kvar skulle klara det på egen hand. Ullis och jag skall ju dra till Västerås och Steam Hotel imorgon. 

När tiden var klar så messade jag Melvin och frågade om det skulle bli någon pingis men han var upptagen och jag fick Linus nummer. Inget svar där men jag ringde igen efter ett tag och då svarade han sömndrucket. Han sade att han skulle dra sig bortåt och jag gick och bytte om. 

Fram med pingisbordet och snart kom han. Precis nyvaken. 

Tyvärr presterade han inte på topp samtidigt som jag var rätt het idag. Två set i rad så nollade jag honom och det måste vara frustrerande för han är rätt duktig. Tror vi hann med tre stycken tresets-matcher innan vi tackade varandra för spelet och så fick det bli helg. 

Nu hemåt och det blev ett stopp på ÖB då jag var lite sugen på något gott. 

Jag fixade lite mat tills Ullis kom hem och vi hann även cykla lite innan vi drog och gratulerade Gabriel som fyller 15 år. Han har blivit så vuxen på kort tid och det är kul att se. Sportintresserad också och även lillebrorsan Viktor har bra bollkänsla.

Apropå cyklingen så blev det 42 minuter och jag snittade 176 watt och pulsen blev 144 slag i minuten. Fortfarande för högt men nu är det bara att mata på. Den sjunker så sakteliga och nu börjar jag på allvar tro att kondition är en färskvara. 

På vägen hem så stannade vi till vid OKQ8 och kollade däcken för bilen har gått sämre på slutet och jag misstänker att framdäcken tappar luft i kombination med att en framvagnsinställning behövs. Jag hade hoppats på att vi kan köra slut på de däck vi har innan vi köper nya och gör en inställning. Vi får väl se hur det blir.