Söndag och efter lite frukost så vara vi snart igång och eftersom Ullis skulle jobba idag så drog vi rätt snabbt ut mot Stensund för att springa lite. Jag var inte alls taggad i början men man vet ju aldrig hur kroppen fungerar. 

Vi testade att ringa till bommen och visst gick den upp som den skulle och det var oerhört skönt. Riktigt lyxigt.

När vi kommer fram till parkeringen så är den full och vi åker istället till vår husvagnsplats och det kändes lite som man skulle ställa upp husvagnen men vi råkade visst glömma den. 

Snart var vi igång och det gick väldigt lätt att springa, en skön känsla. Det kanske skulle ändra sig, tänkte jag. 

Vi joggade på och när vi kom till det steniga partiet med mycket rötter så kände jag att livslusten rann av mig lite. Det är under lång tid man får trippa och det tog kraft. Lite lätt irriterad men snart var man igång igen och rätt som det var så var man borta där vi brukar vända. Vi fortsatte dock och snart kom vi ut till Stensunds fritidshusområde och alla hejade. Förra gången var visst inte så många ute. Eller fritidshusområde vet jag inte. Det verkade ju vara permanentboende men nu var i alla fall många ute i trädgårdarna. 

Det gick fortsatt bra att springa och det var lite av en Runners high, faktiskt. Så jäkla skönt men när jag ville testa att springa på ett tag så tog orken slut rätt snabbt och jag fick kämpa lite sista biten. 

Ullis var inte alls sugen på att bada men jag hade bestämt mig. Det var alldeles för länge sedan. 

Vi tog första bryggan och när jag inte såg någon så näckade jag och klev i. Burr! Samma chock som vanligt och tyvärr samma chock för fötterna efter cirka tio sekunder. Smärtan är nästintill outhärdlig och jag går upp. 

Nu börjar Ullis bli lite sugen och kanske är det när jag säger att det var skönt efter ett tag. Det blir som man piggas upp och jag vill gå ned igen. Nu har det dock kommit lite folk så när jag går upp så får Ullis hålla för en handduk. Ah, så härligt! 

Vi går sedan mot bilen och ringer till bommen. Vilken smart finess! Ullis skämtar och säger att bara att kunna ringa till bommen är värt pengarna det kostar att stå på Stensund. Det är som campingen fått syndernas förlåtelse. Ha ha! Med tanke på min felstavning i rubriken som jag inte ville ändra då även länken kommer att bli fel på FB. 

Sen hem och jag kollar lite på nätet hur det går på Ironman Hamburg och det har visst skett en oerhört tragisk olycka då en motorcyklist frontalkrockat med en tävlande. Man ser en bild då cyklisten flyger över banan och cykeln är i delar. Motorcyklisten har avlidit och kameramannen och den tävlande är svårt skadade. Jag läser lite och många är fly förbaskade på hur det har skötts. Man såg att det var ett gäng fordon i en lång rad och det var sådant fokus på bara täten. Man kom alltså tillbaka och mötte age-grouperna och då smällde det. Det blir förstås polisutredning och sådant. 

Sen drog Ullis till jobbet och jag fortsatte med att göra rent taket på husvagnen. Lite oroväckande att taket släppt på något ställe men det kanske är ett vanligt fenomen. Inne i vagnen ser ju allt schysst ut i alla fall. Jag fortsätter sedan att rensa ett avlopp som brukar sättas igen. Vet inte riktigt varför men det har alltid varit så och kanske borde man byta rör sista biten. 

Nu har timmarna gått och det verkar kört att få ett sista cykelpass men jag tar tag i det och Felix går samtidigt och köper något gott till kvällen. Det blir mitt vanliga 70-minuterspass och det går bättre än väntat. Bra träningsdag helt enkelt men jag får passa mig så ökningen inte blir för häftig. Jag passade som vanligt på att spela Primetime, under cyklingen, och jag fick återigen bra med poäng och åkte ut på fråga 10 och elvan hade jag klarat då man skulle se skillnad på Piff och Puff eller rättare sagt så chansade jag rätt. Jag vann förresten igår eller i förrigår och är nu uppe i hela 291 kronor. Det tar sig...

Sen äter vi lite gott och tittar på Physical 100. Det är ett sydkoreanskt program där den coolaste fysiken skall koras. Det är extremt vältränade personer som tävlar och sjukt kul och inspirerande att titta på. 

Mot slutet kommer även Ullis och joinar och vi myser lite i soffan. 

Lördag morgon och jag ville komma upp rätt fort för att köpa en ny trädgårdsslang då jag ännu inte gjort iordning vattenutkastaren. Jag bytte ju plats på den och har ännu inte borrat upp nytt hål och monterat den igen. 

Hursomhelst så tänkte jag låna ett annat uttag men vi började med att städa i garaget och när det var klart åkte vi till soptippen och slängde lite. Som vanligt blev det lite prat med bekanta men den här gången var det Ullis som fastnade. 

Efter det så drog vi förbi Woodys och nu blev det prat igen men nu var det Johanna och jag passade på att gå och leta upp en bra slang av bra kvalitet. Just trädgårdsslangars kvalitet skall man aldrig slarva med. Speciellt inte om man skall koppla dem i källaren, vilket nu var fallet. Lite irriterande då man såg priset bara... 

Efter att vi pratat klart med Johanna, och även hälsat på mannen Björn, som pep in, så drog vi hemåt och jag kunde inte hålla mig från att testa slangen. Först var det dock Stockholm Marathon och vi slängde på teven.

Det var inspirerande och jag följde loppet från start till mål. Jag hade dock en liten olustig känsla av Stockholm Marathon sedan debaclet från förra året då herrtäten sprang fel. Så sjukt pinsamt men jag har ju själv varit inblandad i ett lopp där vi var dåliga på att skylta. Det är väl först nu jag börjar släppa det men jag var sjukt irriterad under en lång tid. Fel som inte skulle ha gjorts gjordes men vi går inte in på det mer.

Det var hursomhelst ett bra lopp på teve och man fick mestadels följa täten och man blev inspirerad. En klubbkompis slog mitt pers på maran men jag blev nog mestadels glad men visst sved det lite. Jag trodde inte riktigt han skulle klara det men jag misslyckades ju å andra sidan på maran då jag var som bäst. Hursomhelst så var det en bra tid och det är bara att gratulera.

Sen var det bara att ta tag i lite saker hemma. Jag monterade på slangen i källaren men absolut inget händer och ingenting avslöjar varför det inte fungerar. Själva blandaren ser rätt ny ut och jag ser ingen avstängningskran någonstans. Det var bara att styra om och som tur var så hade jag ett annat ställe där jag kunde prova och nu fungerade det men det var längre ifrån så nu räckte knappt slangen. 

Jag började att göra rent husvagnen och spolade sedan rent några gånger men det var fruktansvärt vad det klibbat på taket. Jag vet inte om det är grannens träd, som hänger över, eller om det kommer från Stensund. Jag behöver testa en grymmare borste sen. Det blev i alla fall mycket bättre. 

Sen blev det lite träning igen och återigen blev det cykling och mitt 70-minuterspass. Så sjukt oinspirerat att blogga om men jag ligger i! Samma låga snittpuls som igår också men nu fungerade den automatiska wattnivån så jag höll nog en jämnare watt. 

Fredag och nu började man verkligen få sommarlovskänslor eller skall man säga semesterkänslor men det är ju i och för sig lite kvar. Men en långhelg väntar och det var skönt att sätta sig på bussen. Jag hann som vanligt med första bussen men fick springa lite på slutet. Dock i onödan, visade det sig. 

På bussen och jag stängde av musiken då det brukar vara elever som vill prata. Snart kom roliga Fille och jag, han och Maja pratade på vägen upp till skolan. Som vi brukar göra och det har blivit en skön tradition. 

Sen var det då dags för lite lektioner och det blev lite lugnare idag och även lite fotboll då chansen fanns. 

Efter lunch så hade jag lite lugnt och när jag såg att jag kunde bege mig hemåt så gjorde jag det. Det skulle dock inte komma någon buss på ett tag så jag promenerade mot stan och jag snackade lite med Ullis på vägen - trevligt!

Väl framme vid terminalen så behövde jag bara vänta i cirka tio minuter och snart satt jag på bussen och njöt! Långhelg!

Hemma så var det bara att hoppa upp på cykeln då Ullis skulle ut och äta med jobbet och skulle det bli någon träning för henne så var det bråttom. Jag hängde på förstås och hade en liten plan om att ta ett pass till ikväll. Hur det skulle gå med det var en annan femma. 

Jag snittade låga 127 på mitt 70-minuterspass och jag börjar bli hoppfull men det är fortfarande lite för lite träning mot vad jag hade tänkt. 

Jag pussade Ullis adjö och sedan tittade jag och Felix lite på ett roligt program som handlar om vilken fysik som egentligen är bäst. Det är förstås sydkoreaner och de har valt ut 100 stycken extremt vältränade personer som får möta varandra på lite olika sätt. Sjukt roligt men själva produktionen kunde väl gjorts annorlunda. 

Jag blev sedan trött och inte så mycket mer hände än att jag knapapade på mobilen och väntade in Ullis. 

Torsdag och idag gällde det att komma fort till skolan då jag skulle byta arbetslag och ta emot de nya sjuorna, som börjar i höst. Jag började dock med att raka mig då jag tyckte jag såg sliten ut och skägget ovårdat. Nu var det ju ett tag sedan och jag brukar ju raka mig då det är något speciellt och det var det ju i tisdags och sen tänkte jag att det kan vara bra att se lite anständig ut inför de nya eleverna.

Då jag inte haft några nior alls så hade jag egentligen ingen koll på det nya arbetslaget men jag fick till mig ett schema och på mailen hade jag lite information. Det gällde att jag läste fort som sjutton på morgonen men jag blev också uppringd då jag glömt att klarmarkera betygssättningen så det fick jag börja med. Efter den lilla detaljen så mötte jag då upp kollegan jag skulle samarbeta med och som tur var så var hon bra insatt i dagen och jag försökte läsa på mig så gott det gick och jag lovade att ta hand om introduktionsleken och att jag kunde fylla ut tiden lite med något framme vid tavlan om det behövdes. 

Jag blev lite svettig av att vara lite i tidsbrist och nu behövde jag springa lite fort på toaletten och sen var det dags. Det var ett gäng elever och efter leken så gick vi då upp till klassrummet och jag hittade knappt själv dit då det var på en sida jag aldrig är i. 

Hela dagen gick kanon men det var lite tight med tid men då körde vi bara över några minuter så ingen behövde stressa. 

Efter det så var det en ordinarie lektion med en klass men den blev väldigt lugn då jag inte hunnit landa riktigt. Vi avslutade med ett härligt beep test, för de som ville. 

Sen var det bara att bege sig hemåt då min sista lektion blev inställd då det var hemstudier för sjuorna. 

Ned på stan och sen hemåt. 

Väl hemma blev det lite softande och vi somnade och sedan fick vi kämpa för att komma ned i källaren och börja cykla. Vi lyckades till slut och jag körde mitt vanliga pass på 70 minuter och höll en helt okej och låg snittpuls fastän motståndet var konstant 185 watt. Det kanske börjar hända något. Jag är bara lite orolig att jag kör lite för lätt. Några kända auktoriteter tycker ju att man skall köra rätt hårt på cykeln så jag är lite kluven. 

Tisdag och idag var dagen jag längtat till på slutet. Jag skulle upp till Stockholm för att skriva B-provet. Man har två försök, i Sverige, då det just nu endast finns två olika prov och jag skrev faktiskt A-provet en gång för länge sedan. Jag kommer inte riktigt ihåg när men jag har förstås ett diplom hemma. Det säger att jag tillhör de tre smartaste procenten i världen. Låter ju bra men så jag ville gå med i Mensa så krävs det att man tillhör de två procent smartaste. Förra gången så hade jag givit blod tre dagar innan och eftersom det kan påverka tänkte jag göra ett sista försök och hur det gick, och kändes, får du läsa på slutet.

Hursomhelst så tog jag mig först till skolan då jag behövde köra ett teoriprov, med en klass, och sen var det full fart hem igen. Det skulle gå en buss, från terminalen, 10.55, och den borde jag hinna. Jag springer till hållplatsen men ser att det inte går någon stadsbuss på ett bra tag och jag började istället att gå mot stan. 
Jag märker att jag gott och väl hinner och tar det lite lugnare. Inget bra att stressa upp sig i onödan. Tanken med att gå hem lite tidigare var just för att slippa stressa idag.

Jag kommer hem och Felix ser förvånad ut. Han jobbar ju kväll och hade inte ens hunnit lämna huset. 
Sen kommer Ullis och snart sitter vi i bilen mot Stockholm. 

I stan så stressar jag lite och försöker hitta en parkeringsplats men till slut tar vi Hötorgsgaraget. Vi parkerar men sist vi parkerade här så kostade det femhundra kronor och vi såg att det var 100 kronor i timmen. Jag virrade dessutom runt i garaget och det gick inte ens att svänga runt på vissa ställen. Klart stressande och jag försökte lugna ned mig.

Vi velade sedan om vad vi skulle äta men landade till slut på sushi. Kanske inte min favorit men jag ville heller inte bli däst. 
Efter maten så bestämmer vi oss för att hitta en bättre plats och parkerar sedan ute på Djurgården, vid Galärvarvet. 
Vi har lite tid över och bestämmer oss för lite kaffe men behöver också lätta på trycket. Vid ett vikingamuseum så frågar vi om vi endast kan betala för ett toalettbesök men hon sade blankt nej. Lite skumt. Sen undrar jag om man inte kan köpa kaffe och det gick bättre och då ingick förstås toaletten...

Vi tog en kaffe och kaka och besökte förstås det heliga rummet. Från vårat fönster såg vi en viking som hälsade på både passerande och avgående gäster.

Sen gick vi mot testlokalen och där gick det bra att lämna in vår väska och sen drog vi ut på en löptur. Det kändes helt okej men jag kände av höga halter av pollen och vi försökte sedan springa där det var mindre lövträd.

Det blev tjugo minuters löpning och nu kände jag mig absolut redo. Det var nu runt en halvtimme kvar och jag bytte om och drack lite vatten. In med en koffeintablett till och så gick man då in. 
Kunde jag bli mer förberedd. Jo, det kan man alltid och det första som slog mig var att stolarna irriterade mig och pennorna var av lite stressande dålig kvalitet. Men det slog jag snabbt ifrån mig.

Sen kom då provet in och Shit vad stora bilder! Det gjorde att jag inte alls fick lika bra överblick och den styrka jag hade på glasögonen gjorde att jag inte kunde hålla häftet för långt ifrån mig. Det går fort men storleken gör att jag förlorar sekunder, hela tiden då man fick leta var svaret skulle in. Men det är ju lika för alla. Hade jag dock inte väntat med B-provet så hade jag ju kommit ihåg mer hur det var.

På slutet kommer jag då i tidsnöd och det riktigt tråkiga händer med att att jag får slänga ut svaret på hela fyra frågor utan att ens titta på dem. Det kändes dock riktigt bra fram tills dess men om jag skall uppskatta så är det nog endast 40-50 % chans att jag klarade av det som behövs. Nu är ju dock 128 ett riktigt högt resultat oavsett men jag tyckte att den där Mensa-klubben verkade intressant. Nu är det bara att vänta och se.

Sen väntade jag in Ullis och hann prata lite med två trevliga killar som också gjort provet. Den sista hade hela tio frågor kvar och hans chanser att komma in i Mensa är tyvärr obefintliga. Det handlar ju om tid också. Annars skulle det inte varit en match om man fick till exempel dubbla tiden på sig. Det verkar gå mycket rykten om testet också och ett var att det ibland kunde vara just dubbla tiden men det tror jag inte ett skvatt på. 
Sen kom Ullis och vi gick sedan och tog en glass på Kennys Gelato. Mycket gott!

Sen hem och jag kände att jag hade ansträngt mig så jag får vara nöjd. 
Väl hemma så blev det lite häng i soffan och sen väntade sängen.

Måndag morgon och nu, så här mot slutet av terminen, så var det skönt med en lugn morgon. Det kändes som jag hade bra koll men visst irriterade strulet med mitt teoriprov. Det som jag haft så lång tid att få till.

Första klassen så var jag tvungen att övervaka några som skulle skriva provet och sen var det bara att hålla tummarna att de andra skötte sig. 
Sen kom sista lektionen och jag känner mig jättelugn när någon elev säger något om orienteringen och en snabb koll visade att de inte hade kört den. Ahhrrg! Diverse specialdagar och prao hade gjort så jag missat dem och jag fick styra om snabbt. 
Pust! 
Sen möte och jag hann faktiskt med en bra buss då jag kunde gå fem, sex minuter innan. 
Väl hemma så ser jag, då jag går utanför tomten att jag missat en hel lång gren på det sista äppelträdet jag beskar. Det får jag dock ta senare.

Efter maten så blev det lite hjärngympa då jag skall skriva mensaprovet imorgon. Det blir andra och sista försöket då jag fick 128 sist och det krävs 131 för att komma in. Förra gången jag skrev var nog för minst tio år sedan och då jag skrev det tre dagar efter blodgivning så tänkte jag köra B-provet nu. Med bättre förberedelser. Nya fräscha glasögon och jag tänkte till och med träna innan och plocka med mig koffeintabletter. Hursomhelst så hade jag hållt igång skallen bra på slutet och imorgon är det alltså dags. Vän av ordning kanske undrar varför och det är egentligen en alltför komplex fråga då det blir väldigt individuellt och personligt. Kanske går jag in på det imorgon. 
Det blev en tur på cykeln i alla fall och jag körde mitt vanliga pass på 70 minuter. Det kändes bra och den marginellt högre pulsen kan nog förklaras med att jag helt enkelt körde lite hårdare i början innan funktionen med automisk watt kickade in. 
Vi avslutade med att titta lite på teve men kom i säng hyfsat tidigt.

Söndag och idag skulle vi upp till Stockholm med Felix för att kolla på hela fyra lägenheter. Ullis och jag gick dock upp lite tidigare för att cykla. Det blev lite fricykling för mig och jag kom igång lite efter Ullis och körde väl på lite för att komma ikapp. Det tog dock lite tid och när jag äntligen kom ikapp så kände jag att det fick räcka. Det blev 44 minuter och Ullis körde en timme. Sen var det lite bråttom in i duschen och sen lite frukost på det. 

Vi kom iväg lite efter klockan nio och det var gott med tid. Vi parkerade och väntade in första lägenheten och hann ta en fika innan också. Riktigt trevligt och nu var vi laddade för första visningen. 

Felix blev riktigt såld och lägenheten var riktigt trevlig. Lite liten kanske men läget var kanon och så fanns det en supermysig terrass som man kunde boka. Det var så att han inte ville kolla på flera men det gjorde vi förstås.

Sen blev det en tur till Årsta och då var det andra lägenheten och den var också riktigt bra! Sen fortsatte det i samma spår och alla fyra lägenheter var fina och han kunde nog tänka sig alla. 

Vi åt även på Omayma och hade det trevligt. 

Sen hem men vi stannade till på Kungens kurva och där var det lite jippo och vi såg Robin Bengtsson på håll och lyssnade lite. Ullis köpte några toppar och sen åkte vi hemåt. 

Väl hemma så kände man hur trött man blivit och sen kom Tim och Cilla över och gratulerade Ullis. Det blev lite gofika och det var mysigt. 

På kvällen sen så hade vi tänkt att cykla igen men vi orkade inte riktigt utan det blev lite lugnt i soffan istället. 

Fredag och idag kände jag mig lite lugnare. Proven gick riktigt bra och vid lunch så kom återigen några nior och ville in i salen och sist hade jag brusat upp, då de inte riktigt lyssnade. Jag kände dock att jag hade tid och lät de vara inne ett tag då jag plockade ihop och passade på att rätta lite prov samtidigt. 

Sen lunch och dags för den sista lektionen. Den gick också riktigt bra och sen var det bara att städa upp och några elever var kvar och hjälpte mig.

Hem på bussen och tyvärr var det en tråkig buss med säten som inte gick att fälla. Jag körde lite spel men blev lite trött på slutet så jag slumrade visst till. Så vaknar jag till av att bussen står still och det går plötsligt upp för mig att jag skall ju av här men det är ju kaos i min hjärna! Jag låter det gå några sekunder och bussen står fortfarande kvar men jag inser att jag måste vakna till så jag bestämmer mig för att göra det och gå av vid nästa station istället. Det får bli en extra promenad istället för att få hjärtinfarkt på kuppen. 

Det blir en skön lite promenad och jag vet att Ullis är nere i källaren och cyklar. Grym är hon!

Jag går ned och hälsar och försöker snabba mig för att joina henne. 

Snart är jag bredvid och det är lite bråttom då vi tänkt att åka ned till Trosa för att vara med på ett lite event på Team Sportia. Det är Saucony som skall vara där och köra en liten tävling. Det handlar om att gissa sin tid. Förr var jag ju sjukt grym på att veta vilken fart jag hade men nu har jag inte mycket koll alls. 

Hursomhelst så hoppar jag upp och startar upp mitt vanliga program och Ullis är inne i en bana och kämpar på. 

Jag får kämpa lite mentalt och det får hon också. Till slut är hon klar och jag har väl cirka 20 minuter kvar och inser att jag inte hinner duscha men vi skall ju ändå springa senare. 

Så var jag dock också klar och benen kändes helt okej men kanske lite tunga då. Jag har ju ändå kört lite mer igen på slutet. Jag fick dock inte ha triathlonbyxorna på mig för Ullis och det var nog smart att hon sade åt mig att byta. 

Iväg och när vi kommer fram till sportaffären så är det väldigt lugnt. Vi trodde det skulle vara mycket mer folk men vi verkar vara först och då kommer vi ändå prick 17.00 Det kanske är flytande start dock. 

Vi får prova några skor men de jag provar först sitter inte bra och nu är jag lite stressad. Jag vill ju springa så jag kör i mina Hoka och det kanske inte var snällt. Banan är visst lite kortare än det var sagt innan så vi får tänka om och vi bestämmer oss för en tid vi skall springa på och alla hjälpmedel är inlämnade på sportaffären. 

Vi joggar iväg men det känns som det går lite fort emellanåt men vi försöker korrigera och snart närmar vi oss målet och då Ullis har satt en tid på 10.55 och jag på tio sekunder senare så tog jag det lugnare på slutet och hon startade dessutom fem sekunder före. Jag tar det extra lugnt uppför trappan och väntade några sekunder innan jag blippade. Lite larvigt för jag hade ju inte någon vidare koll. Jag litade mer på Ullis som sprungit mycket mer. Bakom oss kom klubbkompisen Peter som typ hade klämt sig in mellan oss i tider. Det här skulle bli jämnt! En äldre kvinna var visst ute och promenade också. 

När vi går mot sportaffären så ser vi en annan löparbekant och han var med klubben förra året och han har visst med sig några ungdomar så nu minskade chansen till vinst. Det man kunde vinna var ett par löparskor från Saucony och det var ju ingen dålig vinst. 

Efter ett tag var det prisutdelning och jag hade passat på att springa och handla och när jag kom tillbaka så var det precis dags att ropa ut och han tittar på mig och säger något. Kommer inte riktigt ihåg vad men jag känner mig förhoppningsfull men jag kom visst på delad tredjeplats med den promenerande kvinnan och vi var endast sex (!) sekunder ifrån! What! Det var visst väldigt hög nivå på det här men nu fanns det ju chans för Ullis för vi visst ju att hon lär ligga i närheten av min tid då vi sprang tillsammans. Förhoppningsvis åt fel håll. -Andra plats! börjar Saucony-mannen.... Ullis! Nä! Hon var fyra sekunder ifrån och killen som vann var tre sekunder ifrån. Sjukt imponerande men vad surt att vara så nära en vinst på ett par sprillans valfri skor. Jag skämtade och sjöng på fyra sekunder vilket uppskattades. 

Sen hemåt och nu hade vi snart besök så vi skjöt på maten till efter. Det var Tomas och Rosie som kom förbi och jag slängde mig in i duschen efter att ha satt på kaffet. 

Det var trevligt och vi pratade om lite allt möjligt. 

Sen sprang vi till affären och köpte oss lite gott och nu gällde det att inte kolla på nätet då vi ju missade starten och tänkte kolla på play. 

Så var vi då igång och det var kul. I finalen var det Karamellen, Maneten och Den magiska boken. Jag var supersäker på Edvin Törnblom, alltsedan Cilla nämnde det för länge sedan och sen även Felix. Lika säker var jag nog på Vanna Rosenberg och boken men när det kom upp en gissning på Helena Bergström, på slutet, blev jag liiite osäker. 

Tyvärr hade jag råkat se en notis om att Karamellen vann och jag sade att jag råkade se vem som vann. När sedan karamellen gick vidare så var jag ju spänd på vem som skulle åka ut av maneten och boken. Då kommer jag ju på mig själv att genom att undra så har jag ju redan avslöjat vem som vann för Felix och Ullis. Ullis var dock lite trött efter all träning och hörde nog inte på. När jag säger det så går det upp ett ljus för Felix och han imponerade dessutom sjukt mycket innan å han löste ett iq-problem på några minuter som jag hållt på med i flera dagar. Dessutom hade en mensa-medlem kikat på det och det var kört. En kille som dessutom klarade inträdesprovet med hög marginal och fått 2,0 på högskoleprovet. 

Om ni inte hängde med där så avslöjade jag ju vem vinnaren var genom att fortfarande undra vem som skulle åka ut. Hade Karamellen inte gått vidare direkt så hade jag ju vetat vem som skulle åkt ut i nästa duell. Lite kul! :-)

Sen skulle dock masken av på den magiska boken och jag säger bestämt Vanna och vad skönt att få rätt igen. 

Sen var det masken av på maneten och där var alla bombsäkra och även vi i stugan.

Till sist var det Karamellen och idag var jag ännu mer säker än tidigare för Klaras härliga vibrato gick igenom och när man blundade så var det som om Klara sjöng. Tre av tre idag och det var en skön revansch sen de senaste tre felaktiga gissningarna.