Lördag morgon och vi kom återigen upp i bra tid. Vi hade visst lovat att träna på morgonen och det påminde jag Ullis om. Det blev dock inte supertidig utan vi åt en lång frukost först. 

Sen upp på cyklarna och jag körde mitt vanliga pass på 70 minuter och Ullis kom igång lite senare och fick lite kortare. Sen ut i trädgården och nu tog vi fram häcksaxen och gick hårt åt den vildbevuxna häcken vid parkeringen. Den har fått växa fritt i många år nu så vi tog så grovt vi kunde. Tillsammans så gick det rätt snabbt och snart hade vi packat släpet fullt och åkte mot tippen igen. 

Ut med skiten och man hade fått lite sår och blivit prickig på både armar och ben av allt ris. Lite till nu då man skulle släpa ut det. 

Sen hem och nu var det bara in i duschen och sen känner jag att måste raka mig, jag själv hade blivit lite vildbevuxen. På bakhuvudet så drar jag lite för hårt och det svider till rejält. F-n! Jag känner att jag skär mig och det svider etter värre när jag duschar av mig. Vad fasicken. Jag får stå i duschen ett tag men vågar inte torka mig på huvudet. Efter att ha självtorkat så går jag upp till Ullis som får kolla. Hon håller på att kräkas direkt. Det var visst rena blodbadet och verkar varit ett djupt sår. Hon får plåstra om mig och sedan blir det plåster och keps. Vi skall ju på kalas idag då Ullis lillesyrra Camilla fyller 30 år. 

Vi hinner dock förbi en snabbis på Utsikten då de firar 10 år idag. Det är galet mycket folk så vi tittar mest in och säger grattis. Vi vill inte störa för mycket heller då de har mycket att göra. Fullt ös och jag vinker till Fredde och Cribbe som står och sjunger. Fredde och Cribbe var ju med från allra första början då Jocke startade deras första band. Tror även att Björn var med från start också och jag blev deras manager och står även och brölar i bakgrunden som någon slags kör. Jag tror i alla fall att det var Jocke som startade bandet för jag fick höra, efter Jockes död, att han varit avundsjuk på mig då jag hade något band. Det kom jag knappt ihåg och det var ju på sådan låg nivå men det kanske inte han visste. Tror mest vi gjorde lite texter och sedan hände inget mera. 

Sen mot Nyköping och nu känner man verkligen hur grym bilen är. Vi köper en present till Camilla och Ullis blir själv supersugen på den. Det är grillbestick från han Marcus Adulay..någonting. Tror inte riktigt han stavar sitt efternamn så men i princip i alla fall. Rejäla bestick var det i alla fall. 

Sen mot Stigtomta och vi hittar ett bra ställe att stå på och går in och hälsar. Jag hälsar på svärfar och tar honom åt sidan och visar bilen. Han blir eld och lågor för att han är själv ute efter en liknande bil och frågar en massa. Jag förstår först inte varför han frågade om vad den kostade men förstår sedan varför då han själv var intresserad. Jag ville dock inte prata pengar så det rann ut lite i sanden och jag blev även lite paff och kom inte ens ihåg vad den kostade då. 

Sen tillbaka in till festen och vi hälsade på alla och snart satt jag med en smörgåstårta och en läsk. Riktigt trevligt och det blev många samtal och mycket bus med barnen.

Även studsmattan blev välbesökt och Camilla fortsatte att visa att takterna satt i och hon voltade som aldrig förr. 

Efter några timmar så var vi nöjda och även lite trötta och begav oss hemåt. Vi fick med oss Preben och Eva som vi släppte av i Nyköping.

Väl tillbaka i Vagnhärad så var vi lite trötta och på kvällen skulle vi ta oss lite gott men våra chips hade visst en kille ätit upp så jag tog mig en tur till affären och köpte lite till. 

Sedan tittade vi lite på teve allihopa, trevligt!

Torsdag morgon och jag vaknar i panik då Ullis ringer! När jag kom hem sent inatt så var jag så trött så jag glömde ställa klockan och det förstår jag när jag äntligen lyckas få upp ögonen och svara. Klockan är då lite över sju och eftersom jag alltid ringer upp Ullis på min morgonpromenad till bussen så blir hon lite orolig. 

Jag springer upp och när jag insett att jag faktiskt måste vara på skolan vid 08.00, då jag stämt möte med en lärare som tar över min tjänst, så måste jag förstås ta mig dit på annat sätt än med buss. 

Ingen frukost hinns med och jag hade faktiskt glömt att fylla på förråden innan och inte ens havregryn fanns kvar. 

Jag tar på mig och min plan med att sova på vägen till skolan grusas förstås då jag får ta motorcykeln. 

Det går bättre än väntat och när jag rullar upp till skolan så ser jag en kille jag inte känner igen och jag misstänker att det är killen jag skall träffa och ropar namnet. Han blir förvånad och efter att jag stannat och tagit av mig hjälmen så hälsar vi. Det blev ju perfekt och snart står vi med vår gemensamma chef och snackar lite. 

Det blir en dag med nye kollegan och dessutom med vår gemensamma idrottslärarkollega, då vi är tre. Jag kommer ta hand om de nya sjuorna i höst och sen får vi se vart det tar vägen till våren. Jag har sagt att jag är intresserad av en fortsättning.

Vi avslutar sedan med en gemensam avslutning för alla lärarna på den andra skolan och det blir lite tal och festligheter. Bra drag och kul! Tyvärr så blev det på film och jag var absolut närmst så jag hör min röst alldeles för väl och med det även då jag sjunger fel. Det var Ullis som hittade filmen så det känns skönt att inte riktigt veta vart hon hittade den. JAG hörde mig själv direkt i alla fall.

Sen traskade jag iväg med en kollega till min skola och hoppade på motorcykeln efter att ha hämtat min hjälm. 

Alla verkade försvunnit hemåt så det blev inget direkt farväl till gamla gänget men alla längtade väl hem. 

Jag tog kustvägen hem och den är riktigt skön. Klart mycket bättre än motorvägen då man kör motorcykel. 

Väl hemma så märker jag att jag har tid för lite allt möjligt och efter ett tag så bestämmer jag mig för lite träning i källaren. Det blir mitt vanliga pass och trots att jag borde vara trött så går det riktigt bra. 

Runt 17 så skulle bilförsäljaren ringa för vi verkar vara nära ett bilköp och våran gamla bil skulle gå i inbyte. Lite surt att vi precis köpt nya däck till bilen och dessutom så slår det mig att jag tankade fullt igår. Ha ha, så typiskt!

Ullis och jag pratar med säljaren, som heter Nathalie, och hon verkade trevlig och vi försökte få svar på alla frågor och vi verkade komma allt närmre ett avtal. Dock så hade det ringt en till från Riddermarks bil under dagen då vi skickat in en förfrågan om värdering och nu försökte de smida medans järnet var varmt. 

Ullis drog iväg till Trosa för att vara med på hennes jobbs provspringning av Stadsloppet och jag väntade in revisorn. 

Jag kände mig väldigt ringrostig då jag knappat jobbat med företaget och det kände väl hon också. När hon fått ut allting hon behövde så tog hon med sig papperna och gjorde klart det sista hemma. Jag verkar inte få någon chock i alla fall utan det utföll till min fördel. Kändes bra! 

På kvällen så bråkade jag lite till med säljaren då jag tyckte vi fick lite dålig procent och mycket riktigt så fick vi ned den lite grand. Det är typiskt att man skall behöva förhandla hela tiden. Borde det inte vara rättvist från början? Nåja. Imorgon skulle bilen komma och var både dem och vi nöjda så skulle det bli affär. 

Vi somnade ovaggade och nu skulle jag äntligen få sova ut. 

Onsdag och jag kände mig klart lättare till mods men jag fick meddelande från Tim om när flyget skulle landa. Jäklars! Dagarna har gått så fort så jag hade inte tänkt på att jag skulle hämta dem i natt. Flyget var visst försenat över två timmar så det skulle bli riktigt sent. Nåja, jag tänkte att jag säkert skulle få lite sömn innan. 

Upp på bussen och sen iväg. Det är lite lugnare nu då eleverna inte är med men också andra busstider så ibland kan man få vänta. Dock blev promenaden till stadsbussen mycket lugnare då just den kom mer humant. 

På andra sidan gatan så ser jag en mamma och dotter men mamman åker på inlines och det verkar vara av modellen jag själv sålt. Det är förstås inte omöjligt att det är en kund till mig. Det var verkligen som Powerslide. 

Bussen kommer och jag kommer i sällskap med en kollegar och vi traskar upp till skolan. Där är det rätt lugnt och det blir en hel del packning och flyttning av saker. Jag och Camilla städar ur förråden i gympasalen och hon hade visst fått klartecken på att köpa in lådor som vi kan förvara sakerna i. Det föll sig så att det sammanföll med lunchen så vi passade på att köpa en sallad på Coop. 

Efter lunchen, som vi intog i personalmatsalen på skolan, så började vi avrunda och när Camilla var iväg så städade jag lite själv. Jag hade förresten fått ned hela 18 (!) stycken ärtpåsar som låg på en avsats långt uppe runt idrottshallen. Samt tre stycken fina badmintonbollar. De flesta av ärtpåsarna lär ha kastats upp med vilje för det är sjukt långt upp och jag fick bygga en specialpinne gjord av vp-rör och sopborste som kom runt kanten. Med risk för nedfallande damm lyckades jag effektivt manövrera ned allting snabbt. 

Rätt som det var så blev jag avbruten av att Mats kommer in och vill att jag skall följa med till arbetslaget. Jag säger direkt att jag skall väl få en blomma för det kändes verkligen som det på sättet han sade det. 

Däruppe så väntar de på mig och visst är det en blomma som hägrar. Jag tycker det kändes lite stelt men det hoppas jag bara var en känsla och alla är ju upp i sitt. Jag är ju förresten kvar på skolan till hösten.  Efter att ha tackat så mycket så försöker jag få till någon lösning  med vatten för jag skall ju hem med bussen. Det kändes inte alltför hoppfullt att få hem en frisk blomma till Vagnhärad. 

Sen fortsatt jobb i gymnpasalen och efter det så var det bara att traska till bussen med blomman försiktigt nedpackad i väskan. Jag vågade inte ha den på ryggen då det skulle bli alltför mycket skakningar. 

Vid busshållsplatsen så är det en kvar kvar tills bussen går och då kommer jag på att mina airpods ligger på laddning i gympasalen och de vågar jag inte ha kvar där utan får ta mig tillbaka till skolan igen. Med en tung väska så tog det på krafterna. 

Sen tillbaka till bussen igen och försöka ta mig ombord så försiktigt jag kunde. 

Väl framme på bussterminalen så är det en timme (!) tills nästa buss går och jag sätter mig bakom busskuren, i en slänt och lyssnar på musik. Ser en gammal elev och vinkar till henne och vi pratar lite grand. Hon hade varit och badat vid Stendörren med en annan gammal elev till mig. 

På bussen och de där blommorna har verkligen fått kämpa. 

Av bussen och nu sista biten hem och in med blommorna i en vas men gud vad de hängde. De mådde inte alls bra så förhoppningarna var inte så stora. 

Ullis cyklade en runda från jobbet och jag passade på att hoppa på cykeln i källaren. Det blev min vanliga runda på 70 minuter och det kändes bättre än väntat. Jag behöver nog inte vara orolig att det var någon tillbakagång med hjärtat utan det blev nog lite mycket förut bara. 

Sen fixar vi lite att äta och mot kvällen så ringer en säljare och Ullis och jag fastnar lite med den och vi får se vart det här slutar. 

Jag försökte få lite sömn men det blev lite korta sms då och då så tiden gick och strax efter midnatt gjorde jag mig iordning och Ullis var först på gång att följa med då hon var orolig att jag skulle somna. Jag bestämde dock att jag fixar det själv och kände mig inte så orolig. 

Jag får sms av Tim, då jag närmar mig Arlanda, att de har landat. Det brukar dock ta lite tid så jag är inte så stressad. 

Jag närmar mig Arlanda flygplats och när jag skall in mot terminal 5 så pratar jag med Tim när det helt plötsligt är poliser överallt och det blinkas för fullt och en massa bilar står och blir kontrollerade. Jag saktar ned men får åka förbi. Jag ringer upp Tim igen då jag lade på lite abrupt. 

Parkerar och tar 1-timmesparkeringen och lägger i för en halvtimme. Sen väntar jag och väntar... Får hela tiden öka parkeringstiden och när det närmar sig timmen så kommer allehopa. Tim och Cilla förstås men även Cillas mamma och pappa samt Cillas bröder. De verkar glada men trötta och Tim och Cilla följer med mig då de andra nog skall ta taxi. 

Resan hem går smidigt och väl hemma i min säng så toksomnar jag. Då är klockan över tre. 

Söndag morgon och jag vaknade tidigt men var trött och låg i sängen och scrollade lite på min träning, bloggade en hel del samt kollade in Mia Törnbloms intagram. Svägerskan Anette tipsade igår om att Mia Törnblom skänkte bort en massa böcker och då jag och Ullis håller på att samla på oss böcker för vårat kommande bibliotek så skickade jag direkt och hoppades på det bästa. Hon hade sedan svarat att det mesta fanns kvar och vi skulle åkt upp igår men hon fick sedan förhinder och vi styrde om till idag istället men då lite senare. Ullis skulle ju jobba. Direkt hade jag fått en bra känsla av Mia men tänkte att det också kunde vara lite spel för galleriet. 

Sen var det lite allt möjligt och jag körde några schackmatcher, lade ut om provlöpningen och röjde förstås upp lite i huset. 

Sen kollade jag av med Felix om han skulle med till stan så kunde vi passa på att äta då vi samtidigt hämtade böckerna. Jag tänkte att det säkert inte var så mycket böcker kvar... 

Felix bestämmer sig för att hänga på och jag åker lite i förväg till Trosa för att dammsuga bilen lite och sen hämtar jag Ullis. Jag bestämmer mig för att köra mjukisshorts då jag ändå skulle bära en del. 

Sen åker vi och hämtar förstås upp Felix. I Södertälje så passar jag på och springa och köpa lite kartonger och jag hugger bara tag i en packe och jag ser sedan att det är medium och det blev nog kanon. 

Vi knappar in adressen och efter en u-sväng så står vi utanför deras port och knappar in koden. 

När vi skall ta hissen upp så verkar den inte fungera så vi knatar upp till femte våningen och jag hör att Ullis och Mia pratar lite men när Mia ser mig utbrister hon! - JAG KÄNNER IGEN DIG! Jag blir lite paff och skämtar om att jag är influencer och har säkert 100 följare. Kanske påminde jag om någon för jag är rätt säker på att våra vägar inte korsats förut. Säkerligen så kollade hon upp mig lite fort och glömde bort det. Hursomhelst så var det lite kul. 

Första intrycket av Mia, då hon skrev, var kanon och hon var genuint äkta. Supertrevlig och vi packade för fullt och det visade sig att det var på håret att vi fick med oss alla böcker. Jag tror vi packade hela nio fulla lådor och vi kunde inte ens få in något mer i bilen. Den var totalt fullastad! :-0

Efter att ha sagt adjö till både Mia och hennes man så drog vi iväg och vi tänkte att vi tar en liten middag på Bastard Burgers och snurrade runt ett tag innan vi parkerade och gick sista biten. 

Vi gick sedan över gatan, till Bröd och salt och köpte lite kaffe och fikabröd och åkte hemåt. 

Väl hemma så kunde vi inte hålla oss utan började packa upp lådorna och jag fotade av och lade in i lådor. Det var sjukt fina böcker och extremt mycket hälsningar i var och varannan bok som hon fått då hon ställt upp eller varit inspiration för olika personer. Jag tror vi alla, dvs jag, Ullis och Felix fylldes av någon slags värme. Det var riktigt kul att träffa henne och jag är supertacksam för böckerna men även att de hade tid att prata med oss. Mitt i allt så börjar Primetime och jag spelar samtidigt och rätt som det var så var jag inne på sista frågan och chansar rätt! Härligt! Nu är jag inne i ett bra stim. 

Sen började jag få panik att jag inte tränat idag så jag gick ned i källaren och trampade igång. Min hjärna sade att det var försent men något skrek inom mig att jag måste! 

Jag körde igång lite lagom hårt men så kommer en Robopacer blåsandes förbi och jag testar och ser om jag orkar ikapp och det gör jag. Han håller visst 4,2 watt per kilo men det räcker att ligga runt 3,0, strax bakom honom och jag orkar hänga på i runt en mil innan det kommer en för lång uppförsbacke, då man inte får samma hjälp. 

Sen är det lite lugnt ett tag innan det kommer ett snabbåkande gäng och jag kör igång igen och snart har kilometerna tickat in. Det blir 46,5 kilometer innan det står att jag klarat veckomålet på 180 kilometer och jag känner mig nöjd - pust!

Sen in i dushen och sen försöka somna! Riktigt trött men ändå lite svårt att komma till ro efter träning så sent. 

Lördag och idag hade vi tänkt att kanske cykla två gånger, en på förmiddagen och en på kvällen. Dock så började vi med att sova lite längre än väntat och sedan blev det förstås frukost och morgonteve. Vi gick ut på tomten och fixade lite då grannarna skulle ha studentbjudning och vi ville förstås inte klippa gräset då. 

Efter ett tag så kommer vi då igång med gräsklippning och ogräsbekämpning och efter någon timme är vi färdiga. Nu börjar jag bli trött och kanske även irriterad då jag känner att orken börjar försvinna. Jag ville ju träna. Vi bestämmer att vi drar igång och jag har svårt att bestämma mig för om jag skall dra igång ett speciellt träningsprogram som kanske gav effekt sist det begav sig. Det är ett ftp-program på zwift och det pågår under 10-12 veckor och 2019 så hann jag med två sådana program och nu skulle det innebära att jag hoppade in en vecka i programmet men det krockar också lite med mitt mängdträningsprogram. Det som jag nog är inne på och försöker hålla. Asch!

Ullis drog ut och cyklade och jag satt snart upp på cykeln i källaren och trampade. Det blev mitt vanliga 70-minutersprogram. Lite öm i baken men annars gick det bra. Tror jag kände av en viss träningsvärk men förstod inte riktigt varför. När jag kört ett tag så skickar Ullis en ledsen emoji och att hon nästan blivit påkörd av en bil då föraren inte verkar sett henne. Det är ju fan sjukt! Jag blir alldeles skakig men Ullis säger att hon är okej men att hon blev rädd. Tror jag det. 

Jag fortsätter trampa och när jag är klar med programmet så tänker jag att jag fortsätter tills Ullis kommer. Det blir så gott som 90 minuter och lite över fem mil. Lite så där lagom och jag avslutar med en spurt men nu strular tekniken så jag kan inte trycka på max då motståndet inte räcker till. 

Efter duschen så drog Ullis och jag till Trosa för att kolla till katten. Vi körde i lite ny sand som klumpar sig bättre eller vi chansade på det i alla fall och utfallet blev bra. 

Vi passade på att äta lite kycklingsallad och gjorde katten sällskap ett bra tag. 

Väl hemma igen så var grannens fest i full gång och vi själva tittade lite på teve och snart började Champions League-finalen! Sjukt spännande och vad kul att se om Haaland blommar ut idag. 

Så var matchen igång och jag reagerade på att Inter stod upp bra och körde med sjukt bra understöd. Så som jag lärde mina fotbollskillar då de körde mot bättre lag. Det gjorde att vi kunde förhindra deras anfall hela tiden och Inter gjorde det helt examplariskt. Lite tråkigt i längden men ibland så blixtrade det till och Haaland höll på att göra något riktigt snyggt mål men drog bollen rakt på målvakten. 

Till slut så gjorde Rodrigo mål efter en bra prestation av en lagkamrat och jag förvånades själv över att bli så glad. Jag har egentligen aldrig gillat Manchester City men deras nya stil har verkligen imponerat på mig och trots att det nog är ett köpelag så är spelarnas och tränarens approach härlig. Sen har vi ju förstås Haaland som är den nye Zlatan men med lite mer spetskompetens. Lite annorlunda men lika kul att titta på. Grattis Erling och grattis Norge till er nya stjärna!

Torsdag och idag var egentligen dagen då jag skulle kört min tävling men jag bangade då jag kände att jag inte riktigt hade tiden att planera och jag ville dessutom inte offra min träning. Det slutade istället med att vi tog med alla våra sjuor ned till hamnen och körde lite spontana lekar. Med facit i hand blev det helt kanon. Det blev fotboll, fresbee och tipspromenad samt förstås mat. Sedan, med svetten rinnanades på ryggen, samlade jag dem och sade att nu var det bara beep-testet kvar. -VA! sade dem. Ja, vi piper hemåt alltså, svarade jag. Ha ha! Det blev ett lyckat själv och jag kände mig lagom självgod. 

Sen var det bara att gå tillbaka till skolan och jag ångrade mig att jag inte tog shorts. 

Väl hemma så fastnade jag i soffan och såg ett avsnitt av Manifest. Det är så där på gränsen. Det är nästan så man kan släppa det men det har ändå någonting som gör att man vill fortsätta att titta. 

Jag tänkte sedan köra igång trimmern men hittade den inte. Grästrimmern alltså. Mig själv har jag trimmat tillräckligt nu då även en elev tyckte att jag såg ut som en bebis och det var lite roligt. Hen är lite för ärlig men det sägs ju att ärlighet varar längst men det är bara ett dåligt och felaktigt ordspråk. Att kunna köra med vita lögner har varit ett framgångsrecept i människans historia. 

Ullis och jag avslutade sedan med att återigen cykla men det tog emot men det kan det göra ibland. 

Onsdag och på skolan var det en specialdag med tävling men framförallt att städa ur inför sommarlovet. Jag var med en klass och allting gick smidigt. 

Väl hemma så somnade jag till i soffan och det verkar som jag blev riktigt sliten av löpningen. Jag reagerade förresten på att många är chockade att jag skall ställa upp i Kalmar Ironman i höst. Jag hoppas jag kan chocka dem med resultatet sedan också. Det blir väl så när jag knappt har styrfart och sedan tror att jag skall ha bra fart till hösten. Vi får väl se. Jag kämpar på och sen hoppas jag att jag får ihop tillräckligt med träning och sedan en försiktig toppning. 

Sen var det bara att dra iväg till Trosa för att kolla till katten. Jag ställde fram lite mat och tömde lådan. 

Katten var keligare än vanligt och det märks att han saknar sällskap. 

Väl hemma så var det dags att träna men nu hade klockan tickat på. Det blev min vanliga runda och jag kan lägga 70 minuter till träningskontot. Sen snabbt i säng. 

Just ja! Jag vann på Primetime igen och snart närmar jag mig 300 kronor i vinstpengar i alla fall. Det tar sig...

Tisdag och idag var det svenska nationaldagen och förstås inget jobb. Efter lite frukost var vi ute och plockade ogräs och fastän det bara blev drygt en timme så tog det på krafterna. Kanske var det i kombination med solen och avsaknaden av keps, i och för sig. Sen tog vi fram motorcykeln då vi ville ta en sväng. Vi tänkte att vi chansar och ser om Ullis pappa är hemma. Han bor i Ålberga så det är en bit. 

Precis när vi svänger av den sista biten så ropar Ullis något om att det är nog han som kommer i en Volvo och vi stannar upp och visst är det han och hans fru. De vänder om och vi fikar och pratar om lite allt möjligt. Han har varit ordentligt i farten och visade upp en massa han har gjort. Han har definitivt inte varit sysslolös och man fick själv lite idéer. 

Sen tackade vi för oss och drog hemåt. Nu körde vi småvägarna hela vägen och det var trevligt. 

När vi kommer hem så har Tim och Cilla kommit och jag skall skjutsa dem. Egentligen är jag skittrött men det är bara att ta tag i det. Ullis ändrar sig och följer med då vi kan göra något kul i Södertälje samtidigt. Jag tror hon ville in på Plantagen. Mycket riktigt! Efter att ha släppt av Tim och Cilla och önskat dem en lycklig resa så drog vi till Plantagen. Jag ser att det ligger en tuggummipåse som verkar oöppnad och jag tar upp den. Den är mycket riktigt oöppnad så jag tar den och stoppar i fickan istället för att slänga den. Kan ju verka suspekt men ingen lär komma tillbaka efter den och den låg på sådant sätt så att det såg ut som någon tappat den. Det var för övrigt V6 så jag tuggade på men sex tuggummin samtidigt var nog fyra för många. 

Vi tog sedan en sväng på Rusta och jag betalade, för ovanlighetens skull, med sedlar. Av en händelse så hade vi fått sedlar och det är ju rätt ovanligt. 

Sen hem och nu var jag riktigt, riktigt trött så det blev en siesta. Man vet ju att det brukar bli dåligt men jag bara måste. 

Nu gick klockan och snart skulle jag iväg till träningen. Det tog emot Big time men det var bara att köra. 

Det brukar ju kunna släppa men på uppjoggen så får jag kämpa och det rejält. Efter något varv så är det bara att inse att det är kört. Jag kommer en bit bakom de andra och sedan är jag med och leder löpskolningen och jag säger att jag tyvärr måste jogga då kroppen inte är med. Neselius joggar också men jag får dock slita ändå. Jag jobbar på och får ihop nästan sju kilometer och det får jag vara nöjd med. Klockan pep om att det var personligt rekord men jag har nog inte sprungit något hårt med den här klockan. Det skulle vara pb på fem kilometer och det är ju lite pinsamt då det var bra mycket långsammare än 6 min/km.