Onsdag och efter två bra lektioner så var det full fart med att planera men jag tyckte mest att jag stökade till det så det var nog lite väl många saker igång samtidigt. Jag får ta tag i det senare men jag lyckades i alla fall göra klart alla frågor till ett kommande teoriprov. Tyvärr gjorde jag det i min privata google-anslutning så vi får väl se om jag kan föra över det senare. På idrotten så tjatade Pingis-John sig till en match och halv ofokuserad så fick jag bita i det sura äpplet då han var riktigt taggad idag. Attans! 3-2 till honom.

Väl hemma så var det cykelträning på agendan och Ullis körde på så in i helsicke! Jäklars vilken fart. Hon skulle köra tre mil och sedan springa en bit. Jag kom igång lite senare och körde lite längre tid på cykeln så jag hoppades att hon inte skulle springa klart då hon ville bli hämtad. 

Jag cyklade på och pulsen verkade hoppa upp och ned men jag misstänkte att det mest var strul med överföringen, då jag körde med ett separat band till zwift. Min vanliga pulsklockan fungerade nog som det skulle. Ungefär i mitten så kände jag mig riktigt slut men pulsen indikerade ju på att absolut inte skulle ha några problem att köra minst dubbelt så länge. Det gällde dock att förhandla med kroppen hela tiden och hjärnan vann. 

Av cykeln och in i bilen och jag lade en filt över sätet då jag eftersvettades. 

Ullis hade sprungit sjukt fort också och var riktigt nöjd. Jag skulle absolut inte klarat av det tempot så det är högst tveksam om jag skall kunna springa ikapp henne på Ironman som sist. 

Sen var det Milan och det skulle bli spännande men när jag slår på teven så har Inter redan gjort mål! Men vad f-n! Det har ju bara gått några minuter och jag spolade tillbaka och försvararen borde kunnat gjort det bättre. Sen blir det ett mål till av Inter och de kläddes ju av för det mesta. Nä, det var ingen höjdare igen och jag ångrade mig igen att jag var uppe och kollade. Eller ångrade kanske var fel ord för det fanns absolut bra saker att titta på. Dock var det surt då jag hejade på Milan men man kan säga att de åkte in i milan. 

Tisdag och som vanligt efter tisdagarna så brukar jag vara riktigt trött. När jag kliver av bussen så har jag som vanligt somnat precis innan så jag är inte mitt piggaste jag. Ullis är på badhuset och simmar och jag skulle komma dit så fort som möjligt men jag måste packa lite snabbt innan. 

När jag kommer fram till badhuset så kikar jag in och ser att det verkar vara ganska lugnt och jag ser att Ullis matar på.

Jag duschar och gör mig iordning och snart är jag nere i poolen och försöker starta. Jag drar igång med Ullis och jäklars vilken fart jag fick men misstänker att jag matar på för hårt. Mycket riktigt så märker jag det efter endast två längder och jag har syreskuld. Jag får vila lite och försöka komma in i fas. Emellanåt så känns det riktigt bra men det omvända sker också. Jag bestämmer mig för att inte forcera om jag ändå är trött utan nu handlar det mest om att få till en liten simning och nöjer mig med endast 400 meter. 

Efter dusch så är det full fart till löpträningen och jag känner mig riktigt sliten men vill inte skylta med det och förpesta stämningen. Jag kör hårt med coachrollen och lägger till ytterligare en rolig men bra övning och gjorde det till en liten tävling. Själv hade jag inget med vinsten att göra men ville ändå tagga till dem lite. 

Jag nöjde mig med endast tre kilometer och samma sak fick gälla nu. Det viktigaste var att vara igång. 

Sen hemåt och Felix och jag kollade lite på Real Madrid mot Manchester City. Jag var sjukt nyfiken på Haaland men i det stora hela var det en liten besvikelse men jag förstår ju att det är killen som bara blixtrar till. Det var ändå lite trist att sitta uppe och inte få det man var uppe för. Typ som när man var uppe halva natten för att se på Mike Tyson och där gällde det att inte blinka till. Det var lite samma känsla. 

Onsdag och på stadsbussen så ringer Pingis-John och undrar om det kan bli någon pingis och det kanske det kunde bli. Han plockar med sitt racket och det skulle innebära en riktigt tuff match och frågan var om jag ens skulle kunna tävla. Troligtvis skulle det endast bli lite lätta träningsslag, sade jag. 

Han mötte upp mig tidigt och han hade plockat med sig ett rengörings-kit och han frågade om jag ville testa men han fick göra rent mitt racket och jäklars! Det blev som nytt och nu blev man taggad. 

Så var det då dags och efter att ha fått igång alla med koordinationslekar så blev det absolut en match. Det var dock helt omöjligt i början och i ett nafs hade han 2-0, i set. På något konstigt sätt så lyckades jag skärpa till mig och sen hade jag utjämnat och nu skulle det avgöras. Jag var egentligen helt slut men lyckades med både tur och skicklighet utklassa honom, i alla fall poängmässigt, och segern var min. Det var en skön revansch från förra gången. 

Sen var det full fart med lektion, lunch och sedan lite lugnt innan ett möte. Jag inser att jag inte kommer hinna till bussen och det är bara att i lugn och ro traska till bussen. Till nästa buss var det förstås helt lugnt. Tänkte jag... 

En buss kommer men det står ingenting på den och den saktar in. Till bussterminalen? frågade jag och han svarar ja. Så rullar den på och jag ser att skärmen på insidan fungerar och det verkar ju stämma med Sporthallen på tur. Jag tittar ned i mobilen och rätt som det var så rullar vi förbi skolan igen. Men vad f-n! tänker jag. En kille försöker få bussen att stanna vid skolan men -Det är förbjudet att stanna! svarar chauffören. Dock helt fel, tänkte jag, då hållplatsen stod med på listan. Det är lite upprört i bussen och ett par säger att jag kan gå över vid badhuset och ta nästa buss därifrån. Jag ringer Ullis och berättar vad som hänt. Jag ser att en buss kommer men det är lite för långt ifrån så jag får vänta tio minuter. Jag bestämmer mig dock för att gå ned till Stockholmsvägen och när jag närmar mig så kommer det en buss och jag lubbar på! Jag hinner precis och när jag är nere vid terminalen så ser jag att jag precis missat en buss och jag får vänta ytterligare 30 minuter. Så sjukt irriterande. Rätt som det var så kommer den konstiga bussen och ut stiger den förvirrade chauffören och han går ut och ser förvånad ut när han ser att det inte står något på bussen och han håller på och fixar lite grand och det märks att han är ny på jobbet. Nåja! Värre saker har hänt. 

Till slut är jag hemma och vi tittade lite på teve och det blev det lite lustiga datingprogrammet som vi fastnat för. Tror det heter Din mamma, min pappa. Sen var det bara att lägga sig men jag fastnade lite med mobilen och spelade lite schack. 

Ja det var loppet jag absolut inte skulle springa. Det kändes så långt ifrån en traditionalist som jag. Men vi har under åren hejat på och allteftersom så har man blivit alltmer sugen och ja, varför inte. När jag var som mest otränad för distansen så går jag och anmäler mig. I någon slags konstig förhoppning om att viljan skulle ta en långt och viljan är absolut viktig. Kanske viktigast av allt men har man inte sprungit längre än 9,5 kilometer på över ett halvår, och dessutom rätt sporadiskt, så kanske ultran inte borde vara förstavalet. Men jag var sugen och jag närde kanske en förhoppning om att det skulle gå bra också. 

Jag vaknar upp och vaknar tyvärr upp med ett ömmande högerknä. Jag letar upp kinesiologtejpen och rakar benet lite snabbt och tejpar det. Det blir okej men inte mer. Kanske skulle tagit det lugnare då jag tejpade men det borde funka. 

Sen äter vi och packar in grejerna i bilen och man har säkert missat en del viktiga saker så det får väl bli lite av ett testlopp. Ullis har bara tänkt att springa 3-4 varv och sen vara supporter till mig. Jag hade som sagt var en förhoppning om att försöka klara mig länge och varför inte försöka klara natten. Men jag hade egentligen ingen aning.

Så var man då på plats och vi hade bra med tid och det var sjukt mycket folk. Starten gick och det var sjukt trångt så det var bara att gå i början men efter första trängseln så släppte det och man kunde i princip styra sitt eget tempo men jag höll ned tempot och rätt som det var så var man klar med varvet. Så höll det på men jag börjar få rejält ont under hälarna så efter ett par, tre varv så försöker vi få tag på Felix och vi får, efter ett tag fatt på honom och han åker hem och hämtar mina gelkuddar. 

Det känns även stramt i baksidan, på vänstersidan. Typ rumpan och ned och jag försöker stretcha. Lite väl tidigt och det blir bara värre och jag får börja kriga rätt tidigt och när jag går ut på varv sju, med gelkuddarna och musik i öronen, så är det ett rent helvete och jag får kämpa enormt mycket mot smärtan och inser att jag precis klarar tiden och tror inte att jag kommer palla ett varv till och bryter. Ullis är dock hur pigg som helst så vi får styra om men hon verkar nöjd och det är ju surt när hon ser piggast ut av alla, i princip. Hon förmår sig att springa ett tionde och trycker då på rätt hårt och kommer in som tredje person, tror jag. På 41-42 minuter. Direkt tog hon emot medaljen och jag fick inte ens chans att försöka peppa henne till ytterligare varv. Men hon var riktigt nöjd och gjorde det bra. 

Själv var jag som en urvattnad trasa och kunde knappt ta mig framåt. 

Dusch och bara nojsa sig ned i soffan. Rejält besviken men alla tyckte jag gjorde det bra och jag får försöka ta det till mig. Med facit i hand så kanske det inte var så konstigt och jag har ju haft hälproblem under hela våren. 

Torsdag och jag hade redan sagt till Pingis-John att det inte kunde bli någon pingis men han tjatade och snart så var det att jag absolut inte skulle köra hårt. Det slutade med att vi ändå spelade men bara en match. Han hade plockat med sig sitt racket och snart var vi igång. Innan hade jag dock varit ute i skogen och då kom värsta regnet och det var iskallt på kroppen och i synnerhet huvudet. Väl framme så skakade jag bara och var inte alls sugen. Dock hade jag lovat att spela OM han gjorde en bra orientering och det lockade visst. 

Tyvärr gick det inget bra att spela och inte blev det bättre av att han spelade som en kung. Han vann och efter den matchen var det blankt nej till en match till. Jag måste vila fötterna tills på lördag. 

Hem och väl hemma var det bara lugn och ro. Jag hade lyckats undvika ämnet om höstens arbete även idag. Det var riktigt svårt att veta hur jag skulle göra.

På skolan så lyckades jag med konststycket att få min kaffe utspilld två gånger på typ fem minuter. Först när jag går in i hallen då en elev sprang förbi mig och touchade mig så hälften av kaffet åkte ut. Sen sprang en elev in i min kopp och jag kunde slörpa i mig några droppar. 

Söndag och idag var vi uppe i Årsta och kollade på några lägenheter. Det var ett riktigt fint område och efter den första lite småmysiga lägenheten så tog vi pendeln till Stockholm Södra och efter en liten promenad var vi vid en rätt cool restaurang. Det var lite svårt att välja men efter ett tag så gick jag med på något förslag från hon i kassan och jag fattade inte ens vad jag beställde. Jag bara sade okej då jag kände att jag bromsade upp kön. Det var i alla fall riktigt gott och efter maten så fick vi med oss en påse med lite smått och gott då de hade gjort fel på vår beställning men som vi höll på så var det nog lätt att det blev så. 

Under promenaden så smält vårat lilla fika så vi fick stanna och äta det på studs. Det var en härlig sol men den uppskattades inte av chokladen. Gott var det i alla fall. 

Efter nästan en timme var vi tillbaka i Årsta och då kommer jag på att jag förstås borde tagit några kontroller då det helt klart fanns ett stort gäng där vi var. Nu var det försent och vi skulle inte hinna gå tillbaka och så jäkla deep into it är jag inte. 

Efter en lång väntan så var det då dags och jag tyckte lägenheten var superfin men det var många besökare och jag misstänker att den kommer dra iväg i pris. Just nu låg den i alla fall bra i pris. 

Vi tackade för oss och tog bilen hemåt men hann med några stopp. 

Väl hemma var jag supertrött men mot kvällen bestämde vi oss för att gå ett varv på backyardbanan. Sagt och gjort!

Vi traskade iväg och snart har vi ett snabbt promenadtempo och jag hinner knappt med. Tyvärr går vi fel några gånger och jag känner att jag får nästan lite ont av att gå fort och det lovar inget gott till helgen. Det kanske var ett rejält felbeslut men jag är fast besluten att prova. När vi passerar någon mobil pizzavagn så ropar vi och frågar hur länge de har öppet och när de ropar -åtta! så tackar vi men förstår snart att vi inte kommer att hinna men det är lite på gränsen. Väl framme så har vi över sju kilometer på klockan och loppet är 6706 meter och tiden blev nästan 1.04 så det är nästan så att man kan gå hela sträckan men då gick vi rätt fort. Jag tänker gå lite långsammare och försöka jogga emellanåt istället. Nu gick jag i mina vanliga byxor och med jacka. 

Det blev i alla fall många steg idag, jag fick ihop över 32000 steg. Tyvärr kände jag av fötter, ljumske och höft. 

På kvällen tittade vi lite på Mästarnas mästare och nu börjar det dra ihop sig. Vem vinner? Det beror förstås mycket på de kvarvarande grenarna men Nils är väl favorit då han verkar mest allround. 

Fredag och det var fantastiska lektioner där det var sista badmintonbedömningen och jag kände mig riktigt nöjd med allas framsteg och vilja. Däremot var jag riktigt irriterad över ett mail där jag kände att jag ville svara men jag hade inte riktigt tid och ville också smälta det lite så det inte finns någon form av affekt i svaret. När det gått en tid så kände jag att det kanske inte var värt det och att det heller inte var första gången så jag lät det bero. Jag får sådan härlig feedback hela tiden och det vore larvigt om jag skulle låta en endaste sak ta för stor plats. Sådan är ju dock människan av naturen. Vi hakar upp oss på småsaker och ser inte den stora bilden. Hursomhelst så läste jag det med objektiva ögon och det fanns absolut något jag kunde använda mig av. Felet låg nog mest i hur det vinklades. 

Så var det dags att bege sig hemåt och jag hade börjat kunna släppa det alltmer men jag behövde nog lite tid och jag är glad att jag inte hann svara. 

Väl hemma så är Rosie på besök och jag tar lite kaffe och hoppar sedan upp i ett träd och fortsätter beskärningen. Nu var det nästan så det kändes försent att beskära men när väl våren kommer så kommer den så fort. Vi får se hur jag gör med sista trädet, vi vill ju får lite äpplen senare. 

Efter att Rosie gått så gick jag och Ullis på en promenad. Det var så att man kände sig sliten i kroppen och kanske var det bra med en lugnare dag även idag. Sista träningstiden har slitit en del och jag vill ändå ge Trosa Ultra Backyard en chans. Jag har blivit alltmer sugen på det loppet och vill testa mig själv. Går jag sönder så borde jag rimligen kunna cykla mer ett tag igen. Det är ju fötter och stelhet, formen samt att jag aldrig klarar att vara uppe på natten som är problemet... Ja, det mesta talar emot mig alltså! :-D Det och att några inte tror på mig. Sådant sporrar enormt!

Väl hemma så har Felix kommit hem och han har tatuerat sig. Riktigt cool gaddning!

In i duschen och sen var det Masked Singer. Vi missade första låten och när Fen skall avslöjas så säger Pernilla Wahlgren Camilla Läckberg och det lät absolut rimligt så jag instämmer och Wow! Lite trist att inte komma på det själv men jag klappade mig lite själv på axeln i alla fall. 

Mot läggdags så hade jag släppt alla olustskänslor och somnade gott! 

Torsdag och det är den mest hektiska dagen så det är liksom all in. Dock så lämnade jag in bilen för däckbyte och dessutom dags för nya däck. Sen var det bara att traska mot jobbet men det var en bra bit. Lite sol och det var skönt då man inte var i skuggan. Först tänkte jag ta bussen men då skulle jag ju bryta pausen och det är ju onödigt. Nu hade jag ju tänkt att dra igång busskortet igen på måndag men när jag kommer fram till skolan så ser jag att en skola väldigt gärna vill träffa mig och jag är minst lika taggad då det var den skolan jag mest av allt ville till. Mer än så skriver jag inte i dagsläget. Tanken är att de vill ses på måndag och jag svarar och säger att jag är intresserad men undrar om det går att skjuta lite på tiden då jag jobbar. 

Sen är det full fart och nu har mer och mer elever börjat gå i taket och jag får lugna dem. 

Sista lektionen och när den är klar så spelar jag återigen lite pingis med talangen John och det är lite speciella matcher. Jag tar första och andra set men tappar tredje och fjärde. Det är jämnt i sista men jag lyckades ta hem det och nu är det absolut en viss frustration. När han spelade bra så hade jag liksom inget att sätta emot och inte ens mitt fegspel fungerade men när jag lyckades vinna så tappade han tålomodet och jag vann relativt enkelt även andra matchen. 

Sen skulle jag bara plocka ihop men tyvärr var det lite strul på skolan eller vid sidan om, kan man säga. Jag fick försöka lösa det men av olika anledningar fick jag ta det imorgon. 

Bara traska till bilen och det var verkligen mycket steg idag men inget dokumenterat då klockan hade slut på batteri. Så kan det vara ibland. 

Väl på plats så skulle det betalas och det blev nästan 10 000 kronor! Ojdå! Det är dyrt med däck och kanske var det inte billigaste stället- men jag lät de gamla däcken vara kvar i alla fall. På däckhotellet alltså. Det kändes i alla fall skönt med nya och bra däck. 

På kvällen blev det en massa mys framför teven och det var nästan så det blev svårt att somna. Det blev förresten Elitstyrkan med Esme - kul!