Lördag morgon och idag är det ju lureriets dag. Egentligen tycker jag denna dag är lite larvig men kanske inte då man luras själv... :-) Skämt åsido så höll vi oss för att luras men när det ändå passade bra in så gjorde jag ett lyckat försök men kommer inte riktigt ihåg vad jag sade. 

Ullis och jag sov ut rätt länge idag och Felix jobbade extra. Idag var det dessutom dags att anmäla brorsan Peter till hans present som han fick av oss. Presenten som legat och skräpat pga coviden. Det var från början en start till Morakniv triathlon men de verkar ha svårt att dra igång det igen så det blev istället Kalmar Mini tri utav det och vi ringde först och kollade av så att han verkligen ville det och snart var vi försäkrade om att så var fallet. Dock strulade det att anmäla och vi visste inte riktigt vad felet var. 

Sen ville jag träna och det var ett race igen och jag försökte hålla mig lugn och lyckades väl hyggligt, i alla fall till en början. Mot slutet så höjdes intensiteten och jag klättade hela tiden på listan och rätt som det var så jag lite i ingenmansland och jagade ikapp en ensam kille och vi körde tillsammans mot målet. Sista biten och frågan var om han skulle trycka och mycket riktigt. Sista spurten och han trycker och jag svarar direkt. Maxansträngning och jag lyckades gå förbi och om. Ha ha, lite kul! 

Tror jag höll runt 245-250 snittwatt och med den sista lugna biten, efteråt, så fick jag 238 watt i snitt. Det blev precis en timme och jag var nöjd. Tyvärr lyckades jag inte hålla mig till planen att ta det lugnt. Ullis har nog rätt i att jag inte klarar av att hålla mig lugn när det är "race". 

Sen åkte vi och köpte ett gäng barnböcker men jag tyckte hon var lite snål och det var dessutom gratisböcker från Max. Nåja, det var inga stora pengar och jag kunde ju vända och åka hemåt. 

Väl hemma så blev det Lets Dance och det har tyvärr blivit tråkigt och vi märkte att vi ibland satt med våra mobiler. 

Fredag och jag verkligen längtade efter helg. Det var mycket små grejer som tagit energi men egentligen är det bara att släppa då ingenting varit mot mig. Det är sådant man får lära sig så man orkar med. Det är bara tråkigt när det sker dumma saker och man måste förstås ta tag i saker man ser. 

Efter sista lektionen, med en massa bedömningar, så fick jag bra hjälp att plocka undan och då det var ett gäng nior, som senare skulle ha gympa, så fick de som tack för hjälpen vara kvar ett tag. När jag inte kunde vänta längre så visade det sig att näste gympalärare kom och då löste det sig ändå. 

Ned till bussen och där stod det ett gäng och väntade. Vi fick fortsätta vänta och det lyste rött på varje stadsbusslinje och det fylldes på med folk och det rejält. Efter någon kvart kom då bussen och de skall ju åka var tionde minut. Med facit i hand borde jag förstås ha gått, speciellt som jag ändå skulle kliva av på öster och köpa något gott hem. 

Det visade sig att det var rejält halt och många hade fått problem att ta sig fram. 

Jag traskade en liten bit och gick in på konditori Mekka och frågade om de hade godast semlor i stan och hon log och svarade att det hade de. Jag pratade samtidigt med Ullis och tackade och betalade. Ned mot stan och tyvärr hoppade jag även in på Hemköp och köpte mig lite färdgodis. Det var när jag såg att jag redan missat en buss. Dåligt beslut. 

In på nästa affär och där hittade jag tre par bra begagnade böcker och lade dem under semlorna och gick mot stationen. 

Jag sitter och äter min kexchoklad och ser att en buss inte kommer iväg för att dörren inte går igen. Jag går fram och ber chauffören att inte försöka stänga och sparkar bort lite is, som låg i vägen och sen går det. Han är jätteglad och vinkar flera gånger. Det kändes bra att jag såg det så snabbt och det var förstås svårt för honom att se vad felet var. 

Sen kom min buss och det är en sprillans cool buss men tyvärr går det inte att vinkla sätena så jag är vaken nästan hela resan tills på slutet. Då är det så dags att vakna och jag är lite som en zombie, som kliver av. 

Väl hemma blir det kaffe och semla och jag hinner knappt äta upp min goda semla förrän jag mår dåligt. Det har blivit lite för mycket socker på slutet.

Rätt omgående så sätter jag mig på cykeln för jag inser att det inte kommer att bli någon träning annars. Ullis har redan kört en timme på Skrotnissarna. 

Jag laddar både iPad och träningsklocka och snart sitter jag på cykeln. Det blir en ny bana, i Skottland, på endast tre kilometer. Det blir lite trälig (!) och jag kan liksom inte svänga av någonstans. 70 minuter även idag och det får jag vara nöjd med. 

På kvällen blev det Masked singer och det var kul att se men väldigt svårt. Lite sur att jag inte knäckte Jocke Lundell. Det kändes ju rimligt men kanske missade vi några ledtrådar då vi hoppade in lite senare i programmet. 

Torsdag och det är alltid intensiva dagar med lektioner i ett. Kul men lite tufft schema. Återigen full fart på lektionerna och eftersom jag hade bilen idag så hann jag spela lite pingis med John igen och återigen blev det full pott för mig. De sista tre matcherna har jag 9-0 i set men det speglar inte riktigt matcherna men jag har absolut varit på topp på slutet. Riktigt grymma bollar och jag skall i ärlighetens namn säga att jag försöker att inte ge honom övertaget. Tror det handlar en hel del om rutin men jag brukar alltid höja mig när det gäller. 

Efter att matchen var slut så stängde vi ned och då John ville se hur det fungerade med en besiktning så tog jag med honom men jag ångrade att han fick dra i sig tre chokladmuggar och dessutom sätta sig med en mugg i bilen efteråt... :-0 

Efter att ha släppt av John så drog jag hemåt och det var förstås skönt att ha bilen men i ärlighetens namn har det varit skönt att kunna sova lite på bussen också så det finns absolut fördelar med buss också. 

Jag kom hem lite före Ullis och efter maten så blev det vadå? Kan ni gissa? Ha ha, jag gissar att cykling kom upp i huvudet men nu skulle jag möta Ullis men det tog klart emot men efter att ha gjort mig iordning så försökte jag bita ihop och sprang iväg. Eller sprang och sprang. Det var riktigt stappliga steg och jag fick verkligen kämpa. Med Def Leppard i öronen så hoppade jag att det skulle släppa men efter nästan två kilometer så gick det bara inte. Jag vet inte vad det var men kanske hade jag åkt på någonting för det var både lärare och en hel del elever hemma. Det fanns knappt ork eller kraft i kroppen och jag mötte Ullis som undrade vad som hade hänt. 

Jag kämpade med att springa med henne men efter en kilometer så gick inte det heller och jag fick börja gå. Efter järnvägsbron så kommer dock Ullis tillbaka och jag kämpar med att springa igen och orkar faktiskt hela vägen hem men det var en tråkig och tung känsla i kroppen. 

Efter duschen och maten så blev det lite Wahgrens värld, på teven. Rätt kul avsnitt faktiskt där de var i Norge och träffade Petter Stordalen. 

Onsdag och när jag hade Pingis-Johns klass så fick jag till lite pingis igen och nu var jag riktigt på tårna och sopade hem tre raka. Utöver det fick jag några elever att gå på simningen men snön gjorde det lite besvärligt att gå dit och eleverna själva skulle ta bussen och då kunde ju jag se till så att de verkligen kom iväg på simningen. 

Vi gick ned till hållplatsen och missar precis en buss och får vänta i tio minuter. Det var lite surt då jag inte riktigt hade koll på hur lång tid det skulle ta med bussarna och då jag och en annan skulle vara ansvarig så vill jag förstås vara i tid. 

Sen kommer bussen men när vi närmar oss hållplatsen, där vi skall byta buss, så står trafiken typ still men snart är vi framme och byter sida. 

Vi hoppar av och jag blir förvånad då jag ser två kollegor och det visar sig att jag blandat ihop veckorna igen och det har blivit lite rörigt bland mina veckor med både simkoll och livräddning. Jag väntar i tio minuter för att se om mina elever, som varit hemma och hämtat simkläder, skulle komma. Till slut går jag mot bussen och när jag väntar hör jag några ropar och det är eleverna som undrar vad jag gör vid bussen. Jag pekar att de skall gå mot badhuset och hoppas de vågar sig in för jag har redan förvarnat personalen att det kan komma några till och att de skall skicka in dem. 

Sen tar jag mig hemåt och när jag väntar på bussen så känner jag igen en gammal elev och pratar lite med henne. 

Hemåt och väl hemma så skottar jag lite snö och väntar in Ullis.

Det blev åter lite cykling på kvällen och lite mys framför teven. 

Tisdag och det var full fart på skolan och snön ökade i intensitet och kombination snö och trött kropp samt sliten höft gjorde att jag fick släppa tankarna på löpning på kvällen. 

Väl hemma så ställde jag om mig på cykling istället och körde mina 70 minuter på en ny bana igen. 

Efter det blev det förstås Biggest Loser igen och nu stod det klart vilka tre som är i final och det kändes rättvist rakt igenom. 

Söndag morgon och visst var man lite sliten men Ullis var taggad för långpass och då kan ju inte jag vila. Jag satte mig på cykeln och ställde in mig på ett tvåtimmarspass men jag ville ju samtidigt köra en lång bana jag inte kört på förut så jag knappade in en bana med vansinniga 1771 höjdmeter. Sträckan var dock "bara" 46 kilometer men man förstod ju att antalet höjdmeter skulle göra det lite besvärligt. 

Sagt och gjort. Jag började trampa på och nog fick man kämpa lite och rätt som det var så får jag ett sms där en Friskis-ledare undrar över en cyklist från helgen och jag svarade att jag hör av mig efter träningen. 

Hög musik och det var bara att tuffa på. Rätt som det var så hade jag kört mina två timmar men uppenbarligen var det ett bra tag kvar på banan då jag var på första delen av Alpe de Zwift. 

Det var bara att köra på och snart hade jag tömt all god energi och hade bara vatten kvar. Sista biten och sen var jag uppe och det var oerhört skönt. Ullis hade kommit hem för en dryg halvtimme sedan och jag borde väl vara nöjd men det blev ju lite klent med antal kilometer så jag rullade ned och det var ju lite fånigt att bara rulla för det var precis vad jag gjorde. Trampade ingenting och min avatar låg ihoptryckt över cykeln och jag snittade väl över 70 kilometer i timmen nedför backen. Tur att det inte var på riktigt...

Efter var det dusch och sen åkte vi ut till Saltå Kvarn igen för en god smörgås och vi kunde inte motstå att köpa med oss en varsin semla hem också. 

Väl hemma så ser vi att Felix kommit hem också och vi tog en kaffe tillsammans och givetvis åt vi upp semlorna. 

Efter det så blev det lite slött i soffan men lite nyttigt gjorde vi också. 

Vi avslutade med Mästarnas mästare och nu hade det visst kommit ett nytt gäng som initialt, i alla fall, inte verkade lite roliga men det är alltid kul att komma dem lite på djupet. 

Lördag morgon och klockan ringde alldeles för tidigt. Det kändes i alla fall som det men det var bara att masa sig upp då det var spinning för Barncancerfonden, idag. Efter frukost och packning var vi iväg till Åda för att installera sig. 

Jag var ruggigt trött och det var precis på håret att jag var klar när första passet började. Det var förresten Tanja som var ledare och det var nog ett av de bästa passen jag varit med på och det var ju passande då jag var lite pömsig. 

Jag blev dragen som vinnare rätt snabbt, i utlottningen och så blev även Ullis. 

Andra passet och även där blev både jag och Ullis lyckliga vinnare av fina priser och sedan skulle Ullis köra på Enklaresport-cykeln och nu hade hon blivit riktigt taggad.

Jag passade på att åka hem och duscha och tiden gick rätt fort och nu var det bråttom att hämta svärmor som jag skjutsade till Trosa. 

Ullis hade samtidigt blivit sugen på att fylla sista tiden på vår Enklaresport-cykel och därför köpte vi en drop in-cykel och snart var det dags för den. 

Nu var det disco och som det sjöngs! Full fart och det var riktigt kul och det blev som så att min puls höjdes för varje pass men totalt så var första passet ändå bäst upplagt. 

Efter det så duschade vi och åkte sedan till Saltå-kvarn och åt lite. Riktigt gott, som vanligt, och vi köpte med oss semlor hem. 

Väl hemma så blev det kaffe och semla och nu hade visst Felix kommit hem och även han tog en kopp. 

På kvällen så blev det lite mys, framför teven, och vi var riktigt nöjda med dagen. Totalt så blev det visst 32 000 kronor insamlat i Trosa och det var kul att vara en del av det. 

Fredag och jag höll i bra tempo på lektionerna och kände mig riktigt nöjd och kunde ta helg med gott samvete. 

Tyvärr började regnet falla och det rejält så tanken på en löptur försvann rätt snabbt. Jag städade undan det sista och sedan sprang jag ned till Ullis som väntade vid Cirkle K. 

Vi bestämde oss för en tur på stan och det var kul att hälsa på både nya och gamla elever. Jag blev lite paff av en gammal elev som ropade ut mitt namn men det stod still och jag kände mig lite dum. 

Det blev en burgare på Bastards och sedan en kaffe och halv bulle på Espresso House. På något konstigt sätt så verkar mitt abonnemang fortfarande gälla och det var bara tacka och ta emot. 

Sen sprang vi på ytterligare elever och en bara skrek mitt namn och tyckte att min fru var så fin. Det var gulligt. 

Efter en liten stund på stan så drog vi oss hemåt och väl hemma så tog vi en promenad och det i raskt tempo. 

Vi avslutade med lite alkoholfritt bubbel framför teven. Mycket trevligt och det kan mycket väl bli en repris imorgon.