Fredag och jag höll i bra tempo på lektionerna och kände mig riktigt nöjd och kunde ta helg med gott samvete. 

Tyvärr började regnet falla och det rejält så tanken på en löptur försvann rätt snabbt. Jag städade undan det sista och sedan sprang jag ned till Ullis som väntade vid Cirkle K. 

Vi bestämde oss för en tur på stan och det var kul att hälsa på både nya och gamla elever. Jag blev lite paff av en gammal elev som ropade ut mitt namn men det stod still och jag kände mig lite dum. 

Det blev en burgare på Bastards och sedan en kaffe och halv bulle på Espresso House. På något konstigt sätt så verkar mitt abonnemang fortfarande gälla och det var bara tacka och ta emot. 

Sen sprang vi på ytterligare elever och en bara skrek mitt namn och tyckte att min fru var så fin. Det var gulligt. 

Efter en liten stund på stan så drog vi oss hemåt och väl hemma så tog vi en promenad och det i raskt tempo. 

Vi avslutade med lite alkoholfritt bubbel framför teven. Mycket trevligt och det kan mycket väl bli en repris imorgon. 

Onsdag och jag hade blandat ihop veckorna då jag skulle vara på badhuset. Egentligen var det uppsamlingen av de killar som inte varit med på livräddningen men jag trodde det var min vanliga vecka så jag hade ju inte lobbat för den här veckan direkt hårt. 

När jag kommer bort till badhuset så förstår jag hur det ligger till och när jag märker att det inte kommer någon av mina elever så inser jag att jag kom i onödan och får leta reda på stadsbussen och röra mig hemåt istället. 

Det går en bra buss och jag är hemma strax före Ullis. Eller strax och strax. Hon var lite sen från träning på Skrotnissarna men maten smakade nästan bättre då kycklingen stekt en bra stund i pannan. 

Sen ville jag träna och jag snabbade mig inför en group ride och hann precis. Efter att ha pratat med Bjuris, igår, så försökte jag också köra lite lugnt men det sprack ganska omgående. 

Starten går och jag kör medvetet hårt i början för att i alla fall inte hamna alltför långt bort. Snart är jag bland de 300 främsta och jag plockar hela tiden. Det är över 1000 stycken i gruppen och mot slutet så ringlade vi uppför Watopia-berget och benen började stumna men jag tryckte hårdare och hårdare. Jag trodde att målet var på toppen och där och då var jag rätt mör. Nedför efter det och jag försökte bara hålla min plats men sen inser jag att det är den riktiga spurten och jag försöker hushålla med krafterna men startade lite för tidigt och stumnade sista biten och blev omkörd av 4-5 stycken i onödan men kom på plats 196. Alltså inte vad min tanke var från början och sen fortsatte jag, om än mycket lugnare. Det blev totalt 31 kilometer och jag körde i 51 minuter. 

Dyblöt och jag är glad att jag körde med energidryck idag. 

Tisdag och jag var riktigt nöjd med lektionerna då jag fick en hel del osäkra att prova nya saker och det var sjukt kul att se framstegen. Lite tråkigt med en som gjorde sig lite illa men det verkar inte vara någon större skada skedd. 

Jag var själv med och fick riktigt grym hjälp av en elev som ville testa mig lite. Det är bara att inse att man inte kan vara bäst på allt och jag passade på att få lite tips. 

Sen var jag riktigt trött och efter bussen var jag återigen riktigt trött och jag kunde knappat gå när jag klev av bussen. Ajdå! Nu är det kört att springa, tänkte jag. 

Väl hemma så märker jag att Ullis blir besviken så jag tänker att jag i alla fall försöker springa lite senare. 

När det är dags så hittar jag knappt mina kläder men vi är nere i tid och de andra verkar ha koll och snart så joggar Ullis och jag iväg på en egen runda.

Det går förvånandsvärt bra och skillnaden mot förra gången är markant. Jag vågar inte kolla farten utan försöker njuta av stunden bara. Snart börjar det dock kännas tyngre och jag får kämpa alltmer men då och då går det bra igen men frågan är om jag orkar hela rundan. 

Rätt som det var så var det inte så mycket kvar och vi ökar farten hela tiden. Mot slutet går det riktigt fort och snittet blev strax över 6 minuter per kilometer och det var förhållandevis högt faktiskt. Ullis hade inga problem alls utan anpassade sig bara till mig, riktigt grymt!

Väl hemma, efter lite tekniskt strul med garmin, så ser jag att farten var högre och pulsen lägre än på mycket länge. Så något har träningen gett och jag är positiv. 

Efter duschen så blev det Biggest Loser och nu börjar det bli kul att se hur alla tar ut sig men fortfarande verkar många bry sig om varandra och tävlingen verkar komma i andra hand. Det är kul att se. 

På skolan var det full fart och jag blev lite småsvettig och sen, på bussen, hem, snarkade jag gott och kände mig som en zombie, då jag vaknade. Av bussen och sen hem. Det var liksom som jag kände mig att jag var rejält trött och en liten tupplur vore ju skönt. Så fick det bli och efter det var det svårt att komma igång och vi kom överens om att det bästa vore en promenad, idag. 

Mot kvällen så kom vi då iväg och det blev en lite längre tur men det var rätt kallt. Vi tog vägen förbi Trosa lands kyrka och kollade in en fin grav. 

Sen hemåt och väl hemma så blev det Biggest Loser och ingen mer träning. Så i princip träningsfritt men jag fick ihop 20 320 steg i alla fall. Inte dumt utan att träna.

Söndag och Ullis skulle springa långpass och jag ville försöka få in de sista milen till veckomålet. Så fort som hon sprungit iväg så hoppade jag upp på cykeln och trampade igång. Jag valde återigen en ny bana och det är alltid kul att försöka pricka av alla. Jag verkar helt ha missat Skottland. Jag valde att bara trampa på och tryckte på ibland, när jag kände för det. Ser att en duktig cyklist är ute och han verkar köra något event med gamle elitcyklisten Gabriel Sandör. Jag vet inte riktigt om han fortfarande håller OS-klass men jag bet ifrån lite grand och hängde på. Det var kul att joina men efter ett tag så kände jag att det inte riktigt var min plan och jag är inte lika bra. De låg på runt 3 watt per kilo och då får jag jobba en hel. 

Sen är det lite kamp mot klockan för jag skulle vilja beta av veckomålet och nu började det bli bråttom. 

Rätt som det var så är jag klar med målet och jag kör några kilometer till och är nöjd.

Fort in i duschen och sen iväg. 

Jag tar med mig Ullis grejer och ringer upp henne. Hon har runt tre kilometer kvar och då är det ju lugnt. 

Väl framme så filmar jag henne lite och vi möts upp på parkeringen efter. 

Ullis går in på toan och byter om och jag tar ett bord och dukar upp. 

När vi äter så dyker det upp ett par och undrar om de kan slå sig ned och absolut. Jag ser att hon påminner om Amanda Lind men slår sedan ifrån mig tanken men Ullis vill uppmärksamma mig på att det borde vara hon. 

Sedan går hon iväg och mannen interagerar lite med oss och är supertrevlig och sedan pratar Amanda också lite med oss för visst var det hon. Vi såg sedan på några bilder på nätet och kände igen mannen klart och tydligt. De var riktigt trevliga men nu ville vi hemåt. 

Vi köpte med oss ett par semlor hem och det var även något vi pratade med paret Lind om. Semlor och blommor. Det var en lite ovanlig kombo. 

Väl hemma så var det svårt att hålla sig ifrån semlorna och Ullis njöt men jag hade absolut ätit godare. Jag hade lite svårt när det var stora bitar i själva mandelmassan och blev lite besviken. 

Sen bestämde vi oss för att boka en cykel till Spin of Hope och lade ut det på vår sida. Det blev lite teve efter det och rätt lugnt faktiskt. 

Lördag och idag skulle Ullis och jag cykla långt. Tanken var att börjar relativt tidigt men rolig sport, på teven, gjorde att det drog ut på tiden. Stort grattis till Hanna Öberg som avslutade med flaggan i topp och fick prata med norske kungen. 

Sen var det bara att ta tag i det och snart satt vi på cyklarna men trainern verkade strula och troligtvis så har det blivit någon förväxling mellan våra trainers och våra klockor. Det var skittrögt fastän jag körde på lättaste växeln och jag fick verkligen kämpa mentalt. Jag hade klickat i att vi skulle köra ett rätt långt pass på över sju mil men när det endast fungerade bra i korta stunder så behövdes inte så mycket förrän jag skulle bryta. Men jag höll ut i över en och en halv timme och det får jag vara riktigt nöjd över. 34 kilometer på 1.36 och hela 746 höjdmeter är ju ändå bra träning som lär göra nytta. 

Jag knappade dock in ett nytt pass och nu tog jag en ny bana jag inte kört förut och den var bara på fem kilometer och när jag, i en backe, får lite sug att se om jag kan vara snabbast upp så trycker jag på och det rejält. Jag verkar få stryk av en annan kille men kämpar på. Väl uppe så räknas inte hans tid in längre och jag ligger etta på etappen och perioden och vips så har jag fått bergströjan. :-) Riktigt kul och det är inte alltid man lyckas med det och det var ju absolut en hel del cyklister i rörelse där. 

Sen bryter jag när jag kört runt åtta kilometer och avslutar med att köra lite med Ullis. 

Efter det så försökte vi fixa lite hemma men vi var trötta och sov lite på soffan istället. Det funkade bra det också. 

Kvällen avslutades framför teven och Let´s dance. Det var helt okej men kanske inte det roligaste längre. 

Fredag och jag var lite småsliten efter skolan och det var skönt med helg. Jag hade sprungit till bussen men det var visst i onödan för nästa buss kom också bra i tid till stadsbussen och jag kunde kliva på. Jag gick och köpte några läsk och en chokladkaka och det var lite av veckans belöning. Bara det inte blir en vana. Snart sov jag gott och man var som en zombie när jag vaknade. 

Det blev till att lägga sig i sängen några minuter men sedan drog Ullis upp mig och vi bestämde oss för en promenad idag istället. Ruggigt kallt och efter några kilometer blev det en sallad på pizzerian och det var riktigt gott. Lite vardagslyx. 

På kvällen kikade vi lite på Talang men missade en del. Faktiskt hela vinstnumret men det borde förstås ha varit bra. Dock är jag lite skeptisk till alla magitrick. Klart det är talang men att kunna sjunga tycker jag är lite häftigare. 

Torsdag och idag var bussen verkligen i tid och jag kunde i lugn och ro gå till nästa hållplats och var verkligen i god tid till första lektionen. 

Det gällde att hålla bra ordning på lektionerna då uppgifterna både är mastiga och kanske lite svåra, för en del. 

Allt gick riktigt bra och det man var lite orolig för hände inte så min kontakt gjorde ett bra jobb. 

Efter sista lektionen så spelade jag lite pingis med John men nu hade jag mitt vanliga racket. Det blev dock väldigt annorlunda och jag förlorade mycket på att jag körde med ett dåligt racket igår. Dock så spelade John riktigt bra emellanåt och det blev 2-1 i matcher till honom. Surt men välförjänt. 

Efter skolan så tog jag stadsbussen till centrum och som vanligt så slog suget till och det blev en liten (?) bulle på bussresan hem. 

Väl hemma så var det mat och sedan taggade både jag och Ullis igång oss för lite cykling. Jag velade lite mellan att köra ett race eller köra mitt program. Det blev till slut det sistnämnda men jag tog en bana jag inte kört förut och eftersom den var 40 kilometer så misstänkte jag att jag skulle få köra lite mer än själva programmet. 

Så var man då igång och som vanligt så fungerar inte den finurliga finessen som heter ERG. Den skall justera så man automatiskt håller rätt motstånd. Dock börjar det fungera mot slutet och det var i och för sig skönt men det hade ju varit bra om det fungerat från början. 

När jag var klar så hade jag fem kilometer kvar och det var ju klart att man skulle köra det. 

Nu hängde jag på en kille som verkade tycka att jag var lite jobbig och han försökte skaka av mig några gånger och det var lite roligt. 

Efter duschen så blev det the Island och nu börjar det kännas lite småsegt men visst förstår man att det är sjukt tufft.