Onsdag och mötena blev inställda så jag kunde jobba hemifrån istället och så fick det bli. 

Iväg med bussen väl hemma så var det snart träning och Ullis skulle på Core. Jag hade som vanligt bokat lite sent och insåg relativt snabbt att det var kört att få en plats och ställde in mig på att köra crosstrainer istället. 

Det blev prick 15 kilometer på 50 minuter och med motstånd 13. Det är där jag brukar ligga och 13 är nog max och på längre pass kör jag på motstånd 12. 

In i duschen och jag var snabbt ute för att inte Ullis skulle vänta för länge. Då ser jag en gammal elev som jag kände att jag inte hann prata klart med sist på gymmet och jag och Ullis hälsar lite på henne och hennes mamma. Där och då så kände jag att jag inte hann eftersvettas så snart var jag lika blöt som innan duschen och jag fick be om ursäkt men hann ändå prata lite mer med henne. Jag var visst oerhört saknad och det känns ju både bra och dåligt. 

Väl hemma så gick vi och lades oss rätt tidigt, riktigt skönt faktiskt. 

Tisdag och det var full fart på skolan som vanligt på tisdagar. Hem och på bussen så sov man djupt och väl framme så är man som ett vrak. Det har hänt förr men nu kändes det som motivationen till att både träna och coacha var som borta. Det gick bara inte att förmå sig till att ta sig till träningen och tiden gick. Jag känner verkligen att motivationen är i botten för att ge sig ut i kylan men jag vet också att kalla och slitiga pass härdar kroppen och psyket. Tomas lovade dock att ta passet och jag ställde in mig på lite varmare källarcykling istället och all träning idag var en rejäl bonus. 

Det blev en liten stage och sedan avslutade jag med lite fricykling men även det var svårt då man triggas att höja farten hela tiden. 

Sen blev det lite te framför Biggest Loser. 

På träningskontot kunde jag loggá in nästan en timme fastän jag var så låg innan. 

Måndag och som vanligt så har jag en stor lucka på morgonen och jag försökte komma ikapp med lite tråkiga men dock viktiga uppgifter. Dock så gör jag lite fel i excel då jag inte riktigt vet hur man skall förenkla en uppgift utan får istället fylla i varje flik istället för bara en flik. Nu har jag säkert också varit inne och ändrat för mycket så det blir svårt att återställa. Nåväl. 

Efter skolan var det möte och sen handlade det som vanligt om att springa till bussen för att inte bli alldeles för sen hem. 

Hemma så körde jag Stage 8:a, som är den avslutaden delen på Tour de Zwift men jag har i och för sig missat Stage 1 men den kan jag ta senare. Vid uppsamlingsheaten. Tyvärr så står fortfarande stage 2 som okörd men den har jag kört och fått upp en resultatlista på. 

Själva loppet blev rätt tufft och jag kämpade för att hålla min position och försökte hela tiden komma framåt i fältet. Det blev 47 minuter och jag fick en snittpuls på 155 slag i minuten. Snittwatten blev 254 watt. Sedan tittade vi på Biggest Loser. Jag förstår inte riktigt grejen med att de skall köra så hårt hela tiden. Det vet ju alla att det är bättre att köra lågintensivt och länge om man skall gå ned på rätt sätt. Här blir det som ett mantra att köra hårt i Biggest Loser. 

Söndag och idag skulle vi ta en tur till Stockholm, för att kolla på någon lägenhet till Felix. Dock ville Ullis ut på en löprunda men jag kunde knappt stödja på benet då jag fått värsta knäsmärtan. Det verkade bli lite vila för mig och det verkligen gnagde i kroppen. En viss oro fanns att jag skulle missa några träningsdagar för nu var jag verkligen igång. Troligtvis var det ökningen som bidrog till överansträngningen men framförallt var det löppasset i fredags. Jag var ju inte van att springa så långt och nu blev det lite längre och dessutom på hårda ojämna spår i skogen. 

Hursomhelst så passade jag på att lägga in en massa böcker i excel-filer och jag hann med en hel del och nu har jag lagt in lite över 200 böcker åtminstone. Alltid något. Sen var det relativt bråttom och snart satt vi i bilen på väg mot Södermalm. Det verkade vara lite halt och nu började snön falla också. På nyheterna så pratades det om 4-5 centimeter och det är ju inte hela världen men dock nog för att få en bil att snurra om man trycker på. 

När vi kommer fram så varnar appen för en olycka men vi verkar klara oss precis och hittar även en parkering och det var nog tur för bilarna cirkulerade som bara den där vi var. 

Vi kollar in lägenheten och den var nyrenoverad till bara tusen och alla vi tyckte den var kanon. Det var väl läget som inte helt föll Felix i smaken men ändå helt okej. 

Sen mot nästa lägenhet och vi passerade nu olyckan och det var en rejäl smäll. Två bilar inblandade varav den ena bilan kört över en stolpe och det var stolpen där man skall trycka för att gående passera över vägen. Bara hoppas ingen blev allvarligt skadad. Det var nästintill mos av bilen och den kraftiga stolpen låg under bilen. 

En kaffe hann vi med innan nästa lägenhet och den var rätt liten men ändå mysig med balkong. 

Sen sista lägenheten och den var rymlig men mycket som strulade men allt kan man ju fixa. Det är ju en penningfråga och det kanske är bra att det strular lite här och där om priset går ned. 

Den första lägenheten verkar dock vara prio ett men det kanske är många om budet. 

Sen hem och vi åt lite mat på Ikea och kollade runt lite där innan det blev en tur på affärerna på andra sidan gatan. 

Väl hemma så kände jag att det kröp i kroppen och jag försökte köra sista etappen i Tour de Zwift men det gick inte att komma in så jag körde mitt egna pass och det uppskattade nog knäet. Det blev 70 minuter, varav tio minuters uppvärmning och resten gick i 185 watt men jag har aldrig känt mig så stark och snittpulsen på hela passet låg på låga 133 slag i minuten. Skumt! Tidigare verkar samma pass legat mellan 138-144 slag i minuten och träningen verkar gett effekt. 

En dusch på det och sedan tittade jag och Ullis lite på teve men vi hittade inget vi verkligen ville se och det blev snart sängen.

Lördag morgon och jag tyckte det var dags att kolla av om min viktnedgång går bra och jag hoppade upp på vågen och den pekade på en perfekt minskning och det syntes nog också. Fettprocenten på vågen visade också att det inte bara var vätska och jag kände mig supernöjd. 

Sen var det bara att traska mot gymmet. Som vanligt så hade jag ingen plats men jag ställde mig på crosstrainern och bara matade på lite sådär lagom. De andra körde på riktigt hårt och snart var även löpbanden bredvid mig fyllda och det blev rätt varmt i lokalen och man svettades ymnigt. Det blev 50 minuter prick och jag drog i princip i mig en liter vatten. 

In i duschen och snart var jag och Ullis på väg hem. 

Väl hemma så bokade jag tåg till StafettVasan och det var skönt att ha det klart. Lite synd att den inte gick då jag ändå hade lov så nu blir det lite kort tid i Mora men jag måste ju jobba också och sen på söndagen skall jag och Ullis hålla i Vasaloppsspinning i Vagnhärad. 

Sen drog vi till Stensund och gick en promenad i solen och efter det åkte vi och åt på Ica Trossen. Där träffade vi en bekant och pratade en stund innan vi drog vidare för att kolla på invigningen av den nya multihallen. Där jag egentligen skulle ha jobbat men nu blev det inte så. Det var ett sjukt imponerande bygge och det var så man tappade hakan. 

Det blev en kaffe där och de bjöd även på fika och man tog en muffins men den var alldeles för stor så jag fick ont i magen efter ett tag. 

Vidare till nästa ställe och nu var det Tim och Cilla vi skulle besöka. Lite kaffe och fika även där och det blev ännu värre i magen och det var så man fick en sockerchock. Trevligt att besöka dem förstås och man fick gosa lite med katten. 

På kvällen så skrev jag in lite böcker i en excel-fil och sen var det förstås Melodifestivalen och det får man ju inte missa. Rätt okej men när man hörde Cornelia Jacobs så förstod man hur låg klass det var på resten av startfältet. Min favorit, Loulo, åkte ut utan pardon. Synd då jag gillade den men gillade Jon Henrik bäst. 

Fredag och jag såg fram emot att Ullis skulle komma då vi hade lite planerat efter jobbet. Bland annat bio men även lite träning innan. Tyvärr missade jag att höra av mig till henne innan då jag inte fick med mig löparkläder för löpning och eventuell simning stod på agendan innan bion. 

Pingis-John kom in mot slutet av dagen och kollade läget men jag förklarade att det inte gick idag och önskade honom trevlig helg. 

Sen ringde jag Ullis och hon skulle i det närmaste parkera och vi bestämde att vi skulle mötas vid löparspåret. Jag hittade några långbyxor och sedan fick det bli en luvtröja och jag tog på mig min tunga ryggsäck och gick bort till Ekensbergsspåret. 

Jag ser något huvud bland ett gäng träd och ser direkt att det är Ullis och skiner upp. Vi möts upp och snart skall vi då springa och det tar emot rejält. Jag har inte sprungit på länge och benen känns som stockar från igår. Det går lite segt i början men det släpper efterhand och fastän det inte känns superlätt någon gång så trippar man på. Det verkar som det går att springa rätt länge men efter ungefär fem kilometer så börjar det ta emot och jag kämpar mig fram de sista kilometerna och jag får ihop runt sju kilometer och Ullis springer bort till Cirkle K, där jag parkerar bilen. 

En snabb dusch på mitt kontor och sen tänkte vi käka men var någonstans? Det var frågan. Till slut bestämde vi oss för ChopChop och idag var det supergott. Det har ju varit lite blandat på slutet och en gång var det så äckligt så vi höll upp i nästan ett halvår. 

Sen mot bion och vi skulle se A man called Otto, med Tom Hanks i huvudrollen. Det var nästan så att jag inte ville se den då filmen med Rolf Lassgård var så sjukt bra men faktum var att den här, på något konstigt sätt, var snäppet bättre. Man hade i princip kopierat den svenska versionen men gett den en annan touch och utnyttja Tom Hanks briljanta skådespeleri. Samma beslutsångest hade jag även då jag skulle se den svenska versionen för att boken var så himla bra men med facit i hand blev det perfekt. 

På delar av filmen så nästan vet man vad som skall hända och det går inte att stoppa tårarna, de bara väller fram. I den här filmen så byggs det nästan upp ännu bättre. Rekommenderas starkt!

Torsdag och det var fullt ös på idrotten med en massa volleyboll och sedan avslutades dagen med lite pingis och nu hade John med sig sitt nya racket och bara gummit kostade över tusen kronor... Jisses! Det blev också ett annorlunda spel men jag lyckades på något konstigt sätt ta hem matcherna och sedan fick vi springa till bussen. Väl framme vid hållplatsen så får jag för mig att jag glömt mobilen och det är bara typ tre minuter kvar. När jag söker på klockan så blir det inget pip från mobilen och jag förstår ju att den måste vara kvar och får John att passa min väska och springer. Det känns tungt och jag när nog lite slut och inser att jag troligtvis inte kommer hinna och då jag inte kan missa stadsbussen för kommande landsortsbuss så tänker jag att jag nog kan vara utan mobil ett dygn. Jag går tillbaka och då jag trycker på klockan igen så larmar mobilen från min väska, skumt! 

Det var skönt och vi ser bussen kommer och jag vinkar på den men den kör i full fart förbi! :-0 Men vad f-n! Det står klart och tydligt att den bussen skall stanna. Det var visserligen ingen stadsbuss men nu är det nog kört att hinna med den andra bussen. 

Vi kliver på stadsbussen och när vi närmar oss terminalen så hör jag några ropar att det är bråk och jag ser tvån ungdomar slåss och slänger mig emellan dem och drar isär dem. Sen får jag lugna ned dem och lyckades avstyra något vidare bråk. De andra ungdomarna tackade så mycket och ingen hade vågat gå emellan för det vevades och brottades vilt. 

När jag kliver av så är det typ 20 minuter tills nästa buss går och jag går för att ta en kaffe på Espresso House men när jag kommer dit så är det för lång kö så det blir Hemköp istället. 

Hemma så styrde vi om den tänka träningen på Safiren till cykling istället och nu var det Tour de zwift som var aktuellt. Jag såg att duktiga Gert Carlman skulle köra men jag hade inga större förhoppningar om att kunna haka på honom men man vet ju aldrig. Det är ju heller ingen tävling men alla brukar köra på hårt på dessa event. 

Så startade vi och jag höll igen lite i början men som vanligt så triggades man och snart hade jag hamnat i ett gäng som körde på rätt hårt och i backarna så vågade man inte släppa efter för mycket då man aldrig visste om nästa utförskörning skulle innebära att man tappade klungan. Det innebar att man hela tiden höjde watten och rätt som det var så fick jag en ride on från Gert och det visade sig att han var i klungan framför och jag körde på hårt men ingen annan i klungan ville ta körningar så vi närmade oss inte. Till slut blev vi ikappåkta av en klunga bakom och jag fick lite hjälp men då var det försent. Mot spurten så satsade jag hårt och lyckades rätt bra och det blev en stund på golvet sen då Ullis körde klart sitt pass. 

Vi avslutade med en kort stund framför teven och sen sov man gott. Tack för omedveten pepp, Gert! :-)

Onsdag och det var kul på skolan och sen hoppade jag in som simlärare då vi var kort om folk. Det gick jäkligt bra och med några korta instruktioner så gick några av eleverna framåt som tusan och nästa gång kommer garanterat en av dem klara simprovet. Det var kul att se. 

Sen hem och jag hann in och köpa tre böcker igen och nu blev det Åsa Hellberg. Det kändes som lite feelgood-böcker och sådana är ju alltid trevliga. Väl hemma så sorterade jag upp de böcker jag ännu inte betalat av en bekant och skickade ett prisförslag. Sen iväg till gymmet och Ullis hade bokat Core och det hade förstås jag missat men jag körde crosstrainer istället och jag hade tur att den var ledig och jag nötte på i en timme. Det gick jäkligt bra och jag hade inga som helst problem att ligga i zon 2. 

In i duschen men nu startade förstås Primetime och jag försökte köra då jag stod i duschen men det var ingen höjdare. Det handlade om melodifestivalen men nu blev det inslag av skvalmusik... 

Hemma slog vi på ett superintressant avsnitt av Din hjärna och det borde visas i alla skolor då barnen kommer förstå hur viktigt det är att lära sig på rätt sätt. 

Bra dag och vi gick och lade oss rätt tidigt sen. :-)