Fredag och jag vaknar 03:30 av att en klocka larmar och den slutar inte så efter 5-10 minuter går jag upp och då ser jag att det ligger en mobil på köksbordet och tjuter men ingen person är där. Jag blir lite orolig att Roger ligger och sover men det lyser dock i köket. 

Går ändå en runda i källaren och kikar runt på de som sover men ser bara tre stycken och möter sedan Roger som kommer från toan. Jag önskar honom lycka till och går sedan och lägger mig igen. Jag och Magnus har ju värsta sovmorgonen, precis som sist. 
Snart är dock nästa gäng uppe fast jag vaknade inte av att Göran I var uppe men snart är det lite kaos för Roger och Göran I har förväxlat skidor och efter allt rabalder så gick det inte att somna om riktigt eller så lyckades jag på något sätt. Det stod iaf att Roger startat så då borde det vara lugnt.

Växlingen verkar gått bra och Magnus och jag sitter och äter frukost i lugn och ro när Göran S ringer och säger att Göran I kraschat och det rejält. Det verkar som handledsbrott och det blir sjukhusfärd och efter kort konferens så bestämmer vi att vi styr om så Göran S startar om i Mångsbodarna, Rolf tar sträcka tre och jag tar de två sista. Jag tänkte att jag borde klara det. 
Magnus och jag blir nog lite stressade så snart är vi på väg uppåt och vi kör ända till Evertsberg och där hinner vi se "brorsan" Rogers fru Marie växla och det är alltså Magnus lag - Mora Korgmakeri. Vi hade ju hoppats på en kamp mot dem men nu var det ju kört då vi förlorade över en och en halv timme med kraschen. Eller ganska precis faktiskt men oerhört snabbt agerat iaf då Göran I dessutom kört en bit. 
Jag står kvar och väntar på Rolf, i bil, och förstås Göran S. 
Bra växling och jag och Rolf åker till Hökberg, där jag skall kliva på. Jag inser att jag inte ätit på mycket länge men dricker det jag kan men dock bara vatten.

Så är det då dags och jag är ruggigt taggad och som tur var så är det lättåkt i början.

Bra tryck men så kommer alla småbackar och jag tar ganska snabbt slut och det är som ett lag på käften. Vad fasiken, är jag inte bättre än så här och fästet biter inte alls.

Riktigt bra spår i början menade ändrar snabbt karaktär och efter Oxberg börjar det blåsa allt mer men det är mestadels i ryggen och nu börjar det plana ut. Spåren är helt körda mot slutet och jag står nästan bara utanför och kör slalom mellan ris och större grenar. Helt vansinnigt och jag har aldrig kört på värre snö. Det känns som halva skogen ligger på banan. 
Nu börjar jag bli rejält skakig men grundkonditionen finns där och fastän jag är typ helt slut så håller jag ihop det bra och jag får äntligen åka genom målportalen, så sjukt skönt. Jag är dock rejält sliten.

Väl hemma blir det dusch och dra andra åker och besöker Göran I på sjukhuset och det är riktigt synd om honom. Han bröt armen och det kanske var bättre än handleden. 
Hamburgare och lite smått och gott på kvällen, riktigt trevligt trots allt. Krya på dig, Göran!

Tisdag och jag kände mig fortfarande lite smått otaggad och kanske hänger det ihop med att jag inte riktigt vet vad jag vill till hösten. Det kan tyckas vara tidigt att fundera på det nu men ibland är det bra att veta vad man själv vill.

Hursomhelst så gick även den här dagen och på kvällen så väntade löpträning med klubben. Idag var det lugn jogg som stod på schemat men någr var sugna på lite mer intervaller så det blev bara jag och Ullis som joggade iväg men det kändes bra då jag inte sprungit på länge och inte ville bli stressad. 
Vi joggade på och jag kämpade mentalt och det blev förstås värre och värre och när vi kom tillbaka till banan var det inga kvar och vi hade fått ihop 9,5 kilometer på en timme. Låter kanske inte så imponerande men jag var riktigt nöjd. 
Väl hemma var det dusch och sedan Biggest Loser.

Måndag och det var dags att börja jobba igen men det emot och det rätt rejält. Kombinationen lov och mycket träning hade gjort mig riktigt seg men som tur var hade jag en lucka på morgonen. 
När det väl var dags för lektioner så taggade jag förstås igång men det var inte riktigt mitt vanliga jag men något bra måste jag gjort tidigare för eleverna gjorde det bra.

Sen var det en kurs i kris och hot och när den var över så traskade jag bort mot badhuset och väntade in Ullis.

Hon hade inget sig att köra crosstrainer så hon gick direkt in i simhallen och jag körde en halvtimme på en snittpuls på runt 140 slag i minuten. 

Sen in i duschen och byte till simning. Det blev ett kortare pass och jag nöjde mig med 400 meter och sedan blev det en kvart i relaxavdelningen, då vi ändå var där. 
Väl hemma så kikade vi på både Biggest Loser och Superstars.

Söndag och idag skulle vi få fika samtidigt som jag skulle planera in för en kund att komma. De ville gärna prata lite grand om spannet så det var inte bara att lämna skidorna och samtidigt skulle vi få främmande. Lägg därtill att man förstås ville kolla på Teamsprinten för både tjejer och killar. En ledig dag som dock gällde att planera bra alltså. 

Ullis var påklädd rätt tidigt för att springa långpass så jag passade förstås på att göra mig iordning för lite cykling. Dock hade jag nog tänkt mig ett lite längre pass men Ullis var osäker på längden på sitt pass så jag styrde om till lite kortare så kunde man köra ett extra pass på kvällen. Så var man då igång och som vanligt är det lite segt men jag fördrev tiden med att försöka ge lite tummar upp men verkade inte få så mycket tillbaka. Under tiden så ringer Ullis upp och säger att hon springer lite längre så jag fortsätter, då mitt pass är klart. Efter nedvarvningen så drar jag på lite igen och kör lite drygt 20 minuter till så det blir runt 93 minuter och det var helt okej. 

Sen kommer Ullis ganska direkt efter och vi duschar och jag spolar tillbaka till sprintkvalet och nu verkar det gjort om till individuella starter och det kanske är mer rättvist men dock mycket tråkigare att titta på. Det var bra insatser av både tjejerna och killarna men man blev lite orolig över att tjejerna inte dominerade men kval är ju kval. Sen blev det snabbspolning och jag såg slutet live. 

Efter det fixade vi lite i hallen och snart skulle vi få främmande och jag springer till affären för att köpa lite. 

Vi fikar gott och snart började finalerna och jag slog förstås på teven men utan ljud. Lagom spännande och stort grattis till tjejerna. Jag var rätt säker på medalj för killarna men orken tröt ordentligt och jag tror inte Anger prickat toppformen helt men han fick å andra sidan inte gå ut i rygg. 

Jag får samtidigt besök av de som skall lämna skidorna och jag pratar lite med dem och återgår till fikat sedan. 

Sen gick dagen och vi tittade lite på teve och åt lite gott. Någon mer träning blev det inte men jag hann sickla skidorna på slutet och fingrarna ömmande lite. 

Lördag och det var bara att komma igång och snart satt vi på cyklarna så vi skulle iväg på barnkalas. 
Det blev mitt vanliga 70-minuterspass och det blev totalt 40 kilometer och jag kände mig nöjd.

Sen iväg och vi hann med en sväng på några affärer och tog oss en burgare innan så det inte skulle bli värsta sockersuget efter träningen. 
Sen framme och vi hälsade på alla och snart så åt man gott och det blev, trots maten innan, lite väl mycket fika.

Samtidigt drog tjejernas Skiathlon igång och jag hade en airpod i örat och mot slutet så smet jag ut till soffan och vilka grymma svenska skidtjejer vi har. Ebba och Frida utklassade resten och det var synd att Linn inte orkade med. 
Väl hemma så var det Melodifestivalen och idag var det helt okej nivå. 

Fredag och jag skulle idag upp åka till Nyköping för att lämna tillbaka hjärtmätningsapparaturen. Tyvärr hade jag sovit riktigt dåligt och jag antar att det var knäet som bidrog mest till det. Jag hade vaknat flera gånger men jag skulle inte behöva stressa in, hade sjuksköterskan sagt och det var ju skönt. 
Ullis var visst uppe och sprang och nu var visst kaffet klart och när jag kom upp så fattade jag inte riktigt utan allting snurrade runt. Någonstans så förstod jag att klockan var så pass mycket så att hon borde åkt till jobbet och någonstans så tänkte jag att klockan nog inte var så mycket.

Sedan undrade hon vad jag hade för planer och jag sade att jag skall åka till Nyköping. -Nä, vi skall åka till Nyköping, säger hon. Då börjar det gå upp för mig att hon tagit ut en ledig dag! :-)

Vi åker in till Nyköping och jag lämnar igen utrustningen och sedan åker vi och äter en god smörgås på Puttes, i Oppeby. 
Trevligt. Efter det drog vi till badhuset och checkade in och vi började med lite träning på gymmet och det blev crosstrainer för mig och Ullis sprang på löpbandet. Dock var jag lite seg men fick ihop 45 minuter. 

In i duschen och nu skulle vi simma lite och fastän det var tt mycket folk så var själva simbassängen rätt tom och efter ett kort tag fick vi varsina banor för oss själva. Segheten satt dock i så jag nöjde mig med 650 meter.

Efter det kollade vi runt lite i badhuset och jag försökte förmå mig att åka rutschkanan men vågade inte. Så jäkla feg! :-0 Men säg det inte till någon bara... ;-)

Vi simmade dock ut så man kom utanför badhuset och det var lite "coolt"! 
Vi avslutade vistelsen på badhuset i relaxen och förrutom bastu så körde jag även lite kallbad. Burr!

Efter det var bägge sugna på att komma hem och slappa.

Jag kollade förståe på Skiathlonen men det gick inte att rubba norrmännen så hatten av till dem.

 
Tänk att det nu även gjorts en bok om min simning! ;-)

Torsdag och idag skulle jag till sjukhuset för en uppföljning av ablationen i december. Allt måste ju kollas upp men det verkar ju helt klart gått bra.

Jag var uppe rätt tidigt och fastnade till och med framför teven. Rätt som det var så inser jag att det är bråttom men jag märker också att väglaget inte är det bästa och tar det lugnt. 
Väl framme så är jag på plats och incheckad så har jag fem minuter till godo men hinner inte ens sätta mig innan jag skall in.

Sjuksöterkan sade att pulsen såg bra ut och det lät ju bra men nu är det ju antalet extraslag, under ett dygn, jag skall kolla.

Så var det klart och jag hade en liten tanke på att hämta en datorsladd då jag ändå var inne i Nyköping men sedan bestämde jag mig istället för att åka hem och titta på längdskidor istället. Hann prata med både Ullis och Peter i telefon på vägen hem.

Så var det då dags och det var en tuff bana och det hände saker i typ varje heat men vilka framgångar för de svenska sprinttjejerna som bara dominerade i finalen och de två norskorna såg ut som statister. Wow!

Efter maten blev det återigen en semla och det blev lite koma, efter ett tag, och Ullis och jag tog tag i det sedan och snart satt vi på cyklarna och Ullis chockade och satte ett perfekt, och tufft, träningspass. Riktigt grymt och mina fjuttiga 185 watt var inte mycket att hänga i julgranen men jag är ändå nöjd med mina två timmar. :-)

Måndag morgon och vad skönt att sova ut! tänkte jag. Jag vaknade nog av att någon stängde dörren och så låg jag lite halvvaken och försökte sova lite. Snart så inser jag att det inte går och ligger och läser lite om hemskheter som skett i närområdet och det är svårt att ta in. 
Sen blir det lite fart på mig och jag röjer upp lite i köket och funderar samtidigt på om jag skall orka med någon förmiddagsträning och kollar upp vad älsklingen tänkt men hon vet inte riktigt.

Jag går sedan ned till källaren, för att röja lite i butiken, men fastnar på en låda som verkar ha böcker i sig. Hm, den verkar jag ha missat och plockar fram den och fotar av böckerna. 
Sedan tillbaka med böckerna och nu har tiden gått lite och jag bestämmer mig för att ändå cykla lite. Jag hann förresten med att kolla husvagnen också. Det blev ju lite läckage där i vintras vilket fick mig att fundera på att byta försäkringsbolag...

Så var det dags och frågan var vilket pass och jag beslutat mig för att ändå testa tvåtimmarspasset. Det går ju att avbryta eller går det förresten? *skrattar*
Upp på cykeln och ERG'n verkar inte fungera så jag ligger hela tiden lite högt och jag tänker att jag kommer att få sota för det senare. Det blir ett av de längre passen och nu har jag inte alltför många okörda banor kvar. 
Det blir lite av en mental kamp och jag får tänka på Kalmar Ironman hela tiden och sådant som gör att man står ut. Smärtan mellan benen är ju inte synd heller och jag börjar fundera på om jag verkligen fått till sittställningen ordentligt. Jag har ju inte på när lika ont på min tävlingscykel men då är man ju å andra sidan mer mentalt inställd på att "stå ut". 
På något sätt så klarar jag av två timmar och snittar 180 watt med både upp- och nedvarvning. Grymt!

Sedan hör Ullis av sig och är sugen på pannkakor och det verkar som vi har det mesta hemma. Det är på gränsen med mjölken men det får bli lite mindre smet bara.

Sagt och gjort. Jag fixar iordning och det smakar jättebra men kombinationen pannkakor och en hel stoor ask med halstabletter gör att magen börjar protestera och det rejält.

Vi tog faktiskt en myskväll och tittade på både Biggest och Superstars och åt lite onyttigt. Typ laddade batterierna.

 
Nä, jag hade inget sug på att joina en bot efter två timmars cykling men tack ändå...