Fredag och idag kände jag mig lite lugnare. Proven gick riktigt bra och vid lunch så kom återigen några nior och ville in i salen och sist hade jag brusat upp, då de inte riktigt lyssnade. Jag kände dock att jag hade tid och lät de vara inne ett tag då jag plockade ihop och passade på att rätta lite prov samtidigt. 

Sen lunch och dags för den sista lektionen. Den gick också riktigt bra och sen var det bara att städa upp och några elever var kvar och hjälpte mig.

Hem på bussen och tyvärr var det en tråkig buss med säten som inte gick att fälla. Jag körde lite spel men blev lite trött på slutet så jag slumrade visst till. Så vaknar jag till av att bussen står still och det går plötsligt upp för mig att jag skall ju av här men det är ju kaos i min hjärna! Jag låter det gå några sekunder och bussen står fortfarande kvar men jag inser att jag måste vakna till så jag bestämmer mig för att göra det och gå av vid nästa station istället. Det får bli en extra promenad istället för att få hjärtinfarkt på kuppen. 

Det blir en skön lite promenad och jag vet att Ullis är nere i källaren och cyklar. Grym är hon!

Jag går ned och hälsar och försöker snabba mig för att joina henne. 

Snart är jag bredvid och det är lite bråttom då vi tänkt att åka ned till Trosa för att vara med på ett lite event på Team Sportia. Det är Saucony som skall vara där och köra en liten tävling. Det handlar om att gissa sin tid. Förr var jag ju sjukt grym på att veta vilken fart jag hade men nu har jag inte mycket koll alls. 

Hursomhelst så hoppar jag upp och startar upp mitt vanliga program och Ullis är inne i en bana och kämpar på. 

Jag får kämpa lite mentalt och det får hon också. Till slut är hon klar och jag har väl cirka 20 minuter kvar och inser att jag inte hinner duscha men vi skall ju ändå springa senare. 

Så var jag dock också klar och benen kändes helt okej men kanske lite tunga då. Jag har ju ändå kört lite mer igen på slutet. Jag fick dock inte ha triathlonbyxorna på mig för Ullis och det var nog smart att hon sade åt mig att byta. 

Iväg och när vi kommer fram till sportaffären så är det väldigt lugnt. Vi trodde det skulle vara mycket mer folk men vi verkar vara först och då kommer vi ändå prick 17.00 Det kanske är flytande start dock. 

Vi får prova några skor men de jag provar först sitter inte bra och nu är jag lite stressad. Jag vill ju springa så jag kör i mina Hoka och det kanske inte var snällt. Banan är visst lite kortare än det var sagt innan så vi får tänka om och vi bestämmer oss för en tid vi skall springa på och alla hjälpmedel är inlämnade på sportaffären. 

Vi joggar iväg men det känns som det går lite fort emellanåt men vi försöker korrigera och snart närmar vi oss målet och då Ullis har satt en tid på 10.55 och jag på tio sekunder senare så tog jag det lugnare på slutet och hon startade dessutom fem sekunder före. Jag tar det extra lugnt uppför trappan och väntade några sekunder innan jag blippade. Lite larvigt för jag hade ju inte någon vidare koll. Jag litade mer på Ullis som sprungit mycket mer. Bakom oss kom klubbkompisen Peter som typ hade klämt sig in mellan oss i tider. Det här skulle bli jämnt! En äldre kvinna var visst ute och promenade också. 

När vi går mot sportaffären så ser vi en annan löparbekant och han var med klubben förra året och han har visst med sig några ungdomar så nu minskade chansen till vinst. Det man kunde vinna var ett par löparskor från Saucony och det var ju ingen dålig vinst. 

Efter ett tag var det prisutdelning och jag hade passat på att springa och handla och när jag kom tillbaka så var det precis dags att ropa ut och han tittar på mig och säger något. Kommer inte riktigt ihåg vad men jag känner mig förhoppningsfull men jag kom visst på delad tredjeplats med den promenerande kvinnan och vi var endast sex (!) sekunder ifrån! What! Det var visst väldigt hög nivå på det här men nu fanns det ju chans för Ullis för vi visst ju att hon lär ligga i närheten av min tid då vi sprang tillsammans. Förhoppningsvis åt fel håll. -Andra plats! börjar Saucony-mannen.... Ullis! Nä! Hon var fyra sekunder ifrån och killen som vann var tre sekunder ifrån. Sjukt imponerande men vad surt att vara så nära en vinst på ett par sprillans valfri skor. Jag skämtade och sjöng på fyra sekunder vilket uppskattades. 

Sen hemåt och nu hade vi snart besök så vi skjöt på maten till efter. Det var Tomas och Rosie som kom förbi och jag slängde mig in i duschen efter att ha satt på kaffet. 

Det var trevligt och vi pratade om lite allt möjligt. 

Sen sprang vi till affären och köpte oss lite gott och nu gällde det att inte kolla på nätet då vi ju missade starten och tänkte kolla på play. 

Så var vi då igång och det var kul. I finalen var det Karamellen, Maneten och Den magiska boken. Jag var supersäker på Edvin Törnblom, alltsedan Cilla nämnde det för länge sedan och sen även Felix. Lika säker var jag nog på Vanna Rosenberg och boken men när det kom upp en gissning på Helena Bergström, på slutet, blev jag liiite osäker. 

Tyvärr hade jag råkat se en notis om att Karamellen vann och jag sade att jag råkade se vem som vann. När sedan karamellen gick vidare så var jag ju spänd på vem som skulle åka ut av maneten och boken. Då kommer jag ju på mig själv att genom att undra så har jag ju redan avslöjat vem som vann för Felix och Ullis. Ullis var dock lite trött efter all träning och hörde nog inte på. När jag säger det så går det upp ett ljus för Felix och han imponerade dessutom sjukt mycket innan å han löste ett iq-problem på några minuter som jag hållt på med i flera dagar. Dessutom hade en mensa-medlem kikat på det och det var kört. En kille som dessutom klarade inträdesprovet med hög marginal och fått 2,0 på högskoleprovet. 

Om ni inte hängde med där så avslöjade jag ju vem vinnaren var genom att fortfarande undra vem som skulle åka ut. Hade Karamellen inte gått vidare direkt så hade jag ju vetat vem som skulle åkt ut i nästa duell. Lite kul! :-)

Sen skulle dock masken av på den magiska boken och jag säger bestämt Vanna och vad skönt att få rätt igen. 

Sen var det masken av på maneten och där var alla bombsäkra och även vi i stugan.

Till sist var det Karamellen och idag var jag ännu mer säker än tidigare för Klaras härliga vibrato gick igenom och när man blundade så var det som om Klara sjöng. Tre av tre idag och det var en skön revansch sen de senaste tre felaktiga gissningarna. 

Torsdag och idag skulle mitt prov om träningslära och lite annat gå live. Det gällde att allting fungerade men jag hade tyvärr ingen i min närhet som var riktigt bra på Google-formulär så jag var lite osäker och en hel del hade ju strulat på slutet. Nu fanns det heller ingen återvändo så nu bara måste det fungera. 

Första klassen och allt var inskrivet och klart. Länken låg där den skulle och så skickade jag iväg uppdraget, så att säga. 

Snart mumlas det i klassen och länken verkar inte fungera. Vad jag än gjorde så fungerade det helt enkelt inte och jag tyckte heller inte det var någon bra idé att köra fråga för fråga live och låta dem svara samtidigt. Det skulle absolut bli så att det reagerades och att man på så sätt drevs att svara. I ärlighetens namn var det nog inget jag ens tänkte på då. 

Det slutade så illa så jag var tvungen att skicka iväg eleverna och sätta mig och tokskriva om alla frågor men på skolans konto. Om jag ens skulle hinna visste jag inte men jag vågade inte chansa på att jag skulle få till det. När jag gjorde quizet så råkade jag ju ha mitt egna konto öppet och när jag upptäckte det så lade jag mycket tid att få över det till skolans konto men uppenbarligen så fungerade det inte. 

När det var någon kvart kvar så var jag klar och kände väl att det nu borde fungera. Jag höll tummarna för det i alla fall. 

Så börjar resultaten droppa in men det står lite konstigt. Svar 1 och sen svar 2... Jag blir lite orolig och upptäcker sedan att låsläget inte var aktiverat men när frågan kom upp så ljög jag och sade att jag ändå kunde se det. Det kunde jag givetvis inte men jag ville undvika att de skulle börja leta upp svaren. Sen hittade jag knappen och nu kunde jag helt plötsligt se vilka som lämnade in men de första personerna blir en tuff nöt att knäcka. Det kommer nog gå att lösa men det kommer ta onödigt med tid och det är det sista jag har nu. Pust!

Efter det så gick de andra lektionerna riktigt bra och nu var jag inkörd ordentligt. 

Sista lektionen och när den var klar så blev det lite pingis med John. Återigen spelade han så jag liksom inte hade någon chans. Så kändes det i alla fall. På något konstigt sätt så lyckades jag hålla jämna steg och uppenbarligen så slog han ut en del bollar också men det kändes inte riktigt som jag hade en chans. Det kände väl han också och han blev riktigt frustrerad då jag till slut stod som segare i bägge matcherna idag. 3-0 på slutet men det speglar absolut inte verkligheten. 

Sen hemåt och hemma hoppade jag upp på cykeln efter maten och det blev mitt vanliga pass på 70 minuter. Så gott som fyra mil igen och jag hoppas att kalibreringen stämmer så jag håller samma fart ute sen. Det vore nice att snitta lite under 140 slag i minuten och ändå ligga över 34 kilometer i timmen i Kalmar. 

Sen blev det sista avsnittet av Elitstyrkan och vilket jäkla avsnitt. På gränsen till mobbing men det tål att diskuteras. Intressant men framförallt grymt imponerande vilka pannben. 

Onsdag och det var mycket på gång och snart skulle jag sjösätta mitt prov om träningslära och lite annat. Det oroade mig lite då jag råkat skapa det igen men nu i egen regi, det vill säga på mitt eget konto och mycket energi hade gått åt att få det till skolans konto. Det började dock med att jag hade missat att första lektionen med prov var imorgon och inte idag så jag fick styra om till att man fick välja att vara med på ytterligare en genomgång eller köra lite fritt. Lite eget ansvar alltså. 

Först var det dock lektion med Pingis-Johns klass och efter genomgången så hann vi köra en match. Trots att jag var lite stressad så lyckades jag på något sätt vinna matchen fastän John var bättre. Kul men lite surt ändå.

Sen var det simning och idag var eleverna grymma. Alla mina elever, som var där, klarade simtestet och det var kul. 

Hem på bussen och nu hade jag börjat bli seg. 

Så seg så tanken på träningen började rinna av mig men då Ullis skulle ut på promenad så kände jag att jag borde hoppa upp på cykeln och det blev mitt vanliga pass på 70 minuter. Det gick bättre än väntat och jag får vara nöjd. 

Måndag och det var återigen dags att jobba lite. Riktigt skönt med lite lov men desto segare att komma igång igen. 

På skolan så hade jag planeringstid innan lunch men när jag skulle ha lektioner så kommer jag på att åttorna har tema-dag så det blev ännu mer planering och jag hann kika på mycket som jag inte hunnit förut, det blev kanon men en viss seghet infann sig. 

Möte på slutet och det blev man inte piggare av och sen bussen på det. 

Väl hemma så var tanken att simma lite och sen få till lite cykling men Ullis har lite strul med sin axel och jag saknade geist så det blev lite mat och slappa istället. På hela vägen hem på bussen hade jag dessutom funderat över en iq-fråga som jag inte blev klok på och skickade den till en smart kompis på kvällen. Inte heller han klarade av den men jag hade kommit över svaret men jag förstod inte hur man skulle tänka och det irriterade mig. 

Sen hade klockan tickat på och nu skrek hela kroppen efter träning eller rättare sagt hjärnan. Latheten fick läggas åt sidan och snart hade jag satt upp min trainercykel igen och jag satt och trampade mitt program på 70 minuter. Det skavde lite grand och inte spelade det någon roll att jag hade en bättre byxa utan det handlar nog mycket om att härda sig. Jag kommer ihåg hur det blev sist då jag körde mycket. 

Skönt pass och skönt att få in lite träning på träningskontot.

Fredag morgon och jag låg i sängen med lite kaffe och spelade schack. Lite lätt inspirerad av en duktig kille på skolan och jag vann två matcher i följd, dock på lite måttlig nivå. Lite skönt att jag lyckades krångla mig ur svåra situationer i bägge matcherna dock. Det var för övrigt botarna Emir och Sven på chess.com. Sen blev det däng mot nästa bot och jag tyckte det var läge att komma upp och göra något vettigt. 

Det blev lite trädbeskärning och rätt som det var så var Ullis hemma och efter lite att äta tog vi tag i packningen och sedan ville vi träna. Det var egentligen ett riktigt långpass för Ullis, på schemat, men det förhandlades ned lite men jag hittade en bana som ingen av oss hade kört. Det var the Pretzel och den var på hela 1335 höjdmeter och 72 kilometer. 

Efter lite strul med Ullis uppkoppling så kom vi då iväg och det var bara att gneta på. Lite jobbigt då det var brant och man inte kunde växla ned mera. Det innebar att man fick ligga på lite. 

Det gick dock bättre än man kunde tro och snart var det bara att susa nedför sista långa backen och nu rullade kilometerna in. Tror vi stannade på prick tre timmar och jag hade förbränt över 2300 kcal. Sen sprang jag och köpte lite gott till kvällen för nu var det Masked Singer och som vanligt så missade vi lite. Återigen så var det personer man inte hade koll på och det förtar ju lite av det roliga. Men väldigt länge så var det alltid personer man hade full koll på så kanske börjar det sina på vilka som tackar ja. 

Imorgon skall vi åka till stan och bo på hotell med brorsan Peter och hans fru Anette!

Torsdag och idag verkligen lovade jag mig själv att jag måste träna, det har blivit lite dåligt med det sista tiden. Det bara måste bli av helt enkelt. Idag var det också lite firande för svärmor som fyller år. Tanken var att svägerskan och svågern, Louise och Göran, så ta med henne på lunch och då skulle jag passa på att montera upp ett digitalt tittöga. Hon hade redan ett vanligt uppmonterat så det borde ju gå snabbt. Ullis jobbade extra så jag passade på att fixa lite hemma först. Det blev mycket beskärning av det sista trädet. Det var en del jobbiga grenar kvar, sådana som är svåra att komma åt. Det innebär ett regn av spån i huvudet men det fick jag ta. Det är ju lätt att borsta av när man är rakad. 

Sen kom då sms att de var på väg och jag förberedde mig på att gå iväg och när de närmade sig så började jag också att gå. 

När de hade åkt så traskade jag då in och körde på. Jag blev lite orolig först då jag inte hade något verktyg för att ta bort det gamla men tänkte att svärmor säkert har en del verktyg i sina lådor. Jag kände dock på ögat först och det satt löst så det var bara att skruva för hand - skönt!

Sen var det bara att gå steg för steg och det gick supersmidigt. Rätt som det var så var det klart och jag ringer Ullis och hon är snart på väg hem. 

Väl hemma så äter vi lite lätt för att inte föräta oss på fikat senare. 

Nu kommer de med svärmor men Louise son Eric är med också och svärmor undrar om inte jag också har namnsdag idag. Det var visst Erik idag och jag svarar ja! Grattis säger hon men snart så kommer jag på att jag ju inte heter Erik, det är ju barnen för sjutton gubbar! Ha ha! Jan Niclas Lennart heter jag ju. Mamma ringde ju alltid dagen innan jag fyllde år och gratulerade mig och det var många gånger jag sade till henne att hon ringde en dag för tidigt men det var ju Lennart hon gratulerade mig för...

Hursomhelst så fikade vi och vi hade riktigt trevligt. Om vi ville så kunde vi också snacka en massa skit om svärmor då hennes hörapparat visst var trasig men nu fanns det ju inget skit att snacka så då fick det vara. Visste ni förresten att det är mänskligt att snacka skit om varandra? Det är en del av evolutionen. Under en lång tid så överlevde de som pratade mest skit mest för det var oerhört viktigt att inte komma utanför gruppen och det var i princip alltid chefen man pratade skit om eller någon som riskerade att komma utanför gruppens gemenskap. Det skulle inneburit direkt livsfara. Nu behövs egentligen inte den egenskapen längre. Samma saker som ligger längre tillbaka i tiden är att man blir nödig när man är stressad, rädd för ormar och spindlar och att man behåller fettet i första hand då man bantar. Allt för att vi skall överleva. Även rasism kommer därifrån. De som inte såg ut som oss såg vi som ett direkt hot och så var det förstås då vi levde på savannen. Nu är det dock onödiga egenskaper, i alla fall för det mesta, och vi fikade civiliserat och hade det mysigt. Alla överlevde också! :-)

Sen, när fikat var över, så åkte jag och Ullis till Trosa och hämtade ett gäng böcker. Jag hade köpt fem bokpaket av en kille och de stod visst i en påse!? Det verkade riskabelt och dessutom sjukt tungt. Lite osäker blev jag ju men jag hade koll på vem killen var och litade på honom. Jag hade till och med swishat innan så jag inte skulle bli utan några böcker. 

När vi kommer fram så står böckerna i påsen utanför och han står uppe vid huset och vinkar och vi pratar lite. Sen skall jag gå iväg och helvete vad tungt! Det är ju en kraftig påse av plast men det väger ju bly. Det kanske är runt 50 böcker så det säger väl sig självt. Jag tog med några lådor för att kunna avlasta men säcken är så bra så jag tar i med bägge händerna och lägger den bak i bilen. Pust!

Sen hemma och nu blev jag ännu mer orolig över att jag inte skulle hinna träna men det var liksom ett måste. Men man blev alltmer trött. 

Sen ringde svärmor då vi skulle se Elitstyrkans hemligheter och klockan gick. Jag ville ju att hon skulle ringa, för att berätta vad hon tyckte om tittögat, men nu hade klockan tickat på och jag började bli stressad så jag sade att vi kunde prata mer imorgon. Programmet var dock sporrande så efter det satt jag på cykeln men var orolig då jag börjat bli seg. Så var man igång och det kändes riktigt bra. Tiden gick rätt snabbt och när jag var klar med passet så tänkte jag rulla lite till. Rätt som det var så kommer en grupp med en robot-bot och jag anpassar farten till gruppen och är med där ett tag. Lite orolig att det skall gå för fort men det är en lugn grupp och det blir istället en lugnare fart än innan på slutet. Fem mil totalt  och tiden runt 72 minuter, om jag inte missminner mig. Jag kände mig för övrigt sjukt stark och det kan förstås bero på den minskade träningen på slutet. Men nu är det dags att steppa upp och det rejält.

Tisdag morgon och det var bara att knata upp. Jag är rätt effektiv på morgonen och det måste jag vara då jag går upp sent. Nu regnade det tyvärr och inte hittade jag något paraply, de ligger väl i bilen. Det var bara att ta fram regnjackan och sätta en plastpåse över ryggsäcken och gå mot bussen. 

Jag går in och säger som vanligt åt busschauffören att det bara är att åka då jag går bakåt i bussen. Som vanligt så försöker jag att inte komma för nära en som har lite otäcka tics och det låter som att han är typ förkyld och harklar sig hela tiden. Dock tror jag att det mer handlar om begåvningsnivån och kanske säger det mest om mig. Hursomhelst så får jag en stor vattendroppe i huvudet då jag skall sätta mig och när jag kollar upp i taket så droppar det vatten uppifrån. Det kommer typ från stället där både el och ventilation går och jag tänker att jag måste säga till om det då vi kommer fram. När vi närmar oss Nyköpings lasarett så ser jag dock att stadsbussen är bakom mig och jag hoppar av vid lasarettet för att kliva på den men då åker den förbi och jag stoppar en annan buss och får ursäkta mig. Han måste ha undrat då han såg mig kliva av bussen framför. Jag fotar av min gamla buss då jag ser bussnumret och tänker ringa bussbolaget sen så det inte händer någon olycka. Om inte annat så är det nog bra så inget blir förstört i onödan. 

När jag kommer fram till bussterminalen så hinner jag faktiskt springa till stadsbussen och jag har bra tid sen på skolan. 

Efter första lektionen så kommer jag på att jag skall ringa och jag ringer och förklarar läget och känner att jag gjort mitt. 

Sköna och bra lektioner och jag gick igenom träningslära, kost och energi samt lite olika muskler som kommer på ett teoriprov nästa vecka. Alla har verkligen fått chansen nu. Dock så lär det inte finnas tid att skriva om provet efteråt så det handlar om eget ansvar också. 

Sen hem och precis som vanligt är jag riktigt seg när jag kliver av bussen. Det är oftast så på tisdagar och Ullis hade visst redan sprungit. Efter maten var det dock bara att ta tag i träningen och coachrollen och jag åkte ned till träningen. Där var det bra stämning och jag ställde in mig på att springa. På uppjoggen drog dock alla ifrån mig men jag tog det i min egen takt. Lite oroväckande och jag funderade på hur mycket jag måste ha tappat. Helt borta borde jag inte varit då jag ändå kunde springa lite på ultran, tänkte jag. 

Efter uppjoggen och lite löpskolning så var det då dags. Jag tänkte att jag borde kunna hänga med i kön, i alla fall. 

Pang! så var alla en bit framför mig och det var lite trist. Jag kommer fem meter bakom direkt men avståndet stabiliserar sig och mot slutet av 400-ingen, för det var Supertusingar idag, så hade jag ätit ikapp avståndet. De flesta började alltså lite för hårt och det var skönt. Sen är jag med hela tiden men hur länge skulle jag hålla. Jag klarar första tusingen och är med sista gänget. Andra känner jag att jag får lite kort vila och väljer att gå på min egen klocka och snart känner jag att jag ändå håller avståndet hyggligt men mot slutet av den andra Supertusingen så känner jag att mjölksyran kommer och jag körde alltså lite för hårt. Men det gör ingenting. Det var bättre än förväntat och jag skulle varit nöjd med bara några kilometer totalt idag. Det blev så gott som fem kilometer med lite nedjogg. Dock skriker min kropp efter träning nu så jag skall börja öka på med cyklingen igen då jag måste stärka upp fötterna ordentligt igen. 

Nöjd och glad åkte jag hem och det blev ändå mitt första intervallpass på länge. Inte så länge men ändå!

Hemma så kikade jag återigen lite på en speciell sak. Jag har ju ofta känt mig lite som en udda fågel och tänker faktiskt skriva mensaprovet igen. Jag skrev ju det för väldigt länge sedan men klantade mig då jag lämnade blod två dagar innan. Trodde inte det skulle påverka men det kan det nog göra. En kille som själv är med i Mensa säger att det absolut gör det. Då fick jag 128 och i Sverige har man två försök så jag har bokat in en ny tid faktiskt. Jag ville vänta tills man fått ordning på mitt hjärta och närmre än så här kommer man nog inte nu. Så jag kollade på lite tips om hur man kan vara så skärpt som möjligt. 

Sen var det Primetime och jag är med till sista frågan och jag tycker att jag hör att det är Agneta Andersson men i bakhuvudet så finns också Ulrika Knape. Jag är dock säker på Agneta och klickar i och känner mig som en vinnare tills svaret kommer. Asch! Det var Ulrika Knape. Det lär inte blivit så många kronor i vinst dock då det var hela 801 personer som hade rätt. För övrigt var jag inte själv med att tro att det var Agneta då det var ännu flera som trodde på henne. Hela 860 personer totalt och Susanne Gunnarsson fick 426 röster. 

Jag avslutade med att kolla på Milan men det var tyvärr inte mycket att se. Inter körde över Milan och det blev totalt 3-0 för Inter på de två matcherna. 

Godnatt för både Milan och mig.

Lördag och idag skulle vi till Nävekvarn för att uppvakta gudsonen som blir 20 år. Lilla (?) Oliver som flyttat ut och bor med sin tjej i Nävekvarn som jag har noll koll på. Ullis och jag åkte dit med en present från oss nära och kära och det var en rätt lång slingrig väg ut dit. Enormt fint verkade det vara och det blev lite fika och allmänt prat. Kul! 

Efter passade vi på att åka till hamnen och kollade in. Det blev en liten glass också. Sen hemåt och på vägen hem köpte vi lite byxor på Lager 157. Sjukt billigt och de såg riktigt bra ut. 

Just ja! På vägen hem så åkte vi förbi Oxelösund, då vi var hungriga, men det visade sig att det var Oxelö marknad och det var sjukt mycket folk. Vi trängde oss förbi och träffade på Camilla och Carro samt deras barn. Lite gulligt när lilla Melissa tar min hand och håller kvar. 

Hemma igen så tog vi tag i träningen och det blev 70 minuter på cykeln men Ullis körde extra och passade på att springa lite på bandet efter.

På kvällen blev det lite mys framför teven men jag hann packa släpet med lite ris också. Imorgon skall vi försöka få rent på tomten.