Måndag och det var återigen dags att jobba lite. Riktigt skönt med lite lov men desto segare att komma igång igen. 

På skolan så hade jag planeringstid innan lunch men när jag skulle ha lektioner så kommer jag på att åttorna har tema-dag så det blev ännu mer planering och jag hann kika på mycket som jag inte hunnit förut, det blev kanon men en viss seghet infann sig. 

Möte på slutet och det blev man inte piggare av och sen bussen på det. 

Väl hemma så var tanken att simma lite och sen få till lite cykling men Ullis har lite strul med sin axel och jag saknade geist så det blev lite mat och slappa istället. På hela vägen hem på bussen hade jag dessutom funderat över en iq-fråga som jag inte blev klok på och skickade den till en smart kompis på kvällen. Inte heller han klarade av den men jag hade kommit över svaret men jag förstod inte hur man skulle tänka och det irriterade mig. 

Sen hade klockan tickat på och nu skrek hela kroppen efter träning eller rättare sagt hjärnan. Latheten fick läggas åt sidan och snart hade jag satt upp min trainercykel igen och jag satt och trampade mitt program på 70 minuter. Det skavde lite grand och inte spelade det någon roll att jag hade en bättre byxa utan det handlar nog mycket om att härda sig. Jag kommer ihåg hur det blev sist då jag körde mycket. 

Skönt pass och skönt att få in lite träning på träningskontot.

Fredag morgon och jag låg i sängen med lite kaffe och spelade schack. Lite lätt inspirerad av en duktig kille på skolan och jag vann två matcher i följd, dock på lite måttlig nivå. Lite skönt att jag lyckades krångla mig ur svåra situationer i bägge matcherna dock. Det var för övrigt botarna Emir och Sven på chess.com. Sen blev det däng mot nästa bot och jag tyckte det var läge att komma upp och göra något vettigt. 

Det blev lite trädbeskärning och rätt som det var så var Ullis hemma och efter lite att äta tog vi tag i packningen och sedan ville vi träna. Det var egentligen ett riktigt långpass för Ullis, på schemat, men det förhandlades ned lite men jag hittade en bana som ingen av oss hade kört. Det var the Pretzel och den var på hela 1335 höjdmeter och 72 kilometer. 

Efter lite strul med Ullis uppkoppling så kom vi då iväg och det var bara att gneta på. Lite jobbigt då det var brant och man inte kunde växla ned mera. Det innebar att man fick ligga på lite. 

Det gick dock bättre än man kunde tro och snart var det bara att susa nedför sista långa backen och nu rullade kilometerna in. Tror vi stannade på prick tre timmar och jag hade förbränt över 2300 kcal. Sen sprang jag och köpte lite gott till kvällen för nu var det Masked Singer och som vanligt så missade vi lite. Återigen så var det personer man inte hade koll på och det förtar ju lite av det roliga. Men väldigt länge så var det alltid personer man hade full koll på så kanske börjar det sina på vilka som tackar ja. 

Imorgon skall vi åka till stan och bo på hotell med brorsan Peter och hans fru Anette!

Torsdag och idag verkligen lovade jag mig själv att jag måste träna, det har blivit lite dåligt med det sista tiden. Det bara måste bli av helt enkelt. Idag var det också lite firande för svärmor som fyller år. Tanken var att svägerskan och svågern, Louise och Göran, så ta med henne på lunch och då skulle jag passa på att montera upp ett digitalt tittöga. Hon hade redan ett vanligt uppmonterat så det borde ju gå snabbt. Ullis jobbade extra så jag passade på att fixa lite hemma först. Det blev mycket beskärning av det sista trädet. Det var en del jobbiga grenar kvar, sådana som är svåra att komma åt. Det innebär ett regn av spån i huvudet men det fick jag ta. Det är ju lätt att borsta av när man är rakad. 

Sen kom då sms att de var på väg och jag förberedde mig på att gå iväg och när de närmade sig så började jag också att gå. 

När de hade åkt så traskade jag då in och körde på. Jag blev lite orolig först då jag inte hade något verktyg för att ta bort det gamla men tänkte att svärmor säkert har en del verktyg i sina lådor. Jag kände dock på ögat först och det satt löst så det var bara att skruva för hand - skönt!

Sen var det bara att gå steg för steg och det gick supersmidigt. Rätt som det var så var det klart och jag ringer Ullis och hon är snart på väg hem. 

Väl hemma så äter vi lite lätt för att inte föräta oss på fikat senare. 

Nu kommer de med svärmor men Louise son Eric är med också och svärmor undrar om inte jag också har namnsdag idag. Det var visst Erik idag och jag svarar ja! Grattis säger hon men snart så kommer jag på att jag ju inte heter Erik, det är ju barnen för sjutton gubbar! Ha ha! Jan Niclas Lennart heter jag ju. Mamma ringde ju alltid dagen innan jag fyllde år och gratulerade mig och det var många gånger jag sade till henne att hon ringde en dag för tidigt men det var ju Lennart hon gratulerade mig för...

Hursomhelst så fikade vi och vi hade riktigt trevligt. Om vi ville så kunde vi också snacka en massa skit om svärmor då hennes hörapparat visst var trasig men nu fanns det ju inget skit att snacka så då fick det vara. Visste ni förresten att det är mänskligt att snacka skit om varandra? Det är en del av evolutionen. Under en lång tid så överlevde de som pratade mest skit mest för det var oerhört viktigt att inte komma utanför gruppen och det var i princip alltid chefen man pratade skit om eller någon som riskerade att komma utanför gruppens gemenskap. Det skulle inneburit direkt livsfara. Nu behövs egentligen inte den egenskapen längre. Samma saker som ligger längre tillbaka i tiden är att man blir nödig när man är stressad, rädd för ormar och spindlar och att man behåller fettet i första hand då man bantar. Allt för att vi skall överleva. Även rasism kommer därifrån. De som inte såg ut som oss såg vi som ett direkt hot och så var det förstås då vi levde på savannen. Nu är det dock onödiga egenskaper, i alla fall för det mesta, och vi fikade civiliserat och hade det mysigt. Alla överlevde också! :-)

Sen, när fikat var över, så åkte jag och Ullis till Trosa och hämtade ett gäng böcker. Jag hade köpt fem bokpaket av en kille och de stod visst i en påse!? Det verkade riskabelt och dessutom sjukt tungt. Lite osäker blev jag ju men jag hade koll på vem killen var och litade på honom. Jag hade till och med swishat innan så jag inte skulle bli utan några böcker. 

När vi kommer fram så står böckerna i påsen utanför och han står uppe vid huset och vinkar och vi pratar lite. Sen skall jag gå iväg och helvete vad tungt! Det är ju en kraftig påse av plast men det väger ju bly. Det kanske är runt 50 böcker så det säger väl sig självt. Jag tog med några lådor för att kunna avlasta men säcken är så bra så jag tar i med bägge händerna och lägger den bak i bilen. Pust!

Sen hemma och nu blev jag ännu mer orolig över att jag inte skulle hinna träna men det var liksom ett måste. Men man blev alltmer trött. 

Sen ringde svärmor då vi skulle se Elitstyrkans hemligheter och klockan gick. Jag ville ju att hon skulle ringa, för att berätta vad hon tyckte om tittögat, men nu hade klockan tickat på och jag började bli stressad så jag sade att vi kunde prata mer imorgon. Programmet var dock sporrande så efter det satt jag på cykeln men var orolig då jag börjat bli seg. Så var man igång och det kändes riktigt bra. Tiden gick rätt snabbt och när jag var klar med passet så tänkte jag rulla lite till. Rätt som det var så kommer en grupp med en robot-bot och jag anpassar farten till gruppen och är med där ett tag. Lite orolig att det skall gå för fort men det är en lugn grupp och det blir istället en lugnare fart än innan på slutet. Fem mil totalt  och tiden runt 72 minuter, om jag inte missminner mig. Jag kände mig för övrigt sjukt stark och det kan förstås bero på den minskade träningen på slutet. Men nu är det dags att steppa upp och det rejält.

Tisdag morgon och det var bara att knata upp. Jag är rätt effektiv på morgonen och det måste jag vara då jag går upp sent. Nu regnade det tyvärr och inte hittade jag något paraply, de ligger väl i bilen. Det var bara att ta fram regnjackan och sätta en plastpåse över ryggsäcken och gå mot bussen. 

Jag går in och säger som vanligt åt busschauffören att det bara är att åka då jag går bakåt i bussen. Som vanligt så försöker jag att inte komma för nära en som har lite otäcka tics och det låter som att han är typ förkyld och harklar sig hela tiden. Dock tror jag att det mer handlar om begåvningsnivån och kanske säger det mest om mig. Hursomhelst så får jag en stor vattendroppe i huvudet då jag skall sätta mig och när jag kollar upp i taket så droppar det vatten uppifrån. Det kommer typ från stället där både el och ventilation går och jag tänker att jag måste säga till om det då vi kommer fram. När vi närmar oss Nyköpings lasarett så ser jag dock att stadsbussen är bakom mig och jag hoppar av vid lasarettet för att kliva på den men då åker den förbi och jag stoppar en annan buss och får ursäkta mig. Han måste ha undrat då han såg mig kliva av bussen framför. Jag fotar av min gamla buss då jag ser bussnumret och tänker ringa bussbolaget sen så det inte händer någon olycka. Om inte annat så är det nog bra så inget blir förstört i onödan. 

När jag kommer fram till bussterminalen så hinner jag faktiskt springa till stadsbussen och jag har bra tid sen på skolan. 

Efter första lektionen så kommer jag på att jag skall ringa och jag ringer och förklarar läget och känner att jag gjort mitt. 

Sköna och bra lektioner och jag gick igenom träningslära, kost och energi samt lite olika muskler som kommer på ett teoriprov nästa vecka. Alla har verkligen fått chansen nu. Dock så lär det inte finnas tid att skriva om provet efteråt så det handlar om eget ansvar också. 

Sen hem och precis som vanligt är jag riktigt seg när jag kliver av bussen. Det är oftast så på tisdagar och Ullis hade visst redan sprungit. Efter maten var det dock bara att ta tag i träningen och coachrollen och jag åkte ned till träningen. Där var det bra stämning och jag ställde in mig på att springa. På uppjoggen drog dock alla ifrån mig men jag tog det i min egen takt. Lite oroväckande och jag funderade på hur mycket jag måste ha tappat. Helt borta borde jag inte varit då jag ändå kunde springa lite på ultran, tänkte jag. 

Efter uppjoggen och lite löpskolning så var det då dags. Jag tänkte att jag borde kunna hänga med i kön, i alla fall. 

Pang! så var alla en bit framför mig och det var lite trist. Jag kommer fem meter bakom direkt men avståndet stabiliserar sig och mot slutet av 400-ingen, för det var Supertusingar idag, så hade jag ätit ikapp avståndet. De flesta började alltså lite för hårt och det var skönt. Sen är jag med hela tiden men hur länge skulle jag hålla. Jag klarar första tusingen och är med sista gänget. Andra känner jag att jag får lite kort vila och väljer att gå på min egen klocka och snart känner jag att jag ändå håller avståndet hyggligt men mot slutet av den andra Supertusingen så känner jag att mjölksyran kommer och jag körde alltså lite för hårt. Men det gör ingenting. Det var bättre än förväntat och jag skulle varit nöjd med bara några kilometer totalt idag. Det blev så gott som fem kilometer med lite nedjogg. Dock skriker min kropp efter träning nu så jag skall börja öka på med cyklingen igen då jag måste stärka upp fötterna ordentligt igen. 

Nöjd och glad åkte jag hem och det blev ändå mitt första intervallpass på länge. Inte så länge men ändå!

Hemma så kikade jag återigen lite på en speciell sak. Jag har ju ofta känt mig lite som en udda fågel och tänker faktiskt skriva mensaprovet igen. Jag skrev ju det för väldigt länge sedan men klantade mig då jag lämnade blod två dagar innan. Trodde inte det skulle påverka men det kan det nog göra. En kille som själv är med i Mensa säger att det absolut gör det. Då fick jag 128 och i Sverige har man två försök så jag har bokat in en ny tid faktiskt. Jag ville vänta tills man fått ordning på mitt hjärta och närmre än så här kommer man nog inte nu. Så jag kollade på lite tips om hur man kan vara så skärpt som möjligt. 

Sen var det Primetime och jag är med till sista frågan och jag tycker att jag hör att det är Agneta Andersson men i bakhuvudet så finns också Ulrika Knape. Jag är dock säker på Agneta och klickar i och känner mig som en vinnare tills svaret kommer. Asch! Det var Ulrika Knape. Det lär inte blivit så många kronor i vinst dock då det var hela 801 personer som hade rätt. För övrigt var jag inte själv med att tro att det var Agneta då det var ännu flera som trodde på henne. Hela 860 personer totalt och Susanne Gunnarsson fick 426 röster. 

Jag avslutade med att kolla på Milan men det var tyvärr inte mycket att se. Inter körde över Milan och det blev totalt 3-0 för Inter på de två matcherna. 

Godnatt för både Milan och mig.

Lördag och idag skulle vi till Nävekvarn för att uppvakta gudsonen som blir 20 år. Lilla (?) Oliver som flyttat ut och bor med sin tjej i Nävekvarn som jag har noll koll på. Ullis och jag åkte dit med en present från oss nära och kära och det var en rätt lång slingrig väg ut dit. Enormt fint verkade det vara och det blev lite fika och allmänt prat. Kul! 

Efter passade vi på att åka till hamnen och kollade in. Det blev en liten glass också. Sen hemåt och på vägen hem köpte vi lite byxor på Lager 157. Sjukt billigt och de såg riktigt bra ut. 

Just ja! På vägen hem så åkte vi förbi Oxelösund, då vi var hungriga, men det visade sig att det var Oxelö marknad och det var sjukt mycket folk. Vi trängde oss förbi och träffade på Camilla och Carro samt deras barn. Lite gulligt när lilla Melissa tar min hand och håller kvar. 

Hemma igen så tog vi tag i träningen och det blev 70 minuter på cykeln men Ullis körde extra och passade på att springa lite på bandet efter.

På kvällen blev det lite mys framför teven men jag hann packa släpet med lite ris också. Imorgon skall vi försöka få rent på tomten. 

Fredag och det var en underbar dag och dessutom hade jag lite lugnare då en klass var på prao. Jag träffade förresten en praoelev på bussen hem. 

Väl hemma så var Ullis sjukt sugen på att springa långt men jag kände att kroppen inte alls skulle hålla men jag ville ändå prova på. Det slutade med att vi bestämde att hon springer ut mot Stensund så möter jag upp där och försöker hänga på ett tag. 

Ullis drog då iväg och jag fixade lite hemma men tiden gick fort och jag raskade fram lite kläder och drog iväg. Jag tänkte att jag byter om på plats. 

Jag åker förbi Ullis och hon ser stark ut. När jag kommer fram så sitter jag ett tag och kollar mobilen innan jag slänger mig ut och drar på mig kläderna. Lite trånga byxor kanske men jag tänkte inte mer på det. 

Så kommer Ullis och tittar mig i skrevet och undrar om den har växt. Det var ju lite skum och lite oväntad kommentar och snart springer vi iväg. Då ropar hon bakfirån: - Vad fasicken, du har ju mina byxor! Jag tittar ned bakåt och ser att det till och med är nät baktill vid vaderna. Ojdå! Det förklarade att det liksom inte blev rätt framtill. Nåja! Jag hade ju inga andra byxor med mig så vi körde på och det kändes dessutom sjukt bra att springa i. Det blev liksom som en riktigt bra kompression i steget och jag flög fram. Bara att hoppas att man inte möter någon man känner.

Vi springer ut på den vanliga rundan och det är rätt tuff och svår terräng så farten blir inte så hög men man får ändå jobba på. Det känns som jag är superpigg och farhågan att det inte ens skulle gå att springa var helt i onödan. Det är så att jag är sur på mig själv att jag inte försökte men det är ju å andra sidan skönare i skogen än på asfalten. 

Det blir runt 50 minuter för mig och två timmar för Ullis. Jag är nöjd ändå. Dock med sug på att träna mera. Kanske är jag tillbaka efter ultran. 

Väl hemma så försöker vi se på Masked Singer men då vi är sena så blir det Tv4 play men den vill banne mig inte starta så snart tittar vi på något annat istället. Ingen fick se vem som åkte ut men jag råkade tyvärr se att "Urdjuret" åkte men förstod då inte vad det var. Urdjuret? Var det någon jag missat eller var det kanske T-Rexen? Maneter har ju förstås också funnits länge. Som tur var så såg jag i alla fall inget namn. 

Onsdag och efter två bra lektioner så var det full fart med att planera men jag tyckte mest att jag stökade till det så det var nog lite väl många saker igång samtidigt. Jag får ta tag i det senare men jag lyckades i alla fall göra klart alla frågor till ett kommande teoriprov. Tyvärr gjorde jag det i min privata google-anslutning så vi får väl se om jag kan föra över det senare. På idrotten så tjatade Pingis-John sig till en match och halv ofokuserad så fick jag bita i det sura äpplet då han var riktigt taggad idag. Attans! 3-2 till honom.

Väl hemma så var det cykelträning på agendan och Ullis körde på så in i helsicke! Jäklars vilken fart. Hon skulle köra tre mil och sedan springa en bit. Jag kom igång lite senare och körde lite längre tid på cykeln så jag hoppades att hon inte skulle springa klart då hon ville bli hämtad. 

Jag cyklade på och pulsen verkade hoppa upp och ned men jag misstänkte att det mest var strul med överföringen, då jag körde med ett separat band till zwift. Min vanliga pulsklockan fungerade nog som det skulle. Ungefär i mitten så kände jag mig riktigt slut men pulsen indikerade ju på att absolut inte skulle ha några problem att köra minst dubbelt så länge. Det gällde dock att förhandla med kroppen hela tiden och hjärnan vann. 

Av cykeln och in i bilen och jag lade en filt över sätet då jag eftersvettades. 

Ullis hade sprungit sjukt fort också och var riktigt nöjd. Jag skulle absolut inte klarat av det tempot så det är högst tveksam om jag skall kunna springa ikapp henne på Ironman som sist. 

Sen var det Milan och det skulle bli spännande men när jag slår på teven så har Inter redan gjort mål! Men vad f-n! Det har ju bara gått några minuter och jag spolade tillbaka och försvararen borde kunnat gjort det bättre. Sen blir det ett mål till av Inter och de kläddes ju av för det mesta. Nä, det var ingen höjdare igen och jag ångrade mig igen att jag var uppe och kollade. Eller ångrade kanske var fel ord för det fanns absolut bra saker att titta på. Dock var det surt då jag hejade på Milan men man kan säga att de åkte in i milan. 

Tisdag och som vanligt efter tisdagarna så brukar jag vara riktigt trött. När jag kliver av bussen så har jag som vanligt somnat precis innan så jag är inte mitt piggaste jag. Ullis är på badhuset och simmar och jag skulle komma dit så fort som möjligt men jag måste packa lite snabbt innan. 

När jag kommer fram till badhuset så kikar jag in och ser att det verkar vara ganska lugnt och jag ser att Ullis matar på.

Jag duschar och gör mig iordning och snart är jag nere i poolen och försöker starta. Jag drar igång med Ullis och jäklars vilken fart jag fick men misstänker att jag matar på för hårt. Mycket riktigt så märker jag det efter endast två längder och jag har syreskuld. Jag får vila lite och försöka komma in i fas. Emellanåt så känns det riktigt bra men det omvända sker också. Jag bestämmer mig för att inte forcera om jag ändå är trött utan nu handlar det mest om att få till en liten simning och nöjer mig med endast 400 meter. 

Efter dusch så är det full fart till löpträningen och jag känner mig riktigt sliten men vill inte skylta med det och förpesta stämningen. Jag kör hårt med coachrollen och lägger till ytterligare en rolig men bra övning och gjorde det till en liten tävling. Själv hade jag inget med vinsten att göra men ville ändå tagga till dem lite. 

Jag nöjde mig med endast tre kilometer och samma sak fick gälla nu. Det viktigaste var att vara igång. 

Sen hemåt och Felix och jag kollade lite på Real Madrid mot Manchester City. Jag var sjukt nyfiken på Haaland men i det stora hela var det en liten besvikelse men jag förstår ju att det är killen som bara blixtrar till. Det var ändå lite trist att sitta uppe och inte få det man var uppe för. Typ som när man var uppe halva natten för att se på Mike Tyson och där gällde det att inte blinka till. Det var lite samma känsla.