Söndag och idag skulle vi ta en tur till Stockholm, för att kolla på någon lägenhet till Felix. Dock ville Ullis ut på en löprunda men jag kunde knappt stödja på benet då jag fått värsta knäsmärtan. Det verkade bli lite vila för mig och det verkligen gnagde i kroppen. En viss oro fanns att jag skulle missa några träningsdagar för nu var jag verkligen igång. Troligtvis var det ökningen som bidrog till överansträngningen men framförallt var det löppasset i fredags. Jag var ju inte van att springa så långt och nu blev det lite längre och dessutom på hårda ojämna spår i skogen. 

Hursomhelst så passade jag på att lägga in en massa böcker i excel-filer och jag hann med en hel del och nu har jag lagt in lite över 200 böcker åtminstone. Alltid något. Sen var det relativt bråttom och snart satt vi i bilen på väg mot Södermalm. Det verkade vara lite halt och nu började snön falla också. På nyheterna så pratades det om 4-5 centimeter och det är ju inte hela världen men dock nog för att få en bil att snurra om man trycker på. 

När vi kommer fram så varnar appen för en olycka men vi verkar klara oss precis och hittar även en parkering och det var nog tur för bilarna cirkulerade som bara den där vi var. 

Vi kollar in lägenheten och den var nyrenoverad till bara tusen och alla vi tyckte den var kanon. Det var väl läget som inte helt föll Felix i smaken men ändå helt okej. 

Sen mot nästa lägenhet och vi passerade nu olyckan och det var en rejäl smäll. Två bilar inblandade varav den ena bilan kört över en stolpe och det var stolpen där man skall trycka för att gående passera över vägen. Bara hoppas ingen blev allvarligt skadad. Det var nästintill mos av bilen och den kraftiga stolpen låg under bilen. 

En kaffe hann vi med innan nästa lägenhet och den var rätt liten men ändå mysig med balkong. 

Sen sista lägenheten och den var rymlig men mycket som strulade men allt kan man ju fixa. Det är ju en penningfråga och det kanske är bra att det strular lite här och där om priset går ned. 

Den första lägenheten verkar dock vara prio ett men det kanske är många om budet. 

Sen hem och vi åt lite mat på Ikea och kollade runt lite där innan det blev en tur på affärerna på andra sidan gatan. 

Väl hemma så kände jag att det kröp i kroppen och jag försökte köra sista etappen i Tour de Zwift men det gick inte att komma in så jag körde mitt egna pass och det uppskattade nog knäet. Det blev 70 minuter, varav tio minuters uppvärmning och resten gick i 185 watt men jag har aldrig känt mig så stark och snittpulsen på hela passet låg på låga 133 slag i minuten. Skumt! Tidigare verkar samma pass legat mellan 138-144 slag i minuten och träningen verkar gett effekt. 

En dusch på det och sedan tittade jag och Ullis lite på teve men vi hittade inget vi verkligen ville se och det blev snart sängen.

Lördag morgon och jag tyckte det var dags att kolla av om min viktnedgång går bra och jag hoppade upp på vågen och den pekade på en perfekt minskning och det syntes nog också. Fettprocenten på vågen visade också att det inte bara var vätska och jag kände mig supernöjd. 

Sen var det bara att traska mot gymmet. Som vanligt så hade jag ingen plats men jag ställde mig på crosstrainern och bara matade på lite sådär lagom. De andra körde på riktigt hårt och snart var även löpbanden bredvid mig fyllda och det blev rätt varmt i lokalen och man svettades ymnigt. Det blev 50 minuter prick och jag drog i princip i mig en liter vatten. 

In i duschen och snart var jag och Ullis på väg hem. 

Väl hemma så bokade jag tåg till StafettVasan och det var skönt att ha det klart. Lite synd att den inte gick då jag ändå hade lov så nu blir det lite kort tid i Mora men jag måste ju jobba också och sen på söndagen skall jag och Ullis hålla i Vasaloppsspinning i Vagnhärad. 

Sen drog vi till Stensund och gick en promenad i solen och efter det åkte vi och åt på Ica Trossen. Där träffade vi en bekant och pratade en stund innan vi drog vidare för att kolla på invigningen av den nya multihallen. Där jag egentligen skulle ha jobbat men nu blev det inte så. Det var ett sjukt imponerande bygge och det var så man tappade hakan. 

Det blev en kaffe där och de bjöd även på fika och man tog en muffins men den var alldeles för stor så jag fick ont i magen efter ett tag. 

Vidare till nästa ställe och nu var det Tim och Cilla vi skulle besöka. Lite kaffe och fika även där och det blev ännu värre i magen och det var så man fick en sockerchock. Trevligt att besöka dem förstås och man fick gosa lite med katten. 

På kvällen så skrev jag in lite böcker i en excel-fil och sen var det förstås Melodifestivalen och det får man ju inte missa. Rätt okej men när man hörde Cornelia Jacobs så förstod man hur låg klass det var på resten av startfältet. Min favorit, Loulo, åkte ut utan pardon. Synd då jag gillade den men gillade Jon Henrik bäst. 

Fredag och jag såg fram emot att Ullis skulle komma då vi hade lite planerat efter jobbet. Bland annat bio men även lite träning innan. Tyvärr missade jag att höra av mig till henne innan då jag inte fick med mig löparkläder för löpning och eventuell simning stod på agendan innan bion. 

Pingis-John kom in mot slutet av dagen och kollade läget men jag förklarade att det inte gick idag och önskade honom trevlig helg. 

Sen ringde jag Ullis och hon skulle i det närmaste parkera och vi bestämde att vi skulle mötas vid löparspåret. Jag hittade några långbyxor och sedan fick det bli en luvtröja och jag tog på mig min tunga ryggsäck och gick bort till Ekensbergsspåret. 

Jag ser något huvud bland ett gäng träd och ser direkt att det är Ullis och skiner upp. Vi möts upp och snart skall vi då springa och det tar emot rejält. Jag har inte sprungit på länge och benen känns som stockar från igår. Det går lite segt i början men det släpper efterhand och fastän det inte känns superlätt någon gång så trippar man på. Det verkar som det går att springa rätt länge men efter ungefär fem kilometer så börjar det ta emot och jag kämpar mig fram de sista kilometerna och jag får ihop runt sju kilometer och Ullis springer bort till Cirkle K, där jag parkerar bilen. 

En snabb dusch på mitt kontor och sen tänkte vi käka men var någonstans? Det var frågan. Till slut bestämde vi oss för ChopChop och idag var det supergott. Det har ju varit lite blandat på slutet och en gång var det så äckligt så vi höll upp i nästan ett halvår. 

Sen mot bion och vi skulle se A man called Otto, med Tom Hanks i huvudrollen. Det var nästan så att jag inte ville se den då filmen med Rolf Lassgård var så sjukt bra men faktum var att den här, på något konstigt sätt, var snäppet bättre. Man hade i princip kopierat den svenska versionen men gett den en annan touch och utnyttja Tom Hanks briljanta skådespeleri. Samma beslutsångest hade jag även då jag skulle se den svenska versionen för att boken var så himla bra men med facit i hand blev det perfekt. 

På delar av filmen så nästan vet man vad som skall hända och det går inte att stoppa tårarna, de bara väller fram. I den här filmen så byggs det nästan upp ännu bättre. Rekommenderas starkt!

Torsdag och det var fullt ös på idrotten med en massa volleyboll och sedan avslutades dagen med lite pingis och nu hade John med sig sitt nya racket och bara gummit kostade över tusen kronor... Jisses! Det blev också ett annorlunda spel men jag lyckades på något konstigt sätt ta hem matcherna och sedan fick vi springa till bussen. Väl framme vid hållplatsen så får jag för mig att jag glömt mobilen och det är bara typ tre minuter kvar. När jag söker på klockan så blir det inget pip från mobilen och jag förstår ju att den måste vara kvar och får John att passa min väska och springer. Det känns tungt och jag när nog lite slut och inser att jag troligtvis inte kommer hinna och då jag inte kan missa stadsbussen för kommande landsortsbuss så tänker jag att jag nog kan vara utan mobil ett dygn. Jag går tillbaka och då jag trycker på klockan igen så larmar mobilen från min väska, skumt! 

Det var skönt och vi ser bussen kommer och jag vinkar på den men den kör i full fart förbi! :-0 Men vad f-n! Det står klart och tydligt att den bussen skall stanna. Det var visserligen ingen stadsbuss men nu är det nog kört att hinna med den andra bussen. 

Vi kliver på stadsbussen och när vi närmar oss terminalen så hör jag några ropar att det är bråk och jag ser tvån ungdomar slåss och slänger mig emellan dem och drar isär dem. Sen får jag lugna ned dem och lyckades avstyra något vidare bråk. De andra ungdomarna tackade så mycket och ingen hade vågat gå emellan för det vevades och brottades vilt. 

När jag kliver av så är det typ 20 minuter tills nästa buss går och jag går för att ta en kaffe på Espresso House men när jag kommer dit så är det för lång kö så det blir Hemköp istället. 

Hemma så styrde vi om den tänka träningen på Safiren till cykling istället och nu var det Tour de zwift som var aktuellt. Jag såg att duktiga Gert Carlman skulle köra men jag hade inga större förhoppningar om att kunna haka på honom men man vet ju aldrig. Det är ju heller ingen tävling men alla brukar köra på hårt på dessa event. 

Så startade vi och jag höll igen lite i början men som vanligt så triggades man och snart hade jag hamnat i ett gäng som körde på rätt hårt och i backarna så vågade man inte släppa efter för mycket då man aldrig visste om nästa utförskörning skulle innebära att man tappade klungan. Det innebar att man hela tiden höjde watten och rätt som det var så fick jag en ride on från Gert och det visade sig att han var i klungan framför och jag körde på hårt men ingen annan i klungan ville ta körningar så vi närmade oss inte. Till slut blev vi ikappåkta av en klunga bakom och jag fick lite hjälp men då var det försent. Mot spurten så satsade jag hårt och lyckades rätt bra och det blev en stund på golvet sen då Ullis körde klart sitt pass. 

Vi avslutade med en kort stund framför teven och sen sov man gott. Tack för omedveten pepp, Gert! :-)

Onsdag och det var kul på skolan och sen hoppade jag in som simlärare då vi var kort om folk. Det gick jäkligt bra och med några korta instruktioner så gick några av eleverna framåt som tusan och nästa gång kommer garanterat en av dem klara simprovet. Det var kul att se. 

Sen hem och jag hann in och köpa tre böcker igen och nu blev det Åsa Hellberg. Det kändes som lite feelgood-böcker och sådana är ju alltid trevliga. Väl hemma så sorterade jag upp de böcker jag ännu inte betalat av en bekant och skickade ett prisförslag. Sen iväg till gymmet och Ullis hade bokat Core och det hade förstås jag missat men jag körde crosstrainer istället och jag hade tur att den var ledig och jag nötte på i en timme. Det gick jäkligt bra och jag hade inga som helst problem att ligga i zon 2. 

In i duschen men nu startade förstås Primetime och jag försökte köra då jag stod i duschen men det var ingen höjdare. Det handlade om melodifestivalen men nu blev det inslag av skvalmusik... 

Hemma slog vi på ett superintressant avsnitt av Din hjärna och det borde visas i alla skolor då barnen kommer förstå hur viktigt det är att lära sig på rätt sätt. 

Bra dag och vi gick och lade oss rätt tidigt sen. :-)

Måndag och det var rätt segt att komma iväg och det är förstås för att mina lektioner börjar sent just på måndagar. Snart satt jag dock på bussen, efter att ha fått sprungit. 

Väl framme så försöker jag komma ikapp med lite planering och det tar tid då det alltid kommer saker emellan. 

Efter lunch så blir det en kort lektion då det är utvecklingssamtal och det blev fullt upp med att prata med både elever och föräldrar. 

Rätt som det är så var det slut och jag sprang till bussen och jag ser på turlistan, på nätet, att jag borde hinna gena till Centralstationen. Det tog emot i luftrören och kanske börjar jag bli sliten. Jag hann utan problem och fick stå och pusta ut. Jag messar att jag kommer lite tidigare och snart ser jag att Ullis cyklar på Zwift. Det sporrade lite och kanske att jag också kör. 

Väl hemma så ser jag att hon kör ett långt pass och jag hoppade också upp på cykeln och körde mitt vanliga aerobiska pass på 70 minuter. Det börjar dock göra ont på själva sittbenen och det har blivit rätt mycket cykling på slutet. 

Jag klarade av passet men det var mest Ullis förtjänst, tack för det! 

Efter så blev det lite teve och det blev förstås Biggest Loser! 

Söndag och det var rätt segt idag. Jag drack ju som vanligt ingenting men det blev rätt sent och sådant brukar kännas av. 

Hela förmiddagen gick i princip och vi gjorde ingenting. Sedan kom Tomas och Rosie på fika och det var bra så det blev fart på oss. Dock skulle man förstås ätit lite vanlig frukost istället för att fika först. Nåja. Det var trevligt men snart kände man att man började bli hungig och snart var munkarna slut på fatet. 

Till lunch fixade jag och Ullis lite att äta och middagen skulle Felix fixa om vi köpte ingridienserna, fair enough! 

Jag ville träna och snart satt jag på cykeln och det blev ett lugnt kapillärbyggande pass på 70 minuter och mot slutet så hör jag att det är en tävling på radion och när jag är klar så ringer jag upp och kommer sedan fram. Då Ullis var med för ett tag sedan så tänkte jag att jag också borde våga ringa. Det handlade om vad två miljoner svenskar gör varje dag och jag svarade flåsande att det är detsamma som jag precis gjort - tränar alltså! Han tyckte att han var rolig då han menade på att jag slog två flugor i en smäll. Skryter och gissar. Nja, svarade jag. Det är ju livsviktigt och han kunde bara hålla med. Jag kände mig dock lite speedad men det blev ju ändå rätt bra men lite väl burkigt ljud men jag var ju i källaren och hade visst en fläkt på också som jag glömt stänga av. 

Kvällen avslutades med att titta på Händelser vid vattnet och den är ju klart speciell. Det är nästan så att man ångrar att man började titta på den serien men nu måste man ju se klart. 

Lördag och ikväll skulle Ullis och jag på 50-årskalas då en bekant skulle ha fest. Det skulle bli trevligt men i ärlighetens namn var vi inte så taggade innan. Däremot var det träning på morgonen och inte heller det lockade så mycket så vi var nog lite trötta. Jag fick ingen plats på gruppträningen men jag hängde på för att istället köra crosstrainer. Ullis tyckte att jag kunde köra något annat först för att sedan göra henne sällskap då hon skulle springa på bandet efter. Det lät som en bra plan men jag ville försöka köra lite längre så fick vi se hur länge jag skulle orka. 

Först var det uppvärmning för gruppen och jag passade på att vara med på den så jag inte skulle störa och efter några minuter så körde både de och jag igång. Jag drog ned till motstånd 12 och sedan körde jag på runt 75-77 varv/minuten och det kändes rätt lätt och jag låg på ganska låg puls i början men den lär ju stiga efterhand, tänkte jag. Bra tänkt!

Snart var passet klart och jag kände mig också rätt klar men nu skulle Ullis upp och springa och jag fick kämpa mentalt. Tiden gick och första egentliga målet var 90 minuter och när det var avklarat så kändes det skönt. Dock kände jag att det riktigt ångade om mig och jag började undra om tröjan gjort sitt. Det var svettfest de luxe och funktionen var nog inte lika bra som den en gång varit. Sedan blev det tio minuter till men nu orkade jag verkligen inte mer utan hämtade en matta och lade mig på den. Lite kul att Enklaresport-loggan blev tydlig på mattan efteråt men den dunstade förstås bort efter ett tag. Jag bara låg och flämtade och snart var Ullis också klar. Det blev en timme för henne men hon körde förstås gruppträningen innan också. 

Sen var det fest och nu taggade vi till och det var oerhört trevligt och det blev mycket längre än vi hade tänkt. Mycket spel och skratt. Man kom på sig själv flera gånger med att känna att man fick kramp i käkarna. 

Stort grattis, Gisela! Det lär bli många pass med Ullis men jag kanske kan hänga med några gånger också.