Jag har världens bästa jobb och rätt ofta kan jag inspirera och även ha kul på jobbet. Idag var inget undantag och det blev en hel del pingis och just torsdagarna blir det ofta pingis då jag "hittat" en riktig talang som jag dessutom fått till den lokala klubben. Tyvärr har han fått igång mig ordentligt och tyvärr var just för hans del då jag blivit väldigt svårslagen. Jag frågade honom lite försiktigt om jag var bra då han kunde jämföra med andra i klubben. Han svarade kort och kort att det var jag. Ha ha, det var ju kul. 

På kvällen så blev det lite cykling igen och jag fick ihop 30 minuter och det blev en riktigt backig historia så sträckan blev inte mer än 13,8 kilometer men hela 184 meters stigning på den korta biten. Vi avslutade med att titta lite på teve och satsade på att springa imorgon i Nyköping. 

Onsdag och som vanligt bra lektioner och efter jobbet så var det bara att kämpa på med den pågående kursuppgiften. Nu skulle jag banne mig köra på för idag var uppgiften tvungen att vara inne och Ullis gick bort till Safiren och jag kämpade på med uppgiften men relativt snart så kände jag att jag nog banne mig var klar. Det snurrade dessutom i huvudet och den vanliga korrekturläsningen gick om intet. Asch! så fick det vara. Jag klickade lämna in och nu skrek det i kroppen efter träningen och snart gick jag ned i källaren och bara trampade på. Det blev en kort runda på endast knappa 13 kilometer och snittpulsen på måttliga 129 slag i minuten. Det var skönt och det blev några tuffa sprintar på den korta biten. Precis när jag slutar så ser jag Ted-Jan Bloemen och det är ju en legendarisk skridskoåkare och jag hinner skicka en ride on till honom. 

Kvällen avslutade med att jag kollade lite på en kurs som jag inte gjort klart och nu ser jag att det tyvärr inte bara var några få poäng kvar på den. Nåja, det får jag lösa senare. 

Tisdag och jag hade som vanligt en lucka på morgonen och jag försökte få ordning på mina plickers-kort men en skrivare strulade så det får jag nog tyvärr göra om. Surt. Sen var det full fart på lektionerna och väl hemma var det full fart på pluggandet då jag kände att jag behövde gå all in på den pågående uppgiften som skulle vara inne den 9:e. 

Jag körde på så gott det gick och jag tyckte det var rörigt och olika typer av till exempel feedback verkade ha olika namn i olika böcker. Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde och kollade inte jättenoga på hela den inspelade filmen då jag dels tyckte det var lite jobbigt att se sig själv och dels tyckte att jag kom ihåg allt som hände. Sen gällde det att hitta referenser till det man skrev och det verkade bli det riktigt jobbiga och mycket tid gick åt till det. 

Hursomhelst fick jag förstås ställa in kvällens löpträning och det har jag tyvärr fått göra rätt många gånger nu. 

Söndag och idag skulle vi få besök av gulliga faster Els-Marie och Leif så vi försökte komma upp tidigt men det var segt efter festen igår. Visserligen så drack vi ingenting men det blev lite senare än normalt och en hel del godsaker. Vi hann röja någon timme och sedan så kom dem och jag hade varit och köpt lite fikabröd. Riktigt trevligt och Leif köpte lite prylar i butiken och sen spelade jag min gamla låt Ulrika Lovisa för dem. Det är nog min bästa låt men den måste ju produceras på rätt sätt för att komma till sin absolut bästa rätt. 

När de hade åkt försökte vi komma igång och vi tänkte springa i Stensund och bada efteråt men vädret lockade inte det minsta men då Ullis var sugen på att springa och jag var sugen på att bada så lyckades vi pusha varandra så det blev både och. Först skulle vi springa och det var nästan som en ångestresa och innan man var igång var det riktigt tungt men så släpper det som det brukar. Det var verkligen som två skilda världar om man jämför början på passet mot slutet. Ganska snart kändes det helt okej och i mitten på passet var det riktigt jäkla nice. Sen fick man börja kämpa lite på slutet och när vi var klara var det bara att pumpa in adrenalin och liksom bestämma sig. Ullis hade innan bestämt att hon inte skulle bada och några bekanta hade sagt att det var riktigt kallt. Jag hann dock inte ens få av mig kläderna förrän hon var i vattnet och hon var riktigt taggad. Själv hade jag plockat med mig neoprenstrumpor då jag fryser så jäkligt om fötterna och kanske tycker en del att det är fusk och det blev ju också en jäkla skillnad och nu kunde jag vara i lite längre och det blev heller ingen panik om fötterna. Inte alls faktiskt. Det blev två dopp även för mig men det kändes nästan kallare den sista gången. 

Jag hade bara en handduk och en specialhandduk på mig, då vi åkte hem. Det fungerade så bra så men lite skum känsla att sitta halvnaken i bilen. 

Väl hemma så traskade vi snart till affären och storhandlade och efteråt blev det både teve och plugg för mig. 

   Lördag och idag skulle vi iväg på födelsedagsfest och det var Ullis barndomsvän Inger som fyller 50 år och i nästan alla av dem har hon och Ullis varit vänner, det är stort. Först så hann vi dock med lite annat och jag fixade lite hemma då Ullis sprang långpass. Hon ville att jag skulle med men gårdagens löppass satt verkligen kvar och speciellt knäna protesterade. När Ullis kom hem så fortsatte vi lite tillsammans att röja innan vi åkte iväg och köpte lite blommor och passade på att ta en tur till kyrkogården. Efter det så drog vi hemåt och gjorde oss iordning för festen. 

   Det var kul att se hur glad Inger blev och det var en rolig och uppsluppen stämning med mycket gott att äta och mycket roliga skämt. Jag fick höra att jag var en fena på att snappa upp roligheter och så kanske det är. Det vore ju tråkigt om det är samma likheter som med andra komiker (såja!) som är superroliga offentligt men supertråkiga hemma. Fast jag är nog inget att ytterligheterna så alla kan andas ut. :-)

   Väl hemma så var vi rätt slut och tittade på något på teve och sen sov vi gott. Tack för en trevlig kväll!

   Fredag och vad hände egentligen med mitt lov? Dagarna bara sprang iväg och nu får man ta tillvara på helgen. Jag inser också att jag glömde att pausa mitt busskort och det var ju typiskt när man var lite långledig. Det är dessutom Felix som har tagit hand om det då han köpt i sitt namn på nätet och nu hade han dragit till jobbet.

   Jag kollade först upp husvagnen om det verkligen läckte och jag såg fortfarande tendens till att det läcker i värmesystemet och det kändes ju tråkigt så jag åker nog inte med husvagnen i nästa vecka. Bara hoppas jag hinner ställa av den innan jag börjar jobba. Sen krattade jag upp lite löv men då gäller det ju att jag hinner plocka upp dem innan det börjar blåsa nästa gång för blåst har det gjort. Hela paviljongen har rört sig och då har vi ändå förankrat den och den lär stå stadigare än löven gör. Jag passade på att packa ihop vår slackline och när jag ringde Ullis så visste hon redan om det för jag hade stått framför kameran så hon hade sett allting. Vi har en sådan där säkerhetskamera som filmar det som händer på gården. 

   Efter det så kollade jag på lite torktumlare och frågan är vilken men skall välja. En som är billig och bra eller en dyrare som man kan koppla ihop med Home Connect? Frågan är varför man skulle vilja det förresten? Så man ser när det är klart och kanske kan ligga i sängen och starta så man har varma kläder då man stiger upp? Jag hittade i alla fall en som hade ett överkomligt pris och dessutom fått sjukt många fina recensioner. 

   Sen skickade jag till min eventuella samarbetspartner och vi rätade ut en del frågetecken och nu, när jag vet lite mer, så fick jag lite mer att fundera på. Jag är dock positiv och är sugen på att köra men det blev som sagt var nya saker att fundera på. Som vem som skall sjunga och i vilken genre jag skall ha vissa låtar i och så vidare. Samt förstås vilka låtar jag skall börja med. Jag har ju skickat en liten demo men det kommer ju att kosta lite så det är ju viktigt att den faktiskt blir bättre än den jag och Jocke gjorde. 

  Efter det så drog jag ned och väntade in Ullis som var hos massören, Monica, så stod jag och utanför och väntade då jag inte ville störa frisören bredvid. Hon som hade de gulliga hundarna. Rätt som det var så ser jag frisören stå i fönstret med sina hundar och de hade visst sett mig och var superlyckliga så hon vinkade in mig. Jisses så glada och hon hade visst inte kunnat jobba då de höll på att riva allt. Det blev lite gull med hundarna och snart kommer Ullis ut och är riktigt nöjd. Monica kan sin sak. 

  Ullis och jag åker sedan och äter lite och jag hade tagit lite kräm innan då det inte var bestämt att vi skulle äta lunch men jag var ändå riktigt hungrig. Jag tar en avocadosallad och Ullis tar en cheasarsallad och det är jättegott. Min mat försvann direkt och det var nästan som om jag fick för lite. Jag får ta några kycklingbitar och sedan kaffe på det. Vi hinner knappt åka därifrån förrän vi känner att vi kanske måste på toan. Men vad nu då? Det liksom jäser i magen och nu skall vi ju springa i skogen. Vi startar och magen blir som en uppblåst ballong och jag känner mig som en höggravid kvinna men det går ändå bra att springa och det blir totalt 48 minuter och faktiskt ett av de bättre passen men vad har hänt med magen? Sen har jag magknip hela kvällen och jag drabbades absolut hårdast och i vanlig ordning kunde jag inte låta bli både vindruvor och nötter. Lite lättare matförgiftning kanske och jag fick även gå upp några gånger på natten. 

   Vi såg lite på teve sedan och det blev även Nattryttaren. En hemsk serie om den där hästägaren norr om Stockholm som förgrep sig på unga flickor. Det är nästan så att man inte vill se den samtidigt som den är väldigt bra. Det vänder sig lite i magen och det sistnämnda hade jag redan nog av. :-) 

   Torsdag och idag skulle alltså pappa fyllt 77 år, om han levt. Det känns verkligen som ett helt annat liv. Visserligen så finns saknaden kvar men livet har liksom rullat vidare och det är i år 25 år sedan han gick bort. Det värsta var att det kom så himla plötsligt och marken bara försvann under fötterna. Faktiskt bara för att han var så principfast. Då han hade fått sin dom, redan 1986, så ville, eller kanske inte kunde, jag höra på. Då skulle han berätta att han fått höra att han hade tio år kvar att leva och jag bara slog mig för öronen och skrek att jag inte ville lyssna. Sedan försvann det där minnet så sakteliga och när han plötsligt rycktes bort från oss så blev det sådant oerhört fall. Att liksom försöka ta upp tråden igen, det var liksom inte han. 

   Efter att ha kommit upp ur sängen så tog jag tag i hemmet och gick även ut till motorcyklarna och startade upp dem. En tanke var att tömma den lilla hojen på bensin men det var så himla mycket kvar så nu vet jag inte riktigt hur jag skall göra. Jag råkade ju fylla på den då mätaren tyvärr visade noll. Sedan har den nog gått runt 9 mil och det verkar fortfarande alltså vara en del kvar. Det borde ju inte vara så stor tank men å andra sidan så verkar den inte dra så mycket. Men jag får väl köpa en till bensindunk och antingen ha det till gräsklipparen eller lämna in det. Jag försökte i alla fall hitta en slang men risken är att jag slängde den sist då vi rensade. Hojarna fick stå på i typ fem minuter och sedan ställde jag in dem. Det var några problem att starta den stora faktiskt men det är ju mer saker som skall hända i den. Sedan rykte det ett bra tag och jag glömde att jag hade choken på. 

   Därefter kom jag på att det nu började bli lite bråttom om jag skulle hinna träna för snart väntade massage. Jag hade någon typ av känning i brösttrakten men trodde mer det var lite halsbränna av för mycket jordgubbskräm. Det var nog ingenting. Så upp på cykeln men så inser jag att jag glömt att ladda träningsklockan och slänger den på laddning men inser att jag måste träna NU om jag skall hinna. Sagt och gjort. Klockan får ligga på laddning och jag fyller på vattenflaskorna och startar upp trainern. Nickes aerobiska träning på 70 minuter, hinner jag det? Jag inser att det borde gå så jag kör igång och väljer en bana jag inte kört förut. Utväxlingen fungerar och det är skönt. Nu har jag dessutom ingen klocka som kan skicka felaktiga signaler. Ibland så vill den koppla upp och då har jag säkert misstagit mig på vilken trainer som kommer upp. Det räcker så gott med att själva zwift vet vilken trainer den skall lyssna på. 

   Det blir ett bra pass men vid ungefär halva tiden börjar det göra ont mellan benen och jag försöker byta position då och då. Det blir ju ett jäkla skav och jag blir lite intresserad av den modellen Ullis har valt. Hon har precis köpt en ny och hon har nog inte gnällt på ett bra tag. Men det är nästan två tusen spänn igen och vi har sadlar i överflöd. Nu har jag en som nästan är likadan som den jag har på min tävlingscykel och försöker att vänja mig. Skillnaden är att jag inte får strul då jag tävlar men jag kanske är mer fokuserad och inte bryr mig då. Men skall man cykla mycket så är det bra att ha bra material.

   Passet gick bra och jag känner mig nöjd. Nu är det fort in i duschen och snart sitter jag i bilen på väg mot Trosa. När jag kommer fram så känns det som om det är bra tid men en äldre herre håller på att backa ut sin bil från en plats och jag låter honom göra det i lugn och ro men satans vad lång tid det tar. Han borde lämnat in sitt körkort för länge sedan och jag ser att en äldre flanör tycker samma sak. Det går några minuter men sedan är jag på väg in till duktiga Monica. Jag hinner dock inte komma in förrän jag ser två urgulliga hundar och gullar lite med dem. De tillhör en frisör som jobbar bredvid Monica och den yngre av hundarna var betydligt mer sugen på att bli gullad för så fort den äldre hade hälsat så räckte det med det. Bra start på massagen och snart är Monica igång. Jag känner att jag kan ligga på mage utan att axeln smärtar och jag har ju även kunnat simmat obehindrat på slutet, skönt! Jag räknar dock med att somna relativt snabbt för jag är riktigt mör från cyklingen men den kanske gjorde att jag inte somnade för jag kände att jag var nära men kanske inte riktigt där. Kanske somnade jag lite för jag kommer inte ihåg mycket när hon masserade framsida lår och då hade jag förstås vänt mig om. Klart värt att få kroppen genomgången ibland och jag hann busa lite med den yngre hunden på vägen ut men den äldre hunden lyfte knappt på huvudet. Ha ha!

   Sedan hemåt och vi åt lite grand och sedan skulle Ullis ut på en joggingtur och jag tänkte hänga med på cykeln men jag var sjukt seg i benen så uppförsbackarna tog rejält och klockan började pipa för hög puls men det är ju för att jag inte startat den för ett träningspass. Det blev runt 45 minuter och vi väntade sedan in resten av löpgänget för idag skulle Ullis filma passet för min examinationsuppgift och det var okej för samtliga i gänget. Jag förklarade att filmen sedan skulle raderas och det var max några i min kurs som skulle se den. Troligtvis bara jag och kursledaren.

   Passet gick bra och kanske var jag en bättre ledare idag då jag ju skulle bedöma mig själv. Lite konstigt men jag fick filma mig själv men det borde inte ha någon betydelse. Ullis var lite frusen då hon sprang innan men i övrigt gick det bra. Det blir lite läskigt men också spännande att se hur man agerar. Jag ser mig inte själv som den jag tittar på i kameran.

   Efter passet så tackade vi för oss och när Ullis duschat så blev det lite te framför teven och snart var bägge trötta och sängen lockade. Just ja! Vi gratulerade Tim i efterskott då han visst haft namnsdag och det är relativt nytt med Tim i kalendern den andra november, alltså på fasters födelsedag, det borde ju hjälpa mig att komma ihåg det. 😊

   Mycket händelserik dag men ändå blir det bara allmänt och träning som kategoriseras och apropå kategoriseras så hittade jag några bra sidor om Ironman och jag länkade två av dem på min sida. Det var Desireés och Davids vägar mot Kona och de var klart inspirerande. Jag måste sen passa på att kolla in de andra sidorna också, det kanske inte har hänt så mycket på dem sidorna men givetvis måste jag tipsa om min kära Ullis sida, hon har börjat blogga igen och är det någon som kan inspirera mig så är det hon. 

   Det började ganska snabbt efter att Ullis gick, jag måste ha vaknat då hon startade bilen och skrapade rutorna. Sedan låg jag kvar ett bra tag men snart blev det fart på mig och jag kollar runt lite på nätet. Sen, när jag är inne på min universitetssida, så ser jag plötsligt att nästa examinationsuppgift skall vara inne redan den nionde november och jag som inte ens är klar med den nuvarande uppgiften. Jag kände mig inte alls stressad över den uppgift jag håller på med för jag hade i princip gjort klart allt och den skulle vara inne den femte. Nu blev jag däremot mycket stressad för det var samma typ av uppgift på förra kursen som gjorde att jag hoppade av den. Uppgiften gick ut på att man skulle filma en tränare och hur denne agerar mot sina adepter och skulle jag välja löpning så är ju jag den enda i kommunen, tror jag. Efter att ha skrivit en fråga i kursen så ser jag dock att en person frågat om man fick filma sig själv och det var visst okej fast det inte var så det var tänkt egentligen. Det underlättade ju massor och skulle jag filmat en tränare som hade hand om barn så ställer ju föräldratillståndet till det en hel del. Men vad skönt, tänkte jag. Jag kände att jag nog borde få godkänt på min nuvarande uppgift och skickade in den, tre dagar i förväg. 

   Sen passar jag på att packa ihop en bok jag sålt på Studentapan. Det var en bok som egentligen var på väg mot soptippen för den kändes i princip osäljbar. Typ lite omodern fastän den var ganska ny och obläddrad. Anledningen var att tekniken snabbt springer ifrån oss och det handlade om att filma med systemkamera men tydligen blev den såld och det var ju kul. Sen råkar jag av en händelse tänka på mina låtar och hur svårt jag har att hittat en samarbetspartner. Då Jocke levde så var det ju naturligt att samarbeta med honom men av olika anledningar blev det mycket sällan och mer en frustration. Så jag kommer på att jag ju faktiskt kan söka på nätet och varför inte Facebook och mycket riktigt fanns det en sida där textförfattare efterfrågades och jag skrev några rader och det dröjde inte många minuter tills jag fick svar. Jag skriver inte här och nu vem som svarade men efter ett tag så skriver killen "Vänta nu...Niclas Bernhardsson...som i Enklare Sport?" Ha ha, det var kul och det visade sig att han var en gammal kund till mig och efter att ha kollat upp hans skills, då jag inte vill jobba med vem som helst, så kände jag att det var helt rätt och jag tänkte skicka en låt. Den jag först tänkte skicka var Ulrika Lovisa men den ville jag ha clean och alltså bara rösten och melodin men inte hittade jag den. Nåja, det var bara att sjunga in den och och innan man är igång så låter man ju för jävlig men det struntade jag i. Jag sjöng in den ganska snabbt och skickade och var nästan otålig på om det kan bli något men efter ett tag så fick jag svaret att han inte han kolla in den förrän imorgon. Asch då! Men har jag väntat i över 30 år så kan jag gott vänta någon dag till. 

   Efter det så passade jag på att slipa lite i lilla hallen och då jag inte ville förstöra dammsugaren så fick Felix stå med en fläkt och blåsa ut dammet. Det gick bättre än väntat och det kändes smart. Jag hann även ringa om servicen till husvagnen men han lät inte jättebegeistrad och jag kände att jag ju faktiskt kan kolla på det själv innan. Om inte jag fick ordning på det så skulle jag ställa av den hos dem nästa vecka. Efter det bytte jag försäkringsbolag på gamla bilen och jag sparade typ in 70 % och det var ju skäl nog. Folksam undrade varför jag bytte men det blev inte så mycket tjafs och det är ju skönt. Det var ju väldigt mycket billigare så man kanske skall titta på fler försäkringar... 

   Just ja! När jag kollade vem det var som gillat inlägget jag skrev om textförfattare så stod den killen på ett par inlines på sin profilbild. Ah, det var ett bra tecken på att jag hittat rätt. Ha ha!

   När Ullis kommer hem så säger hon att E-M fyller år och jag planerar att ringa lite senare men först är det mat och snart så skall vi till träningen. Min ork har börjat gå ur mig och jag blir segare och segare så det blir en utmaning med träningen men jag försöker få igång mig men det känns som Ullis springer bort mot träningen och jag går. Precis när vi börjat gå så kommer Johan A förbi på hojen och jag får tyvärr säga att vi inte hinner prata då vi skall bort till gymmet och han förstår. Lite kul att han hade vägarna förbi. 

   Väl på plats så kommer man snart igång med stämningen och nu bytte Ullis och jag plats och förhoppningsvis skulle det väl bli svalare än sist men de hade cyklat bra på passet innan så värmen försvann inte och vi var heller inte orörliga. Tufft pass men det gick bättre än väntat och jag kände mig nöjd. Jag ser att Ullis är riktigt stark men det är inte så förvånande. Hon har hållt igång med coren och det är nog bra. Det gjorde vi nästan hela 2019 och det gjorde att jag var riktigt stark på Ironmanloppet i Kalmar på hösten. 

   Väl hemma så blev det lite te och sen inser jag att det är för sent att ringa så det får bli imorgon. Bättre sent än aldrig, eller hur E-M? :-)