Tisdag och under ett möte så börjar jag känna mig låg igen och klockan började pipa för låg puls och den varnar hela sex gånger. Det slutar med att jag får gå upp och gå en sväng och snart så släpper det. Det var lite jobbigt och det är verkligen hög tid för att åtgärda felet. Än så länge så är det den 14:e december som jag skall opereras. 

Efter det så var det bättre fart på mig och efter jobbet så drog jag ned på stan och idag hann jag med att göra det jag skulle på stan och sen gick jag och köpte en kaffe och mötte ett gäng elever jag har. Efter det så var det bara att vänta in nästa buss och jag försökte tipsa en busschaufför om hur han skulle göra för att få loss en buss där en dörr fastnat i backen men han verkade inte vilja lyssna utan bara slet i dörren och ringde sedan efter en annan buss. Jag tänkte att man kunde få lite folk att knuffa till så att dörren blev fri men han var visst inte intresserad eller så trodde han inte på det. Visserligen så väger en buss mycket, mycker mer men ett gäng personer kan nog få en buss att röra på sig tillräckligt. Nåja. 

Sen pratar jag lite med Flaken då jag ser ett bekant ansikte och känner igen en tjej som gjorde sin praktik hos mig och det blev ett kärt återseende. Hon jobbade nu som vikarie på en skola och vi kan kalla henne för Bella. 

Väl hemma så vaknade jag lite smågroggy och gick hemåt med allt mitt bagage. Jag passade på att städa ur kontoret lite. Ullis tränade och jag tänkte passa på att träna lite själv också och bytte om lite snabbt. Sen ned i källaren och jag knappade in mitt pass och började. Ullis blir klar och precis när hon går upp så blir det fel på min uppkoppling och jag får helt fel utväxling och det innebar att jag skulle få trampa i runt 65 varv i minuten på lättaste växeln. Så sjukt irriterande och då jag inte var supertaggad så bröt jag direkt. Det blev bara några kilometer och det får räknas som en vilodag idag. 

In i duschen och sen åt jag och Ullis lite snabbt och tog en kaffe. Efter det så drog vi till Trosa för att hämta hem lite saker till Sivan. 

När vi lämnat dem så drog vi hem och det blev lite teve innan vi gjorde kväller på riktigt. 

Måndag och det var med viss oro jag åkte till jobbet då jag hade det så jobbigt igår men snart var jag igång och jag var nog den som var piggast. Studiedagarna brukar vara nyttiga men jobbiga fast jag hade inga problem och när jag gick till bussen så såg jag att jag nog missade den tänkta anslutningsbussen så jag tänkte uträtta ett ärende då jag ändå hade tid över. När jag kliver av bussen så står en Trosa-buss startklar och jag rusar istället dit. Den stod inte med på listan då jag kollade på hemsidan. Skumt!

När jag kliver av bussen så har jag förstås sovit ett tag och nu är jag segare igen men snart så sitter jag på cykeln och jag kör på. Det blir 70 minuter och förutom skav i rumpan så känns det riktigt bra. Vad skönt! tänker jag. Jag är igång igen. Sen blir det Major Svan och det är riktigt kul. Har ni inte sett det ännu så är det bara att ratta in Discovery plus. 

Fredag och det var lite skräck-tema på skolan. Eller i hela Nyköping förresten. Redan på bussen så kom det in en liten gullig liten tjej men hon skämdes lite över att hon var målad så hon gömde sig och flera av oss på bussen drog på smilbanden. 

Framme på skolan så var det rejält utsmyckat och flera av kollegorna var utspökade och några elever undrade varför inte jag målat mig så jag visade en bild från i tisdags. Med tanke på att jag fick en liten reaktion av färgen så är det smart att inte överdriva. 

På skolan så var det spökbollsturnering så jag fick styra om lite men första lektionen var i hallen och det var full fart med lite allt möjligt men framförallt frisbeefotboll och jag var med lite då och då. 

Sen skulle jag styra om till teori men när det började bli dags för några (!) att försvinna till turneringen så blev det bara två elever kvar... Ojdå! Vi såg klart på en film jag visade och pratade lite om den. 

Lunch och sen sista lektionen som också blev filmvisning och sedan skulle vi ta helg när ett brandlarm gick och det var ju typiskt att vi inte hann avsluta innan. 

Väl hemma så tog det inte lång tid innan vi drog till Safiren och Ullis skulle simma lite och jag drog några längder och det gick bättre än sist men när jag dök efter en leksak, som ett barn slängde i, så känder jag att det spände i bihålorna. Hm, jag får vara lite försiktig. 

Sen tittade jag på Ullis från varmpoolen och såg när hon drog längde efter längd. Sjukt imponerande och det känns som om hon kan simma hur länge som helt. Jag såg också en man som simmade och han simmade som en gud. Det såg inte ut som han tog i men vilket sjukt vattenläge och det blev liksom inga svallvågor fastän han simmade så fort. Jag reagerade på att hans kropp liksom inte bromsades så mycket av vattnet. 

Sen blir Ullis kvar och vi går och bastar. I bastun träffar jag mannen, som simmade så bra, och jag berömmer honom och han säger att han simmat väldigt mycket tidigare och nu hade han högt blodtryck och hade en klocka som varnade om han låg på för hårt. Det var intressant och visade hur viktigt det är att ligga rätt i vattnet. 

På kvällen tittade vi lite på Bianca och på kvällen fastnade jag lite i några videos som behandlade Nils van der Poels träning. Alltid kul att höra vad folk tycker och jag själv blev riktigt sugen på att träna mera. 

Onsdag och som vanligt lite segt på morgonen men sen var man igång och rätt som det är så står jag med händerna fulla av blod och förstår ingenting! :-0 En elev är gullig och låser upp min dörr och jag får skölja av mig och ser att det kommer från såret i helgen. Jag fick för mig att ta bort plåstret imorse och med facit i hand var det för tidigt. Jag fastnade i någonstans och rätt som det var så var det öppet igen. 

Sen får jag ont i ena axeln och det är då jag visar gymnastikövningar och inte heller där vet jag vilken övning som orsakat skadan men den sitter i. 

Sista lektionen och jag ser att det är 20 minuter tills en föreläsning, på skolan, börjar. Jag snabbar mig och tar en dusch och sen får hela skolan lyssna på en fantastisk föreläsning om främlingsfientlighet av docenten Christer Mattsson. Hans namn känner man igen om man läst pedagogik och jag kände absolut igen det och kommer nog läsa några texter av honom i min kommande kurs om idrottspedagogik. Riktigt bra var den men tiden gick en bra bit över utsatt tid och jag springer ned mot bussen utan att veta om det kommer en anslutningsbuss i bra tid. Jag ser att jag sprang i onödan och får vänta en kvart på terminalen. 

Jag ser att jag fått en plats på coren och tänkte först boka av men då jag går på bussen känns det faktiskt riktigt bra så jag struntar i det. Jag kanske är frisk! tänker jag. 

Så bussresan hem och när jag yrvaken vaknar så känner jag mig sjuk igen och det är så irriterande! Jag kommer hem och säger att jag måste boka av och Ullis påpekar att det är lite sent för det och jag ser på klockan att den tickat över 18:00. Ajdå! Jag bestämmer mig att gå med och försöka och Ullis ville gärna ha sällskap. 

Jag körde medvetet lite lugnare men det är svårt att ta det lugnt då Carina peppar på. Några övningar körde jag inte ända in i kaklet utan fuskade lite. Tror det var smart. 

Sen hem och vi hann prata lite med Johanna innan vi drog vidare. 

Väl hemma blev det lite mys framför teven och hyfsat bra i tid i säng. Bra dag trots allt! :-)

Torsdag och på morgonen så kändes det lite i halsen så jag meddelade Ullis att jag nog inte kunde springa. 

Sen, under dagen, så kändes det bättre och jag tänkte att jag nog kunde prova i alla fall. Jag tog det rätt lugnt på lektioerna och var mest med och bedömde och det var emellanåt väldigt bra spel. Sen mot bussterminalen och det är kö vilket gjorde att jag missade min buss med en minut, surt. 

Nu blev det istället så att jag gick mot stan och köpte lite snask och tog sen en kaffe på Espresso house.

Hem på bussen och nu var jag istället lite sen. Normalt, på torsdagarna, så är jag hemma tidigt. 

Hemma så fixade jag snabbt ihop lite kläder och sen ut mot Stensund, där Ullis väntade. Något kände jag absolut i halstrakten men inte i själva halsen så snart var vi igång och det kändes ganska omgående helt okej. Faktiskt bättre än på mycket länge och rätt som det var så skulle vi vända och visst började man känna av lite grand men inte så farligt. Det var trixig skogslöpning och snittpulsen blev låga 135 slag i minuten, nice! Kanske var man helt fit for fight ändå. 

Sen in till bilen och hämta ombyte och joggandes bort mot bryggan. 

Av med kläderna och sen ned i vattnet. Kallt, förstås, men jag tvingade mig i ett tag. Fötterna började dock snart protestera och de liksom försvinner. I övrigt så tycker jag inte det är så himla farligt men 20 sekunder är typ max jag klarar och det är nästan så att jag inte kan stå på fötterna. Jag doppade huvudet också och det var som en smärre chock. Det liksom biter till men inte enbart obehagligt faktiskt. 

Efter gick Ullis i och hon frågade om jag inte skulle i en gång till men idag fick det räcka med en gång. Dock brukar det hända något skönt i kroppen vid andra gången eller om man är i ett litet tag till. 

På med kläderna och sen hemåt för lite god mat framför teven. Livet kan vara jäkligt nice!

Idag fastnade vi framför Bianca och det var bättre än väntat men skall jag vara ärlig så blir det lite konstlat då hon inte kan lika mycket som de mer rutinerade men helt okej ändå, tycker jag. Det blev en lite annan vinkel än vanligt. 

När det var dags att lägga sig så kände jag nog kanske mer i halsen ändå... Hm, vart tar det här vägen?

Tisdag och när lektionerna började närma sitt slut så händer en sak som gör att jag bränner mitt sista krut och jag är helt slut då jag tar stadsbussen mot terminalen. Det är nu inte mycket som kan hindra mig från att gå in på Pressbyrån och köpa lite energi och så blir det. Med musik i öronen så nickar jag på en elev som jag normalt sätt pratar mycket med. Nu är det bara slänga fram godiset på disken, betala och gå ut till bussen. 

På bussen så hejar jag på en gammal elev och med lite godis i munnen så drar jag ned luvan och somnar. 

Väl hemma så hoppas jag att jag kan komma igång men söndagens långpass sitter fortfarande i och skall det bli någon träning så får det nog bli cykling. Ullis kollar upp vad hon skall träna och efter maten så drar vi igång. Jag försöker köra mitt aerobiska pass, på en timme, och kör igång. Det går bra men när det gått runt 20 minuter så händer något med motståndet och jag måste lägga in lättaste växeln och ändå trampa på låg kadens för att inte gå för högt i watt. Så jäkla irriterande och jag måste stålsätta mig för att inte bryta. 

Ullis verkar stark och det sporrar och själv känner jag mig förvånandsvärt bra i kroppen och det är mest mentalt jag får kämpa. Jag kommer dock igenom passet och det blir 70 minuter med upp- och nedvarvning. 

In i duschen och sen blev det lite teve och värmebädd i soffan. Det var allt vi orkade med.

Apropå att sporras av Ullis så är det enormt sporrande att nu börjat blogga igen. Kolla in min länk på sidan eller klicka här: Min träning mot Ironman 2023 (bloggplatsen.se)

Söndag och Ullis ville ut på långpass och ville gärna ha mig med. Jag ville väldigt gärna men jag ligger absolut inte på långpass nu men varför inte försöka? tänkte jag. Jag kan ju bara bryta och gå hemåt om det inte fungerar. 

Sagt och gjort. Efter frukosten var vi snart ute men det tog lite tid att hitta kläderna. Ullis tyckte jag hade lite dålig koll på var jag lagt mina tights men till slut hittade hon dem. I hennes låda... :-)

Vi började och det var sedvanligt lite segt men faktiskt mindre än det brukar och vi tuffade på. Det gick bättre än väntat och snart så kändes det helt okej men det var ju långt kvar. Efter några kilometer så genar vi in på en grusväg och det är skönt som omväxling men det är ju också lite mer backar. Jag får slita allt mer men är också taggad då vi pratat så mycket om Ironman hit och dit. Det ger verkligen motivation och snart är vi Trosa och där och då tar det plötsligt emot riktigt mycket för första gången. Ullis föreslår att vi tar in vid Hunga men där är det ju mycket mer backar och då visste jag inte att det var en hel del backar i Ullis träningsprogram så jag sade att jag hellre springer ute på stora vägen. Lite längre men mindre backar. 

På Åda-rakan tar det emot riktigt rejält och långt, långt bort så ser vi en gestalt och vi tänker direkt på Flaken. Fem minuter innan har vi hälsat på fru Flak så det var ju inte alltför otänktbart att det var herr Flak som kom efter. Frun visserligen på cykel. 

Visst är det Flaken och vi hälsar lite kort och fortsätter men nu är det rent djävulskt att komma igång då man stått still och jag får slita. Sen börjar det krampa mer och mer och vi bestämmer oss att 15 kilometer får räcka och så går vi resten. Det var okej för Ullis också och när man äntligen var klar så skakade jag i hela kroppen och jag ville inte ta ett steg till så kanske var promenaden efter väldigt viktig. 

Vi kommer så sakteliga hem och nu kan jag knappt gå i trappan och det är lite bökigt att duscha då det är lite trångt. 

Sen tar vi en tur och slänger lite skräp på soptippen och nu fick skoskåpet ryka. Ullis har velat bli av med det länge och det är absolut rätt. Det är till och med trasigt och så kan man ju inte ha det. Vi åker sedan och lämnar släpet och givetvis har jag låset i andra bilen så Felix kunde komma med det och Ullis och jag väntar i Trosa. 

Jag passar på att köpa lite på Trosa Livs och det såg billigt ut där inne men det blev ändå en hundring för lite vatten och energi. Jag visste iofs inte vad allt kostade. En chokladkaka slant ned då jag var så slut. 

Felix kom och vi lämnade låset och sen hemåt. 

Ullis ville nu till Ikea och vi åkte direkt då det ju stänger lite tidigare på söndagar. Något skoskåp, som passade, hade de inte men det var något annat hon ville ha och vi kunde ju passa på att äta där. 

Väl hemma blev det den tunna blå linjen och den är ju speciell. 

Jag somnade ovaggad då känslan fortfarande var att jag blivit överkörd av ett tåg. Aka tjejpisk!

Lördag och jag sov ut ordentligt och när jag kom upp så hade Ullis löpt amok i huset och röjt lite överallt. Jäklars vilken fart! Hon var verkligen på gång och det smittade förstås av sig. Snart var jag också med och röjde. Sen fick vi höra att Tim och Cilla ville ha skjuts och jag såg att jag nog kunde klämma in ett cykelpass innan och sade att jag kunde ta det och hoppade på cykeln och körde ett pass på Tick tock-banan, den är typ 20 kilometer och relativt platt. Som vanligt så hade jag tt-cykeln men inte sjutton sitter jag i tempoställning för det. Jag måste snart börja träna upp mig för den ställningen så det inte blir som sist. Jag satt nog upp 70 % av tiden. 

Det blev runt 190-200 watt i snitt och sen in i duschen. Bra pass och jag kände mig stark rätt igenom. 

Efter avlämning på järnvägsstationen så var det lite paus hemmavid och det var mysigt. Ullis hade fixat lite då jag var borta och det var en trevlig överraskning. :-)

Sen fortsatte vi lite på tomten och jag hann även fixa lite med mina inlines-hjul. Tyvärr fick jag hjärnsläpp och försökte få på hjul med mikrolager så de får jag packa ihop igen och det slutade med att jag fick sätta på 84mm-hjul istället och det är bara hoppas det blir bra. 

På kvällen så blev det lite teve-mys. Imorgon fortsätter röjandet och förhoppningsvis orkar jag hänga med Ullis på hennes långpass. Väldigt kul att hon börjat blogga igen också. Titta gärna in vettja! :-)