Torsdag och jag försökte först fixa med den dåliga fönsterkarmen men jag tog lite för mycket härdningsmedel och nu stelnade massan rekordfort och jag fick ett litet utbrott då jag inte hann med. Förhoppningsvis går det att ordna till efteråt.

Vi fortsatte att kolla uppdateringarna kring Ullis simlopp på lördag. Temperaturen verkar skilja mycket från dag till dag och nu pratades det om flera alternativ, ett var t.o.m att inte ens korsa själva sundet och med tanke på att det inte var därför Ullis signade upp så började vi fundera på att blåsa av resan helt. Nu var det ju själva upplevelsen hon var ute efter och simma 5000 meter kan hon ju göra hemma. 

Sen tog vi hojen till Sille Krog för en liten lunchkorv och på vägen hem stannade vi hos Björn och Monica för att kika på deras nya pool. Det blev mer än en titt utan vi stannade för lite kaffe och allmänt snack, kul! 
Väl hemma så började vi snart bli sugna på en till tur och varför inte en glass i Björnlunda! :-) 

Sagt och gjort! Vi hoppade på hojen igen och snart var vi och beställde en god glass. 
På vägen hem så stannade vi och åt mat på Vita Villan och rätt som det var så drog de från bordet bredvid och lämnade en massa mat. Men vad f-n! Hur tänkte de där med alla kråkor som verkligen satt och väntade. Jag sprang efter men de försvann fort och Ullis sprang bort till bordet men en annan kråka flög i närheten av Ullis burgare. Det gick så fort så hon fick slänga sin bit som var kvar då hon inte visste om kråkan var på den. Jag sade iaf till personalen. 
Vidare hem och mot kvällen ville vi ut till Stensund men nu tog vi bilen.

Vi var riktigt sega men jag ville få till två varv och sen ett litet dopp.

Det gick riktigt segt och efter ett tag känner jag en bröstsmärta och blir lite orolig. Jag fick ju även det i förmiddags då jag hade en nysattack. Först hade jag gått undan men då jag även blev yr och fick ont i bröstet så kom jag på att det var dumt. Lite skumt då jag ju fick sådant bra besked igår, det vore ju typiskt.

Hursomhelst så fick jag stanna några gånger. Jag får ju lätt halsbränna och idag hade jag ätit korv och det brukar räcka. Segt och tungt men som vanligt sppte det och det var även t.o.m skönt på slutet.

Vi avslutade med att slänga av oss kläderna och jisses vad skönt det var.

Väl hemma så tittade vi på flera avsnitt av Manifest och jag beställde en ny hjälm då min börjar falla isär.

Ja, det blev rubriken träning fastän pulsen inte lär gått över 100 och vän av ordning undrar säkert varför men jag är inte den som brukar avslöja allt för tidigt. Vi tar det steg för steg...

Upp på morgonen, vid campingen i Sandviken, på östra sidan. Vi skulle upp tidigt för att träffa Ullis brorsbarn Amandas och hennes kille. Vi går upp och borstar tänderna och går på toan. Sen börjar vi plocka ihop tält och stuvar på allt på hojen. Rätt som det är så kommer det ett sms att Amanda fått förhinder. Det var tråkigt men nu behövde vi inte stressa, då vi var lite sena. Ullis hade dock verkligen sett fram emot att träffa henne, det märktes. 
Granntjejen, från tältet bredvid, sade att det var galet lugnt här och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade lust att fråga något om hennes man som lät som ett sågverk. Hon var förstås van vid snarkningarna men det var inte vi. Så två nätter i rad, på samma plats, var det högljudda snarkningar i en följd. Det var inte så det upphörde heller men idag hade vi packat lite bättre så det var lite mer plats i tältet.

Vi bestämde oss ändå för att komma iväg tidigt och på slutet såg vi även "sågverket". Han såg fortfarande trött ut och jag misstänker att drivningen av fabriken var av alkoholhaltig kaliber.

Upp på hojen och vi körde på och stannade inte förrän i Visby. Efter att ha hittat en bra parkering så lämnade vi hjälmar och motorcykelkläder och började leta efter ett fik. Vi hittade ett ganska omgående innanför murarna. Det var fräscht och gott men jisses vad det kostade. Jag brukar inte bry mig men jag hajade till. 
Vi började sen att gå runt och som vi gick. Det var kanske lite planlöst och några gator kom man till om igen men så fick det vara. 
Jag ville se platsen där Ing-Marie Wieselgren bragde om livet och vi letade ett bra tag men jag hade svårt att hitta. Hon verkade vara en sådan godhjärtad person så det var extra tragiskt. Vi gick in en sväng i den stora fina kyrkan och så höll vi på. Vi gick och vi gick. Jag var tvungen att prata lite med Björn Hellberg, som signerade böcker. Han är ju så skön och speciell. Dock är jag inget fan av hans sätt att skriva böcker men men. Det var dock inget jag nämnde...

Rätt som det var så träffade vi på "Taxi-Fredde" och han var visst där och spelade med Chribbe. Ulli och jag skulle nog föröka komma och lyssna men samtidigt skulle vi upp väldigt tidigt nästa morgon så det var tveksamt om det var en sådan bra idé. 
Efter det bestämde vi oss för att ta ett riktigt varv runt muren och sen behövde vi nog hitta campingen och vi fortsatte att gå. Det var ju bara några kilometer. 
Väl framme så ser den bra ut men det är rätt dyrt då vi ändå skulle upp tidigt och inte hade någon adapter för elen.

Vi sade att vi skulle fundera men kommer sen på att det är fräscht och smidigt.

Tillbaka mot motorcykeln och vi bestämde oss för att ta den där campingen och hittade helt plötsligt platsen där Ing-Marie blev mördad. Vi stannade till en stund och och gick sedan mot hojen. 
Först en lite tur på marknaden och i en närliggande butik där hojen stod. 
Upp och iväg till campingen. 
Jag brydde mig inte om att välja plats så vi tog den som vi blev anvisade och då det var en långsmal camping fick man gå en bit. Eller jag åkte förstås och Ullis gick. 
Campingen var superfin och bägge var nöjda.

Vi gick och försökte hitta en plats att bada på men stranden var stenig och full av alger. Sen ändrade vi oss och gick mot en brygga och jag blev helt hänförd! Vilket vatten och det var underbart att bada. Ullis råkade slå i en tån i det hårda underlaget. Det var som skön betong som blivit till i olika lager och det gick lite upp och ned. Förutom det var det magiskt och vi tog lite sjötvål och kände att det räckte för kvällen.

Vi tog en sväng till stan och åt lite mat på en pizzeria. Även det galet gott och faktiskt hyfsade priser. Tror Ullis betalade 278 kronor för en löjromspizza och jag runt 150 kronor för en enklare variant. 
På vägen tillbaka så hejar vi på Fredde och Chribbe och förklarar att vi dels inte fick bord och sen måste vi upp tidigt.

På vägen tillbaka träffar vi helt plötsligt Amanda och hennes kille. Så kul! De firade 6-årsdag men hade tid att prata med oss ett tag. Det var riktigt kul att träffa dem men snart var det dags att bege sig.

Dags att sova och nu behövde man inte bekymra sig om snarkningar då vägen låg nära och en ambulanshelikopter lyfte och landade då och då. Jisses! 
När jag kollade antal steg hade jag fått över 40 000 steg! :-0
                   
 

Lördag morgon och jag var superstel och riktigt trött efter den usla natten. Tältgrannen snarkade oavbrutet hela natten och både jag och Ullis kände oss som vrak. 
Efter någon halvtimme var vi dock igång och vi tänkte ta en frukost på vägen.

Vi slängde av motorcykelväskorna och sen satt vi fart mot Blå Lagunen men tanken var först lite frukost på vägen. Åminne eller Slite såg ut att passa bra. 

Sjukt skön känsla att åka utan packning. När vi kommer till Åminne så är det nästan så att man åker in och ut ur byn i samma mening men vi ser att det finns en camping men vi åker vidare. Det såg ut att vara lite större i Slite. Vid en raka drar jag på ordentligt och motorn får jobba lite.

Snart är vi i Slite men inte ser vi något fik och när vi åker in mot något Elsas café så är det bara en liten bod och dessutom är den stängd.

Jag ser en herre vid ett hus och åker fram och stänger av motorcykeln. 
Han förklarar var det skall finnas ett bra fik och sen när jag skall starta hojen så går den inte igång och snart så är det kört! :-0 Den går absolut inte igång och mannen undrar vad som händer och jag förklarar att den inte startar. Asch! menar han. Gå en runda så startar den sen då den fått vila, säger han.

Ullis och jag blir lite lätt bedrövade men då vi ändå måste få i oss lite frukost så försöker vi hitta fiket. Hur vi än letar så hittar vi det inte. Vi frågar ett par men de var utländska och kände inte till området. Rätt som det är så ropar en man från en balkong att det finns ett fik vid Kupolen och det är billigt! Han upprepar det igen och skall jag vara ärlig så såg han ut som sju svåra år och verkar levt ett hårt liv. Fiket vid pizzerian var visst så dyrt och han fnyste åt det.

Vi traskade vidare och han följde våra steg.

Det visade sig att Kupolen var något slags härbärge och dessutom stängt. Man undrar hur han tolkat vår klädsel? Vi frågar nästa och även han såg ut att ha plågat sin kropp med alltför mycket alkohol. Det kommer inget vettigt från honom och jag börjar tycke (!) att namnet Slite är ett passande namn.

Vi går in på Coop och rätt som det är så kommer en kundvagn farande från mannen tidigare som verkar hittat en burk att panta och vagnen stod visst i vägen... 

Vi hittar lite att äta och går till en gräsplätt och intar kaffe och smörgås samt delar på en stor smoothie. 
Det smakade gott men ni var det då dags att kolla hojen och kanske ha en plan hur vi går vidare om vi inte får igång den.

Vi behövde inte ändra på någon plan för nu var batteriet hur piggt som helst. Konstigt! Det verkade som att en varm motor inte var en höjdare. Varför kan jag inte förklara.

Sen så tyckte Ullis att jag absolut inte skulle stänga av då hon gick och slängde skräp men givetvis gjorde jag tvärtom och Ullis blev lite orolig men det var helt i onödan för den startade hur bra som helst igen.

Mot Visby, för nytt batteri, eller mot Blå Lagunen. Asch! Mot det coola kalkbrottet fick det bli. :-)

Vi passerar Gotlandsvåfflan och det hade vi i bakhuvudet. 
Väl framme vid badplatsen så parkerar vi och det ser superfint ut. 
Vi hittar en plats och snart är vi i vattnet. Det äR lite läskigt att veta att det är så djupt men vi hittar en bra plats som har en liten platå innan det sluttar. Jag provar att crawla och det går bra men jag spänner mig lite. 
En gammal löparkompis morsar och vi kände verkligen inte igen honom men det var kul att ses. 

Sen åkte vi till Gotlandsvåfflan och det var supergott. Jag förklarade att vi har ett liknande ställe vid Oxelösund och killen säger att han bor där och det visade sig ställa. Hur stora är oddsen. Att det stämde var det ingen tvekan om då han berättat lite.

Tillbaks på campingen så var det dags för lite löpning och det tog emot. Superfina spår och omgivningar och vi tog ett dopp efteråt. 
Superfin strand och rätt som det är kom det stora vågor vilket var roligt. Vi badade ett tag och gick sedan och duschade av oss.

Sen provade vi restaurangen och vilken jäkla mat och service! Wow! 
Bra dag och nu skulle vi väl få bättre sömn men tror ni inte att det är en ny snarkare på precis samma plats... 

Tisdag och efter en längre sovmorgon så ville Ullis springa och hennes plan var att jag skulle möta upp henne från Stensund och det lät som en bra plan för jag hade fått tillbaka suget på att springa men vis av erfarenhet så vet jag att jag aldrig vet innan hur själva löpningen går. 
Relativt snart är jag på väg ned och jag ser att polisen spärrat av, vid ett hus, och jag förstår att det hemska man läst om verkar stämma och vart det var. Ruggigt om det nu är som det verkar. 
Väl på plats så byter jag om snabbt och Ullis verkar redan startat. Precis när jag skall börja så ser jag att markisen hänger och lutningen på den var alltså för liten. Det är massor av vatten och jag trycker bort det och blir förstås själv blöt. Men lite vatten har ingen dött av. Jag går några meter och börjar sedan jogga men det går trögt. Ett par går en bit upp i backen och det gör att jag får kämpa lite extra. Jag kan ju inte börja med att gå efter knappa hundra meter.

Segheten bestod dock och smset börjar det att dugga. Rätt som det var så ringer det från dolt nummer och initialt tänker jag att jag skiter i att svara men så kommer jag ihåg att det oftast är viktigt när det ringer så. Jag svarar och det är sjukhuset och jag stannar flåsande och förklarar att jag är ute och springer. 
Jag skall in på hjärtröntgen och vi bestämmer en tid nästa vecka. 
Efter att fått en lyckönskning om fortsatt "bra springning" så är jag igång igen men ungefär samtidigt så har regnandet ökat markant.

Jag får tyvärr stanna några gånger då benhinnan protesterar. 
När Ullis kommer så får hon ta det lite lugnare men det gjorde visst inte så mycket då hon kört rätt hårt. 
Det är fortsatt tungt men så smäller det till och på en halv sekund, mitt i ett steg, så lättar det. Så sjukt men det är som tjugo kilo bara tas bort från mig och det går bra att springa igen. Ullis har förstås varit med och märkt det många gånger.

Tillbaka vid husvagnen så bestämmer vi att försöka ändra dag på sjukhuset och när jag ringer så ringer det samtidigt hos mig och det är just sjukhuset. Det visade sig vara dubbelbokat och mitt förslag på byte av dag blev perfekt.

Väl hemma duschade vi snabbt då Tim och Cilla skulle komma förbi och vi fick en present för att vi passade katten och det blev förstås fika och Felix var med också. 
Sen kollade vi hur packväskorna satt och jag skjutsade en livrädd Cilla en sväng. Riktigt kul men nästa gång får det bli en riktig tur.

Så var det då dags för mat och vi bestämde oss för att testa Felix present som var en pizzasten. Vi bestämde oss för att dra igång grillen och jag hittade en bi-tändvätska och fy bubban vad det rök! 
Efter ett bra tag hade det lugnat sig och vi kunde alla njuta av vår egen goda pizzavariant.

Sverige mot England och vi var faktiskt underdogs men det kan man förstå efter Englands framfart. Så börjar det och det ser faktiskt riktigt bra ut men det är rejält med stolpe ut. Vi borde haft en straff men svenskan valde att försöka stå kvar och blev inte ens upprörd. 

Och vilket skämt med VAR som verkar helt felinställt. De får först ett offside-mål och deras VAR-linje var sned. Samma som det var med Blackstenius en gång tidigare. Det fortsätter i samma stil och luften går liksom ur oss. Skall man vara ärliga så finns det även mer att hämta i coachningen. Men grattis till bronset, Sverige.

Söndag och idag skulle vi återigen mot Nyköpingshållet då Melissa firade fyra år men innan vi skulle dit försökte vi hinna med att kolla på lite campinggrejer. Vi hann även äta lite eller hann och hann. Vi blev ju lite sena men komma på fika hungrig är ingen höjdare. Då lär det bli sockerchock de luxe. 

En halvtimme sen kom vi fram men Melissa blev glad ändå och hon är helt frälst i det mesta med Elsa från Frost. Givetvis drog jag något med att vi fått en frostig relation med henne och det var bara jag som tyckte det var extremt roligt. Glad blev hon iaf. 
En hel del go med lilla Elton fast ännu har han inte riktigt tagit ton men både sjukt söt och gosvänlig kille. 
Efter några timmar tackade vi för oss och drog hemåt. 
Väl hemma, igen, så fortsatte vi att planera slutet på semestern. 

Efter det drog vi en stund till husvagnen och vi bytte snart om och tog en löptur. Ullis hade en plan och jäklar vad jobbig runda. Det blev en hel del på Sörmlandsleden och det var väldigt teknisk löpning och det tog på krafterna. Till slut så gav jag min mobil till Ullis då jag ansåg det vore mer troligt att jag skulle dråsa i backen.

Vid en mysig strand vände vi och när vi kom tillbaka till "vår" brygga så slängde jag av mig kläderna och hoppade i. Fy fasiken vad skönt. Att det sen visade sig bara vara fem kilometer är en annan femma. Det kändes mer som 7-8 kilometer.

Vi duschade hemma i huset och inväntade sedan nattens sporthändelser med Khaddi Sagnia och Armand Duplantis. Jag lyssnade för övrigt på radion när Perseus Karlström gick hem ett brons och det är ju sjukt att han stod för hela vår medaljskörd. I alla fall tills kvällens tävlingar började men det var ju natt för oss.

Så var det då dags och vad synd om Khaddi som var så nära. En bra prestation var det i alla fall men vad säger man om Super-Mando!!! Vilken kraft och vilken ynnest att fått vara med och sett hoppet. Det var bland det värsta jag sett. Det tar jag med mig och sen har vi nog grymma Sidney McLaughlin (med reservation för stavningen), hon var kul att se samt förstås hon, den nya sensationen, på korta häcken. 
             

Söndag och sista egentliga dagen på Öland. Jag hade ju dessutom glömt att ta med tillräckligt med medicin så vi tyckte att det räckte med en vecka. Idag tog jag sista tabletten men jag tror inte det är så farligt att missa lite. I alla fall inte någon kortare tid. 
Efter frukosten så laddade vi för lite löpning och snart var vi igång men lite segt initialt men sedan ropade Ullis att jag körde alldeles för hårt och jag förstod ingenting. Det kändes ju som det gick sakta men medicinen bromsar ju också så nu gick det lite fortare. 

Den ökade farten började kännas av vid Klinta camping och nu var det istället funderingar på om jag skulle orka tillbaka. När vi vänder tillbaka så går det lite uppför och vi pustar i några sekunder innan vi joggar igång igen och nu kommer backen. Lugnt och fint och nu känner vi hur varmt det är också. Pust! Vi kom ju inte igång så snabbt så det är typ lunch och solen gassar. 
Värsta backen gjord och trots värmen får vi upp lite fart igen men så plötsligt börjar längden ta ut sin rätt så slutet blev segt. Åtta kilometer och ytterligare ett bra pass till handlingarna och jag hann inte ens få av mig kläderna förrän Ullis låg i vattnet - underbart! 
Jag brydde mig inte om att en familj var där utan jag badade i kalsongerna och vi ville knappt gå upp. 
Vi hade förstås nästan blivit överhettade under rundan så det var skönt att ligga i en bra stund och sedan traskade vi uppåt till husvagnen.

Efter lite lunch så drog vi till Borgholm men vi bestämde oss för att fortsätta till Solliden och efter en våffla så betal vi entrén och gick in. Sjukt fint och man kunde lätt fördriva tiden med att bara gå runt och titta.
Mitt i allt så ser jag en notis och jag läste något om att jag vunnit något och förstår att jag vann tävlingen på Hemköp i Vagnhärad- kul! Jag som typ aldrig tävlar utom när jag verkligen vill vinna något. Det var en matchtröja, bag och flaska med Coca Cola. Värde 1200 kronor.
Efter någon timme var vi klara och köpte oss en glass och gick mot bilen.

På vägen hem så åker vi in mot Borgholm igen ocj Det blir återigen Ebbas Cafe och nu väljer vi en mixedtallrik och den var sjukt god. 
väl hemma så börjar jag att plocka ned tältet och sen går allt av bara farten så det lär gå fort imorgon.

Lördag och vi tvekade lite om morgonlöpningen och det slutade med att vi sköt upp det till senare.

Jag passade på att inspektera en tånagel som jag råkat få något knas på under natten. Troligtvis hade jag fått ett litet skär i den och sen fastnade jag rejält i typ lakanet eller i draperiet. Det är lite svårt att veta då man vaknar i ren panik då det känns som nageln klyvs. Superskumt för jag visste inte ens att jag hade något fel på tån. Jag lekte lite doktor och det blev rätt bra.

Vi tog sedan fram även vår andra SUP och det var bara att pumpa på. 
När vi var klara så traskade vi ned och paddlade på.

Det blev runt 20 minuter och bålen fick jobba i vågorna.

Vi hann även med en tur till Köpingsvik för att kolla lite saker och handla.

Vi lyssnade på några poddar och som vanligt så somnade man en stund. Vi fortsatte med att ta det lugnt och vilade nästan hela tiden. Vi hann dock med att spela lite poker och efter Ullis drömstart så lyckades jag ändå ta hem segern men oavsett så var det kul.

På kvällen tog vi oss i kragen och gick på en promenad och som vanligt så fångade vi solnedgången men vi upptäckte att det var minst lika fint åt andra hållet idag.

Avslutningsvis så kikade jag lite på VM och förutom lite svenska insatser så var det sjukt kul att se på Karsten Warholm som verkade fått till formen igen.

Fredag och idag skulle Gisela komma och det stod cykling på agendan men Ullis och jag hade ju bara våra mountainbikes men vi skulle i alla fall testa.

Efter frukost och vanliga bestyr så dyker hon då upp och efter att ha fått ordning på våra cyklar så var det då dags. Jag hade varken cykelpedaler, cykelbyxor eller hjälm men hjälmen gör enligt undersökningar att man löper mycket mindre risk att bli påkörd av en bil men givetvis är hjälmen ett bra skydd om man ramlar. Själva undersökningen visade att bilisterna i snitt håller ut 75 centimeter längre om cyklisten saknar hjälm. Så sjukt! Som om hjälmen skulle skydda mot en bil.

Vi drar i alla fall igång och relativt snabbt känner man att man får jobba men när det kommer medvind så blir det väldigt lätt att ligga bakom för det visade sig ganska snabbt att det var Gisela, med sin tempohoj, som fick bryta vinden.

Jsg njöt i medvinden och tyckte allt var magiskt tills motvinden började. Nu fick jag slita hårt och bra länge. När vi närmade oss fiskeläget, där vi skulle fika, så kände jag att jag släpper så jag inte går mig helt slut då benen skakade. 
Efter en knapp minut, efter de andra, så rullar jag in och efter att vi parkerat hojarna så gick vi in och beställde varsina räkmackor lyx 2.0 Ribban har höjts alltså. Spännande! 
Som jag kommer ihåg så var den vanliga räkmackan helt perfekt men nu hade de försökt gjort den ännu bättre och frågan är om det var nödvändigt men visst var den riktigt god.

Under cyklingen så reagerade jag på att Ullis bakdäck såg lite mjukt ut och mycket riktigt. Hon hade fått pyspunka och efter att ha fått låna en pump så ser vi att hon fått in något stift, eller liknande, i däcket. Vi blir erbjudna att få en lagningslapp men jag tror att vi skall klara oss hem för får stiftet sitta kvar så bör luften räcka.

På vägen hem så får jag inget gratis men nu tänker jag kämpa men efter halva sträckan så går det inte längre och när Ullis vänder sig bakåt så vinkar jag åt henne att fortsätta men jag ser att hon tvekar och nu får hon en lucka att täppa till istället. 

Jag tar det nu lite lugnare men sen åker en stor insekt på mig och det känns som om den kan ha fastnat på tröjan och jag sliter till i den och rätt som det var så smäller det till i asfalten och mina läsglasögon har åkt av. Jag glömde ju bort att jag satt dem i tröjan. Jag hoppar av cykeln och ser en bil närma sig och jag vinkar. Den verkar dock inte gå så fort och jag har tur för det är en EPA. Jag hinner plocka upp dem och fortsätter.

Snart ser jag två cyklister stå och vänta och det visar sig vara Ullis och Gisela och den sistnämnde är lite orolig för att behöva åka på stora vägen men jag säger att det finns en cykelväg sista biten och tänker då inte på att det är grus en bit. Hursomhelst så är det väldigt kort bit man var tvungen att åka på stora vägen men det kom jag inte på då.

Jag håller på att släppa igen men kämpar mig ikapp två gånger och sen rullar vi in tillsammans. Tufft pass och jag är helt slut. Det blev dock inte mer än kanske dryga tre mil.

Väl tillbaka så går vi till stranden och deras tanke på att simma dog när de såg vågorna. Jag kylde dock ned benen och det var så skönt. 
Vi vinkade adjö och tog det sedan rätt lugnt. Inget bad och så. 

Efter ett tag, då vi blivit hungriga, gick vi sen till Evas kroppkakor och åt. Fyra stycken kroppkakor slog jag till med och det var som en liten munsbit. Sega benen satt kvar ett tag dock.
Lite sport på teve och stackars Norge som blev utspelade från fotbolls-EM. Med buller och bång dessutom. Nu lär det dock bli svenske förbundskaptenen som får bära hundhuvudet och med all rätt faktiskt. Rätt snart lär vi få höra om hans avgång. 

Rätt som det är så utbrister Ullis att himlen såg fantastisk ut och det gjorde den verkligen. Vi går ned men först letar jag efter en tjocktröja och det var dumt för allt gick supersnabbt och på några minuter var allt över. Det var som ett lämmeltåg ned till stranden och vi hann bara se slutet. Det blev heller inte lika fint på bild. 
En titt på VM och det är kul att det är igång men det gick inte hela vägen för släggkillen men resten av natten verkade gått svensk väg men det blir i en annan blogg.