Lördag och jag var ruggigt svårstartad. Först, när jag väl kom upp, var det lite längdskidor och idag var det kul att se Calle Halfvarsson när han för första gången på länge var uppe i smöret och slogs om pallen. Till slut blev han tvåa och det är bara att gratulera. Ullis och jag såg honom live en gång på en plojtävling i Mora. Då var han bara ung och lovande.

Sen fick jag äntligen fart på benen och stod i valet och kvalet mellan att försöka dra igång motorcykeln eller tvätta husvagnen lite. Det slutade med det kanske sämsta valet och jag började köra tvättservetter på husvagnen. Sämsta valet var det för att jag körde just med tvättservetter och inte med en ordentligt borste. Jag tror vi har en liggande. Det var dock kul att se att husvagnen glänste lite mer och bara det gör att man blir mer sugen på att åka ut och campa. 

Sen var jag på gång ut och försöka få ut motorcykeln när Ullis messar och frågar om vi skall ta kaffe om en kvart och då går jag och fixar lite kaffe istället. Det var ändå så mycket grus på vägarna så det är inte riktigt dags ännu. 

Sen drog vi till Trosa och kollade in Tims nya lägenhet och tog lite kort. 

Hem igen.

Nu var jag verkligen igång och snart satt vi på cyklarna och jag körde mitt egna program och det har jag döpt till det mycket originella "Nickes aerobiska träning" och det är på en timme och tio minuter. Fem minuter ramp up och fem minuter ramp down. Däremellan är det 185 watt i en timme, typ basträning och det fixade jag efter att ha blivit toksåld på van der Poels träningsmanifest. Han kör dock 6-7 timmar per dag... 

Men fortsätter det så här så är det inte omöjligt att jag om något år ligger på runt två timmar per dag i alla fall. 

Nu började snart Mello men jag hann med att vinna på Primetime och det blev nästan nio kronor. Pengar rullar in... :-) Ha ha!

Bra klass på finalen men jag kände att jag började bli slut och jag var rätt trött på slutet. 

Många bra låtar och jag tippade att Cornelia skulle vinna och att Bagge skulle bli tvåa. I övrigt så hade jag bra koll på att det skulle gå dåligt för Anna och jag hade henne på nästsistaplats men hon kom visst sist. Det hade mest med att låten var för dålig. 

Fredag och det kändes som helgen var efterlängtad. 

Väl hemma så somnade jag nog till på soffan men sedan blev jag sur och hoppade ned i träningsrummet och körde lite cykling. Det blev en liten runda och jag försökte trycka på ibland men kroppen svarade inte riktigt. En halvtimme kunde jag skriva hem och snittwatten blev 242. Lite mellanmjölk alltså. 

Sedan blev det insatsstyrkan och jag hade visst missat att avsnitt men så kan det bli ibland. 

Ullis behövde sedan gå och lägga sig lite tidigare då hon skulle upp och jobba och jag joinade henne. 

Torsdag och jag kände mig lite sliten och det fanns fortfarande inte någon ork till att springa fastän det bara verkade komma nya på torsdagsträningen. Ullis och jag kom dock till Safiren för att berättade syftet och hur det gick till. Det var Sanne samt Zedflander och Phille som kom. 

Efter instruktionerna så gick jag och Ullis och bytte om och snart stod vi på varsin crosstrainer och jag ställde motståndet på det vanliga och bara körde lugnt. Dock är det alltid tufft att hålla sig när det kommer killar bredvid och kör hårt på löpbandet fast jag är visst mer mogen nuförtiden och kunde fortsätta köra lugnt. :-)

Det blev till slut den vanliga milen och tiden blev lite under 40 minuter. 

Sen in i duschen och jag hoppade bastun och när jag nästan var påklädd så kom killarna in. De var nöjda och hade tyckt det var kul. Bara hoppas man själv kan vara med snart igen. 

Väl hemma så tittade vi lite på teve och sen väntade sängen.

Ondag och efter mitt underbara jobb så var det hemfärd och väl hemma så ville jag träna och Ullis upptäcker att hon missat ett event hon signat upp för. Men det fanns ju fler lopp och vi signade upp för samma lopp men då på annan tid. 

Frågan var dock om det var en tävling eller bara en "social ride"?  Jag hann inte riktigt kolla upp det utan det kanske gick att se vid start. Det blev grupp B och skulle det vara tävling så fick jag banne mig slita.

Starten går och jag känner på lite och ser hur andra kör. Jag börjar lite lugnt men upptäcker att jag ligger rätt långt bak och trycker på en längre stund. snart är jag på runt plats 200 och jag fortsätter nedåt. Snart så handlar det om att bevaka sin grupp och inte tappa den. Kanske är det så att det inte är en tävling men några vill ändå känna på det lite och så även jag. Jag inser att jag börjar närma mig topp hundra och tar i som bara f-n på slutet och kommer nästan först i klungspurten och kommer nog på plats 102, det var skönt att känna att kroppen svarade lite grand. 

Tre mil på 43 minuter är inte fy skam men det blev något strul med tiden så jag vet inte om uppvärmningen kom med eller inte. Nåja, benen fick sitt i alla fall. 

Tisdag och som vanligt lång dag på skolan. Dock intressant och vi avslutade med bra men lite krävande möte där man delade med sig av sina kunskaper. Idag var första tisdagen på länge då pulsklockan inte varnade för låg puls så det var hela tiden hög uppmärksamhet. Det kanske jag skulle lida för senare. Grejen är den att jag brukar gå ned i varv och det är för att jag inte orkar hålla energin uppe men idag gick det.

Sen var det bråttom för att få hem Felix bil, för han hade återigen fått stopp på vägen hem och nu fick han stå i flera timmar och vänta.

Dock kom Ullis förbi, med vännen Inger, och han åkte hem med dem.

Sen åt jag och Ullis lite lätt och åkte till löpträningen. Där ser vi en kille som kommer joggandes och det är Freddan och snart kommer det en bil och det är Tessan som varit borta ett tag. Så i princip var det bara nya idag och det var en härlig comeback av Tessan som sprang som sjutton. Jag själv var supersliten och hade fullt sjå att bara jogga men kämpade på. 

När huvudgruppen kom så förklarade jag mig att jag måste iväg fort och få hem Felix bil och de förstod mig. Det var ju riktigt kul att höra att de saknade mig och Ullis på huvudträningarna. 

Felix hade samtidigt köpt en bogserlina och när jag kom hem så åkte vi iväg för att dra hem bilen. Eventuellt skulle vi kolla om någon säkring gått men vi bestämde oss för att direkt ta hem bilen. Precis när vi är framme så möter vi en polisbil och när vi svänger runt för att komma på rätt sida så ser vi att polisbilen slagit på blåljusen för att förstås kolla upp bilen. När de ser att vi åker mot bilen och slår på våra varningsblinkers så förstår de att vi skall dra hem den och åker vidare. 

Det var ju skönt att slippa förklara sig för polisen men Felix hade ställt upp sin varningstriangel bra och bilen stod så bra det gick. Men de måste ju förstås sköta sig jobb och skulle vi vara plundrare så vore det ju höjden av fräckhet att göra det då polisen var där. 

Vi kopplade på bilen och jag ringde upp Felix så vi kunde hålla kontakten samtidigt. Det enda vi egentligen missade var hur vi skulle agera om kontakten skulle brytas. Risken var ju att vi tappade uppmärksamheten på bilarna om vi skulle försöka nå varandra och det var just det som hände...

Det gick supersmidigt hur länge som helst men så bryts då kontakten och jag försöker ringa upp Felix och tappar då koncentrationen bakåt och det blir samma sak för Felix. Rätt som det är så rycker det till kraftigt och det upprepas kraftigt någon gång till och Felix har förstås kommit för nära och det gör rätt ont i höften av första rycket. Skönt dock att inte bilarna gick emot varandra. Pust!

Sen kommer korsningarna och allt gick riktigt smidigt och samspelet var helt perfekt. Väl framme så nästan ramlar Felix ut av all koncentration och även jag är rätt slut. Det var ju en bra bit att bogsera och jag har nog inte gjort det på nästan 30 år. 

Måndag och det var kul att vara tillbaka på jobbet. 

Det var dock kort dag och jag kom hem men var fortfarande slut i kroppen, efter skidorna, så jag slappade lite i soffan. Sen tänkte jag göra mig iordning för att gå och möta Ullis när jag får samtal från Felix då hans bil stannat på vägen hem. 

Jag misstänker att det är kylarvätskan då motorn blivit för varm och köper med mig både färdigblandad glykol samt tar med mig vatten. 

Jag möter upp och vi fixar och trixar lite och fyller på både glykol och vatten. Till slut kommer vi hem och Ullis är redan hemma då så nu fixar vi lite mat innan vi går bort till gymmet. Jag känner att jag inte riktigt är fräsch för core så jag bokar av och riktar in mig på lite crosstrainer istället. 

Sagt och gjort. Jag byter om och snart står jag på trainern och kör på lite lugnt. Jag började på låga nivå 11 men snart är jag på vanliga nivå 12 och bara kör lugnt. Mina airpods är kvar på jobbet men jag har fått låna Ullis men det tar tid att få igång dem och sen slutar de att fungera rätt som det är. 

Jag kör i en mil och det tar knappa 40 minuter och det känns rätt bra. In i duschen och snart möter jag upp Ullis och vi tar vägen förbi affären, på vägen hem. 

Vi avslutar med att titta lite på teve men det är inget speciellt utan bara programmet där Strömsteds möter kändisar och nu var det Borg och hon Dominica. 

Söndag och vi kom förstås upp till Vasaloppet och intog en god frukost. 

Starten var kaos och redan i elitledet föll någon och det blev förstås en dominoeffekt och massor av åkare kraschade. Klart kort lopp för en del och det var förstås riktigt tråkigt. 

Det var spännande på herrsidan och Emil Persson missade segern med någon tiondel mot Andreas Nygaard medan Britta fick se sig besegrad av Astrid Øyre Slind.

Ullis och jag hann åka iväg och hämta en byrå förresten men hann tillbaka innan målgång. 

Sen blev det en tur till Nyköping och kollade in lite på Mio och en sväng på Rusta blev det också samt lite mat på Chopchop. 

På kvällen blev det lite lugnt cykling och jag provade att sprinta också men kroppen svarade inte och det hjälpte ju inte att jag startade för tidigt. Det blev ett varv till och snart var det dags att dra igång igen. Jag provade igen och nu orkade jag lite bättre men det räckte inte till pallen, om man säger så. 

Efter det så dog orken och jag började först vänta in Ullis som inte sprintade och när hon kom ikapp så försökte jag hänga på men snart kände jag att kroppen var för sliten. Så jag bröt och Ullis körde ett tag till.

Dock skönt att röra på sig igen men jag måste nog ta det lugnt igen. 

Vi avslutade dagen med att titta på finalen mellen Sverige vs. Norge och jag skall väl inte avslöja resultatet men jag kan ju avslöja att jag tyckte det var lite orättvist att Alsgaard var med...

Fredag morgon och jag försökte sova lite men några av lagmedlemmarna var uppe tidigt och det tjattrades friskt. :-) Jag passade på att gå på toaletten och försökte få några timmars sömn till. Det gick bra och jag lyssnade lite på sovande ljud från spotify, det jag brukar lyssna på är Deep sleep. Snart sov jag gott igen och vaknade samtidigt som Magnus och vi skulle tillsammans ta bussen till sista sträckan. De andra lagmedlemmarna var fortfarande kvar och de verkade heller inte ha bråttom. De skulle för övrigt ta min bil. 

Magnus och jag tog lite frukost och vinkade adjö till Göran och Rolf och hade det hyfsat lugnt. 

Sen var det bara att packa sin i bilen och åka mot bussen. Nu gick det smidigt och på bussen så är det några kvinnor som är stressade och undrade om de skulle hinna så snart satte busschauförren plattan i botten och det var full fart mot starten. Allt gick smidigt och snart står Magnus och är beredd men jag skulle visst starta typ efter en timme efter. Snart visade det sig vara runt en halvtimme efter och jag filmade när Niklas kom och skickade iväg Magnus. Hade jag riktig tur kanske jag kunde komma iväg så det fanns en chans att åka ikapp Magnus men jag hade noll koll på vart jag stod åkmässigt. Jag trodde väl att jag skulle vara liiite bättre än Magnus men det kunde nog lika (o)gärna var tvärtom. 

Jag snackar lite med Niklas och glömmer nästan bort att göra mig iordning men snart är jag startklar och det verkar bli runt en halvtimme efter Magnus. 

Rolf kommer och är orolig var hans kasse med kläder är men jag säger att han bara skall gå framåt så möter Niklas upp honom. Jag trycker på och jisses vad fort det går! Men kan lika gärna vara adrenalinet så snart smäller det väl till. 

Det går fort men så fort det går uppför så märker jag att jag har svårt att få fäste och jag orkar inte så himla bra heller. Uppför alltså. Men det är inte så att jag blir omåkt uppför. Typ lite då. På platten så känns det som jag åker om massvis med åkare men så glesnar det ut men jag åker om de få jag åker om rätt snabbt, kul! 

Nu dröjer det länge innan jag blir omåkt och det är lite konstigt och jag får en känsla av att det går fort. Det blir dock mer och mer utanför spåret då jag tycker att glidet är bättre på skejtbädden. Lite ostyrigt dock. 

Men hur fort går det? det är frågan. Diagonaltekniken är nästan borta och jag blir rätt snabbt trött då det går uppför och ju längre det tar ju tröttare blir jag. Backarna är dock inte så långa så snart går det fort igen men det är läskigt att även åka utför då jag inte är van. Det är ju första gången på två år. 

Jag missar alla vätskekontroller och jag tycker att det är supertrögt på slutet. Ingen Magnus i sikte och när jag stakar mot mål så är det segt värre och jag ser gänget stå och heja och nog fan står Magnus där och verkar ha stått där ett bra tag då han har överdragskläder på sig. 

Till slut så visade det sig att vi körde typ lika fort och jag jag var alltså långt ifrån att komma ikapp honom och vi får gratulera Mora korgmakeri! :-)

Sen blev det lite häng i soffan och lite pizza.