Tisdag och idag var det damernas slalom och Hector skulle visst ställa upp i det också. Rätt som det var så verkar hon ha åkt som bara sjutton och låg riktigt bra till för andra åket. 

Sen var det curling och damhockey. Ishockeylagen var typ bortdömda på förhand men nu hade damkronorna i alla fall chans på kvartsfinal om de besegrade Danmark. 

Sen andra åket och Sara åker som bara sjutton igen och har typ guldet i sin hand när det är fem portar kvar och hon gränslar! :-0 Oj! Vilken nesa! Hon verkar dock inte så nedslagen. 

Väl hemma så var jag rätt slut och kände egentligen inte för att träna men Ullis tyckte jag kunde byta om och testa. 

Vi åker ned och ser Patrik komma springandes och när vi är framme väntar vi in honom och det kom ingen mer idag så jag kände mig ännu mer manad till att byta om och snart var jag klar och vi började springa. 

Det var segt och det kändes som sirap i benen men jag hoppades att det skulle släppa. 

Tyvärr släppte det inte och jag sprang och spände mig en hel del då det var halt men det blev två uppvärmningsvarv, lite löpskolning och sen fyra 400-ingar och ett nedjoggningsvarv. Inte helt kasst i alla fall. 

Sen hem och efter duschen blev det som vanligt Almenäs och det är alltid kul att se sveriges insatser i samlad form och med roliga insynsvinklar. 

Måndag och idag var det Sara Hectors tur att tävla i OS och som hon gjorde det. Hon höll för favorittrycket och vi kunde inkassera ytterligare ett guld. 

Tyvärr kunde jag inte se det live men det fick bli en del teve på kvällen istället. 

Lång dag på jobbet och hemma funderade vi på att avboka core-passet och cykla istället men det blev core i alla fall. Det är ju bra om man får in en rutin på det. 

Sagt och gjort. Vi traskade bort och jag fick även ett nytt kort då jag förlagt det gamla. 

Snart var vi igång och jag var seg från start men kände mig snart riktigt stark och hade inga problem med övningarna alls idag. 

Väl hemma så blev det teve för hela slanten och vad kul att se Hectors glädje. 

Söndag och idag var det ju 5000 meter skridsko, med Nils van der Poel. Killen som jag sponsrat lite grand och det var en spännande resa men jag kan helt ärligt säga att jag har noll med hans guld att göra. Jag tror inte heller att jag riktigt trott på honom så jag får bära hundhuvudet och jag har lärt mig mycket av hans resa. Med tanke på att jag själv inte kunde springa 2019 och fick träna alternativt så borde ju jag veta att det går att komma framåt ändå. Jag fick min bästa maratid på en Ironman med hjälp av cykling. 

Hursomhelst var det då dags och det kändes som om Nils skulle vara helt överlägsen men det är ju inte bara att hämta hem guldet och 5000 meter är ju det svåraste av de två distanserna han skall köra. Svårast att ta hem guldet i alltså. 

När det är två varv kvar och han ligger under med 2 sekunder så kändes det helt kört men på något sätt så höjer han sig och samtidigt så har motståndaren sin sämsta bit där. Det var som hjärtat fastnade i halsgropen och Nils fick trycka på riktigt hårt och vann till slut ganska övertygande men vilken pärs! :-0

Vi fick samtidigt besök och mannen i sällskapet stannade förstås kvar för att titta på Nils race men vi andra stod och skrek och det var med hög puls vi fikade. 

Jag har nu börjat äta mycket bättre och valde bort det onyttiga och det var faktiskt inte så svårt. 

Efter det blev det en tur till soptippen och lite snack med Jocke, det är alltid trevligt. 

Väl hemma så fixade jag iordning en meetup men det strulade då Ullis inte hade accepterat så vi fick göra om det och det blev lite väntan innan vi kom igång. Som vanligt så var Ullis stark men hon började lite med att svara på sms så hon kom på efterkälken och undrade om jag skulle köra på idag men så var inte fallet. Farten ökades hela tiden och snart fick jag kämpa på att hänga på. 

Skönt att röra på sig och vi avslutade kvällen med att titta på Jessica Almenäs och hennes OS-extra. 

Lördag och jag drog mig rätt länge i sängen och kollade på lite saker jag kunde visa i skolan som minnestekniker. 

Sen var det en hel del sport och vad spännande det var med puckelpisten och Walter Wallberg gick ju som tåget på slutet och gjorde ett fanastiskt sista åk och jag bara skrek då jag såg hur bra det var. Wow! 

Trots fiasko med längdlandslagets skidor så gick det ju bra ändå. 

När Ullis kom hem var hon sugen på en promenad och snart var vi ute. Det var fint väder och vi satsade på den längre rundan och det blev till slut nästan en mil och bra snittfart. Dock lite halt på vissa ställen. 

På kvällen tittade vi på första deltävlingen i Melodifestivalen och den som stack ut var Cornelia Jacobs, med reservation för stavningen, hon var riktigt bra! 

Fick återigen skjuts av Lasse och det är uppskattat men något som också var mycket uppskattat var att idag skulle vi återigen få nyttja Safirens dusch och bastu för våra medlemmar i löparklubben. Eventuellt så har vi även ett samarbete med kommunen på gång men det är några detaljer kvar som borde gå att lösa. Hursomhelst så var det roliga men extremt jobbiga lektioner på skolan och jobbiga var de för att jag måste vara så uppmärksam hela tiden då jag passar vid hopp. Alltså, jag blir så slut! :-)

Sen hem och Ullis hämtade mig. 

Väl hemma så fixade vi lite mat och sen var det bara att gå bort till Safiren. 

Vi var där i ganska god tid men jag försökte fixa till papper och pärm för vår återkomst men det tog tid och Ullis hade redan börjat träna. Snart var det dags för de som skulle springa att komma och jag kunde lika gärna vänta. 

Snart kommer Putte och vi snackar lite och snart kommer även Nicke och jag vill inte uppehålla dem för länge så snart var de igång och jag gick och kollade hur det gick för Ullis. Hon var i full gång på Crosstrainern och sade att jag kunde ta över då hon ändå kört annat men i år är det hon som är i fullt fokus och jag anpassar mig såklart. 

Tyvärr fanns det bara en crosstrainer men jag kommer på att StafettVasan står för dörren och jag har ju verkligen inte tränat någon stakning på länge. Så det blev förstås stakning och direkt när jag börjar så känner jag att den nyopererade axeln känns svag och jag vågar liksom inte trycka som vanligt men jag kommer snart på hur jag skall spänna för att kunna trycka på lite mer. Tyvärr så verkar inte konditionen räcka till och jag får kämpa på och klarar inte ens fem kilometer på 25 minuter utan sekunderna tickar över på slutet. 

Helt slut tar jag igen mig ett tag och Ullis känner sig färdig och går hem. Jag passar på att köra en runda styrka och det blir två rundor med triceps push down, alternerande hantelcurls och lårcurl. Lite halvhård nivå så jag inte gör bort mig då man haft uppehåll. 

Sen kom då Putte och vi duschade och snackade lite i bastun. Han tyckte det var enormt uppskattat att vi fått igång samarbetet med Safiren igen och jag talade om att det är Ullis förtjänst som har jobbat på med det på slutet. 

Sen knatade jag hem och det blev lite mys framför teven. Skönt att få igång kroppen men jag måste nog ta det lite lugnt snart. 

Onsdag och idag blev jag kvar på skolan och läste in mig på lite texter, annars var tanken att åka hem och läsa men nu hade jag ingen skjuts. Jag väntade in Ullis och när vi var hemma så blev det lite mat och sen var det bara att tagga till då det väntades cykelrace. Dock var det fortfarande lite sega ben och Ullis hade ett tufft cykelpass igår. Man kanske helt enkelt blev tvungen att hålla igen lite. 

Som vanligt var vi lite sena och Ullis hade svårt att avsluta ett samtal men hennes race startade visst två minuter efter så det var inte hela världen. 

När jag knappade in mig så var det en dryg minut till start men jag verkade komma rätt långt fram så det var väl inte massvis med folk, tänkte jag. 

Loppet startar och helt klart är motståndet lite värre än sist och jag trycker på lite grand för att skaffa mig en bättre position. Lite lugnare än sist och snart är jag runt plats 300 och det krymper hela tiden så sakteliga och jag tror det mer handlar om att folk där framme tappade. 

Till slut så är man i klungan och det är för långt fram och man får finna sig i att bara vara där och se till så att man inte tappade suget. 

Spurten var nära och när det var runt 300 meter kvar kan jag inte hålla mig utan trycker max men snart sprutar mjölksyran och det blir en klen spurt och jag blir omåkt av 6-7 stycken och det blir en riktigt dålig avslutning. 

Jag kommer inte ihåg placeringen men jag fick lite under 33 minuter och sträckan var 23,2 km. Man fick dock kämpa lite innan tiden började ticka också men så är det ibland. 

Jag avslutade med några minuter lugn körning på en annan bana. 

Sen blev det dusch och en tur till affären innan vi fastnade framför teven. 

Tisdag och jag fick skjuts som vanligt av Lasse och efter ett ärende så var vi på skolan och det fanns lite tid till kaffe. 

Sen var det bara att köra på och efter var det ett långt möte och man blev lite seg. Jag får upp att Ullis cyklar och när jag kommer hem så kör hon på för fullt och jag fixar lite mat. 

Efter det är det lite bråttom och både jag och Ullis byter om snabbt. Ullis tänkte vara med på löpskolningen men när vi kommer fram så är det isgata på banan och vi bestämmer att vi kör på Trossen-rakan och det är jag samt Sanne och Patrik som var med på första gruppen och Ullis tog bilen till Trossen. Jag upptäcker att jag glömt klockan men jag har också fått skavsår av att ha den på hela tiden så det kanske var bra att köra utan ett tag. 

Det blir tre-minutare och när vi kört tre stycken så stannar klockan då jag missat att jag lagt in tre repetitioner istället för fyra. Jag är på gång att stanna men Ullis hejar på och snart är jag igång igen och jag fick väl hjärnsläpp. 

Det blev fyra stycken och det var lagom. Lite lätt besviken att jag inte kunde hålla högre tempo men det var bra ändå. 

Väl tillbaka till banan och vi hälsade på de andra och åkte sedan hemåt och mös lite framför Landskampen Sverige vs. Norge. 

Måndag och i klubben undrade de när träningsprogrammet skulle komma och jag fick fullt upp. Dagarna går ju så fort så rätt som det var så vara det visst sista januari. Sen var det träning och frågan var om vi skulle ställa in coren och ställa upp på Tour de zwift igen. Fast vi ser att sista chansen var på onsdag, klockan 18, så vi satsade på den istället och gick till gymmet istället. 

På coren så kände jag att jag var bättre med och räknar inte med lika lång träningsvärk den här gången. Lite småsegt på slutet dock. 

Väl hemma så var det dusch och vi avslutade med att titta på dokumentären om Nils van der Poel. Den var riktigt bra. 

Vi dukade upp med lite mysig men nyttig mat och fortsatte med lite Carina Bergfeldt innan vi gick och lade oss.