Måndag morgon och det var lite segt på morgonen och det blev många koppar kaffe innan jag orkade kliva upp. Jag försökte blogga ikapp veckan som varit men kom inte så långt. Väntar man för länge så kommer man inte riktigt ihåg detaljerna. Sen hör jag klockan ringa inne hos Felix och fastän han jobbar kväll så gillar han att ligga och dra sig. Själv så får jag lite fart i kroppen efter ett tag och jag är snart nere i källaren och jobbar. Jag är lite nyfiken på hur det kommer att bli med färgen och målar lite på väggarna. Tyvärr glömmer jag bort vilken färg jag målar med och målar takfärgen på väggen. Fördelen med den är dock att det inte skvätter så mycket. Nåja, man ser hur det kommer att bli. Jag spacklar lite till och nu har vi täckt in hela golvet i badrummet med papper men jag råkar visst kliva i färg och när jag går ut i tvättstugen så blir det lite färg på golvet. Och jag ser att det stänkt lite där jag inte har täckt i tvättstugen. Hmm, jag får lugna mig lite med målningen i det rummet. Jag fokuserar nu på badrummet och speciellt där duschkabinen skall vara men var är den förresten? Det har gått flera veckor och efter lite sökningar så ser vi att den nu i alla fall är i Norrköping och den borde väl komma idag, tänker jag. Sen har jag utvecklingssamtal och jag ber om ursäkt om jag måste ta ett samtal för jag väntar både samtal från läkaren och från DHL. Sen kommer Ullis hem och hon ropar glatt att solen skiner och vi måste ut! Jag är inte lika entusiastisk men känner att hon har rätt. Så snart tar jag på mig och vi går ut. Hon vill promenera en timme men det säger hela jag nej till. Mitt ena knä värker och det känns som om jag har något som bromsar mig och att jag har en 30-kilos väst på mig. Vi pratar lite om den kommande operationen och vi funderar på om de går in annorlunda med katetrarna om hjärtfelet sitter på vänstra sidan för då skall de in via aortan och det innebär mer risk. Som det ser ut så sitter felet i mitten eller mer mot vänstra sidan så det verkar tyvärr som det kan bli så. Efter googling på kvällen så ser jag att man i alla fall går in via ljumsken men att man sedan går via aortan och det innebär visst smärta. Men det finns det ju mediciner till. Hursomhelst så verklingen längtar jag men jag är samtidigt orolig och det är ingen fördel att vara spruträdd. Jag har ju lämnat blod över 30 gånger och spruträdslan har inte blivit mindre. Det var en skön promenad och det blev väl fem kilometer, skulle jag gissa. Tyvärr glömde jag stänga av mobilen så det ser ut som ett virrvarr då jag sprang upp och ned i huset sen. 

Ullis och jag tittade sedan på Mästarnas mästare och vad kul att se Bengan Gustavsson igen! Det blev en bra mix av idrottarna och vad roligt att se vad de har gjort. Jag avslutade kvällen med att måla lite och nu börjar man se hur det kommer att bli. 

Tisdag och det var en ovanligt trött morgon men snart hade jag kämpat mig upp och jag hade två lektioner på meet och sedan arbetslagsmöte. Efter det så kände jag att all ork rann ur mig men jag hade samtidigt sett att det fanns elsökare och ville ha en sådan. På jobbet så hade en kollega skämtat lite om att jag gillar el och så är det nog. Jag kan länge gå runt i elbutiker och kika så något är det som fascinerar och nu skulle jag dessutom ha en elsökare så jag kunde vara säker på var elen går då jag håller på och renoverar. Jag tänkte underlätta lite för elektrikern. När Ullis kom hem så åt vi lite snabbt och snart var vi iväg och det blev Claes Ohlson, där verkade det finnas bra och prisvärda modeller. När vi kommer fram så är det rätt bråttom och som vanligt så är det superlugnt, vi är på Kungens kurva. Jag väljer en modell och sedan går vi och betalar. Det är absolut ingen i kö så det går fort och sedan känner vi att det blev lite för lite mat och vi tar en liten burgare på vägen hem. Både Ullis och jag har läst om "Balkongfallet" och det kände båda att vi ville se. Det är ju helt sjukt och jag hade redan läst på rätt mycket. Men vi ville träna lite också så vi hoppar snabbt upp på cyklarna och jag väljer att köra väldigt lugnt och Ullis kör nog också rätt lugnt för hon är bara någon minut före mig då vi är klara. Det blir 17 km och jag tror jag höll på i 35 minuter. Dock med lite klungkörning. 

Sen duschar vi och gör oss iordning för teve och vi såg bägge programmen på en gång. Att hon överhuvudtaget överlevde är ju ett mirakel men det är ju tragiskt att förövaren är på fri fot. Där måste ju regeringen kunna sätta lite press på det andra landet, där han sitter och trycker. Eller trycker och trycker. Han levde som om inget hade hänt. Det är ju för jäkligt. 

Det var en riktig seg morgon och jag låg och drog mig till lunch i sängen. Så irriterande när man vill gå upp men det händer liksom ingenting. Jag tror att klockan blev runt 13 när det blev fart på mig men när det väl blev fart så hände det mycket. Nu tog jag tag i Enklaresport, jag fixade med renoveringen och åkte ned och letade stora hålborrar men de var svindyra. Och det skiljde även en hel del i pris vilket irriterade mig. Sen behöver jag ingen värstingborr bara för ett enstaka hål. Hem igen och jag hann springa på affären och köpte lite mer potatis och snart var Ullis hemma. Hon hade blivit glad över min hyllning av henne, det är ju internationella kvinnodagen. :-) Vi fixade lite att äta och sedan fortsatte jag lite i källaren. Ullis tog en promenad och jag tvingade upp mig på cykeln för nu började min ork att ta slut. Jag hade väl tänkt att ta det lite lugnt och det gjorde jag. Initialt iaf... Snart låg jag med i relativt snabba klungor och jobbade först hårt för att hänga med men snart var det jag som var uppe och tog dragjobbet och det blev 17,6 km på 30 minuter blankt. Dvs över 35 km/h och det får ju anses vara lite snabbt. Det vet jag att det är för mig på Zwift. Utomhus har jag det lite lättare med min snabbare cykel men då brukar jag å andra sidan inte ligga i klungor. Här fick jag bra hjälp. 

Kvällen avslutades med att hela familjen såg på SOG. 

Lördag och det var som vanligt mycket sport på teve men Ullis och jag cyklade även lite. 

Det blev prick 30 minuter och jag kom 17 km på Tick-tock-banan. Hyfsat bra kört och jag är fortsatt inne på bra dagar. Men orken håller fortfarande bara för en halvtimme men visst kan jag pressa mig lite men jag varken vill eller vågar det. 

På kvällen blev det Mello för hela slanten och det var Andra chansen. Jag missade en duell men prickade alltså in de tre andra.

Onsdag och i två dagar har vi varit lite rädda för Corona då det börjat öka i kommunen. Själv åkte Tim på lite förkylning och det gjorde att både han och Felix var tvungna att göra Corona-test. Samtidigt var det ett utbrott på Ullis jobb så hon var också hemma och gjorde test. Det gjorde att jag själv var tvungen att jobba på distans och fastän vi var rätt säkra på att Tim åkt på en vanlig förkylning så blev man ju lite rädd. Men idag kom svaren på barnens tester och Ullis fick även åka och göra ett test och samtliga var negativa, skönt! Lite orolig var man men man kan ju aldrig veta. Så imorgon åker jag till skolan igen för åtminstone en lektion på plats. 

Hemmavid så har vi gått promenader och det har varit skönt. Jag har haft två bra dagar i följd och snart väntar hjärtingreppet. Jag riktigt längtar och nu får jag banne mig inte bli sjuk och speciellt inte i Corona. Idag så fogade jag även en del i källaren och det blir riktigt snyggt. Tyvärr så kommer det alltid lite fog på väggarna så det blir till att eftermåla en del. Men det gör inte så mycket då jag även fick besked att duschkabinen är försenad och det dröjer en vecka till. Så golvet lär härda bra. Sportmässigt så har det varit ett suveränt längd-VM och vad säger man om tjejerna? Asgrymma och även killarna vaknade till liv idag! Riktigt kul! Men lite oroväckande att intresset bland de yngre är så dåligt. Endast 10% av tittarna är under 40 år... 

Lördag och Ullis ville göra något och vi kom överens om att gå en promenad och vi missuppfattade visst varandra. Så när jag styrde bilen mot Lidingö så undrade Ullis vart jag var på väg. Sade vi inte, Lidingö, svarade jag. Det gick förstås bra det med men Ullis hade visst sagt Djurgården. Men innan så hade vi stannat vid några ställen för att kolla duschkabiner och det var klent utbud så vi åkte vidare. Samtidigt ville vi in på Ikea men skulle vi våga? Jag är ju livrädd för att få något nu då jag har tid till hjärtoperation. Jag satte på mig masken och sen gällde det att kryssa runt på bra sätt. Det var rätt lugnt där vi var men det känns inte så bra. Vi köpte i alla fall det vi skulle och som tur var så var produkten längst ned där det är helt lugnt. Men vad jobbigt att andas i munskyddet! Man får ju nästan panik! Sen var det alltså vidare mot Lidingö och vi åker till själva målområdet för Lidingöloppet och precis när jag går ur bilen så ser jag i ögonvrån att en kille faller handlöst. Det är en kille och en tjej som sprudlar av lycka som skall ut och springa och han joggar iväg och skall slänga något i soptunnan och när han vänder om så springer han rakt in i den låga ställningen bredvid. En hård kant slår in rakt i pannan och det blir ett öppet sår. Jag tror Ullis såg smällen. Vi frågar hur det gick men vi förstår att löpturen var över och hon ledde honom tillbaka till bilen. Det tog hårt på mig och jag gick hela tiden och tänkte hur det gick med honom. Själv var jag superseg och första tjugo minuterna gick i ultrarapid, det kände ingenting och jag var tvungen att stanna i varje backe. Men det var häftigt att gå på stigarna som jag bara for fram igenom då jag var som bäst löptränad. Nu var det nästan surrealistiskt. Sen bara händer det någonting och det är sjukt läskigt. Under en sekund, kanske 1,5 sekunder, så bara ändras allt i kroppen och det läskiga är att jag känner det så tydligt. Det är som en brom som släpper och jag bara går på! Nästan fortare än vanligt men det kanske är för att jag hela tiden får kämpa. Ullis märker det förstås också och kanske ännu mer på farten. Det är nästan så farten fördubblas. Det känns underbart och man tänker att det är ju så här det skall kännas. Det är så jag blir orolig att det skall vara bra när de väl gör operationen. Funderingarna jag har är att jag kanske skall kontakta sjukhuset med mina funderingar. Ibland kan jag ju forcera fram så det börjar bli lättare men det är ju å andra sidan bara kortare stunder. Tänk om det är bra just då och de inte kan se själva punkten som orsakar problemet? Hmm... 

Det blir drygt 45 minuter och det känns lagom. Sen hem och nu är jag taggad för lite cykel också. Lika bra att passa på och nu blir det hårdare körning än sist och jag snittar 175 watt och det känns bra. Jag nöjer mig dock med en halvtimme, det blir lagom och mycket mer hade jag nog inte orkat. 

Sen blir det Melodifestivalen och det var verkligen ett ojämnt startfält och lite överaskande resultat. Jag blev chockad att den unge killen gick vidare för hos oss lät det riktigt dåligt. Det är som mixningen sög. Sen var det några riktigt sköna låtar som jag garanterat kommer lyssna mer på. Klingenström bland annat. 

Kvällen avslutades med att vi äntligen köpte en duschkabin. Helt utan lull-lull och det kanske är bra. 

Ondag och dagarna går och jag tänker bara på duschkabiner och samtidigt kollar jag hela tiden 1177 då jag är så nyfiken. Jag har ju dragit rören men liksom inte riktigt bestämt vilken duschkabin som blir bra och framförallt vilken som passar. Det är ju lite lågt i höjd och upphöjningen tog ju bort det mesta av urvalet. På kvällen så blev det lite zwift och idag funkade kroppen sämre och det blev extremt lugnt och jag snittade låga 121 watt och det blev 34 minuter innan jag gav upp. Men det är också en medveten plan att inte köra för hårt och tanken har slagit mig om jag går ned mig snabbare om jag kör lugnt. Ah, jag vet inte riktigt men läkaren tyckte jag skulle vara försiktig och han är ju läkare av en anledning. Hjärtat kan ju kompensera bra vid hårdkörning men samtidigt vill man ju inte riskera någonting. 

Efter träningen blev det förstås Sverige vs. Norge och Sverige imponerar verkligen! Och så roligt att Petter och Gunde fick känna på lite. 

Blandade lektioner med både närvarande klass på skola och meet-lektioner. En kollega hade nackspärr och jag ville väldigt gärna hjälpa honom men hur botar man nackspärr? Jag googlade lite och hittade en bra övning och den praktiserade han med framgång. Det handlar om att lura hjärnan lite. Sen var det hemåt och i brevlådan så ligger ytterligare ett brev från Karolinska! Oh, vad spännande och jag sliter upp brevet och ringer Ullis. Nu har jag fått tid och det blir den 29:e mars. Det var dessutom på en måndag så jag brydde mig inte om att säga att jag kunde ta en återbudstid men det var nästan så jag ångrade mig på kvällen för det var en ovanligt trött dag. Men vi cyklade dock lite också men jag orkade som vanligt inte mer än en halvtimme. Sen var orken slut och då var det inte hårdkörning. Vi passade dessutom på att se reprisen av skidskyttet för vi hade missat avslutningen så det var spännande.