Onsdag och vad skönt att blogga och kunna trycka i fliken "Träning" igen. Ullis och jag bestämde oss för att zwifta igen och jag försöker ju ta så många banor jag kan och Ullis blev intresserad och tyckte det var en bra idé. Så hon gick med på att vi skulle köra en bana som varken jag eller hon hade kört. Nu hade jag ju plockat mycket mer banor då jag ju haft det som mål en längre tid. Tyvärr så strular det för mig och jag blir utkastad från spelat och jag får då börja om. Ullis är snäll och vänder och det ser inte jag så jag blir lite fundersam då hon plötsligt är bakom mig. Tyvärr så gjorde vändningen att banan inte räknades för henne och det var ju lite surt då hon hade bestämt sig för att också plocka banor. 

Helgen var rätt lugn och jag lade ett par timmar att planera hur jag skulle gå vidare i mitt badrumsprojekt. Det som stannade av rejält i många år. Men nu har det hänt lite iaf. Nästan all klinkers är på plats och nu skall det ske lite rördragning. Det har förresten tagit så lång tid så att på den här tiden så har det helt plötsligt blivit förbjudet att dra vattenrör i golvet men eftersom jag påbörjade jobbet innan så torde jag vara på säkra sidan. Ha ha! Hursomhelst så har jag inga skarvar i golvet och det känns iaf bra för mig. Nu håller jag iaf på att fixa lite nya rör och förbättra lite dragningar som inte kommer att fungerar framåt i tiden. Sedan kollade jag in lite tatueringsidéer då den lokala studion har någon drive. Jag måste bara kolla upp hur de tänker säkerhetsmässigt i och med Corona. Jag tror vi kollade ett avsnitt på Lyckoviken också och sedan på söndagen så tänkte jag köra ett längre och lite tuffare pass på Zwift. Ullis hängde på men var kanske inte inställd på att köra så hårt. Men vi började och vi skulle visst klättra över 1000 höjdmeter på slutet då det var en avslutande klättring uppför Alp de Zwift. Pust! Vi började medelhårt men sedan tänkte jag på att det ändå var något visst med att klara backen under en timme så när klättringen börjar så drar jag på lite och Ullis hänger förstås på. Tyvärr så väntade hon in mig lite då jag tog det lite lugnare dit. Det innebar att hon var typ 30 sekunder före mig när räkningen började. Sedan låg vi och malde på, sväng efter sväng. Det kändes som det aldrig skulle ta slut och jag ökade nog hela tiden och när halva backen var gjord så kände jag att det inte kommer att hålla. Ullis tappade lite medan jag fortsatte att öka lite. Men hon bet ifrån och var snart ikapp och jag blev lite chockad. Jag låg på max och hon kom relativt lätt ikapp mig. Det kändes som hon inte förstod att jag var precis på gränsen. Men vi tuffade på och ju närmre vi kom så var jag mer på henne att hon fick köra på om hon ville. Och när det var typ tio minuter kvar så började hon glida ifrån meter för meter. Och jag pumpade på och snart nog inser jag att den där drömgränsen på en timme inte går att nå. På slutet så drar Ullis på och hon hade helt klart ännu mer att ge och jag får en bröstsmärta som oroar men jag misstänker starkt att det är refluxbesvär och vill heller inte ge upp precis på slutet. Ullis glider ifrån och är utom synhåll och den sista biten är fruktansvärd. Väl i mål så är hon cirka 25 sekunder före men eftersom hon väntade in mig i början så fick jag fem sekunder snabbare tid men det fattar ju alla att det beror på starten. Ullis höjer sin ftp med närmare 20 watt och jag är chockad! Jisses! På ett "vanligt" pass. Jag är helt slut och visst var det refluxbesvär jag hade. Sen rullar vi ned i snitt 70 km/h och det blir till slut 40 km på precis 2 timmar. Och jag är knäsvag och Ullis tycker nästan jag är jobbig som tjatar om hennes ftp hela tiden...

Fredag och vi hade infört "Fancy Friday" på skolan. Det innebar att vi skulle klä upp oss lite finare än vanligt som en liten motåtgärd mot det tråkiga Corona som hela tiden ligger över oss. Sagt och gjort. Jag hittar en kostym och hoppar in in den. Och mycket riktigt så kändes det klart ovant att vara finklädd så det var en bra tanke. Och på skolan så ser alla eleverna ut som fågelholkar och bara gapar. Sååå stor förändring var det väl inte? Eller jo kanske... Jag byter förstås om till själva lektionerna men en del elever tyckte det var var tråkigt. Jag sitter och äter med Jogforsen som också är uppklädd och vi tycker det är lite kul. Jag hinner hem lagom till att det är Primetime och lyckas på något sätt vinna men trots att jag bara gick på känslan på säkert fyra frågor så blir det inte mer än en knapp krona i vinst men det är ju inte pengarna som är grejen här. Det är att det är frågesport, gratis och man kan dessutom vinna. Sen att det inte blir någon storkova är en annan sak. Visserligen så skulle man hinna slå upp en fråga lite fort på nätet och hinna svara för jag provade det en gång och det gick. Men det känns fuskigt och jag är tveksam om man hinner det på alla typer av frågor. 

På kvällen så cyklade jag och Ullis men jag kände mig lite tom på energi så jag slutade lite innan henne och det blev 40 minuter för mig och ca. 20 kilometer. Men alltid något. 

Torsdag och det blev ingen löpning för mig i tisdags. Tanken var att Ullis och jag skulle cykla lite men tiden sprang iväg och vi slappade lite. Ullis och jag tittade förstås på Biggest Looser både i måndags och i tisdags och det är nog i dagsläget bästa programmet. Jag tror nog inte folk förstår hur hårt de kör och sen kan man ju fråga hur vettigt det är att tävla i att gå ned i vikt. Ju snabbare man går ned desto mer osäkert om man kan hålla det en längre tid. Men det är ändå kul och sen är det trist att det alltid skall läggas in mobbingaspekter i alla program. Typ att man måste lägga sin röst på någon annan. Borde inte programmet hylla den som faktiskt lyckats bäst att gå ned i vikt? Och kanske det borde vara en ackumulerad vikt på typ 2-3 veckor så inte t.ex mensen spelar för stor roll. Men men... Idag var det iaf torsdag och Putte hade messat och sagt att han kommer och jag svarade att jag kommer. När jag kommer tid så ser jag att Super-Roffe också är där och väntar. Jag slänger in min väska och försöker få igång min klocka. Men den tar tid på sig och vi står och fryser i några minuter. Sen är vi då igång och det är Safiren Special idag. Det innebär lite kortare löpning och sedan lite fys inne. Men det fick ju bli om det verkade lugnt där inne sen. Vi joggar iaf igång och jag väntar som vanligt att det skulle kännas tungt i början men det går bättre än väntat och vi pratar som aldrig förr och skrattar åt roliga anekdoter och det är alltid kul att höra på Super-Roffe och hans historier. Vi får ihop runt sex kilometer, om inte lite mer, och går sedan in. Jag hinner knappt gå in förrän jag trampar i vatten och det är någon gubbe som blött ned hela golvet och Putte fräser och är arg. Nästan lite gulligt men det är förstås lite surt (!) att bli genomblött om strumporna då man går in. Jag drog av mig på en matta och sedan gick vi in till gymmet och det var nog bara två tjejer på hela övervåningen och vi drog fram tre mattor och körde igång. Det blev 2x3 set med övningar som plankan, sit-ups och hantellyft åt sidan först och sedan körde vi armhävningar, tricepspress och bicepscurl. Samma sak där med 2x3 set. Fruktansvärt jobbigt och risken var att man skulle få träningsvärk imorgon... Grymt pass och snart var de blöta strumporna ett minne blott.... ;-)

Lördag och Ullis och jag läser att nya filmen om Greta Thunberg har kommit ut och den ville man ju se. Men gå på bio nu? Njae, det vore ju lite magstarkt men när vi kollar upp så ser vi att biografen skall ha säkrat upp och stängt av så att man hela tiden har avstånd till sidan iaf. Hmm, vi bokar föreställningen som går först och sedan är det lite bråttom. Det blir i Nyköping och vi åker alltså relativt snabbt och så hinner vi gå en sväng på plantagen först men inte så mycket mer. När vi kommer fram så ser vi att det är rätt få bilar och mycket riktigt. Det är typ inga där inne och när vi släpps in så är det nog bara en familj i hela lokalen. Det är alltså mycket mindre folk inne på biografen än på andra ställen. Till slut så är vi nog hela elva stycken i den stora lokalen som nog förut hade europas största bioduk. Filmen var ju mer en dokumentär och därför passar den väl bättre att se hemma än på bio men jag ville ju se den direkt. Den var klart intressant och hon är helt enkelt fantastisk. Vilken ung dam! 

Efter bion så är vi lite hungriga och det ser heller inte ut att vara så mycket folk på Pinchos så varför inte. Vi frågar hur utbudet ser ut på laktosfritt och efter en koll på menyn så bestämmer vi oss för att äta där. Lite kul att se att två som jobbar på bion mittemot inte kan hålla sina fingrar i styr utan i brist på att ta emot folk så hånglar de som aldrig förr. Hursomhelst så smakar maten jättebra och får högsta betyg - wow! Mätta och belåtna åker vi hemåt. Tyvärr blev det ingen träning.

Fredag och eftersom Ullis skulle operera sitt andra öga så tog jag ledigt hela dagen och följde förstås med. Vi åkte i bra tid och det var nog bra för lite trafik var det allt. Vi kommer fram så att jag får släppa av henne och själv åka och parkera så att det inte skulle bli för bråttom. Sen går jag runt lite i affärer och väntar in att hon skall bli klar. Det tar väl ungefär en och en halv timme och jag lyckades hitta en mobilhållare till bilen. Tyvärr inte riktigt den jag ville ha men nya mobilen hade visst inte magneterna på samma ställe som tidigare. Så den blev en sådan som trycker ihop mobilen istället. Sen ringer Ullis och vi möter upp. Vi kikar in på vårat favoritfik och kollar om det är något corona-tänk där inne och det känns safe. Vi beställer och fikar lite och sen tar vi en liten sväng på några affärer innan vi åker hemåt. Operationen har gått bra men pupillen är ju megastor och det ser lite knasigt ut. Men alltså helt normalt i början. Det måste vara en häftig känsla att kunna se riktigt bra igen. 

Väl hemma så cyklar jag lite på kvällen och hinner dessutom spela Primetime och vinna. Alltid en skön känsla men det var typ 3,5 kronor. 

Torsdag och Putte messade och frågade om vi skulle träna. Absolut svarade vi men strax efter så skickar Tanja och vill ut och springa så Ullis bytte om lite snabbt och drog iväg. Lite senare traskade jag bort mot Safiren och eftersom de organiserade träningarna nu är pausade så var det bara han och jag som skulle springa. Jag är nog någon minut sen men snart är vi iväg. Egentligen var det terrängvarv men när Putte gnydde lite att han kände sig sliten så var jag snabb att styra om. Det gjorde mig ingenting att bara distansa idag. Skönt! Så vi drog iväg och det blev ganska precis 9 kilometer och vi körde också ganska precis 6 minuter per kilometer. Så lagom lugnt och det kändes helt okej. Lite dusch och bastu på det och sen hemåt. Ullis hade kört lite extra och försökte hitta oss men då vi inte sprang som vi sagt från början var det lite svårt. Men med facit i hand var vi ganska nära henne ett tag. 

Tisdag och jag försökte komma lite tidigare till skolan för att fixa lite saker och förbereda mig. Tyvärr var inte kollegan där och det gjorde att jag styrde om lite eftersom vi skulle samarbetat en del. Men det var roligt och jag tog även en klass från henne och lekte lite lekar. Själv så körde jag gymnastikstationer med mina egna klasser och den förhatliga gymnastikbocken med tillhörande satsbräda fick verkligen en revival och jag instruerade klart och tydligt och passade alltid. Det gjorde att elever som absolut inte vågade verkligen kom över höjder de inte trodde var möjligt. Riktigt kul att se och det är verkligen imponerande att se elever hoppa högre än dem själva! :-0 Och några enbensböj på bom typ två meter över marken, vad sägs om det? :-0 

Väl hemma så fixade jag mig iordning för lite löpning och eftersom vi tillfälligt inte har organiserade träningar pga Covid 19 så fick man lösa sin träning själv. Putte messade och undrade hur jag skulle göra och jag sade att jag skulle vara på plats runt 18.30 men det tyckte han lät lite tidigt så vi fick se hur det blev. När jag kommer fram så ser jag att det ändå är några som kör organiserad träning och de var inte från oss. Det stack lite i ögonen då vi ju inte bör träna tillsammans. De var dock inte supermånga. Snart ser jag Putte komma och jag byter snabbt om. Sen springer vi bort till elljusspåret och snart är vi då igång. Jag slarvar lite med uppjoggen och förväntar mig nästan att jag skall få problem med benhinnor och/eller knäna. Men det går ändå rätt bra men i sista baken så får jag slita lite men jag misstänker att Putte kör rätt hårt där. Mycket riktigt. Han provade krafterna lite och där blev han jäkligt sänkt. Kanske var det jobbigaste att jag hyfsat enkelt hängde på. Jag blev faktiskt förvånad själv. Så när varv två börjar, efter en minuts vila, så börjar Puttes krafter att tryta och han får alltmer svårt att hänga på och när backarna börjar vi skidbacken så slänger han in handduken. Asch, kör på, säger han. Så jag trycker på men det hällregnar nu nästan och svetten har åkt ned i ögonen eller framförallt ena ögat. Så jag ser typ inget på ena ögat och det är ett helsicke att springa nedför i hög fart. Som det förstås blir efter toppen.  Jag bestämmer mig för att det räcker med två varv och jag säger till Putte att jag ger mig då han kommer. När jag kommer tillbaka till banan så ser jag att några från klubben kör Olgor och de allra flesta verkar nöjda. Bra dag!

Sen måste jag få av de blöta kläderna och tar på mig luvtröjan och överdragbyxorna och skall bege mig hemåt. Då hör jag en bil utanför och den låter bekant. När jag tittar ut så ser jag att det är min och Ullis bil och hon kan inte ha sett mig så jag ringer lite fort. Vi sammanstrålar och väl hemma så tittar vi förstås på Biggest Looser och sedan Revanchens.