Måndag morgon och jag gick upp tidigt och åt frukost och drack lite kaffe. För Welandersborg brukar ju ringa och nu hann jag knappt sätta mig förrän jag får ett sms om att ordinarie idrottslärare är sjuk och de undrar om jag kan komma in. Absolut, svarade jag. Men först behövde jag verkligen en dusch då jag låg hela helgen i sängen och pluggade med en varm dator på mig. Och kroppen behövde vakna till. Men jag verkade hinna i tid och trafiken flöt på rätt bra. Dock hade jag en bil som stoppade upp rätt mycket men som tur är så finns det bra ställen man kan köra om på och snart var det fritt igen. Väl framme så blir jag insläpp i personalrummet av trevliga lokalvårdaren men ingen är där. Snart kommer då I och jag får se schemat. Jag skall ha fyror, tvåor och sexor idag - kul! Kollegorna hälsar och snart har jag gjort iordning och tänker mig att jag kör samma stuk för alla. Det blir lite rörelseuppvärmning, sedan konmemory och avslutande Harry Potter. Jag behöver inte krångla till det, speciellt inte då man är vikarie. Men det blir förstås lite instruerande men allt går hur smidigt som helst och barnen är underbara. Det är riktigt roliga lektioner och maten var super! Det är den nog alltid på den skolan och det är nog en anledning till att jag gick upp en del. Jag kunde inte låta bli att ta om och roliga samtal vid bordet och givetvis var det Harry Potter det pratades om och en massa märkliga formler som skulle få det mesta att flyga och jag spelade förstås med. På den avslutande lektionen så var det rätt få sexor så jag och assistenen fyllde upp och det var superkul! Sen hemåt och väl hemma så ringde svärmor och behövde hjälp med sin mobil. Hon kom sedan förbi och jag tänkte vara effektiv och stängde snabbt av mobilen för att starta om den. Det visade sig vara ett dumt beslut för det gjorde aldrig hon och vad hon hade för kod visste hon inte. Attans! Vi försökte men snart nog hade telefonen låst sig  och hon sade att hon nog hade koden hemma och jag skjutsade hem henne och vi försökte vidare där. Det var fel kod men snart nog hade vi liksom tillsammans kommit på vad det var för kod och snart var mobilen igång igen och jag kunde snabbt se vad som hade hänt. Några snabba klick och allt var löst. Hem igen och nu hade både Tim och Ullis kommit hem så jag och Ullis gick till affären och Tim var visst trött och hade dråsat i säng. Jag kände mig rätt pigg och idag var väl en bra dag att träna på men Ullis var sliten så det blev istället lite teve istället och jag får sikta in mig på imorgon istället. Helt pigg var jag inte så när teve kom på tal var jag snabbt på. Det blev Biggest Looser för hela slanten. 

Fredag och känslan av tomhet var nästan helt borta och jag kände mig återigen fokuserad och taggad. Skönt! Väl på jobbet så verkar allt som vanligt och mina lektioner går riktigt bra. På den första så är jag själv med och det är superkul. Riktigt bra flyt faktiskt. Sen en kort lucka innan nästa lektion och nu är det återigen klassen som är lite mer motsträvig till dans men den går också bra och vi avslutar på samma sätt med Harry Potter för de som vill avlasta sin dansträning lite. Efter det så är det lunch och jag satte mig bredvid två, som jag trodde, gulliga elever. För den ena skulle visa sig vara en ulv i fårakläder för när vi pratade om ålder så sade ena tjejen att hon tyckte jag såg ut som jag skulle vara sjuttio år och träslöjdsläraren skrattade så han grät. Vi vet fortfarande inte om hon skämtade och jag förstår värkligen (!) inte skämtet... ;-) Det gjorde ont i själen alltså! :-D Sen var det min egen klass som skulle ha dans och efter inledande instruktioner så var vi då igång och de allra flesta tränade på bra och även vi avslutade med att köra lite Harry Potter men nu gick det betydligt sämre för mig och jag var inte alls på tårna. Sen inser jag att jag måste sluta och då kan jag ju inte låta eleverna ta undan då dusch och ombyte numera skall ingå i lektionstiden. Så jag säger att lektionen är slut och fastän det inte var mycket att ta undan så tar det ju rätt mycket tid då man är själv. Så tiden går och bara det att fyra tjockmattor skall hissas upp är lite omständigt. Men när det är klart så går jag till personalrummet för att hämta min jacka. Ser att det är lite fika kvar men den skippar jag som vanligt. Men en liten skål med skumtomtar går inte att gå förbi och jag tar några stycken och säger hejdå till de som är kvar. När jag nästan är framme vid bilen så märker jag att jag har en reservnyckel i fickan och då jag inte jobbar på måndag så tar jag beslutet att lämna tillbaka nyckeln. Det kan ju hända att min kollega behöver den då. När jag kommer ut ur hallen så ser jag två kvinnor komma gående och de verkar känna igen mig och då ser jag att det är Ullis och Tanjis som kommer gående. De skall visst hämta Tanjis dotter Hennis. Så vi väntar på henne och jag säger att jag kan hjälpa till med Tanjis och Hennis flytt. Ullis hade hjälpt även dagen innan en stund och tagit ledigt från jobbet och idag var det hela dagen. Så först var det lite fort till deras gamla hem och där lyfte vi in kartonger till släpet och sen vidare till det nya hemmet. Nybyggt och fräscht. Lite kaffe på det och sen hem. Där drog Ullis i mig att vi skulle cykla och jag tänkte ett lugnare pass och Ullis hade hittat ett kort men intensivt pass som hette "Step by Step". Det såg vid första anblicken inte ut att vara supertufft så vi valde det. Och snabbt nog så inser vi att det ändå vi skulle fokusera på vara varvtalet, alltså rpm. Det andra reglerar ju sig självt, motståndet alltså. Efter en rätt tuff start så är det själva huvudpasset och nu var det 90 sekunders hårdkörning och första etappen av fyra var på 175 watt. Det var görbart och efter 30 sekunder var det dags igen och nu ökade det med 5 watt till 180. Samma sak där. Görbart men nästa var förstås på 185 watt och jag kände att det var gele i benen på slutet och när den var klar så känner jag att jag inte är där och bryter. En till på 190 watt och dessutom ett helt set till. Nä, men Ullis såg stenhård ut och hon körde samma pass. Jag loggade ut och in igen och bara cyklade istället. När det var en sektion där man kan försöka slå sitt pb så börjar jag men får snabbt avbryta då jag känner att mjölksyran kommer rätt snabbt. Det verkar inte vara min dag. Så istället fokuserar jag på att peppa Ullis men hon verkar övermänskligt bra och det där passet var nog en munsbit för henne, sjukt imponerande!

Efter passet så blev det förstås dusch och sen skulle hon bort till Tanjis för lite middag och jag försökte fokusera på plugg men det hände inte så mycket. Jag var mest hungrig och vi väntade istället in Tim som jobbade på Scania. När han kom hem så beställde vi pizza på Piccolino. 

Onsdag och återigen var det dags att introducera dansen på skolan. På morgonen var det ett härligt drag och det var kul att se engagemanget och de som är lite mer framåt pushade de andra riktigt bra. Sen skulle jag vara med på engelska och det var en riktigt lugn och bra lektion så jag kunde sitta längst bak och svara på lite mail samtidigt som jag fick fräscha upp mina egna engelskakunskaper. Efter det lite lunch och sen var det dags för lite besvärligare klasser där dans kanske inte tillhör favoritsysselsättningen hos många. Så det var mycket pusslande för att få ihop det och det lär förstås fortsätta att vara motsträvigt ett tag. 

Sen var det konferens och trots att jag slutade lite tidigare så är det några tjejer som dröjer sig kvar i omklädningsrummet och till slut fick jag ropa att de skulle skynda sig och sedan fick jag själv springa bort till personalrummet. Där står det att det var en konferens om Diabetes och det låter ju som något för mig. Jag hade inte hunnit att kolla om det gällde just mig men något annat stod iaf inte på agendan och det kunde ju oavsett vara intressant för en idrottslärare. Väl på plats och inloggad så inser jag att det nog gällde vissa berörda lärare men jag ser att jag inte har något annat möte så jag sitter kvar. Sen får jag en lucka på några minuter och passar på att blogga om gårdagen och skall man blogga så är ju personalrummet ingen höjdare då det ofta blir trevliga och intressanta samtalt. Nu fastnade jag lite med några kollegor så tiden började rinna iväg och jag fick stressa ned det sista och skynda mig hem istället. Ullis skulle iväg till Skrotnissarna så vi vinkar till varandra då vi möts. Nästa gång så hänger jag nog på och kör lite golf samtidigt. Jag äter lite och sen vilar jagl lite innan jag känner att det är hög tid att komma igång med träningen. Det får förstås bli Zwift och jag inser att det är ett supertufft program på gång och mycket riktigt. Och jag viker faktiskt ned mig eller så är jag förståndig och inser att jag inte skall maxa idag. Det blev ju jäkligt hårt igår och kanske var det smart. Det blev istället en bana som jag inte kört förut och anledningen är förstås att jag får typ "badges" när jag klarat av olika saker och att köra en viss bana ger alltid en badge. Och den här banan hade jag visst inte kört klart ännu. Så rätt många höjdmeter och jag kom visst inte mer än 28 kilometer men under timmen. Så det blev rätt hårt ändå. Jag försökte persa på flera ställen och det gick bättre än förväntat. 

Tisdag och idag var det dags att introducera dansen på skolan. På något sätt så känns det som det alltid är osäkert hur det kommer att tas emot. Och så var det även idag. Jag räknade med att det skulle gå bättre på den ena lektionen men det blev faktiskt tvärtom. Det känns som om det beror på själva gruppdynamiken i klassen just då. Och en elev som jag skulle räkna med aldrig skulle dansa dansade för fullt och sen var det tvärtom med en annan elev. Men i det stora hela var det en perfekt dag på idrottslektionerna och sen var det möte på det. När jag skulle hem så passade jag på att åka och lämna några licenskort till en person som hade glömt dem i gympahallen. Trä-Lasse tyckte jag var rena detektiven som sökte på personens namn och sedan fick jag även kolla personen som bodde på samma adress då det inte var något telefonnummer på första personen. Så jag messade och skrev till personens sambo att jag hade några licenskort som jag skulle lämna efter jobbet. Det behövde jag förstås inte göra men jag ville vara snäll. Lite konstigt då att personen inte ens går ut ur huset för att tacka mig men det kanske är larvigt av mig. Hon såg mig iaf och orkade göra en snabb tumme upp. Nåväl, det var ju iaf något, tänkte jag. Sen fort hem och jag ringde och förklarade att jag skulle bli lite sen. Väl hemma så tar vi lite rester och snart var det alltså dags att bege sig mot Trosa igen och nu var det förstås löpningen det handlade om. När vi kommer fram så ser vi att knattarna tränade fotboll igen och jag bad dem att inte bara stänga av lyset då det var svårt att få igång igen om det stängts av. Efter en kort diskussion så får jag då reda på att de ställt det på manuellt då det var något fel. Men jag lovar iaf att stänga av det då vi slutar och det känns som vi har koll. Sen kommer Cop-Mike och jag hade en liten plan att han skall få testa Racefox löpanalys och han joggar då hem och hämtar lurarna. Och jag och Ullis samt Emmy joggar upp. Sen kommer Cop-Mike tillbaka och jag hjälper honom igång med programmet och sen hoppar jag in med Ullis och Emmy igen. Fast vi kommer inte så långt förrän Oliven kommer förbi och Ullis stannar och snackar lite. Så jag och Emmy kör själv och jag fick ta i för att hänga med. Så bra tempo från Emmy, det var kul att se. Vi körde en Supertusing och Cop-Mike körde analysen. Jag bad honom att ställa maxpulsen på runt 195-196 då det annars blir som så att man jogga för sakta under analysen. Och mycket riktigt så hade han inte trott på mig utan ställt maxpulsen på 190. Det innebar att han fick jogga för sakta. Att jag alltid skall ha rätt tänkte jag i min ödmjukhet. :-)

Sen kom stora gruppen och de hann jogga igång medan Emmy och jag joggade ned. Efter lite löpskolning så drog vi då igång och vilken fart jag satte upp på första. Efter 60-70 meter så undrade jag vad vi hade för fart och vid svaret 4.10 så insåg jag att det gick alldeles för fort men det är ju svårt att sänka det som man egentligen bör sänka. Så första intervallen så kom jag lite före det gäng jag senare sprang med. Sen stabiliserades farten och från att ha tyckt att det gick lätt så fick jag slita alltmer och på slutet så sprang jag bredvid Ullis och vi både fick verkligen slita. Tufft pass och det kändes som om jag inte hade så mycket mer att ge. Så grymt av Ullis! 

Väl hemma så duschade vi och sen blev det Biggest Looser på teve innan man slockade i sängen...

Måndag morgon och jag var lite förberedd på att Welandersborg skulle ringa. Så förberedd så jag hade ätit frukost och till och med tagit på mig kläderna. Men minuterna gick och jag förstod snart att det istället skulle bli lite hemmafix istället. Sen ringer då min egen skola, Tomtaklintskolan, och de behöver hjälp. Trevligt! Jag säger förstås ja och först så fixar jag iordning en leverans så att jag slipper störa Tim som skall jobba kväll. Det blir lite stressigt och jag får skynda mig ut i bilen. När jag kommer fram så är det precis i tid och jag får lite instruktioner och när jag frågar vart nu klassrummet är så visar det sig att det är i byggnaden bredvid, alltså i vårdcentralens byggnad. Hmm, så det ligger även en mattesal där för det var matematik jag skulle ha. Jag har ju undervisat i matematik i två år men då bara i årskurs 6. Det här skulle vara i årskurs 8 och 9. Så det skulle säkert bli lite av en utmaning även för mig. Det var kul att träffa eleverna i ett annat sammanhang och jag hade dessutom rakat mig igår kväll så alla kollade konstigt på mig. En elev lyckades jag lura rejält när jag låtsades vara min egen tvillingbror. Efter fyra lektioner så var det då hem igen och väl hemma så började jag mentalt att förbereda mig på att äntligen köra zwift igen och jag ställde in mig på att det skulle bli ett överjäkligt hårt pass. Det var ju i slutet av en tolvveckorsperiod och jag misstänkte att det skulle bli det värsta passet hittills och jag har ju känt att jag tappat lite form på slutet. Ullis gick iväg till gymmet och jag knatade ned i källaren och gjorde mig iordning. Valde bana och när jag knappar in dagens pass så får jag en liten chock. Det är superlätt och rätt kort, typ 48 minuter. Jag var inställd på ett superhårt pass på en och en halv timma. Oj då! Pulsbandet fick jag återigen inte igång och jag misstänker att det är något fel på det för det är samma band som Ullis länge försökt att få igång. Passet gick bra, förstås, och sen passade jag på att spackla lite till på kontoret. Jag höll faktiskt på att skriva i kontoret för just nu läser jag en avhandling som handlar om spatiala prepositioner och skillnaden mellan danska och svenska. Sen tittade jag och Ullis på slutet av Biggest Looser. Det verkar vara ett skönt gäng som är med i år. Riktigt sympatiska och fina människor. Hoppas bara de inte kommer vinkla det orättvist och återigen få med mobbingsfasoner i programmet. 

Fredag morgon och jag är heeelt slut! Jag måste ha kört alldeles för hårt igår kväll och det kändes som jag fortfarande sov när jag gick bort mot gympasalen. Jag ser på schemat att jag har en riktigt bra och lugn klass och det är bara att hoppas att de verkligen är så när man sas är ett öppet byte. En mumsbit typ! :-) Men jag förklarade läget och berättade att eftersom det varit orienteringsredovisning igår så fick de välja lite själva mellan några olika stationer och beroende på hur de valde så blev det olika stora stationer. Det blev iaf så att det blev fotboll på ena sidan och på andra sidan blev det Harry Potter uppdelat med badminton och de som ville fick börja kolla in kommande låt inför sin dans. Det var lite klent på fotbollen så jag hoppade in där och undrade om mitt knä skulle hålla. Jag förklarade jag nog inte spelat på 30-35 år men det gick skitbra och min medspelare och jag vann lätt vilket fick en motståndare att utbrista: - Fan vi blir ju ägda av... Sen tystnade han! Man kan bara tänka sig vad han skulle säga. Sen går det tio minuter och jag spelar lite badminton och Harry Potter när det helt plötsligt drar till i ryggen! Men oj, aj! Vad händer!? Är det ryggskott eller bara en sträckning? tänker jag. Jag är superstel och förhoppningsvis så har jag bara fått muskelsammandragningar. Nästa klass kommer och det ligger liksom lite på gränsen. Den här klassen vill istället dela upp två moment fast på helplan. Så först är det fotboll och sen är det Flaggan. Några kollar upp dansvideos. När det är Flaggan så är det ojämnt antal spelare och jag hoppar in. Först får jag en chock då jag springer lite långsamt och en kille är ikapp mig på nolltid! Jisses, vad snabb han var. In i finkan direkt men sen får jag börja spela smart och snart vinner vi. Ny match och nu är det full fart på mig och det är så roligt! Hoppas det smittar av sig. Sen fort in till matsalen och dags för mat. Lite bråttom och nu väntade min egen klass. Inte helt oväntat så var det en del som gärna ville kolla in dansvideos för inspiration men det blev återigen Flaggan, den är så grym. Jag har gjort om den så man får fri lejd om man nuddar sin motståndare då man står i frizon, boet eller i fängelset och har kvar sin balans. Är man i frizonen så kan man välja att befria en i fängelset eller gå till stortboet. Är man i fängelset så får man gå tillbaka till sin sida. Och är man i storboet så kan man antingen välja att befria någon i fängelset eller ta med en "flagga" till sin sida. Jag gör nog alltid om lekarna då jag ofta tycker att de inte är helt perfekta. Som Harry Potter där jag har lagt in att en lagledare kan offra en kona för att befria Harry Potter och även att om man är sist kvar i ett lag och tar lyra så räddar man hela sitt lag. 

Sen skulle jag ut till Ullis som var på Stensund och hade kaffe med sig. Men några ville prata på vägen och sen ringer UPS och har paket och de har helt missförstått mina instruktioner och vi trodde att det var någon av grabbarna som beställt något. Det visade sig sedan att det var till Enklaresport och instruktionerna att OM det var efter klockan 14 så skulle det levereras till Vagnhärarad eller OM det var innan klockan 14 så skulle det levereras till Tomtaklintskolan hade de helt vänt på. Så nu stod det att det skulle levereras till skolan EFTER klockan 14.... Suck! Och jag vågade inte försöka ändra på något då vi missat en leverans igår. Så en hel del försenad så kom jag ut till Stensund för lite gofika och kaffe. Trevligt!

Torsdag och nu var det orienteringsredovisning. Jag åker snabbt till skolan och fyller upp en kaffe innan jag sätter mig i bilen och åker mot skidbacken, där själva orienteringen startar och slutar. Det är bara orienteringsklubben där och min kollega verkar precis ha kommit. Jag hälsar på alla och undrar vart eleverna är, det börjar ju om cirka 20 minuter. Men det är klart, de skall ju komma till dukat bord. Vi andra som planerar och fixar måste ju vara lite förberedda. Åttorna skulle börja och alla kommer i tid men det var ju det här med förberedelser, allting var visst inte klart men snart får vi börja och kollegan ville visst hålla i det och det fick hon absolut. Sen kanske jag hade börjat och informera lite tidigare men det är en annan femma. Det gick bra och snart hade alla fått sin SI-pinne på fingret och de som inte riktigt hade förstått hade fått mer instruktioner. Men då det är betygsgrundande så ville jag själv testa banan och jag valde att köra sjuans bana. Jag förstod inte riktigt om det var samma banor men det visade sig sen att det skiljde lite. Jag drog iväg och en kontroll kom jag lite fel till men ville inte leta utan det handlade mest om att kolla vad som var bra tid. Så efter att ha kollat lite grand så sprang jag vidare och fick tiden 15.55 Jag snackade med orienteringschefen och han blev förstås lite orolig så jag sprang tillbaka och med läsglasögonen på så missbedömde jag avståndet till backen och slår i en rot och i nästa sekund så flyger jag fram och mobilen mosar jag mot en vass sten och far i backen. Mycket stenar och rötter och det första jag gör är förstås att öppna mobilskalet och kollar mobilen! :-0 Den ser ut att ha klarat sig men skalet är igenomskuret av stenen. Pust! Nu har jag visserligen inte tagit ur mobilen men det man inte vet... Jag ser att jag är rejält lerig på byxor och händer och kanske lite blodig men jag har inte ont. Jag springer fram och ser kontrollen och den sitter där den skall vara så jag måste klantat mig helt enkelt. Så fort tillbaka och det är gott om tid tills sjuorna kommer. Och nu är det helt annat. De är uppspeedade och oroliga och några gråter. Men oj då! Vi försöker pusha de man tror ändå skall fixa det och andra får man lotsa ihop med någon. Jag förklarar att banan är mycket lättare än de vi tränat på. Till slut så är de då iväg men någon kommer tillbaka och man får hålla på ett tag. När timmen är klar så saknas det fyra elever och vi som måste skynda oss för att hinna äta... Jag springer i motsatt håll och efter ca. 500 meter så kommer det fyra stycken. En av de som kom tillbaka skiner som en sol för att hen har börjat förstått och de andra tre går glada i hågen och tycker livet är toppen. Att det gått över en timme verkar de vara glatt ovetande om men jag pushar på dem och nu får de banne mig springa. Jag tar en elevs axelväska och den väger nog över tio kilo! Men vad sjutton! Har du gått med den här? frågar jag. Ja... Det är säkert dator och allt möjligt i den. Men eleverna är glada men det blir ju lite problem med bedömningen då de går tillsammans. Jag lämnar iaf allt och springer till bilen och åker mot skolan. Matsalen är öppen bara för att det är special idag och kollegan verkar ätit någon annanstans. Sen en kaffe och med kaffekoppen i bilen åkte jag till skogen igen. Nu var det niorna och de var mer målmedvetna och jag blev förvånad när de snabbaste tiderna låg på runt 19 minuter. Sen förstod jag att deras kontroller var med utspridda och det förklarar ju saken. På så här kort bana så skall jag ju få stryk av de här eleverna. Men de var grymma och jag skrek nog på var och en av dem när de spurtade mot mål. Riktigt kul att se glädjen hos dem. Själv hade jag fått lite ont i knät över att springa utan tejpning och nu hade jag varit otejpad i över en vecka. Så det får jag ta tag i. Men när jag gick ifrån skolan till bilen så kände jag mig taggad på att springa. Men det skulle visa sig gå över...

Väl hemma så tog jag mig lite mat och nu hade jag börjat bli segare men jag försökte tänka på att jag kände mig sugen på dagen. Sen kanske det skulle visa sig att knät skulle protestera men det fick då visa sig. Jag och Ullis kom som vanligt iväg några minuter försent men där framme vid Safiren så ser vi Tanjis stå och vänta. Och inne på Safiren så satt Nicke, Zedflanders, Putte och Twintommy! Kul! Och att vi börjar bli lite mer nämnde någon också och det är ju kul. Det har varit lite få på torsdagarna. Jag fick oss att springa lite längre på uppjoggen för idag var det korta sprintbackar som stod på schemat. Själv hade jag nog inte sprungit det på flera år. Typ 80 meters rusher och sedan gå ned igen och upprepa. Lite kort löpskolning och sen var det då dags. Alla trycker som f-n och jag får bita i. Jag känner hela tiden att det går för fort men man taggas med och när man äntligen är klar med första setet som består av 8 intervaller så undrar man vad fan är det för idiot som gör programmet. Men det är ju jag! tänker man i nästa sekund. Lite så tänkte jag även i tisdags under den längsta stegen. Men diplomatiska Putte hade snällare tankar om mig och sade något i stil med att programmen var bra. Och det är de nog. Jag känner mig nöjd men jag var så slut. Konstigt nog orkade jag hålla i hela andra setet också men vad hände med Putte? En intervall, det var för övrigt den första i andra setet, drog han hela gänget och jag hade nada att sätta emot. Han ville visst busa men det var för jäkligt vad han sprang. Efter sista intervallen så pustar alla ut och alla var överens om att det var brutalt hårt! Vi joggar ned en kortare runda och sedan väntade bastu och dusch. Jag får Putte att skratta ordentligt då jag typ glömt allt! Jag får en klick med dusch-creme av Zedflanders och efter en kort bastu och dusch så drar jag av mig det överflödiga vattnet med händerna, ställer mig under hårfönen och efter några minuter och ett antal torkservetter så tar jag på mig. Jag har blivit en stjärna på det där för det är faktiskt inte första gången jag glömt handduk. 

Onsdag och det skulle innebära sista chansen att träning inför orienteringsredovisningen på skolan. Men då inte alla klasser skulle få samma chans så lät jag det vara lite frivilligt men den första klassen tog verkligen chansen och det var inte så många kvar inne i hallen. Typ 5 stycken så jag hoppade in och körde först en styrketräningsrunda alá stationsträning och sen var det Harry Potter för hela slanten tills de andra kom tillbaka. Sen var det samma sak med nästa klasser och nu steg antalet som ville vara inne och leka. Sen fick jag vänta lite på sista eleverna och nu var det visst idrottslärarmöte och jag skulle bli försenad. Att ha orientering kan absolut ställa till det. Men jag kommer iväg och är nu säkert 10-15 minuter sen och sen kommer jag inte in. Hmm, jag försöker ringa expeditionen men det slutar med att jag får ringa en kompis som jobbar på skolan och får då instruktioner. När jag kommer in så ser jag att kollegan kommer och väntar in henne. Men inte heller hon vet vart man skall så vi får fråga oss fram. Till slut kommer vi fram och ber om ursäkt att vi är sena. Mötet går bra men jag känner att jag är så trött och håller nog på att blunda till ibland. 

Väl hemma så blir det träningsfritt och vi ser lite på teve istället.