Så var det tisdag och jag gick upp rätt tidigt då jag vill kolla några kontroller men väl framme på jobbet så ville några kollegor prata så tiden gick. Så det slutade med att jag inte hann kolla något innan. Sen kommer då första klassen och vi ett svagt ögonblick sade jag ja till att de fick använda cyklarna. Klassen pratar lite så jag glömmer bort att visa hur själva kontrollerna ser ut. Men det löser sig nog, tänkte ja. När de kommit iväg så snörade jag på mig mina skates och det kändes bra. Jag körde runt lite grand och de blev förvånade över att se mig. Sen dags för lite lunch och efter det var det dags igen. Nu var det min egen mentorsklass och några elever var visst i obalans sedan tidigare och jag fick kämpa med att få ut dem. Och samma sak igen. Jag körde runt och det blev samma runda som tidigare och den är runt 4,5-5 km. Lite beronde på hur jag åkt. Ibland blir det lite fram och tillbaka men idag blev det närmare en mil då jag åkte lite mer på den första rundan. När jag sen kom tillbaka till gympahallen så ser jag att många ringar hänger nere och jag har en del att få bort innan jag kan gå på mötet. Hmm, det var ju lite irriterande. Jag jobbar på samtidigt som jag tar emot eleverna och när jag sedan kan gå på mötet så är jag runt tio minuter försenad. Till råga på allt så är det stormöte men är det tight med tid mellan lektion och möte så kan det ilbland bli så här. 

Sen hemåt och väl hemma så tar vi oss lite att äta och sen är det full fart till löpträningen. Där är det först nybörjarträning och en ny kom till träningen och idag var det teknik-tema. Kanske lite likt ett tidigare tema men det är aldrig fel med bra teknik. Den nya, som jag inte riktigt har namn på ännu, blev iaf såld på träningen och ville vara med - kul! Sen  huvudträning och bra drag. Själv hade jag svårt att komma igång och jag valde först att springa med en rätt ny tjej och när hon var nöjd så försökte jag öka lite och efter ett tag så hade jag nog ökat för hårt för nu kändes det som mjölksyran sprutade ur öronen men det var kul att pusha sig själv. Dock så hade jag inget att sätta emot när snabblöparna svepte förbi mig. Lite surt då man själv varit rätt snabb och man undrar vad som hänt. Jag tror dock att det sitter ihop med min bikuspida aortaklaff men det är bara att kämpa på. Nu väntar jag på att få kallelese för ett nytt hjärttest. Sen somnade jag riktigt gott! Helt slut blev jag. 

Söndag morgon och klockan ringde 06.20 Yepp! Upp och hoppa och satte på kaffet. Idag var det orientering men skulle jag ens få på skorna på mina hälar? Jag har ju fått gå i foppatofflor hela veckan efter värsta skavsåret.

Tanken var att komma iväg klockan 07 men tiden rann iväg lite grand och det var jag lite orolig för innan. Men det var inte så farligt. Det var bara att skippa rangen och ut på banan istället. Det ömmade lite på hälarna men jag bestämmer mig för att köra med skorna som de var. Jag hade plockat med en sax för att kunna modifiera dem lite. Vi går in i shopen och jag ber att få mitt gästkonto ändrat till mig själv och vi ser att vi har två medspelare med i vår boll. En verkar riktigt duktig då han har ett hc på 10. Själv har jag ju inte spelat på flera år. Det här skulle bli andra rundan på två år men första poängrundan då. Men när vi skall slå ut så verkar de andra två gått iväg, kanske tänkte de att vi klarade oss själva och det passade oss bra. Ullis var lite stressad över att det var två andra med i bollen. Och jag stressade upp mig och jag fick först för mig att det var därför jag spelade så dåligt. De första slagen gick helt åt fanders och jag blev riktigt irriterad. Så sugen och så går det så dåligt att spela. Det höll tyvärr i sig ett bra tag och jag slog bort en hel del bollar och förstod inte vad jag gjorde för fel. Men ibland satt slagen och det var riktigt skönt. Höll på att göra en äkta birde på någon bana och när jag skall slå ut på bana sex så vinkar de fram mig. Ojdå! Det har ju gått dåligt med utslagen och nu skall jag gå förbi dem. Jag sopar på och får på värsta driven! Ojdå! Långt förbi dem som står och gömmer sig i träd och i golfbilar. Ullis och jag går förbi och ser att det är en gammal granne så vi hälsar och går sedan vidare. Nu lossnade det rejält då man var tvungen att spela bra. Kanske behöver jag lite press på mig. Slagen går sjukt bra och jag håller på att få en äkta birdie på det par fem-hålet. Sedan är det en kort par-tre och jag blir så sur då jag slår snett och hamnar i diket. Jag kan dock slå upp den och räddar det lite och får ändå 3 poäng. Och så fortsätter det. Många tre-poängare i följd men sedan kommer svackorna igen och det slutar med usla 26 poäng. Värt att nämna är hål 16 som jag får slå en p-boll på. Den första kändes som jag hade men den slog i grenverket i ett träd. Så surt att jag inte hittar första bollen och sedan slår jag in boll två femton centimeter från flaggan! :-0 Och sätter putten. Så istället för en äkta birde så blir det en boogie. Jag rapporterar in och får en tokhöjning med hela 1,0. Så nu är det 30,5 i hc! :-0 Det går verkligen åt fel håll men de slag som var bra var sjukt bra. Så jag är riktigt sugen på att köra igen och kul att gå med Ullis. Hoppas det blir fler gånger. 

Sen åt vi gott på restaurangen och den kan vi verkligen rekommendera. Efter det så gick vi någon timme i skogen och plockade lite kontroller. Vi tog de svåraste i den svåraste terrängen. Riktigt jobbigt men kul. När mörkret kom så gav vi oss förstås. 

Fredag och tre lektioner innan jag fort skulle hämta Ullis och åka mot Stockholm då hon hade ett besök hos ögonläkaren inbokat. Först var det två åttor och alla kom tillbaka i tid. Sen sista lektionen och det var min egna mentorsklass och de fick verkligen inte bli sena. Men nog sjutton skulle det strula och några kom en halvtimme (!) försent! :-0 Jag fick slänga mig i bilen och Ullis fick ringa och be om ursäkt att hon skulle bli sen. Men trafiken flöt på bra och hon hann precis och resultatet efter ögonoperationen var helt perfekt och vi kan verkligen rekommendera Ögonlasern. Tror det heter så iaf. Efter besöket så fikade vi på Thelins och även det rekommenderas starkt. Bara lite svårt att välja. Sen vidare mot Sandviken för vi skulle hälsa på min bror Peter och hans Anette. Det är alltid väldigt trevligt och de är så varma och gästvänliga! När vi kommer fram så bjuder de på middag och Fridis och hennes familj var även där. Mycket trevligt och vi satt upp rätt länge och hade roliga samtal!

Eller var det kanske mina skor som var stenhårda och jag mjuk? Jag fick iaf för mig att åka mina riktiga speed skates till skolan och jag packade väskan och nu hade visst klockan tickat på. Jag inser att inget får gå fel men det går rätt bra ibörjan och när jag kommer till järnvägsbron så är det förstås ned till höger jag åker, precis som förra gången. Det finns ingen chans att jag skall kunna t-bromsa nedför den branta backen och längst ned så är det ett tufft farthinder. Jag tycker det går för fort redan i den lättare backen och längst ned i korsningen så märker jag att det är bilar och jag blir lite rädd. Det slutar med att jag får åka rakt fram i korsningen. Men fort tillbaka och det går rätt bra. Jag tycker dock det känns lite i hälarna och jag försöker spänna åt skorna då jag åker. Det går bra men det känns mer och mer. Sen håller jag som vanligt på att ramla då jag åker förbi vid Åda för de kan visst inte sopa bort allt grus. Men nu känns det som huden börjar lossna och jag har ett par kilometer kvar. Aj! Väl framme så har jag rejält ont och när jag tar av mig skorna så känner jag att huden följer med... Hmm, det här var inte bra. Jag är med på några lektioner och har faktiskt skor på mig i början men det gör förstås att det blir värre. Väl hemma så åker skorna av direkt och jag får använda foppatofflor resten av dagen. 

På kvällen är det löpträning och jag kör löpskolning med nybörjargruppen och huvudgruppen men övrig löpning får jag skippa. Kul att coacha men lite trist att inte vara med. Nu blir det nog automatisk löpvila. Man brukar ju köra med löpvila på hösten och nu kom den visst automatiskt...

Måndag och för en gångs skull så ringer de och vill ha min hjälp. Nu var det från Welandersborg men jag svarade sömndrucket att det här var enda gången jag inte kunde ställa upp. Det var förstås lite tråkigt men vi väntade ett viktigt besök och jag ville få lite fint på tomten. Och jag ville inte att nyopererade Ullis skulle ta tag i för mycket. För hon stannade hemma idag för säkerhets skull. Och några av er undrar säkert men hon har opererat ett öga och då är det smart att undvika dammiga miljöer några dagar. Jag klippte iaf gräset och röjde lite allmänt på tomten. Och Ullis vän R kom förbi på en kaffe och de knackade på fönstret som tokar för att jag skulle märka. Själv hade jag som vanligt Def Leppard i öronen. Dövheten verkar ha smittat... :-) Efter besöket så åkte vi en till sväng till Nyköping då jag skulle låna en bok på Nyköpings Stadsbibliotek. Jag förstod först inte vad det roliga var när jag förklarade att jag bodde på biblioteksvägen... :-) Efter det så blev det lite mat på Nyköpings bro tillsammans med Ullis lillesyrra Millan och hennes Cornelia. Trevligt men intensivt och det drog ut på tiden. Så ingen träning på kvällen. Lite trist men en vilodag ibland skadar ju inte. Det var ju hårt igår. 

Söndag och idag var det visst stress point 97 och det innebär ett av de allra hårdaste cykelpassen någonsin på Zwift. Så en och en halv timmes pina i princip. Och med tanke på att jag förstås gått ned lite i intensitet från i höstas så borde jag inte vara i samma form. Så jag insåg att jag kanske inte skulle klara av passet. Men jag förberedde mig rejält och snart var det alltså dags. Dagen i övrigt bestod av att städa hela huset och vi hjälptes åt allihopa. Jag cyklade iaf igång och det var ofta jag kände att jag liksom var på gränsen och särskilt jobbigt är det när man har långt kvar. Som när man typ cyklar på 205 respektive 240 watt men bara i två och sen en minut. Efteråt så skulle man upp i två minuter på 205 watt och sedan tre minuter i 240 watt och sedan upprepa tre gånger utan vila. Och det i tre Set! :-0 Ja, jag fick verkligen bekänna färg och i slutet av andra setet så tvivlade jag att jag skulle klara ett set till. Men det gick faktiskt men jag fick kämpa. Tyvärr dog batteriet till pulsklockan men det behövdes iofs inte idag. Tufft var det oavsett. 

På kvällen sen så tittade jag och Ullis på en rätt bra film. Den handlade om en drogmissbrukare som tar hand om en utekatt och den relationen de får tillsammans. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad filmen heter men 3,5 får den i betyg. 

Lördag och jag tänkte få till lite träning igen. Men Tim ville visst använda iPaden så jag fick köra på min mobil och det går ju bra förstås. Iaf idag då det var ett enklare pass. Normalt så behöver jag lite inspiration då det är tuffare pass och då kan Companion-appen vara lite till hjälp. Hursomhelst så drog jag igång och Tim skulle visst till gymmet och Ullis skjutsade. Mitt pass var på 1,5 timmar och när jag var klar så skulle jag och Ullis dra till stan. Trevligt! Och passet gick rätt bra och det väl typ medelhårt. Det var iaf 2x25 minuter i 165 watt och det är ju klart görbart. Efter passet så gjorde jag mig klar och Ullis och jag drog iväg. Det blev en tur till Mio och vi käkade på Chop chop, tror det heter så iaf. Rätt gott där och vi har åkt dit flera gånger på slutet. Sen hem och väl hemma så tittar Felix ut genom toalettfönstret och det såg lite märkligt ut. Och Ullis säger att jag inte får gå in. Men vad? Har de hittat på något bus till mig, tänker jag. Och när jag kommer in så är det rena rama födelsedagskalaset för mig och jag blir förstås överaskad då jag inte fyller förrän den 29:e. Men då jag gått och tittat på en bättre golfvagn och Ullis ville köpa en till mig så passade det bättre att tidigarelägga firandet av mig, så gulligt! :-) Jag blev rörd och ställd och fick alltså en fin golfvagn och en ny massage gun samt lite choklad tillsammans med ett fint kort. OCH det får vi inte glömma. Barnen hade bakat en god äpplepaj och den smakade himmelskt gott. Sen så fick jag en golfrunda ihop med Ullis. Och det är stort, tycker hon, för hon gillar egentligen inte golf! :-) Och så är det säkert men jag har onda planer på att få henne att gilla den underbara sporten! :-D

Fredag och dags för Ullis ögonoperation. Det var rätt tufft att få vikarie men till slut verkar det ha löst sig och Mange kunde ställa upp. Vår vaktmästare. Han brukar få hoppa in när det behövs. Jag hade tänkt att ta första lektionen och sedan bara starta upp den andra så skulle någon vikarie ta över. Men för att slippa berätta allt för vikarien så hade jag tänkt att den personen kunde vara med på uppstarten av lektionen. Jag hade iofs skrivit en lapp men det uppkommer ju alltid frågor. Det slutade med att jag fick springa och hämta Mange. Sen var det alltså dags att dra iväg och jag försökte ringa Ullis men då kunde hon inte svara och jag utgick ifrån att hon då alltså blev opererad och så var det. Efter ett tag försöker jag igen och då kan hon svara. Lite lätt lullig av medicinerna men allt verkar ha gått bra. Jag parkerar i närheten och under tiden jag försöker lösa parkeringsavgiften så har hon tagit sig hela vägen bort till mig. Hon visar pupillen lite försiktigt och den är gigantisk och hon ser nästan lite galen ut! :-) Så förutom att hon behöver skydda ögonen från solen så förstår jag att man vill gömma sig. Det ser lite tokigt ut men så skulle det bli i några dagar hade de sagt. Vi äter lite gott vid Phils Burger och Ullis vill gärna förklara sig för killen i disken. Att hon inte tar av sig solglasögonen alltså. Så han inte tror att hon är stöddig. Men maten var god och operationen verkar ha gått bra. 

Sen blir det en lugn hemmakväll och jag orkar inte ens träna.