Lördag och vi sov hyfsat länge och tog sedan en god kopp kaffe.

Jag gjorde ett nytt försök med kemiskt trä på fönsterkarmen och kände mig riktigt nöjd. Nu skall det bara slipas och sen kanske en sista förbättring. Det blir ju bra men är svårt att jobba med. 
Egentligen skulle vi varit i Gränna idag, för ett simlopp Ullis skulle deltaga i, men osäkerhet kring bansträckning gjorde att vi hoppade det denna gången. 
Sen drog vi iväg till Mörkö för att kolla in en loppis och eventuellt skulle vi fortsätta till Södertälje för ett inköp av ett motorcykelbatteri. Jag har länge tänkt att beställa ett nytt men är det så himla dåligt med Biltema? tänkte jag. Jag tänkte väl att det är några hundringar billigare och därför tänkte jag köpa ett bättre och förstås dyrare. Jag började ändra mig och fotade batteriet i alla möjliga vinklar. 
På vägen ut till loppisen så inser jag att jag glömt mobilen så Felix fick skicka över bilderna till Ullis.

På loppisen tyckte jag det mesta var skit men så ser vi en fotmassage från Trend Rehab och sådana brukar vara bra och rätt dyra. Maskinen såg helt ny ut och en snabb googling visade att de låg på runt 1500-2000 kronor. Då vi egentligen inte hade tänkt köpa den så gjorde ändå priset på 150 kronor att jag köpte den. Dock med lite prut och det var väl det enda i kråksången då jag inte gillar att pruta men jag hade ändå satt en gräns. Den visade sig vara i mint condition. Apropå mint condition så rättade jag en säljare som sålde fina och coola muminkoppar i mind condition. Mint heter det väl ändå? sade jag. 
Liten fika på det innan vi åkte över färjan och ett besök på Biltema. Där hittade vi rätt många saker och så köpte jag då ett nytt batteri och jag trodde det var ett skämt när jag såg priset på 469 kronor. Jag hade nog räknat med 850-900 kronor så det är ju lite larvigt att jag väntat med inköpet.

På Biltema tänkte vi prova att äta lite men själva maten var slut så vi körde på en french hot dog istället.

Hemåt och där fastnade vi framför Netflix igen och när det var dags för mat så körde vi lathet hämtmat. 

Mot kvällen drog Ullis och jag till Stensund för ett kvällsdopp och det är ju så skönt. 

Hem igen och det blev återigen några fler avsnitt av Manifest.

Vi såg förresten älg på vägen hem och som vanligt rådjur och kronhjortar.

Ja, det blev rubriken träning fastän pulsen inte lär gått över 100 och vän av ordning undrar säkert varför men jag är inte den som brukar avslöja allt för tidigt. Vi tar det steg för steg...

Upp på morgonen, vid campingen i Sandviken, på östra sidan. Vi skulle upp tidigt för att träffa Ullis brorsbarn Amandas och hennes kille. Vi går upp och borstar tänderna och går på toan. Sen börjar vi plocka ihop tält och stuvar på allt på hojen. Rätt som det är så kommer det ett sms att Amanda fått förhinder. Det var tråkigt men nu behövde vi inte stressa, då vi var lite sena. Ullis hade dock verkligen sett fram emot att träffa henne, det märktes. 
Granntjejen, från tältet bredvid, sade att det var galet lugnt här och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade lust att fråga något om hennes man som lät som ett sågverk. Hon var förstås van vid snarkningarna men det var inte vi. Så två nätter i rad, på samma plats, var det högljudda snarkningar i en följd. Det var inte så det upphörde heller men idag hade vi packat lite bättre så det var lite mer plats i tältet.

Vi bestämde oss ändå för att komma iväg tidigt och på slutet såg vi även "sågverket". Han såg fortfarande trött ut och jag misstänker att drivningen av fabriken var av alkoholhaltig kaliber.

Upp på hojen och vi körde på och stannade inte förrän i Visby. Efter att ha hittat en bra parkering så lämnade vi hjälmar och motorcykelkläder och började leta efter ett fik. Vi hittade ett ganska omgående innanför murarna. Det var fräscht och gott men jisses vad det kostade. Jag brukar inte bry mig men jag hajade till. 
Vi började sen att gå runt och som vi gick. Det var kanske lite planlöst och några gator kom man till om igen men så fick det vara. 
Jag ville se platsen där Ing-Marie Wieselgren bragde om livet och vi letade ett bra tag men jag hade svårt att hitta. Hon verkade vara en sådan godhjärtad person så det var extra tragiskt. Vi gick in en sväng i den stora fina kyrkan och så höll vi på. Vi gick och vi gick. Jag var tvungen att prata lite med Björn Hellberg, som signerade böcker. Han är ju så skön och speciell. Dock är jag inget fan av hans sätt att skriva böcker men men. Det var dock inget jag nämnde...

Rätt som det var så träffade vi på "Taxi-Fredde" och han var visst där och spelade med Chribbe. Ulli och jag skulle nog föröka komma och lyssna men samtidigt skulle vi upp väldigt tidigt nästa morgon så det var tveksamt om det var en sådan bra idé. 
Efter det bestämde vi oss för att ta ett riktigt varv runt muren och sen behövde vi nog hitta campingen och vi fortsatte att gå. Det var ju bara några kilometer. 
Väl framme så ser den bra ut men det är rätt dyrt då vi ändå skulle upp tidigt och inte hade någon adapter för elen.

Vi sade att vi skulle fundera men kommer sen på att det är fräscht och smidigt.

Tillbaka mot motorcykeln och vi bestämde oss för att ta den där campingen och hittade helt plötsligt platsen där Ing-Marie blev mördad. Vi stannade till en stund och och gick sedan mot hojen. 
Först en lite tur på marknaden och i en närliggande butik där hojen stod. 
Upp och iväg till campingen. 
Jag brydde mig inte om att välja plats så vi tog den som vi blev anvisade och då det var en långsmal camping fick man gå en bit. Eller jag åkte förstås och Ullis gick. 
Campingen var superfin och bägge var nöjda.

Vi gick och försökte hitta en plats att bada på men stranden var stenig och full av alger. Sen ändrade vi oss och gick mot en brygga och jag blev helt hänförd! Vilket vatten och det var underbart att bada. Ullis råkade slå i en tån i det hårda underlaget. Det var som skön betong som blivit till i olika lager och det gick lite upp och ned. Förutom det var det magiskt och vi tog lite sjötvål och kände att det räckte för kvällen.

Vi tog en sväng till stan och åt lite mat på en pizzeria. Även det galet gott och faktiskt hyfsade priser. Tror Ullis betalade 278 kronor för en löjromspizza och jag runt 150 kronor för en enklare variant. 
På vägen tillbaka så hejar vi på Fredde och Chribbe och förklarar att vi dels inte fick bord och sen måste vi upp tidigt.

På vägen tillbaka träffar vi helt plötsligt Amanda och hennes kille. Så kul! De firade 6-årsdag men hade tid att prata med oss ett tag. Det var riktigt kul att träffa dem men snart var det dags att bege sig.

Dags att sova och nu behövde man inte bekymra sig om snarkningar då vägen låg nära och en ambulanshelikopter lyfte och landade då och då. Jisses! 
När jag kollade antal steg hade jag fått över 40 000 steg! :-0
                   
 

Lördag morgon och jag var superstel och riktigt trött efter den usla natten. Tältgrannen snarkade oavbrutet hela natten och både jag och Ullis kände oss som vrak. 
Efter någon halvtimme var vi dock igång och vi tänkte ta en frukost på vägen.

Vi slängde av motorcykelväskorna och sen satt vi fart mot Blå Lagunen men tanken var först lite frukost på vägen. Åminne eller Slite såg ut att passa bra. 

Sjukt skön känsla att åka utan packning. När vi kommer till Åminne så är det nästan så att man åker in och ut ur byn i samma mening men vi ser att det finns en camping men vi åker vidare. Det såg ut att vara lite större i Slite. Vid en raka drar jag på ordentligt och motorn får jobba lite.

Snart är vi i Slite men inte ser vi något fik och när vi åker in mot något Elsas café så är det bara en liten bod och dessutom är den stängd.

Jag ser en herre vid ett hus och åker fram och stänger av motorcykeln. 
Han förklarar var det skall finnas ett bra fik och sen när jag skall starta hojen så går den inte igång och snart så är det kört! :-0 Den går absolut inte igång och mannen undrar vad som händer och jag förklarar att den inte startar. Asch! menar han. Gå en runda så startar den sen då den fått vila, säger han.

Ullis och jag blir lite lätt bedrövade men då vi ändå måste få i oss lite frukost så försöker vi hitta fiket. Hur vi än letar så hittar vi det inte. Vi frågar ett par men de var utländska och kände inte till området. Rätt som det är så ropar en man från en balkong att det finns ett fik vid Kupolen och det är billigt! Han upprepar det igen och skall jag vara ärlig så såg han ut som sju svåra år och verkar levt ett hårt liv. Fiket vid pizzerian var visst så dyrt och han fnyste åt det.

Vi traskade vidare och han följde våra steg.

Det visade sig att Kupolen var något slags härbärge och dessutom stängt. Man undrar hur han tolkat vår klädsel? Vi frågar nästa och även han såg ut att ha plågat sin kropp med alltför mycket alkohol. Det kommer inget vettigt från honom och jag börjar tycke (!) att namnet Slite är ett passande namn.

Vi går in på Coop och rätt som det är så kommer en kundvagn farande från mannen tidigare som verkar hittat en burk att panta och vagnen stod visst i vägen... 

Vi hittar lite att äta och går till en gräsplätt och intar kaffe och smörgås samt delar på en stor smoothie. 
Det smakade gott men ni var det då dags att kolla hojen och kanske ha en plan hur vi går vidare om vi inte får igång den.

Vi behövde inte ändra på någon plan för nu var batteriet hur piggt som helst. Konstigt! Det verkade som att en varm motor inte var en höjdare. Varför kan jag inte förklara.

Sen så tyckte Ullis att jag absolut inte skulle stänga av då hon gick och slängde skräp men givetvis gjorde jag tvärtom och Ullis blev lite orolig men det var helt i onödan för den startade hur bra som helst igen.

Mot Visby, för nytt batteri, eller mot Blå Lagunen. Asch! Mot det coola kalkbrottet fick det bli. :-)

Vi passerar Gotlandsvåfflan och det hade vi i bakhuvudet. 
Väl framme vid badplatsen så parkerar vi och det ser superfint ut. 
Vi hittar en plats och snart är vi i vattnet. Det äR lite läskigt att veta att det är så djupt men vi hittar en bra plats som har en liten platå innan det sluttar. Jag provar att crawla och det går bra men jag spänner mig lite. 
En gammal löparkompis morsar och vi kände verkligen inte igen honom men det var kul att ses. 

Sen åkte vi till Gotlandsvåfflan och det var supergott. Jag förklarade att vi har ett liknande ställe vid Oxelösund och killen säger att han bor där och det visade sig ställa. Hur stora är oddsen. Att det stämde var det ingen tvekan om då han berättat lite.

Tillbaks på campingen så var det dags för lite löpning och det tog emot. Superfina spår och omgivningar och vi tog ett dopp efteråt. 
Superfin strand och rätt som det är kom det stora vågor vilket var roligt. Vi badade ett tag och gick sedan och duschade av oss.

Sen provade vi restaurangen och vilken jäkla mat och service! Wow! 
Bra dag och nu skulle vi väl få bättre sömn men tror ni inte att det är en ny snarkare på precis samma plats... 

Fredag och idag var det alltså dags för motorcykelsemester och sist var det 31 (!) år sedan. Det var alltså hög tid att gå på det igen. 

Vi hade fått ihop något paket med färja och camping och varför inte. Det funkade ju förra gången och så bekväma har man väl inte blivit? tänkte vi. 
Lite lätt nervösa så gick vi ut till motorcykeln och vi hade inte ens testat att åka på den med all last på. 
Ullis klev upp och så drog vi iväg mot färjan. Det var helt klart en annan känsla nu men det funkade. Det läskiga var att parkera den med all packning. 
Väl framme vid färjan så skötte Ullis incheckningen och sen skulle man upp på en brant ramp och det var nog läskigare för Ullis än för mig som körde.

Vi spände fast hojarna och det hade man helt glömt bort då man åkte färja sist men det var som sagt var ganska många år sedan. 
Vi hade visst biljetter till försalongen men dock inga lurar med så man hörde inget från filmen som visades. Sen somnade man visst till för filmen var slut och vi närmade oss land. 
Ut från färjan först av alla och sen snurrade vi lite i Visby innan vi bestämde oss för att dra mot campingen, på andra sidan.

Det kom lite regnstänk och vi stannade till vid en restaurang som ville hålla hög klass men både Ullis och jag kände lite i magen efteråt.

Efter regnskuren drog vi vidare och precis i slutet kör jag lite fel och det blir några läskiga grusvägar.

Vi checkar in och campingen ser klart sliten ut men det är bara att gilla läget. Vi hittar en betongsten och har som stöd så hojen står perfekt och inte kan sjunka i gräset. En bra plats hittar vi också och snart är tältet uppe men vad litet det var. Hmm, vi hade ju köpt allting nytt men det här blir en utmaning utan dess like.

Vi kollar in stranden och den är däremot helt magisk och en restaurang, som ligger i anslutning till receptionen, verkar väldigt fin och personalen verkar både trevliga och service minded. Vi tar en kaffe och kommer i säng ganska tidigt men det är trångt... 
Vi vaknar konstant då det är trångt, hårt och väldigt instängt. Sedan börjar det... 

I tältet bredvid oss så ligger det en kille som snarkar så högt så man kunde knappt somna och det blev inte många minuters sömn... 

Bilderna: 1-på resan över

2-Mat med ambitioner 

3-Inte bara dialekten är svår

4-Kollar in stranden

5-Kaffe i kvällssolen 

Söndag och idag skulle vi återigen mot Nyköpingshållet då Melissa firade fyra år men innan vi skulle dit försökte vi hinna med att kolla på lite campinggrejer. Vi hann även äta lite eller hann och hann. Vi blev ju lite sena men komma på fika hungrig är ingen höjdare. Då lär det bli sockerchock de luxe. 

En halvtimme sen kom vi fram men Melissa blev glad ändå och hon är helt frälst i det mesta med Elsa från Frost. Givetvis drog jag något med att vi fått en frostig relation med henne och det var bara jag som tyckte det var extremt roligt. Glad blev hon iaf. 
En hel del go med lilla Elton fast ännu har han inte riktigt tagit ton men både sjukt söt och gosvänlig kille. 
Efter några timmar tackade vi för oss och drog hemåt. 
Väl hemma, igen, så fortsatte vi att planera slutet på semestern. 

Efter det drog vi en stund till husvagnen och vi bytte snart om och tog en löptur. Ullis hade en plan och jäklar vad jobbig runda. Det blev en hel del på Sörmlandsleden och det var väldigt teknisk löpning och det tog på krafterna. Till slut så gav jag min mobil till Ullis då jag ansåg det vore mer troligt att jag skulle dråsa i backen.

Vid en mysig strand vände vi och när vi kom tillbaka till "vår" brygga så slängde jag av mig kläderna och hoppade i. Fy fasiken vad skönt. Att det sen visade sig bara vara fem kilometer är en annan femma. Det kändes mer som 7-8 kilometer.

Vi duschade hemma i huset och inväntade sedan nattens sporthändelser med Khaddi Sagnia och Armand Duplantis. Jag lyssnade för övrigt på radion när Perseus Karlström gick hem ett brons och det är ju sjukt att han stod för hela vår medaljskörd. I alla fall tills kvällens tävlingar började men det var ju natt för oss.

Så var det då dags och vad synd om Khaddi som var så nära. En bra prestation var det i alla fall men vad säger man om Super-Mando!!! Vilken kraft och vilken ynnest att fått vara med och sett hoppet. Det var bland det värsta jag sett. Det tar jag med mig och sen har vi nog grymma Sidney McLaughlin (med reservation för stavningen), hon var kul att se samt förstås hon, den nya sensationen, på korta häcken. 
             

Lördag och vi är ju kattvakt så efter frukosten drog vi ned till Trosa och och kollade till Tims och Cillas gulliga katt Enzo. Med reservation för stavningen och att det, då vi först hörde det, inte lät helt bestämt. Hursomhelst så gick det bra och han fick lite mat och vi kollade lådan förstås. 
Sen åkte vi hem och rensade i källaren och vi fick besök av Lena och några besökande släktingar som ville ha lite prylar i butiken. 
Till soptippen sen och vi blev av med en hel del gamla saker som inte längre används. 
Väl tillbaka så dröjde det inte länge förrän Ullis hade sett att någon ville bli av med ett gäng häftiga böcker och jag kunde förstås inte hålla mig. 
Tillbaka till Trosa och en sista koll och lite kel med katten. Så sjukt söt! Lådan var orörd men han tyckte visst att det var kul att ligga där.

Måndag och vi sov lite längre men då vi packat ihop så mycket igår gick det fort att få ihop det sista och snart var vi uppe på vägen. Vi hade räknat med en hel del kö men det var väldigt lugnt och måndag verkade vara en bra dag att göra själva bytet på. 

Vi hade blivit inbjudna av fina vännerna, PF och Gisela att stanna till och även ställa husvagnen några dagar och det kändes inte bra att tacka nej till övernattning men vi behövde ju komma hem av flera skäl som bland annat medicin och blommor.

Först stannade vi dock till i Aronstorp, som ligger vid Färjestaden, och åt en sista omgång kroppkakor. De är så goda.

Vi åkte vidare och efter en stunds bilfärd svängde vi av. Det var en mysig väg in och fin natur. Sen kom man fram och från och med nu var man helt blown away av typ allt! Det var magnifikt och kändes som rena himmelriket. Snopet att åka hem men man ville jättegärna komma tillbaka och stanna några dagar. Att man ens kan bo så fint.

Det blev kaffe och en tur i skärgården med ett litet stopp på en ö.

Sen hade några timmar passerat. Lite kul att känna och klämma på några simglasögon och inse att man äntligen hittat några som satt som en smäck. Jag tog kort och hoppas att jag hittar några av samma modell.

Sen tackade vi för oss och rullade vidare hemåt.

Ett sedvanligt stopp i Ringarum, för lite mat.

I Nyköping stannade vi till och köpte lite mat till Felix och efter att ha lämnat maten till honom fortsatte vi ut till Stensund med vagnen och ställde upp den.

Efter någon timme åkte vi hem och sov hemma, efter att Ullis vattnat lite och jag packat in lite saker.

Söndag och sista egentliga dagen på Öland. Jag hade ju dessutom glömt att ta med tillräckligt med medicin så vi tyckte att det räckte med en vecka. Idag tog jag sista tabletten men jag tror inte det är så farligt att missa lite. I alla fall inte någon kortare tid. 
Efter frukosten så laddade vi för lite löpning och snart var vi igång men lite segt initialt men sedan ropade Ullis att jag körde alldeles för hårt och jag förstod ingenting. Det kändes ju som det gick sakta men medicinen bromsar ju också så nu gick det lite fortare. 

Den ökade farten började kännas av vid Klinta camping och nu var det istället funderingar på om jag skulle orka tillbaka. När vi vänder tillbaka så går det lite uppför och vi pustar i några sekunder innan vi joggar igång igen och nu kommer backen. Lugnt och fint och nu känner vi hur varmt det är också. Pust! Vi kom ju inte igång så snabbt så det är typ lunch och solen gassar. 
Värsta backen gjord och trots värmen får vi upp lite fart igen men så plötsligt börjar längden ta ut sin rätt så slutet blev segt. Åtta kilometer och ytterligare ett bra pass till handlingarna och jag hann inte ens få av mig kläderna förrän Ullis låg i vattnet - underbart! 
Jag brydde mig inte om att en familj var där utan jag badade i kalsongerna och vi ville knappt gå upp. 
Vi hade förstås nästan blivit överhettade under rundan så det var skönt att ligga i en bra stund och sedan traskade vi uppåt till husvagnen.

Efter lite lunch så drog vi till Borgholm men vi bestämde oss för att fortsätta till Solliden och efter en våffla så betal vi entrén och gick in. Sjukt fint och man kunde lätt fördriva tiden med att bara gå runt och titta.
Mitt i allt så ser jag en notis och jag läste något om att jag vunnit något och förstår att jag vann tävlingen på Hemköp i Vagnhärad- kul! Jag som typ aldrig tävlar utom när jag verkligen vill vinna något. Det var en matchtröja, bag och flaska med Coca Cola. Värde 1200 kronor.
Efter någon timme var vi klara och köpte oss en glass och gick mot bilen.

På vägen hem så åker vi in mot Borgholm igen ocj Det blir återigen Ebbas Cafe och nu väljer vi en mixedtallrik och den var sjukt god. 
väl hemma så börjar jag att plocka ned tältet och sen går allt av bara farten så det lär gå fort imorgon.