Jag fick inte träna på två dagar men frågan är hur man skulle räkna? Jag räknade med att även första dagen, då jag tog bort stygnen, räknades in så på fredagen kunde jag inte hålla mig längre. Jag loggade in på Zwift och ser att jag är i Richmond, det är väl i delstaten Virginia, i USA. Jag kände inte riktigt igen mig men det var helt okey och emellanåt så trissades farten upp. Tanken var att köra lugnt men abstinensen var stor så då och då gick det undan och de personliga rekorden stod som spön i backen. Men det hade förstås mer med att jag inte brukade köra där. Jag kör ju fortfarande med en fot i foppatoffel och får vara försiktig när jag trycker. Sjukgymnasten vill att jag trycker mer under foten men det känns lite mer otäckt, om man säger så. Det blev iaf en progressiv runda och en snittfart på 33 km/h. 

Onsdag och dagen var som vanligt men kanske för vanlig. Jag har börjat gå in i en bubbla och kommer knappt ihåg någonting. Tog jag tabletterna imorse? Hmm, hur jag än försökte komma ihåg det så gick det inte att komma ihåg men nu har det gått över en vecka så det kan inte vara hela världen och tabletterna är ju för lindra smärta. Men hur ont har jag? Det är mer en diffus känsla och konstiga, snabba, smärtrusningar. Det liksom sticker till, och det ordentligt, i hälen. Det smärtar till rejält och det kommer ganska ofta men det är nog mer av läkningsprocessen. Jag skapade en fb-grupp, med de patienter jag träffade i samband med operationen och förstås gjorde samma, eller nästan samma, operation. Där frågade jag om de upplevde samma fenoment och till en viss del gjorde de det och det kändes skönt. Men idag ville Ullis till Safiren, det är det lokala gymmet, och jag tänkte hänga på. Det skulle bli skönt att bryta rutinerna lite. På dagen tittade jag återigen lite på VM och det var killarnas Super-G, som stod på schemat. Tyvärr så hade vi ingen större chans och inte heller norrmännen lyckades. Rätt tuff bana, liksom igår. Sen hann jag med att svara på lite mail men orken började återigen försvinna och rätt som det var så var Ullis hemma och det kom över mig att jag lovat henne att fixa en massa saker men vad var det igen? Det var som bortblåst och inte ens när jag kom på att jag glömt något kom jag inte på vad det var. Snacka om groggy i huvudet. Men efter att fått i oss lite att äta så gick Ullis och jag bort till gymmet. Hon hjälpt mig att ta fram en Cross fit-kub, som jag kunde sitta på, då jag stakade. Jag började och det var inte alls skönt och man kunde inte alls komma över "stavarna", som man skall. Sen gick jag upp och stod mest på ett ben och lite på tårna, på den opererade foten. Men trycket blev rätt snett så snart började höger skinka att krampa men det var ändå det klart bästa sättet att staka på. Att det krampade fick jag leva med men det fick banne mig räcka med fem kilometer. Tyvärr glömde jag först att sätta på klockan och sen märker jag att klockan, på stakmaskinen, inte stannar då jag stannar för att sätta på musik i öronen, då Ullis går ned till Coren. Nåja, det är inte hela världen. Folk tycker uppenbarligen att jag utgör något exotiskt inslag och ett barn kommer fram och pratar om allt möjligt och sen får mamman nog och försöker hämta honom. Men pojkens syskon tyckte också det var roligt och kom fram, dock lite på avstånd. Men efter fem kilometer var jag alltså klar och sen försökte jag styrketräna lite och lite jobbigt blev det med foten på några av benövningarna. Men jag kunde absolut hoppa runt mellan stationerna. Rätt tufft att ta i men att bara vara i blickfånget, med min fot, gjorde att jag blev lite inspirerad. Skönt och välbehövligt med lite styrka, också. Tanken var att jag och Ullis skulle cykla också men nu var min ork slut och frågan var om vi ens skulle hinna. Jag hoppar ned, på kryckor, till nedervåningen, där Ullis är. Jag pratar med en bekant och sen märker jag att passet är slut och jag hinner inte ens kika in. Så jag snabbar mig, så att inte Ullis skall behöva vänta på mig. När jag kommer upp så kommer hon strax efter. Men det tar lite tid att komma ifrån gymmet och jag vågade inte gå nedför de hala trapporna utan tog hissen. Det gjorde också att det tog någon minut extra. Sen affären och när vi kom hem så skulle hennes "race" precis starta. Så hon får ta ikapp det en annan dag. Och jag var slut så det räckte och orkade knappt ta mig hemåt. 

Så 24 minuters stakning och dryga 20 minuters styrketräning. 

Tisdag och efter en liten mjukstart på jobbet så föll det sig så att jag skulle försöka pussla ihop schemat för idrotten. Och det med hänsyn till redan lagda scheman, två salar, slöjden, hemkunskapen, musiken och lite annat smått och gott som tid för omklädning för de små och lunch. Det började iaf ganska lugnt och jag försökte i lugn och ro få ihop det och det är lite som att spela schack, man måste ha många drag klara i förväg. Sen så blev jag tvungen att byta lokal och då kom det fram flera som ville ha sina önskemål inlagda och nu började det bli stressigt och jag kände att det började brinna i knutarna. Jag tål ju stress bra men det här var något i hästväg och jag fick verkligen koncentrera mig. Till slut så har jag något som verkar tåla granskning och sen kan man säkert byta lite sinsemellan och så. Pust!

Jag orkar inte ens kopiera av mitt arbete utan lämnar det till min chef och åker från jobbet. Sen går jag och Ullis till affären och många undrar vad som hänt, jag verkar helt förstörd! :-) Oj då! Syns det till och med. Vi morsar på Thellis och frågar om han inte skall ned till klubbträningen. Njae... kanske, svarar han. Han lovade inget och jag skulle inte vänta på honom då jag erbjöd honom skjuts. Lite gott käk och sen var det dags att packa grejerna och åka ned. Jag kommer först och jag undrade vilka som skulle komma. Tokan skulle ju springa 90 km i helgen, dvs. UltraVasan och Rainy halva sträckan. Jag fixar mig iordning och byter skor. Då ser jag att Tokan och Flaken kommer joggandes och snart nog ser jag att Rainy och Puttis kommer också. Kul! Och vem kommer med bil då? Jodå, visst är det Thellis. Jag känner mig lite stel från start men vill ändå prova att springa och snart är vi alla igång och joggar runt fyra varv. Det känns lite stelt men det verkar inte bli sämre. Som jag sade till någon. Jag vill ju testa att springa så jag vet vad jag skall svara läkaren då hon ringer. Springer jag inte så lär jag inte ha ont alls. Efter joggen blir det lite löpskolning och sen skall vi då dra igång. Tokan och Rainy skall ta det lite lugnare och Thellis typ känna på lite då han inte har sprungit på ett tag. Jag märker att jag direkt kommer i spets och jag undrar förstås om jag gått ut för hårt. Det känns jättelugnt men jag kollar av klockan hela tiden och det verkar vara runt 4.10-4.15 Tanken är först att det kanske är smart att bara ligga i 4.20-tempo Trots att det kändes jättelugnt i början så blir det alltmer jobbigt och jag har lite att jobba med flåset. Första tusingen går på 4.20 så jag tappade lite på slutet och det var lite stumt också. Jag vilar några sekunder över minuten för att hänga på Flaken och Tokan. Fast nu är det lite jobbigare och det känns alltmer stelt. Så stelt att det känns som om det blir kraftlöst i underbenen. Så det jobbiga kommer bra mycket tidigare nu och jag kan inte släppa iväg på slutet och det blir stapplande in på 4.25 och jag får kasta in handduken. Tanken var annars tre stycken tusingar men jag får ta det för vad det är. En start till att börja springa igen. Sen joggar jag ned och det blir 1,2 km nedjogg innan jag går över till att köra lite fys på gräsmattan. Det blir som vanligt sit-ups, plankan och armhävningar i två omgångar innan jag gick över till lite rygglyft, utfall och liggande sidolyft med benen. Även det i två omgångar. Härlig träning och kul att se Thellis och Puttis tillbaka på banan! 

Bästa löparklubben - nästa år blir vi många på Trosa Ultra Backyard - TUB!

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Så var flytten klar för yngste sonen och väl hemma så har nästan hela helgen gått och det utan träning. Panik! Ja, så kändes det nästan och snart nog tog jag mig i kragen och satte mig i bilen och åkte till Safiren Sports Club, i Trosa. Jag var tvungen att träna, det liksom kliade i hela kroppen. Jag ställde mig på en ledig Cross Trainer och jag körde runt 70% av maxpuls och alla som har lite koll på pulszoner vet att det är ganska lugnt. Sen, när jag kommit fem kilometer, och det var lite över 20 minuter, så drog jag igång "600-ingar"! Full fart, på ganska hög belastning som i det här fallet och på de här maskinerna var 10 på motstånd, och sen 400 meter rätt lugnt på halva motståndet. Alltid riktigt tufft när man inte kommer ihåg motståndet och kör på för tufft motstånd men nu prickade jag rätt. Jag fick dock absolut slita hund och efter att jag kommit igenom min andra intervall och precis skall börja på min tredje så försvinner allt motstånd och maskinen går på nedvarvning då det gått 30 minuter. Asch! Jag har ju glömt att ställa in längre tid så jag får snabbt knappa in ny tid och nu försvinner även motivationen till en tredje intervall. Jag kör lagom lugnt på slutet och det blir totalt 45 minuter, det fick räcka. Sen då.. vad skulle jag nu hitta på? Jag tänker att det vore bra att hålla igång stakningen lite och stakar lite lugnt i 2 km och tiden blir prick 9 minuter. Sen tänkte jag gå och köra lite på gymmet och ser att någon jäkel sprungit på löpbandet med skitiga skor. Det ser för jävligt ut och jag funderar på om jag skall ta upp det med honom men jag orkar inte. Man kan ju tycka att han borde skämmas lite men vem vet. Han kanske inte ens brydde sig. Sen lite axlar, biceps och triceps i två omgångar och sen fick det räcka. Pust! Jag fick ett sms att Ullis skulle springa mot Trosa och jag skulle ta upp henne. Precis när jag går ut till bilen så ringer hon och det vart perfekt. 

Safiren Sports Club

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Söndag och idag var det dags för Morakniv Triathlon Olympisk distans. Men varken jag eller Ullis skulle köra men vi var beredda att hoppa in om Magnus behövde hjälp. Vi sov väl till runt kl. 08.00 och sen tänkte vi åka och köpa frukost på något ställe. Ullis hade en smart tanke på att äta på ICA Maxi, det hade vi gjort förr. Men det rann nog förbi mig för snart satt vi i bilen mot starten. Vi började väl att fundera på att endast köpa en kaffe och en macka på något café eller hotell. Fast inget café verkade ha öppet och hotellen var griniga. Man var visst tvungna att köpa en hel hotellfrukost och det kostade typ 130 kronor. Det tyckte vi inte att en kaffe och en macka var värt och vi hade heller inte tid att sitta ned. Vi skulle ju vara lite tillgängliga och nu började regnet falla allt kraftigare. Blöta som tusan så satte vi oss i bilen och åkte, efter att snabbt ha morsat på gänget vid starten, tillbaka mot ICA Maxi. Det som vi passerade i början... Hmm, Vi gick in och tog oss en kaffe och en macka. Det blev en smoothie också och allt smakade kanon. Och regnet kom och gick lite grand. Nu får vi mess om att Rainy (passande namn idag) ställer in. Han har mått lite dåligt av någon mat. Och både Ullis och jag kände ju av något igår. Fast vi käkade nog inte ens på samma ställe. Hmm, vad tråkigt. Snart måste vi skynda oss tillbaka till starten och efter att jag klagade lite på att det nog borde vara markeringar vid bulorna på ett vägavsnitt så fick jag gärna markera dem och sedan skulle vi skynda oss till ett ställe där Ullis och jag skulle vara. Vi hann markera och jag hoppades att markeringen fastnade trots det våta underlaget. Vi hinner knappt parkera bilen och kolla svängen, där vi skulle stå, förrän det kommer ut en gammal dam och börjar prata om problemen dagen innan. Hon slutar typ aldrig att prata och när cyklisterna kommer får jag koppla bort henne och dessutom så är det några smågrabbar på cykel som stör lite grand. När det är som värst så får man varna cyklisterna, för trångt möte, och även stoppa bilar, så det inte blir olyckor. Men jag tycker vi har bra koll och vågar släppa fram bilarna men ibland med order om att gasa på. Det är verkligen fullt upp den tid vi står där och när det lugnar sig så lugnar det sig förstås rejält, men det är bara skönt. Vi får nog lite drygt en kvart då det inte händer så mycket och sen, när vi försäkrat oss om att det inte kommer fler, tar vi oss tillbaka och parkerar bilen. Vi tittar på lite grand och snackar lite med underbara Sivan och Brittan samt en av deras sönder, Nicke-dockan. Vi hinner inte snacka så mycket med Magnus, då han  har fullt upp och sen måste vi bege oss hemåt och efter lite mat så tackar vi för oss och vi fick med oss en massa härlig energi och förstås många trevliga möten! :-)

Tack Mora!

Hmm, dags att trimma till sig lite...?

Så var det då dags och Ullis och jag gick upp tidigt för nu skulle vi packa och det fort. Första tävlingen, Morakniv Triathon Sprint, började rätt tidigt och det är ju en bit att åka. Vi kom iväg hyfsat och på vägen upp så ringer jag först Rainy för att se om han kan ställa upp. Vi hade ju några från klubben som skulle dit och köra. Men tokan, som är rätt bra på att springa, skulle inte hinna springa. Och Rainy, som nog är bäst på att simma men även väldigt stark på cykeln, var inte supersugen. Hmm.. Och Ullis var mest sugen på att köra men ville då simma. Asch, vi får lösa det på plats. Men Rainy skulle nog kunna ta löpningen. 

Det går rätt bra att köra men man blir ju rätt stel. Jag ringer "pappa" som blir förvånad att jag ringer och de visste inte riktigt om jag och Ullis skulle komma upp. Det var nog ett tag sedan jag hörde av mig. Och Magnus visste nog inte när vi skulle komma. Det visste vi nog inte själva heller. Jag får iaf höra att Magnus är lite upprörd över att ett gäng funkisar hoppat av men jag ringde direkt upp Magnus och sade när vi beräknades komma fram. Vi missar simstarten men snor åt oss några västar och springer bort till ett ställe där det är bra att vara. Sedan kommer en funkis förbi och vill att någon hjälper till vid växlingen. Sagt och gjort. Jag ser till att cyklisterna kommer av cykeln vid rätt ställe och får skrika rätt hårt ibland för linjen saknas så jag får peka ut en linje. Men det går bra och jag hejar på. Sen, när cykeldelen är över, så pratar jag och Ullis ihop oss med de andra och vi träffar även på Miche L, som brukar vara på plats här och köra. Han kan mycket väl tänka sig att springa. Jag vet att han är grym på cykel också men skulle jag få välja så tar jag Ullis på simningen, Rainy på cykeln och Miche på löpningen. Det är nog konkurrenskraftigt. Det gör inget att jag avstår för jag har slarvat med cykelträningen och har inga cykelpass alls på slutet. Men Rainy avstår gärna så det blir så att jag får ta cykeldelen och snart nog är det dags att ta fram cykeln och göra sig iordning. Men vi hinner äta lite snabbt på Mora Strand. Det är väldigt gott men kanske väl mycket flott för min smak. Eller iaf vad jag är van vid. Jag brukar få ont i magen av sådan mat och så även idag. Satan vilket magknip! Jag får gå några gånger på toaletten och när Ullis skall starta så känner jag att jag nog borde gå igen... Oops! Men det borde jag hinna. Så startar lagen och det är väl 14 stycken. Ullis är ju bra på att simma men typ alla är sjukt grymma simmare! Förra året så var Ullis i den första tredjedelen på simningen, då hon körde olympiska, nu var det tvärtom. Helt galet! Lagen verkar tagit med sig riktiga simmare för de bara försvann där framme. Ullis körde stabilt och hade tre stycken bakom sig och inte alltför långt fram till en framför sig. Men sen var det luckor. Ullis simmade runt 1,5 minuter snabbare än sist och springer upp ur vattnet fram till mig. Vi växlar med en kyss och så drar jag iväg. Alltså springer i väg och jag hör att speakern säger något om att jag inte ställde upp på Sprinten för att jag inte fick springa. Folk måste ha undrat! :-) Och upp och iväg på cykeln. Hmm, hur gjorde man nu då? Ställningen känns galet aero och jag förstår att jag kommer att få rejält ont i nacken. Jag trycker på och räknar med att få släppa rätt omgående för att inte dra på mig mjölksyra. Jag ser ingen framför mig men det dröjer inte så länge förrän det kommer en bakom mig och kör om? Jag förstår ingenting. Jag är ju rätt bra på cykla och hur stor risk är det att en av de få bakom mig skulle köra om mig. Killen kör ungefär 2 km/h snabbare än mig och jag känner på farten lite genom att lägga mig 12 meter bakom men släpper det rätt snabbt. Lite småsurt. När jag närmar mig vändningen så kommer de, cyklisterna, en efter en. Jag plockar några stycken iaf och "mitt" gäng hejar som sjutton när jag kommer och skriker att jag är så grym. Jag vet inte om de bara är snälla eller om jag faktiskt går fort. Klockan är fortfarande kladdigt sedan Ironman, förra hösten, jag har alltså inte ens kört med cykeln sedan dess. Hmm, cykelvård - vad är det? Så jag ser inte riktigt farten och snittet verkar lågt. Men jag har nog bara inte nollat den sedan sist. Ut på andra varvet och nu börjar det kännas och brännas. Skav från helvetet mellan benen och man måste förstås vänja sig lite innan. Eller så satt jag rätt dåligt på sadeln. Jag hade struntat/glömt att ta med mig flaska till cykeln och jag tänkte väl inte att det skulle behövas på 21 km. Men nu började det kännas i strupen. JIsses vad torrt det var. Jag tänker bli rejält trött och trycker på. Nacken gör skitont och jag kan inte alls ligga så länge i tempoställning så när det går uppför eller är dålig väg så sitter jag upp. Jag plockar rätt många nu och är lite nyfiken på vart jag ligger. Vid vändningen så passerar jag precis en herre och ser att jag har två cyklister till, rätt nära. En tjej cyklar rätt fort och jag plockar inte så mycket på henne. Men den första tjejen passerar jag fort och snart nog en kille. Och kanske närmar jag mig tjejen lite. Attans! Jag vill ikapp henne och ger allt. Benen börjar fyllas av mjölksyra och nu knixar vi in mot målet genom bostadsområdet. En bil gör att jag tappar lite fart och sen trycker jag på när jag kan. Jag hinnner precis ikapp tjejen och vi springer nästintill ida vid sida bort mot ställningen, där man hänger upp cyklar. Jag gör det lite fortare och trots att jag tappat några meter innan så växlar vi samtidigt. Jag tror att vi växlade som femte lag och efterhand får vi höra att det trot allt är lite kamp om tredjeplatsen. Men Miche vet inte riktigt hur det ligger till och han sprang även Gesunda Montain Challenge igår. Laget som gick ut samtidigt vid växlingen drar ifrån lite och Miche tappar allteftersom. Men han passerar också löpare och när han sprungit ett varv så är det just den snabbe killen han skulle matcha för att vi skulle komma två. Vi kommer in på en hedrande fjärdeplats och det var spännande och kul. Vi körde för Team Enklaresport men tanken fanns att vi skulle heta Team Funktionärerna, då alla tre hade varit det under dagen. Tack för inhoppet, Miche! Nästa år kör ni ett eget lag från Eskilstuna och vi kör med våra klubbmedlemmar. Vi måste förankra det lite innan bara! :-) Så vi får bort eländet med "inhyrda" idrottare! ;-) Men kul var det och sedan åkte jag och Ullis bort till S och B för en liten fika. Vi avslutade förstås kvällen hos Magnus, där vi tittade på en bra film. 

Jag kollade sedan min snittfart och den visade på 34,7 km/h. Det är jag nöjd med, speciellt då jag inte cykeltränat så mycket och slarvat lite totalt med träningen. Men min klocka visar på 21,78 km... Men jag ser inget konstigt på kartan, som visar hur jag cyklat, så det kanske är närmare 22 km då. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Just ja! För några dagar sedan läste jag ut min senaste bok. Men jag fattade inte förrän precis då jag läst klart att det var andra delen, i vad jag tror, en serie på fyra böcker. Men det var en tydlig resumé så jag tyckte att jag var med bra från start och jag reagerade inte på att något var konstigt. Boken handlar om en speciell tjej, som man lär sig att tycka om. Man tycker förresten om nästan alla personerna i boken. Det är lite av en feelgood-bok faktiskt. Tjejen som heter Emma har på något konstigt sätt fått ta över ett stationshus och och vill göra en restaurang av det. Men det är en ny stad och hon har nästintill flytt ett dåligt och trist liv innan. Samtidigt så får man följa en f.d brandman som är väldigt besviken på sitt liv och hans nöje är att kolla på delfiner i 3D-format på sin widescreen. Och när allt kommer över honom så gråter han hejdlöst. Men bilden av honom utifrån är allt annat än misslyckat men hon känner att han saknar något och att bli degraderad till brandinspektör är ett hårt slag för honom. Deras vägar korsas iaf på ett finurligt sätt och man önskar till en början att de två skall bli lyckliga tillsamman men är det ens möjligt? Boken är skriven av Emma Hamberg som skriver på ett bra men lite annorlunda sätt. Jag gillar det. Boken får en stark fyra av mig.

Läs den men läs kanske del 1 först som heter Rosengädda nästa!

Torsdag morgon och P och A brukar åka till gymmet och träna och eftersom de vet att vi gärna tränar så frågade de om vi ville hänga på. Ja, givetvis! svarade vi. Så vi tog en bil och åkte till Actic. A körde med PT men vi andra tre började med att värma upp men sen gick vi till ett Easyline-rum och körde ett gemensamt pass. Varannan gång en maskin och varannan gång en övning på golvet, som vi turades om att hitta på. Så vi blev klara samtidigt som A och vi åkte sedan hemåt. Men snart skulle det bli golf.

Under gårdagskvällen, då vi bestämde oss för att ta en liten golfrunda, så pratade P om att vi kunde ju ta en golfbil. Nä nä, svarade jag. Aldrig i livet! Fast allteftersom så började tanken locka mig och man måste ju prova någon gång och jag har ju dessutom en häl som håller på att återhämta sig. Så när det väl var dags så tyckte jag vi kunde köra på det. För mig så har det varit typ droppen. Typ lite förnedrande men... man kan väl ändra sig! ;-) Och året har ju inte varit som alla andra då jag bara kunnat köra på. Jag fick låna ett golf-set och det var helt nytt. Det enda var väl att det var gjort för damer men jag, som inte kört någonting på ett par år, lär ju ändå inte känna någon skillnad. Vi slog ut en hink på rangen och det kändes som jag absolut inte kunde skylla på klubborna. När jag slog bra blev det väldigt bra. Dock lite kortare än normalt. Sen ut på banan och det blev verkligen blandat spel. Men banan var torr och man hoppade runt i bilen. Och två gånger går jag in i bilen med huvudet före och ser inte handtaget som man skall hålla sig. Det gör skitont men den värsta smällen var den som tog uppe på skallen. Den kanske inte gjorde så ont då man jag fick en rejält blodutgjutelse och det gav aldrig med sig. Jag klagade konstant på den och några dagar efter så ser man en tydlig skorpa. Men hursomhelst. Eftet de nio hålen så bestämde vi för att köra nio till och mot slutet av den rundan så blev det en liten förbättring och jag avslutade iaf med ett äkta par. Och några slag var fantastiska men jag böjer tyvärr armen ibland och det visar sig tydligt i de slag då man gör en fullsving. Rejält varmt och vi åkte direkt och tog en mjukglass. Sen var det riktigt skönt att doppa sig i poolen. Vi avslutade kvällen med lite rolig plump. Det var inte igår direkt. Två matcher blev det och jag lyckades iaf vinna en. Skönt för min vinnarskalle för på golbanan fick jag stryk. Brorsan spelade riktigt bra och lyckades sänka sig igen. 

Bilden med golfbilen skrattade A gott åt! :-) 2 söta gamla gubbar typ! ;-)

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se