Onsdag och idag var det lite lugnare och jag kunde förbereda mig lite inför kommande prov nästa vecka. Idag hade Ullis fixat till så att vi skulle få se en testfilm då Hannes Holm håller på att spela in en ny storfilm som de ville få tips och idéer om. Det var intressant. Om jag inte kommer ihåg fel så skulle den kosta väldigt mycket och bland annat Robert Gustafsson och Jonas Karlsson skulle vara med i den. Mycket mer än så visste jag inte.

När jag slutade så väntade Ullis på mig och vi åkte först och åt på Camilla och Puttes, i Oxelösund. Det var helt okej. Den burgaren får 4/5.

Sedan drog vi till Nyköping och köpte lite gott till filmen. Det blev ett litet stopp på ÖoB innan vi gick lite på stan. Sedan mot bion och jag hade ingen aning om hur det här skulle gå till. Eller aning har man ju alltid men var väldigt osäker, i alla fall.

När vi kommer in så är det en lång kö och rätt som det var så smyger det liksom in en herre lite på sidan, då vi stått en stund. Hm, det där var en ful trängning, tänkte jag. Ullis stod med ryggen till och såg ingenting och det gick typ fem minuter. Sedan vänder hon sig och blir förstås lite irriterad och är tuff nog och säger lite högt ”stod inte vi bakom de där” och pekade lite mot paret längre fram. Jo, sade jag. Han skruvar på sig lite men gör ingen direkt ansats att flytta sig och jag bryr mig inte så mycket. Sedan hör jag att personalen säger något till ett par är och handlar i kiosken om att filmen visas i två salonger och när jag ser dem smita iväg så rycker jag tag i Ullis och följer efter. Där är det mycket mindre kö men den släpps in lite efter den andra kön men det är ju inte hela världen. Det är bra med plats. Tyvärr så verkar trängselparet också ha följt efter oss. Ha ha!

Snart är filmen igång och det är alltså en rå produktion där ingenting är finslipat och mycket kommer att fixas till efterhand. Här vill de ha tips och idéer och efteråt skulle vi visst prata i grupp. Det kan ju alltid bli lite tryckt stämning. Vi fick väl se hur det skulle bli.

Så var det filmen igång och man märker ju att det är en råproduktion men den är helt okej. Absolut inte i Ove-klass men å andra sidan är den inte klar. I filmen medverkar  alltså bland annat Robert Gustafsson och Jonas Karlsson och Pernilla Andersson har gjort musiken.

Efteråt kommer producenten in och även Hannes Holm. Hannes stordiggar jag och han har bland annat regisserat En man som heter Ove och den vet man ju hur bra den blev. De börjar fråga lite om filmen och jag känner mig först lite tom på idéer men sedan kommer jag på en bra sak. Det är när man klipper från Roberts karaktär till att man ser en yngre man komma på cykel och det känns som om man förflyttats bak i tiden och man tror förstås att det är Robert som ung eftersom de är rätt lika och Roberts blick liksom flackade iväg. Efter en bra stund förstår man att det är nutid och det tog jag upp. En kvinna framför mig och Ullis gav mig medhåll och kanske drog jag ett strå till stacken med att göra filmen lite bättre. Det visade sig vara Roberts svärson som kom cyklandes och det blev lite tokigt att man trodde att det var Robert. Sedan kom jag med några små infall men i övrigt så var det om vissa scener borde vara med eller inte. Som när dottern helt plötsligt börjar kyssa en gammal pojkvän och det känns malplacerat. Men jag såg å andra sidan inte det många andra såg eller ens tänkte tanken att det fanns romantik kvar mellan ett dem. Det blir spännande att se slutresultatet sen.

Efteråt vill jag gå ned och ta ett kort på mig och Hannes och Ullis hängde förstås med – trevligt!

Hannes började direkt att ropa på Jonas men jag sade att det inte behövdes. – Du är min favvo, sade jag! och skrattade. Men Jonas imponerade rejält. För mig så har rollen som polischef i Beck inte varit till hans fördel. Den karaktären har inte varit den bästa och jag tycker den borde utformats lite annorlunda.

Vi åkte sedan hemåt och det blev rätt sent men en väldigt trevlig och intressant kväll.

Tack, Ullis!

Lördag och jag vaknade rätt tidigt men gick och lade mig igen. Jag hade nog tänkt att Roger redan skulle vara uppe men snart så hörde jag honom stöka runt lite så jag gick upp. Vi satte igång en kanna kaffe och snart dröjde det inte länge förrän även Magnus hade vaknat och vi tog lite frukost och kollade på Blåbärsloppet. Tanken fanns först att kolla på det live men de flesta vara morgontrötta så vi blev kvar ett tag hemma hos Magnus. 

Jag fick i mig bra med frukost och passade sedan på att packa ordentligt. Jag hade vaknat upp med rejäl smärt i vänster baklår och trots massage igår kväll med en maskin så var det etter värre nu på morgonen. Jag fick lite liniment av Göran men det smärtade så mycket så jag hoppade upp och ned på stolen och efter någon timme så fick jag nog och försökte duscha av mig det och just då, i duschen med värmen, var det hemskt. Sen släppte det lite. 

Efter det ville alla ned på stan och vi traskade och det var skönt att röra på musklerna och allteftersom så kom träningsvärken på lite olika ställen. 

Vi var inne i sporttälten då Anders skulle kolla in lite prylar till Vasaloppet. Varmt som fan var det och jag kände att svetten rann på ryggen och det blir förstås inte bättre då man har träningsvärk. 

Sedan var tanken att äta lite men jag tog bara två mackor och sedan drog vi ut till Sivert då jag ville få rent på mina skidor. Det är ju enklare då klistret är färskt. Sivert lovade dock att det kunde han ta bort senare. Så jag fixade iordning skidorna till Anders och Göran istället och nu är det bara att hoppas att de blir bra. Blir det inte bra spår så kommer klistret att ligga i men man får ju hoppas att spåren håller. Bra glid borde de ha i utförslöporna, i alla fall. Om de inte kommer då alla har plogat förstås. Då kanske de, eller i alla fall Anders, står på näsan. Göran kör med skin och det hugger inte på samma sätt. 

Hursomhelst så fick vi kaffe och fika efter och det var trevligt. Så trevligt så jag höll på att glömma bort tiden innan vi kommer på att vi måste börja röra på oss. 

Jag blir avsläppt vid stationen och efter lite småkaos då ingen vet vad det är för tåg som står på perrongen så får jag besked om att det är rätt tåg men att de inte hunnit skylta om. Först var det en som ropade till mig att det var fel och då var det inte så långt kvar så man blev lite orolig. Jag sätter mig och det är helt tomt i min vagn! Men vad f-n!

Första klass står det också och jag blir orolig att jag sitter fel också. Tågvärdinnan sade dock ingenting och snart rullar tåget. 

Lite komiskt då jag tittar ut och det ser ut som det står något annat än Mora på stationen...

Killen verkade glad och vinkade visst till några bredvid mig.

Efter några stationer kommer det in några killar som bara stinker cigaretter och de breder ut sig i sätena på andra sidan gången. 

När värdinnan kommer så visar det sig att de inte alls skall vara på det här tåget och att de absolut måste avlägsna sig från första klass. Jag blir då ännu mer orolig och passar på att kolla min biljett och det står banne mig första klass på den. Det var ju skönt. Jag går och köper mig en stor räkmacka och en kaffe till det och njuter av lyxen. Ha ha! 

Vi är nu lite försenade men det verkar vara gott om tid för bytet i Stockholm. Jag känner att jag är mätt nog och fastän jag skulle hinna äta lite på Centralstationen så får det vara. Jag har ringt Ullis lite då och då och vi kan prata ovanligt länge innan det brutits. 

Jag passar på att kolla och lyssna på Melodifestivalen och det blev ju inte riktigt samma sak att titta på det hemma och i lugnt och ro men det funkade. 

Ullis och jag bestämmer att hon kommer och hämtar mig i Södertälje Syd då jag skulle fått vänta en timme där annars.

När jag kommer fram är Ullis lite sur att hon var sen för vad säger man om det här välkomnandet! :-0

Bästa Ullis! :-)

Väl hemma så får jag en liten chock! Hon har fixat och donat i halva huset. De nya gardinerna är uppsatta, listen i vardagsrummet är målat och så även köksbordet. Utöver det har hon tränat mer än jag åkt skidor. Superfint var det - Ullis är grym!

Fredag morgon och jag vaknade lite då och då. Jag hade laddat med lite sportdryck och känt att jag kommit kapp lite då jag varit lite tom på energi på slutet. 

Rätt som det var så var Anders inne i rummet och jag vaknade lätt. Han skulle snart ha skjuts till bussarna och jag klädde på mig och efter typ tio minuter så åkte vi. Han var taggad och jag passade på att ringa Ullis på vägen hem sen. 

Snart låg jag i sängen och somnade om. Jag vaknar igen och det är rätt tidigt så jag passar på att läsa lite i den nya boken. Sen så hör jag att Roger är uppe och tassar och jag går upp och drar igång en kanna kaffe. Det blir kaffe med Roger och efter ett tag så har vi även väckt Magnus och han joinar oss på en kopp. 

Vi har sagt när vi tror att Roger skall behöva åka och jag kan tänka mig att det blir ungefär samtidigt som Mora-laget så det är ingen svår matematik. 

När det gått ett tag så visar det sig att vårat lag, Team Enklaresport XC, går som tåget. Jisses! Vi plockar massor redan på första sträckan och där hade jag räknat med att vi skulle vara efter typ 10-15 minuter men vi är före! Oj, då! På andra sträckan var min beräkning att vi skulle plocka ikapp viss tid men nu bara drygade vi ut och det gjorde mig lite oroligare men då jag kollade in gamla kort, från förra året, så ser jag att då var Magnus och jag kvar till åtminstone klockan 11 men det kändes omöjligt nu. Vi börjar ta på oss och efter lite mer i magen så åkte vi mot bussarna och klev på. Nu började jag bli orolig och Magnus tyckte det var roligt men jag tror det ingår för mig att komma i rätt stämning. 

På bussen så visar det sig att Robin Bryntesson sitter och jag kände inte igen honom först. Han pratade lite om sin podd och förstås om när han åkte Vasaloppet baklänges, imponerande! Att kunna åka ett Vasalopp baklänges alltså och han gissar att han skulle kunna göra det på 5.15 om han inte stannade och pratat med alla. Jag tänkte själv på mina 5.58, då jag var som bäst, och blev sjukt imponerad! Det går ju ruggigt fort i vissa backar. 

Sedan av från bussen och nu hade jag lite lätt panik då Roger snart skulle komma. Jag utgick ifrån att Magnus inte skulle kunna komma ikapp och lade ifrån mig skidorna och sprang på toaletten. Lika bra att försöka göra ifrån sig men det var trångt och jag vet inte om det ens var värt att försöka. 

Sedan av med sakerna och när jag nästan är klar så ser jag att vi är på gång! Fan! Nu är det bråttom och jag bestämmer mig för att skippa glasögonen då jag inte vill sinka laget. Jag tar med mig ryggsäcken och går och tar på mig skidor och stavar och sedan hinner jag bara slänga fram ryggsäcken framför Roger som håller på att stå på arslet. Jag nuddar Rogers stav med min och tycker att det får räcka men Roger hade sagt att de direkt nämnt något om att man skall ryggdunka varandra. Ha ha! Inte så lätt då jag slängde hinder framför Roger men det är klart. Jag hade tänkte att ge Magnus ryggsäcken men jag fick inte tag på honom. 

Jag slår på klockan och drar iväg. Jisses! Jag drar på ordentligt och i bakhuvudet så undrar jag om det är så smart men det går bra och jag tar det lite lugnt efter första lilla backen så jag inte går in i väggen direkt. 

Jag håller ihop och snart går det utför med en jäkla fart och jag får tårar i ögonen och kan knappt se! Wow! Vilken fart och jag känner tårarna strömma längs kinderna. Efteråt såg jag att jag var uppe i över 47 kilometer i timmen och det är klart att det känns då man inte har glasögon. 

Jag har bra fart och jag plockar folk hela tiden och förstår ingenting. De innan har ju kört så jäkla bra och jag är livrädd att förstöra för mitt lag och tänker att alla kommer åka om mig. Speciellt då vi är så långt fram. Men det är väldigt få som åker om mig och jag trycker på rätt bra. Ju längre det går ju tröttare blir jag och jag förstår att jag gått på rätt hårt. Jag kommer på att jag nog borde kunna se på klockan hur fort det gått och jag blir förvånad. Men vad sjutton, tänker jag. Jag borde ligga på runt 4 minuter per kilometer om inte snabbare. Mot Eldris och nu är det några enstaka som även åker om mig och några riktigt snabba. 

Genom Eldris och jag tar min andra halvkopp med vätska. Jag märker att man tappar en del tid då man dricker och det är ju lite pinsamt då man åker så kort sträcka men jag har å andra sidan inte tränat något så den tiden får jag ta. 

Mot slutet så kommer en lite stöddig kille på stakskidor och nickar lite som att han var grym. En backe börjar ganska omgående och jag ser hur han hoppar till då jag helt plötsligt åker om honom, rejält snabbare. -Vilka jäkla skidor! sade han och jag skrattar för mig själv. Massor av klister under helt ordinära skidor men då stålsicklade. -Inget glid! ropar jag och skrattar ytterligare. Det skulle förstås vara ingen glidvalla för glid det hade jag ju. 

Mot slutet så börjar jag tappa lite fart och en rolig åkare kommer lite bakifrån och ropar mitt namn och att det är så roligt. Jag pratar lite och sen åker han för att ta lite vätska vid Falu rödfärg och jag tycker det ser ut som små kaffekoppar och åker efter. Killen kör in i killen som skall servera så inget blir kvar till mig och jag åker vidare. Jag vrider om kniven lite och undrar om det är så man skall göra med motståndarna och strax efter så visar jag att jag skämtade lite. Ha ha! Det tog lite innan han förstod. Han undrade om han hade vält mig men jag förklarade att han välte omkull all dricka.

Sen är det bara att kämpa på och jag ligger hela tiden på gränsen men jag chansar inte då jag ändå vet att matchen mot Magnus lag redan är klar. Han borde inte kunna ta igen det här och jag har ju mestadels åkt om folk. 

Sista biten och nu är det lite jobbigt. Jag kommer in mot Mora och sedan bara staka innan de sista pucklarna. Nu blev jag trött men orkar trycka ut det sista i spurten.

Så skönt att åka in i målportalen och sedan bara ta av skidor och stavar. En kall alkoholfri öl och sedan försökte jag ta mig bort till gängen som hejade. Några hade inte hunnit komma in men de kom strax efter. 

Vi väntade sedan in Magnus som inte verkade ha så bråttom men de hade också gjort det bra. 

Efter duschen så blev det hämtpizza och sedan spel som var riktigt roligt. 

Jag läste lite till och blev klar på natten med boken. Jag ringde förstås till älsklingen så fort jag kunde och hon var så stolt - vad kul! Sen hade hon visst tränat mer än mig i alla fall. Hon är grymt. Boken skriver jag om i annat inlägg då jag ännu inte skrivit om den förra boken. 

Torsdag och eftersom jag inte behövde jobba kom vi iväg tidigare. Först lite frukost och sen började vi att packa det sista. 

Vi kom iväg rätt bra och resan mot Västerås gick bra. När vi kommer fram så frågar vi om vi redan nu, innan vi kunde checka in, kunde ställa av oss våra grejer och parkera bilen så att vi kunde ta en löptur. -Jodå! det skulle gå bra, sade kvinnan i receptionen och som vanligt tog det emot lite för mig. Jag var nästan mer sugen på löpband men Ullis hade förstås rätt. Solen lös och det var inte så värst kallt. Jag hade dock endast packat ned mina kolfiberskor för jag har fått så ont av de vanliga löparskorna på slutet. 

Vi kommer iväg och det är lite segt i början men rätt snart börjar det släppa och Ullis säger något om att farten hade höjts och det är förstås för att det börjar släppa för mig. Jag frågar en kvinna om hon har några tips på löprundor men hon kan bara lite svenska så hon undrar om det går bra på engelska. Det verkar inte riktigt vara hennes språk heller men vi förstår vad hon menar och hon tipsar om en park en bit ifrån. Vi börjar springa längs kanten, i alla fall. Tanken är att vi kanske viker av mot parken, där vi tror att den är men vi ser att många är på isen och jag är sugen på att testa. Vi har dock inga broddar med så lite läskigt var det. Isen är dock fin och verkar rätt tjock. När vi kommer ut en bit så smäller det av sprickbildning och en bit ut låter det som f-n! Jisses! Det är ju lite läskigt när det blir sådana temperaturförändringar och rätt snart springer vi inåt igen. Vi kör nu på land hela tiden och när vi kommit till ett ställe där det verkar vara en privat strand och inghängnat så vänder vi och nu provar vi att hitta parken och rätt snart verkar vi ha hittat den. Det verkar dock mest vara bra löpstigar i skogen så snart springer vi upp där. Riktigt nice men lite småjobbigt men jag gillade det. När vi kommit igenom hela skogen så springer vi hemåt igen och vi sprang cirka åtta kilometer och avslutade vid en Hemköpsbutik där vi handlade lite smått och gott. Vi behövde ju ha något innan maten som var rätt sen. Nu väntade spa!

Hemåt och vi bytte om direkt och gick med badrockar till spaavdelningen. Den visade sig vara gigantisk och det var två våningar. När vi tittade ut så ser man att det är något typ av vattenpalats och det är visst Kokpunkten. Det for människor lite fram och tillbaka i rutschkanor men det ingick visst inte i vårat paket. Hos oss var det lite lugnare men dock väldigt mycket folk. Där det var lite lugnare gick vi in och det blev bastu och aroma-rum innan vi däckade i en skön soffa och sov en haltimme. Sedan tillbaka och nu hittade vi en skön pool också och det blev lite lugnare mot slutet, innan de skulle stänga för den här sessionen. 

Sedan åt vi lite gott innan vi inväntade vår middag som skulle bli en tre-rätters. 

Vi bytte om och gick sedan till restaurangen och fick ett bord. Efter bra service så bestämde vi oss för en råbiff till förrätt och jisses vad god den var. Den fick 10/10! Wow! Sedan blev det en röding och den var inte mycket sämre så jag ger den 9/10 innan vi gav oss på efterrätten och kanske började man bli för mätt nu. Den var riktigt god den också och jag ger den 8/10, helt okej! Vän av ordning kanske undrar vad efterrätten var och det var en cheesecake. 

Sen somnade man gott. Bra present till mamma, ungar!

Mot skolan och jag såg att Trimtex börjat få iväg våra tröjor som blev fel vid leveransen. Vi fick prova en modell och sedan fanns de inte som val och vi utgick ifrån att det bara var ett annat namn. Som tur var så fick vi behålla tröjorna de skickade fel så jag har ytterligare en tröja att använda när, eller om (!), jag går ned i vikt. 

På tåget så läste jag lite i boken och nu har rättegången avslutats men huvudpersonen har det ändå tufft då många av släkten lierat sig med gärningsmannen. Några nya dokument som jag skickat in till Trosa kommun hade också blivit godkända och det är frågan om vi ens orkar hålla på då de skall ha in så himla många dokument. Vi är ju en enkel klubb och har inga ambitioner att ansöka om mer pengar än att få subventionerat pris på löparbanan. Nåja, vi får se hur länge vi orkar men det handlar väl bara om att få rutin på det. 

Full fart med dans, på lektionerna, det var riktigt kul att se. Ullis ringer och hon är på väg in till stan. Vi bestämmer att jag tar bussen mot stan men det är knas med tiderna då en är riktigt försenad. På något märkligt vis tar jag fel buss och den jag hoppar på tar vägen via Arnö. Så irriterande. Nåja. Ullis tar upp mig vid Däckcenter och sedan bestämmer vi oss för att äta på Ariu Sushi. Idag valde jag en kyckligrätt som är riktigt god. Det blir nog min nya favorit.

Efter maten så tar vi en tur till Påljungs hage och tar en tur där och köper lite gott till helgen. 

Kvällen avslutas med att se på the Notebook. Den har vi sett förut men den är så bra så den var inte dum att se igen. 

Jag avslutade med att läsa slutet på boken som är Den lilla fången, skriven av Jane Elliot. Boken handlar om en tjej som redan från fyra års ålder blir psykiskt och fysiskt misshandlad av sin styvfader som endast är 14 år äldre än henne. Sjuk berättelse och tyvärr är det en sannberättelse. Man bör läsa någon sådan här bok ibland men man får inte deppa ihop för det mesta i världen är bra, det får man inte glömma. 

Söndag morgon och Ullis var klart piggare än vad jag var. Inte alldeles ovanligt och speciellt inte konstigt då jag fastnade i schackspel på natten. 

Det blev finfrukost på morgonen och det var lite extra lyxigt att ha dukningen från igår kvar. 

Sen pluggade jag på innan det var dags att skjutsa svärmor till Trosa. Hon behövde fixa en sak och skulle dessutom posta något till kommunen. Vi tog det sista jag skrev först och väl framme vid Trosa kommun så gick jag och postade brevet. Det känns som de borde göra om klisterlappen för den har sett sina bästa dar. 

Efter det drog vi till Trossen och jag passade själv på att handla och efter det drog vi hemåt men nu bjöd Ullis på mat så först blev det en sväng hem till oss. 

God mat och sen skjutsade jag hem svärmor. 

Vi hann titta på skidskytte också och det var en duell mellan Sverige och Norge och det var stafett. 

Hanna Öberg ligger bakom Tandrevold och när Hanna skall gå om, där det är ganska brett, så försöker norskan stänga Hanna och de krokar i. Så jäkla irriterande och det är bara tur att det är norskan som faller och inte Hanna. 

Ullis och jag hade sedan bokat in en bio då vi hade en biobiljett som går ut på torsdag och den var det ju synd att vaska. Tyvärr gick ingen bio som vi ville se och den som lät bäst var Babygirl, med Nicole Kidman. Hon var visst briljant i filmen. 

In till stan och vi gick runt där först och kollade några butiker innan vi var tvungna att äta lite igen och det blev Ariu Sushi men den här gången var det inte alls lika gott och jag fick dessutom lite ont i magen. Ajdå! Nu blev jag lite orolig men magen höll sig i schack men jag åt inte upp allt. Kanske borde man sagt till men det blir nog bara så att jag inte äter där på ett bra tag. 

Så var det då dags för filmen och det var inte alls mycket folk och de som var där var nästan bara äldre. Vi, som är 50 plus, kändes nästan som ungdomar. 

Pang så var det igång och det började med en sexscen och slutade med en sexscen. Sen var det en massa sex däremellan. Skall jag vara lite hård så skulle man kunna sammanfatta filmen så men den var förstås lite mer. Att den hade fått fyra plus förvånade lite men det gjorde ju Brokeback Mountain också. Den var inget vidare men det var nästan som så att man inte vågade såga den av risken att bli kallad homofobisk. Den här handlade om huvudpersonens erotiska drömmar och hur viktigt det var att leva ut drömmarna. Men det behöver man väl inte alltid göra och jag tycker också det var väldigt subtila signaler hon gav om vad hon ville och allting drogs till sin spets. Nja, den får 3/5 och då kanske jag är snäll. Direkt efter så var jag inne på 3,5/5 men en bra film skall ge något efter. Som att man går och tänker i flera dagar men det gjorde inte den här alls. 

Det stämde nog att Nicole var briljant för utan henne hade nog filmen fallit pladask. 

Måndag och en ny vecka inledd. Jag passade på att ta med lite porslin till en som skulle komma i veckan. Det var Ullis som sålde och hade någon köpare från Norrköping men hennes mamma jobbade i Oxelösund.

Det gick bra på jobbet och hemma gjorde vi väl inte så mycket. Jag fick samtal från ett 073-nummer som jag först inte svarade på men det ringde igen och jag kollade upp vem det var. DHL så jag ringde förstås upp direkt och det hade kommit lite avspärrningsband till vårat lopp - Trosa Ultra Backyard. Lite coolt med eget tryck. 

Sen läste jag lite och försökte plugga när jag hade tid. 

Hemåt var det lite stök för det var en vattenläcka vid Centralstation och det tog även lite tid att komma hem med bussarna. Det verkar ha försvunnit tider sedan den senaste ändringen. Lite sugit att det tar sådan tid att komma hem då man slutar sent. 

På kvällen tittade vi lite på Guldbaggegalan och vad fint att se att "Den sista resan" fick pris men konstigt vore ju annars. Nu har jag ju inte sett de andra filmerna men något mer pris borde den ha fått. 

Var är rampen, SVT?

Söndag och jag började dagen som jag slutade den förra. Med att plugga. Jag fick godkänt på första delkursen och nu började jag med andra. Det tog några timmar och sedan började vi röja lite mer i källaren. Jag passade även på att lägga ut några fler produkter och det är kul när det händer något. Jag hittade också lite saker som borde följt med några prylar som folk köpte och meddelade dem att det fanns mer att hämta och de kom förbi lite senare. Det hanns med en tur till soptippen också.

Sen gjorde vi mat så det skulle räcka för hela veckan och vi åt förstås. Riktigt gott och jag tog lite fläskkarré. 

På kvällen ville vi träna och nu var det väl dags! tänkte jag.

Först tittade vi klart på en mini-serie som på engelska heter "Devil in Ohio". Jag kommer tyvärr inte ihåg vad den hter på svenska men den var helt okej.

Sedan till träningen då. Jag hoppade upp men var jag riktigt okej? Nja, det var tungt från start men det borde ju fungera bra och när Ullis pratade om sin puls, på cykeln bredvid, så kollade jag min och den var skyhög! Jisses! Snittwatten på min Robopace-runda blev nog 177 watt och det brukar jag ha på en timme och snittpulsen brukar då vara 130-134 slag i minuten. Nu hade jag en snittpuls på 145 fastän jag bara orkade med 20 minuter. Trött och irriterad. 

Just ja! Vad är det som har hänt i Valencia! Andreas Almgren har dunkat till med milen under 27 minuter och slog. europarekord med 26.53 och det är galet bra! Det är så stort så jag tror inte så många förstår hur bra det är. Tyvärr var det väldigt många bra tider så jag hoppas de kontrollmäter ordentligt. Hursomhelst så verkar det vara en snabb bana. Mitt eget rekord på milen är... 39.05 Ha ha!