Onsdag och vad hände idag, då? Nu är det ett gäng dagar efter men en tjuvkik bland bilder och på den smarta klockan så verkar jag fått klart med simtider på badhuset, jag bråkade med lite elever som inte ville ta av sina ytterskor i gympasalen och hemma så körde Ullis core och jag skulle köra crosstrainer. Den var dock upptagen så jag körde lite gym först innan jag drog till maskinen och tog över den. Det blev prick 10,0 kilometer och tiden blev 35:53. 

Efter det så gick jag hem i shortsen och det var förstås lite kallt men mestadels skönt. Man borde förstås duscha på gymmet när elen är dyr men men. Jag pratade med en gammal löparkompis som undrade hur operationen hade gått och jag fick förstås höra hur det var med honom också. 

Skönt att träna lite men jag kände mig orolig att jag ligger på för låg nivå i dagsläget. Jag måste våga steppa upp lite nu. 

Tisdag och jag fick ta en till dag hemma då magsjukan tog ned mig rejält. Dock så kände jag mig återställd men tveksamt om jag skulle orkat jobba. 

Ullis skulle skjutsa sin mamma till sjukhuset och jag följde med men låg rätt länge innan. Tror jag sov till tio idag. 

Sen var det bara att klä på sig och svärmor blev förvånad då hon såg mig men det var trevligt att åka alla tre. 

Vi tog vägen via Gnesta och sen var det bara att åka. Bra väglag och helt okej väder. I alla fall då. 

Det gick rätt fort och efteråt behövde vi äta och vi bjöd på lite lunch på sjukhusets restaurang. Riktigt gott och det var som en buffé. Lite kaffe på det och snart rullade vi hemåt. 

När vi passerar Sparreholm så säger jag att vi kan ju gå in och ta en runda på Fabriken och det var skönt att sträcka på benen lite. Nu hade det dessutom börjat bli dåligt väder så det var skönt att komma ifrån det lite. Det åkte ned lite bra att ha saker. 

Snart var vi på gång igen och nu sjönk farten rejält då det var snöblandat och dessutom runt nollan. 

När vi var hemma så hade nästan hela dagen gått och det var frågan om man skulle sjunka ned i soffan eller kanske testa på att cykla lite. Jag valde att gå ned i källaren och göra iordning cykeln och snart satt jag på plats. Jag såg att det var ett race på gång och tänkte testa att se om jag var fullt återhämtad nu. 

Så var det då dags och jag trycker på men snart känner jag hur mjölksyran börjar komma och jag ligger lite på gränsen. Hm, kanske inte helt okej ännu då, eller? Jag verkar dock ligga relativt långt framme och än så länge så orkar jag men det är en bit kvar. 

Ullis kommer ned och ser att jag ligger på ordentligt och undrar om det var min plan och det var det ju faktiskt. Dock skall huvudmängden vara lugn träning men idag tänkte jag maffa på. 

Nu bara 5,5 kilometer kvar och man ser ljuset fast benen verkar inte förstå det. Så tickar det ned och sista biten ger jag allt och kommer hyfsat långt upp. Ser att jag höll 252 snittwatt på 34 minuter och det måste nog anses vara okej. Tanken på att jogga med löpgruppen känns dock borta...

In i duschen och Ullis pushar på bra min sin träning. Vi inser att hon inte kommer hinna hänga på mig bort till klubben men jag tänkte ändå bara gå och vädret var inte det bästa. 

Jag tar med mig stereon och tänkte prova den idag. Väl på plats så berättar jag att jag varit sjuk i helgen och alla backar en meter. Haha, förståeligt men jag berättade också att jag haft flera dagars lugnt. 

Lite strul med stereon men alla kör på bra ändå och väl hemma så inser jag att den nog laddat ur och elkontakten på banan inte fungerade. Jag provade att ladda hemma och då fungerade det som det skulle. 

Måndag och jag fick förstås vara hemma då jag fortfarande var helt slut och nu hade jag dessutom fått en fruktansvärd träningsvärk i magen av alla kramper dagen innan. Återigen blev det mycket sömn och jag läste lite mer i boken då jag var vaken. Nu hade den blivit riktigt bra och jag hade svårt att lägga den ifrån mig och när jag väl gjorde det så sov jag. 

På kvällen blev det idrottsgalan och vilken succé för Nils van der Poel. Det var riktigt kul och han fortsätter sporra mig och lär fortsätta göra det. Bara hoppas han nappar på mitt förslag om Ironman bara för att det är så kul. 

Den sista boken, av tre potentiella reseböcker, låg på nattduksbordet tänkte jag skriva men är det några som ens säger nattduksbord längre? Jag kände att något kändes konstigt och googlade och allting gick mot sängbord och så kanske det är. Det var som när jag och Ullis diskuterade och frasen "såg ut som hej kom och hjälp mig" kom upp. Felix reagerade och undrade vad vi sade och visst var det en naturlig reaktion i dagens läge. Den frasen kändes malplacerad då man sade den igen och har kanske spelat ut sin roll. Samma sak kanske med nattduksbord. Hursomhelst så låg jag hemma i sviterna efter maginfluensan och tog fram boken och började läsa. I ingressen så skrev hon att det mesta var påhittat förutom att hon själv haft cancer. Det gjorde att det tog udden lite ur början men boken växte relativt snabbt och snart kunde jag inte släppa den och sträckläste den i princip. Från mitten, ungefär, så började tårarna och jag har nog aldrig gråtit så mycket av en bok. 
Jag tänker inte avslöja mer än att den handlar om två systrar som av en olycklig händelse råkar komma på kant med varandra och som i alla familjer finns det fler iblandade som man får följa lite grand. 
Boken får utan tvekan 5/5 av mig! 

Söndag morgon och jag hade typ inte sovit någonting och sista gången jag fått springa var nog runt 07. Dock så var jag helt urlakad hela dagen och låg också endast i sängen och tog tag i en bok jag tänkt börja läsa och orkade läsa en hel del. 

Sjukt trött och jag behövde verkligen sova så det var det stora fokuset idag.

I natt fyllde den smart klockan en helt annan funktion då den varnade precis innan jag behövde kräkas så när den pep för hög puls så vaknade jag och då var kroppen så chockad och efter typ 30 sekunder så kräktes jag. :-0

Lördag och idag åkte vi till Tim och firade honom. Det var trevligt men jag åt lite för mycket av den goda tårtan. Fick mysa lite med deras gulliga katt, Enzo, också. 

Tillbaka hemma så försökte jag få i mig lite vanlig mat då det blev lite för mycket socker. 

På slutet ryckte jag upp mig och hoppade på cykeln och det var skönt att röra sig men började jag inte må lite konstigt? Kanske det men tänkte att det mest berodde på lite för många tårtbitar. Jag kämpade mig igenom passet och efter duschen blev det lite familjemys i soffan och vi tittade på Fångarna på slottet och åt lite jordnötter. Rätt som det var så känner jag att det inte står rätt till och det går inte många minuter innan jag känner att jag måste besöka toaletten och där och då började det... Helvetesnatten! 

Jag spydde konstant och det slutade inte fastän det var helt tomt i magen och magen vreds ut och in. Mot slutet av natten så byttes dock själva utfarten och jag klarade mig i alla fall att det hände precis samtidigt utan jag kunde styra det hyfsat. 

Min pulsklockan pep ungefär var tionde minut för hög puls och efter nångra gånger så förstod jag att det var kroppen som börjat protestera och bara efter någon minut så behövde jag spy. Så det blev en extremt jobbig natt och jag kollade lite intressant på klockan på morgonen och den stod att jag hade 5/100 i battery och stressen låg på 95...  

Mot morgonen så lugnade det ned sig men helt bra var det inte på hela dagen och jag låg kvar i sängen hela dagen och resten av familjen hade isolerat sig från första stund så det är bara att hålla tummarna. 

Ullis ställde sedan ut en våg och det visade sig att jag gått ned över 2,5 kilo på något dygn... 

Jag är rätt säker på vad det berodde på att jag blev magsjuk och varken tårtan eller jordnötterna stämmer inte utan det kom från ett annat ställe. Jag säger inte vad men sista bokstäverna är kolan! ;-)

Fredag och jag var med och körde flaggan med eleverna och det är ju så sjukt kul. En elev var ruggigt snabb så det var helkört om han var i närheten. 
Sen, efter sista lektionen, så väntade jag in Ullis. 
Vi gick på stan och tog en kaffe. Sen köpte vi ett gäng böcker igen och tog en snabbsväng på Rusta. 
Väl hemma så blev det extremt lugnt och vi försökte även hitta ett ställe som sålde samma typ av AirPods som jag blev av med. Försäkringsbolaget var så schyssta så de skickade över pengarna utan kvitto men det verkar vara svårare än väntat att hitta just min modell och jag vill nog ha samma modell. 
Till slut beställde jag på nätet och nu är det bara att vänta.

Torsdag och några nya elever igen då det varit en omorganisation men det har känts riktigt bra men jag har ju inte de rutinerna de är vana vid.

Vid sista lektionen har jag min pingistalang och jag kan testa mitt nya racket på allvar. 
Det blir lite försiktigt ibörjan och underskruvar är nästan bara att glömma då bollen flyger en bra bit extra än jag är van vid. Det blir dock 3-0 till mig men sjukt jämna set och ett set gick upp till 27-25, tror jag.

Sen drog jag till stan och smet in på en secondhandbutik och köpte fem fina böcker och gick sedan på bussen.

Mot kvällen så ville jag cykla lite och var det inte Tour de Zwift på gång? tänkte jag och mycket riktigt.

Jag värmer upp några kilometer och sen är det dags. 
Tanken är att starta lugnt men det är ju en klunga en bit fram och skall jag dit så försöker jag att spurta ifrån klungan bakom, den som jag är i. Vet inte om några bakifrån kom ikapp men klungan verkar vara runt 60 personer och flera gånger så håller jag på att åka ur. Lite coolt att leda hela klungan ibland men man orkade inte vara där framme så många sekunder.

På slutet tänker jag ett jag skiter i det men orkade ändå hänga kvar till slutet men det var slitna ben då det skulle spurtas och jag kom några sekunder bakom på 27:e plats.

Sen tittade vi på lite lägenheter åt Felix och lite teve.