Lördag och idag var det dags att riva förtältet och få hem husvagnen. Jag tyckte det var lika bra att få hem husvagnen direkt så skulle det bli lättare med sista packningen. Dock så började vi med att rensa upp i trädgården.

Efter frukost och lite rensning så åkte jag och hyrde ett släp och fastnade bredvid en profil, mr Heinz. Jag stod bakom ryggen och sade något om att han hade så många järn i elden och undrade om han kom ihåg vilken av hans klubbar som jag och Ullis varit med i och han behövde bara någon sekunds betänketid innan han svarade. Det var väl Team Freja sade han. Jodå! 

Sen berättade vi om alla åkommor vi hade innan vi skiljdes åt och mackägaren var helt stum. Typ första gången...

Sen var det full fart och vi åkte sedan och fikade med svärmor.

Note to my self. Jag kan inte äta fikabröd... Ruggigt magknip av en enda bulle.

Nu åkte vi till Stensund och tog ned alla markiser och förtältet. Det tog lite tid för vi hade typ tagit upp allt. Skönt att det var uppehåll. Lite läskigt att åka på den smala vägen med så långt och brett ekipage men frågan är om det inte var värre på vägen dit då någon kvinna nästan prejade ned oss i diket och man såg passageraren ta upp händerna framför ansiktet.

Efter det åkte vi hemåt och tittade på fotbollen och det gick inte riktigt som det var tänkt men men...  Det är bara att ta nya tag.

I soffan så ser jag att jag äntligen fått ett blåmärke och jag säger äntligen för det kändes nästan konstigt att det inte skulle synas något efter det vådliga fallet i tisdags...

Torsdag och regnet gjorde det segt att komma igång och efter ett tag så blev jag lite produktiv och lade ut lite saker på Köp och sälj men vissa produkter är nog fel där och något var nog inte så mycket värt.

På kvällen så drog Ullis ut och sprang med Tanja och jag försökte få igång zwift igen. 
Det strulade direkt och som vanligt så var man tvungen att uppdatera och sen upptäckte jag att träningsklockan hade slut på batteri. Det blev en paus på tio minuter innan jag vågade mig på att starta.

Det kändes som det var länge sedan men det var kul och som vanligt så ökade tempot och det blev till slut en dryg halvtimme.

Vi avslutade med att titta lite på teve.

Onsdag och äntligen var det då dags att besikta motorcykeln och det var, hör och häpna, sjunde försöket då massor av saker har gått fel. Det har varit saker som felaktiga produkter som skickats, långa leveranstider, uteblivna leveranser, mekaniker som inte jobbar vissa dagar och säkert något som jag missat. Ullis hade sett någon prognos på att det skulle regna och det var väl typiskt, tänkte jag. Det ordnade dock upp sig senare och regnet verkade utebli. 

Jag tyckte att strålkastaren, trots mekanikerns ord om att den nog stod rätt, var lite låg och pillade på den men det hände ingenting. 

Innan det var dags så gick jag och hämtade ut lite medicin och passade på att köpa lite sockerfritt godis men det är ju rena skiten och det skulle jag snart bli varse om. 

Mot motorcykeln och den borde ju starta som den ska men tänker att jag åker in mot besiktningen så kan jag ju kolla lite då jag är på plats. 

Jag får igång den direkt och åker iväg men märker rätt snabbt att det är något som inte är som det ska. Hastighetsmätaren hoppar konstant mellan två värden och verkar visa alldeles för lite. Jag tänker först att bilen före åker för sakta men sedan förstår jag att det är min mätare som visar för lågt. Ahrrg! Det här var ju inte bra! tänker jag. De måste ha satt på fel drivpaket och att faktiskt inte veta hur fort man åker, då man är van vid det, är svårare än man tror. På motorvägen så visar den aldrig mer än 90 och då kanske vi åker runt 120 km/h, jag vet dock inte precis. 

Jag besämmer mig för att ändå vara ärlig och berätta som det är men att verkstaden får byta drivpaket så fort som möjligt. Givaren måste ju sitta på drevet. 

Väl framme så vet jag inte vad klockan är men när jag kommer in så ser jag att jag är 25 minuter för tidigt men sätter mig ned och en kille undrar om det är jag som har en hd men jag berättar att jag är lite tidig och är jäkligt förbannad. Jag berättar lite kort om allt strul och nu har jag dessutom en felaktig hastighetsmätare. Han undrar hur mycket fel och jag säger att den säkert visar runt 20 km/h för lite på motorväg men det var säkert runt 25-30 men jag ville inte vara för ärlig. 

Harleyn skulle komma in 20 över men då klockan passerat den tiden med några minuter så tog han min istället och ganska direkt så kom vi då till strålkastaren och nu visade den för lågt! Men vad f-n! Jag berättade att den stod för högt sist och att jag pillat på den efter att mekanikern var klar. Jag försöker justera och det tar ett tag. Jag talar om att det liksom inte händer något då man justerar men när man åkt ett tag så skakar den sig rätt så jag skruvade förstås för mycket. Nu får jag skruva tillbaka. 

Han fortsätter att kolla motoryckeln och sen händer det som inte får hända då han skall starta - den startar inte! :-0

Jag går fram och försöker och slår av fort då det inte händer något och väntar några sekunder och kör igen och den startar. Batteriet sjunger på sista versen och att strålkastaren står på för länge gör att den drar ur sig lätt. 

Han åker iväg och efter relativt lång tid kommer han tillbaka och kan bara bekräfta det jag sagt. Jag försäkrar att verkstaden skall byta för jag vill ju heller inte ha det så här. Han är tveksam men när jag säger att han troligtvis inte skulle ha märkt det om jag inte sagt något så kan han inte annat än att hålla med och hans kompanjon instämmer. 

Jag får inskrivet att belysningen står lågt och muntligen så får jag med mig att jag skall fixa hastigheten. Jag lovade och åkte sen hemåt igen. Nu valde jag kustvägen bara för att den är mycket skönare. Fortfarande inget regn och det var riktigt nice. 

Väl hemma så åkte jag direkt mot verkstaden och var irriterad. De var förvånade och han sade att han lagt dreven över varandra och försäkrade om att det var samma kugg. Men det kan det ju inte vara sade jag. Sen förstår jag att han inte vetat att givaren på den här modellen sitter i drevet fram då det är vanligare att mätaren sitter på framhjulet på motorcyklar. Han letar och hittar en kabel han inte förstått vad det var och jag frågar om han inte har kvar det gamla drevet men det hade han inte så han får beställa. 

Jag åker hemåt och nu är i alla fall besiktningen klar. 

Efter det så åkte jag iväg till soptippen med en massa gamla bodybuildingtidningar och det var lite jobbigt, mentalt. Det är ändå en rätt betydelsefull period i mitt liv som dock fick ett abrupt slut, i och med att min pappa dog. Jag satsade stenhårt på att bli en bra bodybuilder och mellan 1990-97 så åt, sov, tränade jag bodybuilding och hela min barndom bestod av starka seriefigurer. Jag kunde inte slänga alla tidningar men när Tim blev mer intresserad så tog han över men nu är det över för honom med och nu skulle allt på tippen. Jag försökte hitta några tidningar då jag själv var med i men hittade bara en. Sista året, 1997, som jag skulle tävla så blev det en flopp. Jag skickade in för sent och samtidigt som jag väntade på att numret skulle komma ut så dog min pappa och allting rasade. Det i kombination med att jag själv misstänkte att det fanns många som dopade sig och att ge allt samtidigt som några andra fuskade var tärande. Jag fick dock helt okej resultat men det tog tid och var inte i närheten av några andra som på mycket kortare tid blev stora. Det gick dock att se att det inte var rent mjöl i påsen på en del. 

Efter tippen så åkte jag hemåt och efter några minuter så kom Ullis och vi åt lite snabbt innan vi åkte ut mot Stensund. Idag skulle jag provsimma lite och hade plockat ihop lite grejer. Men magen började bli i olag av det sockerfria godiset...

Väl framme vid Stensund så tutar vi på Tommy, Sara och Cornelia och säger att vi blir några minuter sena då vi skall bort till husvagnen. Där inser jag att min väska blev kvar hemma så jag tar min SUP och vi traskar snart bortåt. 

De andra simmar och jag paddlar SUP. Cornerlia får snällt vänta. Tanken var först att jag skulle ta med mig henne på min SUP men då jag även glömt badbyxor så hade jag tänkt stå och det gick inte med någon framför mig, det vågade jag inte. Tyvärr så fick jag ändå ställa mig på knäna efter ett tag, då vågorna var för stora och snart så ville jag även sitta ned och mina träningsbyxor skulle förstås torka sedan. 

Det är dock lite kris med magen och det typ bubblar och lever heybaberiba därinne.

Väl tillbaka så kör Ullis lite med Cornelia och vi tackar och säger adjö innan jag fått springa till muggen.

Tillbaka hemma så blir det lite te och smörgås och vi tittade på lite skit på teven. Jag verkar ha sagt upp lite väl många abonnemang och nu kunde vi knappt se något så det måste jag se över. 

Vi håller nästan på att somna och idag var det en ostressad Felix som kom hem och vi somnade snart om igen. 

Magen började må lite bättre och note to my self! Inget mer sockerfritt godis. Helst inget godis alls men absolut inget sockerfritt godis...

Ja, den här dagen hade lite allt av möjligt och det började ganska bryskt direkt med ett otäckt fall. 

Jag börjar med att röja lite i källaren och fortfarande kände jag mig lite urlakad efter den tuffa paddlingen i vågorna. Jag ringer Tim och undrar om han skall ha några gamla tidningar och jackor och han säger att han är utanför och kommer förstås in. Han hade varit hos tandläkaren och var visst ändå på väg bort till oss. 

Sagt och gjort. Vi går ned i källaren och sen händer allting blixtsnabbt. Jag trampor på en sprayflaska, då jag är ouppmärksam, och den glider snabbt iväg med min över sig och jag dråsar stenhårt ned i golvet men tyvärr över en stor verktygslåda och både jag och Tim blir chockade och han vill snabbt dra upp mig men jag halvskriker att han inte skall röra mig för jag måste röra mig snabbt men försiktigt nere på golvet. Det gör vansinnigt ont på min vänstra överarm, strax nedanför axelfästet för det var där som all min tyngd kom. Halvt blåslagen kommer jag sen upp och Tim är klart bekymrad för det såg hemskt ut. 

Jag försöker att röra mig och vara som vanligt men det gör ruggigt ont. Tim säger att jag kan slänga allt som jag visar upp men säger också att jag skall vila nu och inte göra någonting. Det är snällt och gulligt och kanske har han rätt. 

Dock behöver jag få hem motorcykeln så efter lite vila så traskar jag bort med min hjälm då de inte svarade i telefon. Den borde ju vara klar nu. Jag ser att den står på laddning och snart kommer min verkstadskille och vi snackar lite grand och jag försöker starta den men den går inte igång och jag blir lite bekymrad. Han föreslår att den skall stå på till imorgon men efter några minuter, då den varit på laddning igen, så vill jag starta. Samma fenomen hände hemma att den startade först efter att ha varit på laddning en andra gång och mycket riktigt så drog den igång nu och killen blev rätt förvånad. Det är som det blir en supercharging. 

Jag betalar och drar iväg men den bara hackar och känns jättekonstig och jag åker tillbaka men han säger att han bara bytt drivpaket och bytt olja och vi förstår ingenting. Det börjar pratas om att ställa in tändingen och lite annat men jag sade att den gick ju bra nyss. Efter lite snack med en annan så kom vi fram till att den faktiskt stått ett tag och det var dessutom lite bensin i så i med bensin och lite k-sprit så borde det bli bra. Det får dock bli imorgon, innan besiktningen. 

Jag åker hem och ställer in den och möter snart upp Ullis. Det blir lite mat och sen direkt in till Nyköping då hon skall fixa naglarna. Vi hinner dock in en sväng på Rusta och köpte lite galgar till husvagnen och billigt kaffe. Vi morsar på en bekant och hans nya flickvän.

Sen åker jag och lämnar Ullis och passar på att åka bort och tvätta bilen och får förstås köpa ytterligare ett tvättkort fastän jag tvättar på samma station igen. Undrar var jag har alla tvättkort någonstans...

Sen tillbaka och jag får vänta lite då hon inte är klar. Jag ser att ett par tar upp någonting som någon glömt kvar på en bänk och undrar vad det var. Jag satt ju för sjutton på bänken mittemot men såg inte prylen innan. 

När Ullis kommer ut så funderar vi på kaffe men Espresso House skulle stänga om tre minuter så vi bestämmer att vi tar kaffet hemma istället. 

Väl hemma så blir det lite kaffe innan vi bestämmer oss för att åka ut till Stensund och springa. Jag känner mig helt slut och kan knappt gå, hur skall jag kunna springa? tänker jag. 

När vi kommer fram så har Primetime startat och då jag missade den klockan 20.00 så tänkte jag vara med nu. Två frågor kvar och jag missar, surt. Igår så låg jag även jättebra till när det kom en fråga om Alla vi barnen i bulleribyn och där rök jag så det skrek om det. Jag vet ju inte ens vad barnen heter och än mindre vilken gård de bor på. 

Så var det då dags, det gick inte att dra ut på det längre. Vi börjar jogga och det känns direkt att det går klart bättre än jag trott men givetvis flåsigt. När vi skall ut i skogen så träffar vi pappan och sonen i den familj som tog över värdskapet och vi känner att vi inte kan springa vidare utan pratar lite med dem. 

Sen iväg igen och nu är det backarna ja. Med nedfallna träd och det är fullt fokus på att trampa rätt bland stenar och rötter. Ett varv klart och det känns bättre än sist. Skam den som ger sig. Vi pratar lite om lopp och Ullis föreslår att jag kanske skall styra om till Jönköping nästa år istället och det låter ju smart och jag springer och tänker på det. 

Sista backarna och det är tufft. Ullis har återigen ökat farten men jag känner att jag orkar hänga på och säger inget om det men så mycket mer fartökning går inte. Det blir bara 3,5 kilometer men spåret är bland det tuffaste så det gör ingenting att det är lite kortare. 

Vi går sedan ned mot vattnet och nu hinner man kylas ned och jag börjar fokusera på att liksom bara göra det. Gå ned och sen slänga sig bakåt. Jag märker att Ullis börjar tveka så jag går förbi henne och bara går ned. Ah! Det gick bättre än väntat. Ullis ser lite lätt chockad ut och undrar vad som hänt. Det är ju jag som är värsta badkrukan och det gjorde nog att hon också gick i idag. Efter en kort stund så känns det riktigt bra men några minuter fick räcka. 

Jag passar på att duscha av mig då jag ändå var naken under handduken. 

Sen hem och vi tittade lite på Allsång på Skansen och snart märker jag att Ullis sussar under mig då hon låg och vilade i knät. Vi går mot sängen då vi hör en stressad Felix i dörren. 

Han kommer in och vi ropar men han är lite uppjagad. Det var något som morrade i busken, säger han. What?

Jag tittar ut genom fönstret men ser ingenting. Jag går och hämtar en kraftig pannlampa och snart går vi ut försiktigt och lyser lite överallt. En fågel verkar stressad och kraxar i ett träd men vi ser fortfarande ingenting. När jag är på väg in så hör jag tydligt ett dovt morrande bakom mig och jag blir livrädd och skrikandes så springer vi in. Men vad fan var det där, tänker jag. Ullis har vaknat till och vi går och lysser genom fönstren och det är knappt så jag vill öppna det. Sen öppnar vi det och tittar och tittar men ser ingenting. Jag vågade knappt säga vad jag tänkte men det var som om det var en demon för det gick liksom inte att lokalisera precis var det kom ifrån och vi såg ingenting. Riktigt obehagligt och jag fattar ju att det inte var en demon men det var ändå läskigt. :-)

Jag funderar på grävling men har för mig att de mer skäller och orkade inte googla det då. Det fick bli imorgon. Ullis förvarnade att jag kanske fick följa henne ut imorgon men skulle hon sett mig sprungit så hade hon insett jag var det sämsta stödet, ha ha!

Måndag och tanken var att komma igång tidigt och röja lite i källaren. Efter ett kort samtal med Ullis så somnar jag dock om och som jag sov! Jag vaknade efter tio och försökte komma igång men det hände inte så mycket. Jag försökte röja lite i källaren men hjärnan var liksom inte påkopplade och det kändes sämre och sämre. Som om jag fortfarande var helt slut och var tom på energi. Tog verkligen paddlandet igår sådan kraft? tänkte jag. 

Nåväl, jag försöker boka om campingen till nästa år och förhoppningen är att jag återigen kan köra Kalmar Ironman, det driver mig verkligen och jag behöver något att sträva mot. Bara jag får kroppen att fungera och jag kanske är naiv då jag tror att det skall lösa sig men hoppet är det sista som överger en. 

Jag fixar till lite pasta och köttfärssås och den är klar lite efter Ullis kommit hem och vi äter. Det var riktigt gott och nu åt vi en ny sorts pasta, typ spagetti men ihålig i mitten. Den gav lite energi men inte tillräcklig för att orka med något och det blev verkligen en slapparkväll då vi typ kollade våra domäner. 

Hoppas på mer kraft imorgon, då skall förhoppningsvis motorcykeln vara klar. Det har varit en riktig soppa och jag har fått omboka besiktningen en massa gånger. 

Söndag och idag skulle vi lämna över värdskapet så vi försökte sy ihop några lösa boliner men det gick inte riktigt. Dock så lämnade vi förstås över dem så det inte skulle hamna mellan stolarna. Vi passade också på att röja upp de sista högarna och jag klippte lite runt husvagnen efter att Ullis hade hittat en handgräsklippare. Först var det dock simning för Ullis och Gisela. Det skulle nog bli ett gäng men väder och vind men framför allt längden påverkade. De skulle försöka simma runt stora ön vilket skulle bli runt 3,5 kilometer och det slutade med att det bara blev Ullis och Gisela. Tyvärr rätt stora vågor. De skulle visst simma moturs och det kanske inte var det bästa beslutet för nu fick man de öppna vågorna rakt emot sig och som ön låg så hade det varit klart mer gynnsamt att göra tvärtom. Hursomhelst så drar de igång och till en början så kan jag stå upp och paddla, för det var det jag gjorde, SUP. Efterhand så ökar vågorna och när det är runt 40 centimeter så får jag gå ned och jag är helt slut i bålen. Gisela drabbas av lite lätt panik men är snabbt över det och nu är det snart värre än det var i Kalmar Ironman 2015. Själv så åker jag nästan mer bakåt än framåt och får slita som ett djur med min stora bräda fylld med luft. Jag vågar ibland gå upp på knäna då jag får mer kraft men höftböjarmuskeln får jobba konstant och när jag sitter ned så är det mer ställningen som sliter. Runt ön så är det enorma vågor och tjejerna far upp och ned och det är ett under att ingen får en riktig kallsup. Jag försöker att hålla mig lite nära men det är svårt att navigera och jag vågar liksom inte vända mig om för då är jag rädd att åka i. Till slut så är vi längst bort och då får de vågorna i ryggen men även flytbojarna så vi bestämmer att jag tar dem och lägger dem på brädan. Nu får jag det löjligt lätt och bara dras med i vågorna och det är en välbehövlig vila för jag nästan skakar i kroppen. På läsidan, av ön, försöker jag stå upp men det går bara inte, jag är helt slut i kroppen. Sen är vi nära och nu är det lite öppet hav igen men nu är det som det var i början - lite mindre vågor. När jag känner att de inte behöver skyddas från varken svanar eller båtar, oskyddade som de är utan bojar, så drar jag på och kommer lite före och filmar dem sista biten. Grymt jobbat tjejer men även jag skall faktiskt ha en liten klapp på axeln för jag kan inte komma ihåg senast jag var så här slut. Dock blev det det ju väldigt blandat för mig då det var jobbigt och då det inte var det. De avslutade med några hopp från bryggan och var glada och belåtna. 

Sen var det då det som jag skrev ovan och när det var dags att lämna över så fick jag dra hem och hämta värdmobilen då jag glömt den hemma. Vi tar en sista runda och ser att det kommit en ny husbil och det känns lite oklart, återigen. Det var någon kurs och det skulle vara öppet på campingen men när läste han det... Det var lite flummigt och vi försökte ta betalt men då verkade inte swish fungera och även det lät lite konstigt. 

Efter överlämningen, och lite (!) skrivande i loggboken så slappade vi lite i vagnen innan vi åkte hemåt och avslutade med Lyckoviken. 

Lördag och efter våran kontroll av campingen så var det dags att bege sig hemåt då Ullis skulle cykla nio mil med Gisela. Den sistnämnda ville ha ett litet längre pass inför Jököping halv-IM. Jag tog med mig värdtelefonen och var beredd att rycka in om det var något som hände men samtidigt undrades det om jag inte kunde supporta på cyklingen och det kunde jag. Dock så behövde Tim och Cilla låna en större bil då de skulle köpa en stor teve och jag fick styra om lite och jag tog V40:n istället. Efter lite strul så var både cyklister och bilister iväg och jag fixade lite hemma, När det gått en stund så började jag att fundera på när de rullat iväg men det var ju lätt att se då jag kollade bilderna jag tog. Hej 

Jag drar iväg efter att det gått en stund och serverar dem vid tre ställen och efter sista stoppet så åker jag iväg och passar på att panta och för andra gången i rad så blir det 100 kronor jämnt. 

Jag hinner knappt komma in förrän Ullis och Gisela kommer och det har gått riktigt bra. Gisela skall avsluta med en kortare löpning så hon blir lite van. Det går inte ens att se på Ullis att hon kört nio mil så efterdyningarna av coviden är nog borta på henne. 

Efter dusch så åker vi ut igen till campingen och kollar läget. Vi avslutar lite lugnt med en glass vid en bänk vid vattnet, underbart!

Fredag jag sov lite längre än vanligt och idag skulle jag behövt komma upp tidigare då det var mycket att göra på kortare tid. Jag kom upp och såg att det kom några gäster och hämtade sin vagn och jag gick och spolade kranarna och kollade så inga objudna gäster fanns på området men det var lugnt. 

Sen skulle jag fixa lite mat men fastnade i ett ärende så det slutade med att jag och Ullis åt lite enklare mat och sen skulle det komma några och simma med Ullis, som vanligt. Jag tänkte paddla lite SUP men det var stora vågor idag och simmarna, vilket var Ullis, Gisela och Peter, var också lite reserverade. Jag tänkte att det är omöjligt att stå upp idag men snart nog provade jag i alla fall och efter ett tag gick det men det krävdes enorm vilja och bålen fick jobba extremt hårt. Efter tio minuter så känner jag att jag liksom inte orkar längre och får gå ned på knäna men även det är jobbigt men då mer i övre delen av låren. 

De simmar längre än vanligt och jag hinner ut en gång till så det blir några kilometer även för mig. Ullis sprang även från jobbet till husvagnen så hon kunde förutom två kilometer simning även inkassera lite löpning. 

Sen lite fort hem och tillbaka till Trosa för lite mat och sen var det samling för löparklubben med lite kort och utdelning av några tröjor. 

Grymt kul och inspirerande att se löparna och en av löparna närmade sig min tid och det sporrar. 

Efter loppet åkte vi till husvagnen och gjorde kväller.