Idag kan man läsa att Joakim Cans går och får healing och om det kan man ju tro mycket. Och det gör ju folk och även jag fast jag har faktiskt erfarenheter. Håll i hatten för nu kör vi!

Först lite bakgrundfakta. Det första har jag förstås fått berättat för mig och det var i vuxen ålder jag fick höra det. Det var så att jag var mycket på sjukhus som litet barn och när jag var 3 år så blev jag ganska kraftigt felbehandlad. Jag skulle få 3 sprutor om dagen (för vad vet jag inte) och då jag var lite bråkig så blev jag istället fastspänd i armar och ben. Det gillade jag förstås inte alls utan skrek bara så de skickade hem mamma och pappa! Och där fick jag ligga i typ 10 dgr med dropp i pannan, tror jag det var. Efter det så stammade jag kraftigt och gjorde så upp i vuxen ålder.

Sen år 2000 så tänkte jag börja jobba lite som gympalärare och tyckte det kunde ju vara skönt att bli av med stamningen då barn kan vara rätt på, om man säger så. Och en på jobbet var helfrälst med det här med healing och han berättade så otroliga saker så om bara hälften vore sant så vore det helt sjukt. Men de han berättade om var nära släkt till honom och dessutom skeptiker som han fått iväg på healing. Själv är jag rätt skeptiskt till sånt som man inte kan bevisa och var väldigt tveksam men bara tanken på att det faktiskt kunde funka gjorde att jag tog mod till mig och åkte till en healer.

Direkt i telefon så spreds ett lugn över mig, jag vet inte vad det var men hennes röst var så säker och lugn. Jag åker upp till en förort till Stockholm och kommer till ett bostadsområde, hon hade sin mottagning mitt i smeten och när jag sen kliver in så tvekar jag. Det var tända ljus och allt, kändes lite för mycket men jag sätter mig iaf. Så här i efterhand så ångrar jag att jag berättade lite för mycket för jag vill ju ha riktiga bevis på att healing funkar. Men jag hade även sprungit Lidingöloppet ngn vecka innan och säkerligen åkt på en stressfraktur, det kändes verkligen som om benet skulle gå av vid nästa steg. Då det gjorde som ondast så kunde jag inte ens gå men på ngt sätt så kom jag ändå i mål. Efter det så sprang jag inte en meter innan mitt healingbesök men skulle det ha varit en stressfraktur så skulle ju förstås inte den där rehabveckan ha räckt till. Hursomhelst så börjar jag att sätta mig på britsen och mitt i en mening så blir jag avbruten av att ngt sköljer igenom hela mig. Jag blir helt tagen och slutar förstås att prata. Jag blundar och lägger mig ned men allt snurrar. På en sekund så ligger jag en halvmeter upp i luften och svänger kraftigt sida till sida. Jag är övertygad om att jag kommer att åka ned i golvet och tittar upp men jag ligger ju helt blickstilla. Blundar sen igen och det är samma visa igen. När jag sluter mina ögon så befinner jag mig en bit upp och liksom svävar från sida till sida och det forsar vågor in i mig från fötterna där hon står. Och det är en röd färg över allting, som röd energi liksom. Stora harmoniska vågor av röd färg, så skulle jag vilja beskriva det. Det är skönt och jag ligger och slappnar av. Barnens stoj och lek besvärar inte det minsta. Jag vet inte hur länge hon är vid fötterna men hon går sedan bit för bit upp och sen har jag för mig att hon kommer till vaderna. Då börjar det helt plötsligt att komma upp bilder i huvudet. Längst ned vid fötterna så var det häftiga röda vågor av energi och sen var det bilder av olika slag. Sen kom hon upp till låren, eller om det var knäna, och annorlunda bilder dök upp. Då börjar jag att som kille bli orolig för vilka bilder som skall dyka upp vid höften och frågar lite skämtsamt om hon kan se vad jag tänker. Nej, skrattar hon. Sen kom hon då till höften och jag slås verkligen av bilderna. Det är ngt jag verkligen inte skulle kunna fantiserat ihop själv, det är säkert. Det var vackra tydliga formationer av olika slag och jag låg och funderade på om det inte var jag som påverkade vad jag kunde se. Man liksom hängde med och väntade på nästa sekvens. En sak som jag kommer ihåg ganska tydligt var att det var 3 stora äggformade saker i grönt, rött och gult, tror jag. Sen dyker det helt plötsligt upp ett litet barn och ropar: - Tittut! Bakom en formation och sen dyker det upp en jättebebis, typ som i Teletubbies. Som en sol, alltså!

Efter det så går hon till magen och allt bryts drastiskt och det kommer upp bilder av massproduktion av piller! Jag liksom hör hur det framställs medicin! Jag blir lätt chockad över hur fort det gick över och visade annat. Från det harmoniska fina bilderna till massproduktion av medicin! Typ som löpande band men några människor syntes inte till. Sen ligger jag och väntar på vad det skall ske vid bröstet och när hon kommer dit ryser jag bara! Usch, det blir kallt och bara svart! Jag berättar vad jag ser och efter ett tag så ser jag ett kallt vinterlandskap på håll och långt borta ser jag en liten säng med ett litet barn i. Det skall visst vara jag och jag skall försöka få pappa att ta upp mig och nu vet jag inte hur mycket jag tänkte själv. Det var liksom inte som vid höften, om Ni förstår vad jag menar. Jag berättar också om hur det trycker vid bröstet och vi, healern och jag, kämpar med att försöka lossa på trycket. Det är också svårt att föreställa sig hur man skall göra men jag försökte jobba.

På vägen hem så ringer jag min kära fru, Ullis, och jag stammar fortfarande när jag måste lägga på för att rapa! :-0 Helskumt och jag måste rapa ett bra tag, säkert i 5 hela minuter och sen är det bara skönt! Känner inget tryck i bröstet och ringer upp Ullis och stammar inte! :-) Ah, jag vill ju ha bevis för allting men det var liksom för många konstiga saker för att kunna bortförklara det och benet funkade kanon att springa med direkt. Det som jag har mest svårt att förklara är givetvis de olika bilderna men framförallt den plötsliga energin som var riktigt stark och jag blev liksom avbruten i en mening.

Sen pratade jag jättebra i runt ett år och då började det gå tillbaka lite grand. Sen gick jag en gång till men då kändes det inte alls på samma sätt och enligt healern så var det inget som hon kunde bestämma över. Men det blev bättre igen och jag är absolut öppen för ngt nytt försök.

Hursomhelst så verkar Joakim Cans vara en mycket sympatisk person och spelar inte för galleriet.

Nu har jag öppnat mitt hjärta ordentligt, döm inte mig för hårt nu! :-) Och nä! Inga snuskiga tankar dök upp vid höften! ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag och det var återigen en bra dag, i alla fall för mig. Jag passade på att komma ikapp med lite saker och försökte även få ordning på mina låtar igen. Det har verkligen fastnat och den här gången fick jag igen nobben och musik är verkligen svårt...

Tisdag och det första man ser är ett sms från älsklingen och reportaget i ÖSP var visst klart. Det såg riktigt grymt ut och det ville man förstås dela. Jag hade ju bett om att inte få ta så mycket plats och det blev en perfekt blandning. Dock lyckade...

Måndag men det kändes som man blivit lite dagvild och Ullis höll med. Det är väl lovdagarna som ställt till det. Jag jobbade iu i och för sig i fredags men jag var ju rätt ensam om det. Slet hårt också så jag borde ju verkligen känt att det var en va...

Söndag och jag ser att jag fått svar om en fråga om chip-tider och det skulle bli väldigt dyrt så frågan är om man inte kör vidare med ett billigare alternativ. Jag tror att man kan skapa lösningar som fungerar ändå, trots många löpare som kommer in ...

Lördag morgon och jag satt lite och fnulade på lite saker att ta upp till nästa års TUB-lopp. Det här var ju roligare än man hade trott men kanske också mer jobb än man hade trott innan.  Jag passade på att plugga lite innan jag fick ett ryck och b...