Så var det då dags att träffa duktige läkaren, Lotta Willberg, igen och man fick helt klart förtroende för henne. Och Anton som skickade dit mig var mäkta imponerad av henne och hon har varit med på två OS som läkare för Sverige. Hursomhelst så hade första försöket med medicin inte gett någonting. Och som jag förstod det så var nästa steg troligtvis en kortisonspruta. Men på kallelesen stod det att det inte skulle var några ingrepp alls utan endast konsultation med Lotta. Kanske var det bra att jag trodde det. Efter att ha kollat av min häl, samt slemsäck, så började vi att prata och hon undrade vad jag ville. Jag överlät det till henne och hon nämnde något om att hälutväxten var lite stor men inte oroande och att man borde köra in en kortisonspruta. Jag, som är rätt spruträdd, sade att vi kör på det men det skulle visst ske på en gång och jag började jämra mig och nu kom alla stunder jag gått och oroat mig för på en gång. Ullis fick slita upp hörlurar och skulle sätta på musik och jag får nästan panik när jag hör att det är någon ärtig Magnus Uggla-låt. Byt! uppmanar jag Ullis men jag märkar att hon är på gång att sticka och jag nästan skriker: "-JAG ÄR SPRUTRÄDD!" :-) Men jag hade visst inte så mycket att vara rädd för. Klart att det var lite läskigt med bara känslan att hon stack in en stor nål in i hälen men det gjorde inte direkt ont men jag fick  verkligen stålsätta mig. När det var klart, och det gick verkligen fort, så var det som allt rann av mig. Eller kanske inte så fort men jag märkte att jag varit rejält spänd. Och risken var förstås att hälen också skulle bli det. Typ liten svullen. Tanken med kortisonet är att slemsäcken skall skrumpna. På väg till bilen så tog vi oss en liten fika och sen åkte vi hemåt. Det blev värre och värre efterhand och sen blev det alltmindre utflykter för mig och stackars Ullis fick gå själv och shoppa sen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tisdag och det första man ser är ett sms från älsklingen och reportaget i ÖSP var visst klart. Det såg riktigt grymt ut och det ville man förstås dela. Jag hade ju bett om att inte få ta så mycket plats och det blev en perfekt blandning. Dock lyckade...

Måndag men det kändes som man blivit lite dagvild och Ullis höll med. Det är väl lovdagarna som ställt till det. Jag jobbade iu i och för sig i fredags men jag var ju rätt ensam om det. Slet hårt också så jag borde ju verkligen känt att det var en va...

Söndag och jag ser att jag fått svar om en fråga om chip-tider och det skulle bli väldigt dyrt så frågan är om man inte kör vidare med ett billigare alternativ. Jag tror att man kan skapa lösningar som fungerar ändå, trots många löpare som kommer in ...

Lördag morgon och jag satt lite och fnulade på lite saker att ta upp till nästa års TUB-lopp. Det här var ju roligare än man hade trott men kanske också mer jobb än man hade trott innan.  Jag passade på att plugga lite innan jag fick ett ryck och b...

Fredag och det var lite småsegt att åka till jobbet när de flesta andra var lediga. På skolan så hade jag fått en uppgift att få lite ordning på innergården och snart nog var jag igång. Jag förbannade det faktum att jag glömt kepsen hemma för solen s...