Så var det då dags att träffa duktige läkaren, Lotta Willberg, igen och man fick helt klart förtroende för henne. Och Anton som skickade dit mig var mäkta imponerad av henne och hon har varit med på två OS som läkare för Sverige. Hursomhelst så hade första försöket med medicin inte gett någonting. Och som jag förstod det så var nästa steg troligtvis en kortisonspruta. Men på kallelesen stod det att det inte skulle var några ingrepp alls utan endast konsultation med Lotta. Kanske var det bra att jag trodde det. Efter att ha kollat av min häl, samt slemsäck, så började vi att prata och hon undrade vad jag ville. Jag överlät det till henne och hon nämnde något om att hälutväxten var lite stor men inte oroande och att man borde köra in en kortisonspruta. Jag, som är rätt spruträdd, sade att vi kör på det men det skulle visst ske på en gång och jag började jämra mig och nu kom alla stunder jag gått och oroat mig för på en gång. Ullis fick slita upp hörlurar och skulle sätta på musik och jag får nästan panik när jag hör att det är någon ärtig Magnus Uggla-låt. Byt! uppmanar jag Ullis men jag märkar att hon är på gång att sticka och jag nästan skriker: "-JAG ÄR SPRUTRÄDD!" :-) Men jag hade visst inte så mycket att vara rädd för. Klart att det var lite läskigt med bara känslan att hon stack in en stor nål in i hälen men det gjorde inte direkt ont men jag fick  verkligen stålsätta mig. När det var klart, och det gick verkligen fort, så var det som allt rann av mig. Eller kanske inte så fort men jag märkte att jag varit rejält spänd. Och risken var förstås att hälen också skulle bli det. Typ liten svullen. Tanken med kortisonet är att slemsäcken skall skrumpna. På väg till bilen så tog vi oss en liten fika och sen åkte vi hemåt. Det blev värre och värre efterhand och sen blev det alltmindre utflykter för mig och stackars Ullis fick gå själv och shoppa sen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den int...

Tisdag och det började som en vanlig dag men rätt snart får jag ett sms som ger mig lite kalla kårar. Det stod att hen skulle höra av sig på kvällen och det utan att vi kommunicerat så mycket sista veckorna. Usch! tänkte jag. Jag berättade förstås fö...

Måndag och det var nog som en vanlig dag förutom att jag började ta tag i alla viktiga delar inför loppet. Det var mailande och förstås lite reklam inför loppet. Ringde Björn som försökte få tag på några avspärrningar som vi kan använda för att göra ...

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt. Vet inte om jag tog för mycket kaffe igår kväll men jag låt och tänkte för mycket på hur bra koll jag hade på loppet och allt det runtomkring. Så var det möte idag men det är ju nästan två veckor kvar ...

Lördag och Ullis var upptagen med annat och jag kämpade på med mina examinationer. På något tråkigt sätt så hade jag tre av fem examinationer, i nuvarande kurs, som jag blivit underkänd på. På en av kurserna råkade jag ut för ett rejält slarvfel som ...