Som rubriken antyder så känns det rätt bra men ni som följer mig vet att det inte bara har varit bra saker. Igår så var det begravning för kära grannen Tore. Det var sorgligt men ändå fint och det blev ett värdigt avsked. 

Men jag har ju inte bloggat sedan den tionde juni och det är ju ganska precis två och en halv vecka sedan. Så vad har hänt? Jag tar, precis som tidigare, och staplar upp det:

Studierna: Jag blev klar med sista uppgiften och den kändes ju lätt och jag är lite besviken att jag inte kollade upp lite mer vad som förväntades av mig. Men jag klarade mig och fick godkänt även på den. Och eftersom jag endast fick ett VG så blev det G totalt på kursen. Men helt okej och alltså ytterligare 30 hp och denna gång kanske mer användbara poäng. 30 hp i bokhistoria kanske jag inte har lika mycket nytta av men skall jag vara ärlig så var det så himla kul och väldigt bra att ha gjort då man fick en bättre förförståelse för vad böcker har betytt för historien. Till hösten hade jag egentligen tänkt att plugga matematik men har nu strykit mig då jag återigen skall arbeta som lärare i idrott och hälsa och det känns så kul! 

Arbete: Jag jobbar ju förstås hela tiden med Enklaresport och i och med Corona så har faktiskt nätbeställningarna ökat och då har vi ändå inte gjort någon reklam alls. Och Tim har ju också jobbat i skolan så det har blivit riktigt tufft. Men nu har jag sommarlov och borde ha all tid i världen...

Hemmafronten: ...om det inte vore för alla projekt med huset! ;-) Men det är kul och hela familjen hjälper till och det är skönt. 

Löparklubben: Den är verkligen ett andningshål och jag känner att jag lever upp när det är så många på träningarna. Och vi är förstås hårda med att vi håller avstånd men fördelen med träning är ju också att ingen kommer som känner sig dålig och det är vi stenhårda på. Skulle det komma andra rön så kanske vi får tänka om igen. Men just nu rullar det på och alla är superduktiga. I tisdags så sprang vi förresten Trosa Stadslopp och de som ville fick ladda ned en race-app och efteråt bjöd Flaken på dricka och solbrillor till de som ville. Och det ville nog alla ha. 

Träning: Min egen träning då? kanske vän av ordning frågar. Och ja absolut! Det är nog det som gett mig ny luft under vingarna. Jag blev så himla exalterad över det nya jobbet och den tidigare stressen, jag nog måste haft, känns som bortblåst. Och inga behöver känna sig utpekade och på slutet blev det riktigt bra och vi gjorde verkligen allt vi skulle och mer därtill. Så nu är jag snart tillbaka i gamla träningsnivåer och nästa fredag skall jag träffa Anton som skall röntga knät. Just nu är det mycket Zwift men jag är igång och joggar lite med löparklubben också och hejar på och coachar. Jag kan fortfarande drömma mig tillbaka till det fantastiska Kalmar Ironman 2019. Att jag som opererade foten i slutet av januari och som mest kom upp i 14-15 km löpning innan loppet och som snabbast sprang i 6 min/km. Och totalt hade jag 30 mil på hela året. Att jag då skulle takta mellan 5.25-5.55 under stora delar av loppet och sedan få under 4.20 på maran är helt ofattbart. Och det efter en cykling på 18 mil med 33,4 km/h, i snitt. Ja, det hade jag inte väntat mig och jag går fortfarande och ler åt minnet och nu är det som extra bränsle åt mig. 

Begravning: Ja, igår var det ju då dags för begravningen och Ullis hade varit duktig och kollat upp kläder men jag var som vanligt ute i sista stund och tänkte väl att jag hade det jag behövde. Sen märker jag att jag inte har någon skjorta och nu börjar det bli bråttom. Och vi var tvungna att fixa släper och nu ringer Ullis och säger att det är något strul med en soffa till svärmor! :-0 Jisses! Jag slänger förbi men nu kan det bli lite problem för bilen måste snart in på ombesiktning och vi skall lämna in den på lagningen i Vrena. Och nu med en soffa på släpet som får stå kvar. Men det borde lösa sig och det gjorde det. Vi hann iaf i god tid och som tur var så hade jag tränat på lite slipsknutar så när det var dags så fixade jag slipsen på tio sekunder och sen på med kläderna men där var det tight! Fy bubban! Jag gick dra in magen och få lite hjälp med kavajen då jag bränt hela ryggen. Och det kände jag förstås i kyrkan då jag inte kunde luta mig bakåt men vilken fin begravning. Sonen höll ett väldigt fint och känsloladdat tal och ingen kunde hålla tårarna borta. Det var så fint och värdigt och ja... vad skall man säga. En ära och en självklarhet att vara med. Tore har varit en rätt stor del i mitt liv och jag åkte alltid förbi och tittade upp på altanen och hejade. Rätt ofta gick jag dit och pratade och fastän han hade gått bort så tittade jag av ren reflex bort mot altanen då jag åkte förbi. 

En dryg vecka till utan bloggning och det här skall ju vara mitt andningshål, att liksom få skriva av mig. Men det har varit rätt så mycket och det har bara varit att bita i. 

Arbete och plugg: Full fokus på att få ett fint avslut för eleverna och dessutom verkligen se till så att man fått med allt för bra och rättvisa bedömningar. Men det mesta var så klart gjort tidigare men det blir ändå en viss stress och speciellt med tanke på Covid 19, som det numera skall kallas offentligt. Och mitt i allt så pluggar jag ju också och jag skulle göra en fältstudie på en elev. Och som tur var så ställde den eleven som jag brukar skjutsa hem efter skolan upp. Och jag började att göra ett kartläggande samtal och sen väntade jag lite med det andra. Utan någon riktig koll på när resten skulle vara klart. Sen så visade det sig att hela uppgiften skulle vara klar nu i söndags och jag fick värsta paniken! Nu gällde det att få tag på eleven och så hade jag glömt en viktig bok på skolan. Jag satte igång och ringa men fick inget svar. In i bilen och iväg mot Björnlunda, dock via en omväg förbi Järna där jag lämnade lite hjul. Sen fick jag då tag på eleven och hans pappa. De var dock upptagna med födelsedagsfirande så jag fick ställa om men eleven orkade och ville ställa upp senare. Så nu hem och läste ikapp mig så mycket jag kunde. Eleven ringer och nu full fart till Gnesta och plockade upp honom. Nu hade jag ju allt stängt men solen sken så vi jobbade utomhus, vid vattnet. Lite fika på det och snart var uppgiften med honom klar. Jag släppte av honom och sen var det fullt ös med uppgiften. Alla i kursgruppen tyckte det var svårt men jag bara skrev och det kändes alldeles för lätt. Typ som om jag måste gjort någonting fel. Givetvis borde jag ha läst igenom vad jag skrivit men rätt som det var så klickade jag på "Skicka in"! :-0 Men det var rätt skönt och nu är det bara att hålla tummarna.

Träning: Det har det av förklarliga skäl var dåligt med. Men jag försöker röra mig lite på löpträningarna och knät känns emellanåt lite bättre. En cykling bara sedan sist och det är förstås för dåligt. Men snart räknar jag med att vara igång lite mera igen. Och nu är jag riktigt taggad igen! 

Skolavslutning: Så var det då dags för skolavslutning och igår så hade vår klass en aktivitetsdag och själva dagen skötte klassen bra men det var helt klart en anspänning och en hel del fick pushas precis lagom mycket för att inte tappa det. Men det gick vägen och alla var supernöjda. Sen brännbollsmatch och jag hade taggat igång mig rätt hårt. Så det blev lite tråkigt när min klass låste sig. Ingen spelade på den nivå som de kan och de blev lite besvikna. Och speciellt på mig som lyckades med allt. Jag har nog aldrig tagit så coola lyror och slagit så långt, iaf inte i följd. Men jag tyckte det blev jobbigt på slutet då de ville så mycket. 

Men idag var det skolavslutning och det var skönt! Jag fick ta över en klass som var lite oroliga och jag kan inte säga att jag var en mirakelmedicin men jag hoppas och tror att jag var ett bra stöd för dem. Sen försökte jag få in lite estetisk undervisning och det är ju en balansvägning då det är nyttigt för klassen samtidigt som den kan sväva iväg lite och bli lite småstökig. Men jag försöka balansera där och göra det bästa för klassen. 

Enklaresport: Bra drag på beställningar och mycket tid går åt att styra om till andra produkter då jag inte hinner med. Men nu väntar ett sommarlov och jag lär hinna få ordning på det mesta. 

Jobb: Det blev snabba puckar efter att jag skickade in en ansökan till en skola. Tim visade mig en mall och ansökan blev riktigt fin och det hann inte gå lång tid förrän det ringde i mobilen. En skola ville "jättegärna" träffa mig och det kändes som ett drömjobb och jag bokade in en intervju på torsdag. Det här var i måndags. Men när jag skall åka hem så ser jag att rektorn var angelägen om att det skulle avslutas fort så jag ringer in och bestämmer mig för att komma in direkt. Jag känner att jag bara ler och kan inte hålla något pokeransikte alls! :-) Så det slutar med att jag tackar ja men vilket jobb det är avslöjar jag inte ännu. ;-)