Måndag morgon och vad skönt att sova ut! tänkte jag. Jag vaknade nog av att någon stängde dörren och så låg jag lite halvvaken och försökte sova lite. Snart så inser jag att det inte går och ligger och läser lite om hemskheter som skett i närområdet och det är svårt att ta in. 
Sen blir det lite fart på mig och jag röjer upp lite i köket och funderar samtidigt på om jag skall orka med någon förmiddagsträning och kollar upp vad älsklingen tänkt men hon vet inte riktigt.

Jag går sedan ned till källaren, för att röja lite i butiken, men fastnar på en låda som verkar ha böcker i sig. Hm, den verkar jag ha missat och plockar fram den och fotar av böckerna. 
Sedan tillbaka med böckerna och nu har tiden gått lite och jag bestämmer mig för att ändå cykla lite. Jag hann förresten med att kolla husvagnen också. Det blev ju lite läckage där i vintras vilket fick mig att fundera på att byta försäkringsbolag...

Så var det dags och frågan var vilket pass och jag beslutat mig för att ändå testa tvåtimmarspasset. Det går ju att avbryta eller går det förresten? *skrattar*
Upp på cykeln och ERG'n verkar inte fungera så jag ligger hela tiden lite högt och jag tänker att jag kommer att få sota för det senare. Det blir ett av de längre passen och nu har jag inte alltför många okörda banor kvar. 
Det blir lite av en mental kamp och jag får tänka på Kalmar Ironman hela tiden och sådant som gör att man står ut. Smärtan mellan benen är ju inte synd heller och jag börjar fundera på om jag verkligen fått till sittställningen ordentligt. Jag har ju inte på när lika ont på min tävlingscykel men då är man ju å andra sidan mer mentalt inställd på att "stå ut". 
På något sätt så klarar jag av två timmar och snittar 180 watt med både upp- och nedvarvning. Grymt!

Sedan hör Ullis av sig och är sugen på pannkakor och det verkar som vi har det mesta hemma. Det är på gränsen med mjölken men det får bli lite mindre smet bara.

Sagt och gjort. Jag fixar iordning och det smakar jättebra men kombinationen pannkakor och en hel stoor ask med halstabletter gör att magen börjar protestera och det rejält.

Vi tog faktiskt en myskväll och tittade på både Biggest och Superstars och åt lite onyttigt. Typ laddade batterierna.

 
Nä, jag hade inget sug på att joina en bot efter två timmars cykling men tack ändå...

Söndag morgon och efter lite sport på teve så var det väl ändå dags att ta tag i träningen. Skidskytte-VM fick man väl se i efterhand. 

Snart satt vi på cyklarna och Ullis var igång några minuter tidigare och jag valde till slut ett träningsprogram men försökte köra samma bana som Ullis så kanske vi skulle sammanstråla. Så var man då igång och efter ett tag förstår man att jag lyckats välja samma bana och efter kanske någon kvart så är jag ikapp och vi kör tillsammans. Det var behövligt för det gjorde att man lyckades stå ut för det börjar verkligen ta emot med träningen just nu och kanske ligger jag lite på gränsen då jag ökat på slutet. Jag trodde ju att jag, efter operationen, bara kunde ösa på men så enkelt var det inte. 

När det är runt tio minuter kvar så drar Ullis ifrån lite, starkt! Hon kliver av efter en timme och jag har då några minuter kvar och kunde Ullis så enkelt riva av ett timslångt pass så skall väl jag också klara det och det sporrar. 

In i duschen och snart är vi på väg till Maja som fyller år. Vi går faktiskt men det blåser kallt och dessutom rakt i ansiktet och det är drygt fyra kilometer dit. Skulle det inte blåst skulle det faktiskt varit rätt mysigt för solen lös lite grand. 

Väl framme och man tinas så sakteliga upp och det är mysigt kalas och Maja hade bakat en riktigt fin och hög tårta. Kanske för hög... :-)

Det är full fart med diskussioner när det plötsligt hörs ett ljud och alla blir tysta. Jag tror först att det är någon pall som gett vika och att någon gjort sig illa men så ser jag att tårtan inte ser lika hög ut längre och övre delen av tårtan ligger på golvet. Maja verkade inte för ledsen och de flesta hade ju fått sig en rejäl bit så värre saker har ju hänt.

Efter en rundtur i hus och närområde så traskade jag och Ullis hemåt och nu fick vi det mesta av vinden i ryggen och det blev skillnad. Man hade lust att springa nästan. Farten gick nu under 9 minuter per kilometer. 

Väl hemma i Vagnhärad så hoppade vi in och köpte oss en semla att dela på och det gjorde vi efter lite mat. Ibland måste man fylla på och tränar man så kan man göra det med gott samvete. 

Vi tar det lite lugnt när jag ser något på mobilen att det verkar blivit dubbelseger för Sverige i skidskytte och vi slänger på teven och tittar i efterhand. Vilket fantastiskt lopp av både Sebbe och Martin och sen väljer jag att även kolla på damernas och vad gör Hanna Öberg! Vilken fantastisk tjej och vilket pannben! Wow! Det var verkligen häftigt! Stort grattis och tack för inspirationen!

Efter det var vi bägge lite sugna på lite lätt träning men orken fanns inte riktigt där och kanske var det smart att slappa lite framför teven. Vi började titta på en film men den verkade inte så rolig så vi bröt och snart låg vi i sängen. 

Fredag och under flera dagar så har jag verkligen längtat efter det kommande lovet och det blev lite avslappnat på lektionerna. Dock var eleverna taggade så halva jobbet var gjort fastän jag själv kanske inte kände mig på topp. 

Så var det sista lektionen och det blev lite konstigt på slutet, då vi körde beep test. Några elever stannade kvar och en hel del saker var jag tvungen att lägga tillbaka och det var heller inga saker som elevern kan göra och jag känner att det är kört att hinna med den första bussen. Jag slappnar av lite och ser att Pingis-John har ringt hela tre gånger. Han har fått ett pingisracket i pris från pingisturneringen och ville förstås testa det. Det är för övrigt samma racket som jag själv har och det var jag som tipsade om det priset. 

Han kom efter ett tag och vi rätt omgående så kände jag att jag inte alls var på topp men på något sätt så vinner jag första set men John vinner andra och sedan hinner vi inte mer då nästa klass skall börja. 

Vi tar bussen ned mot stan och jag ser att det inte går några bra bussar utan tar det lugnt. Jag går och kollar in några böcker på Röda Korset och hittar några fina böcker och kör samtidigt Primetime men ryker relativt snabbt och går mot bussterminalen och står det inte Trosa på en buss därborta, tänker jag. Men vad f-n! Vad tidig den är då och jag förstår att det måste var en tidigare buss än den som jag kollat in och springer mot bussen och kommer på. Skumt att inte den står med på listan och jag kommer hem en halvtimme innan jag trott. 

Vi tar lite att äta och sen hoppar jag på cykeln igen och det blir 70 minuters aerobisk träning. 

Efter det så är det Talang på teve och snart sprutar ögonen då ett gäng ukrainska flyktingbarn är med och dansar. Det blir väldigt känsligt och det slår en hur nära kriget är. 

Vi bytte sedan till Carina-programmet där bland annat Sjöström, Zia och Lassgård var med och hur kul var det inte när man såg Sjöström reagera över motivation. Vadå motivation? Det är väl bara att köra. Det var inte så lätt att se men det handlade om träning och om att vara motiverad men hon förstod visst inte varför det ens skulle vara en grej. Har man ett pass man skall göra så är det väl bara att göra, typ. :-) Det sporrade att se. 

Torsdag och idag var det aktivitetsdag, på skolan. Lite stressigt på morgonen då jag var tvungen att se till att få med mig träningskläder för självklart skulle jag vara med och träna lite. Jag hade blivit tilldelad bodypump och bland det bästa man kan göra för att motivera ungdomar är att träna själv. 

Jag fick med mig en elev som inte riktigt hittade och sen var det några elever som kom lite sent. Snart var vi dock igång och det var tufft från start och när det var mycket push-ups så brände det i triceps och i slutet av den sessionen så fanns det inte mycket krut kvar. Rätt som det var så hör vi att de skall testa larmet och snart är det då igång men det håller på i typ 20 minuter och det tar udden av allting och vi avslutar med att köra lite mage och sen blev det lite stretching, om jag inte missminner mig. 

In i duschen och sen var det en liten promenad till skolan där det snart var lunch. 

Efter maten så kollade jag in några elever på basketen och sen hade jag inget mer för dagen utan försökte hitta en bra buss hem men det var svårare än väntat. Inte ens en bra stadsbuss hittade jag så jag traskade mot stan och väl där så hoppade jag in på Stadsmissionen och köpte mig ett par böcker och tog sedan en fika på Espresso House. 

Buss hem och efter maten så körde jag mitt vanliga aerobiska pass på 70 minuter. Som vanligt lite mentalt jobbigt men det är ibland bara att göra jobbet. 

Rätt så tidigt i säng och det var skönt. 

Onsdag och nu börjar man verkligen längta till lovet och det blev lite lugnare på skolan men jag körde ändå beep testet med tre klasser och var själv med men dock inte tills jag var helt slut. Det kändes i alla fall ordentlig och jag var uppe i nivå 8 nu. Jag ser att jag fått plats på coren, ikväll och det sporrade ändå lite. Det var nog dags att köra lite magträning igen. 

Sen hem och jag blev ruggigt trött på bussen men sov ändå inte, tror jag.  

Jag fixade lite mat och snart åt jag och Ullis, som kommit hem. Efter ett tag var det bara att traska bortåt och snart var det dags. Fortfarande väldigt seg i kroppen och det kanske var beep testen som tog hårdare än jag trott för det blev ju så gott som vila igår. 

Ruggigt jobbigt men jag kämpade på och man klarade förstås passet. 

Vi tittade lite på Biggest Loser och sedan var det läggdags. 

Tisdag och jag informerade tidigt Micke F om att jag inte skulle hinna till träningen då Ullis skulle lämna blod. Själv skulle jag försöka att återigen få bli blodgivare. Mitt blod fungerar ju till alla men tvärtom är det värre. Det är ju även som Nils van der Poel säger. Det viktigaste i livet är att vara en god människa och ge blod är väldigt fint och bra. 

Sist så blev jag ju diskvalificerad som blodgivare då jag hade för mycket problem med min egen hälsa och de tyckte att jag behövde mitt blod bäst själv och så kanske det var då. Sen åt jag ju hjärtmedicin och då fick man absolut inte lämna. Min hjärtläkare tyckte dock att jag kunde lämna om jag ville och nu gör jag alltså ett nytt försök.

Hursomhelst så var det först lektioner och jag var med på tre beep test och hoppade av vid nivå sju på första och sedan var jag runt 7.6 på andra och sen tryckte jag mig upp till nivå 8 på sista men det gjorde nästan ont i lungorna. Men nivå 8? Det är ju rätt dåligt om man skall vara vältränad och jag blev lite orolig. Visserligen så är det rätt explosivit och det mesta av det är ju borta men ändå... Nu var det dock inte så många elever som slog mig utan det var nog bara i en klass någon, eller några, sprang längre så jag måste nog kontrollmäta sträckan. Jag kanske har lite för lång sträcka och vi har det mest som prova på, i början. 

Efter skolan så går jag till Ullis som väntar i bilen och vi åker och tar en liten fika på ett mysigt ställe och det blev kaffe och semla men vi delade även på en macka så man inte fick värsta blodsockertoppen. 

Sen lämnade då Ullis blod och jag fick prata med en sjuksköterska som tog mina uppgifter. Vi passade på att äta lite då vi ändå var i stan och sen hemma så kikade vi på både Superstars och Biggest Loser och jag fick räkna in en träningsfri dag. Eller fick jag det? Jag kände av lungorna rätt rejält så jag måste tagit ut mig. Beep test är kanske bra att köra några gånger ibland så man ser var man är. 

Måndag och det var lite segt att gå till bussen och när jag sätter mig så inser jag att det inte går att fälla stolarna och de är dessutom rätt upprätta. Hm, det blir ingen sömn och jag som hade längtat efter det då jag tränade rätt mycket igår. 

Framme på skolan blev det lite lugnare då det endast var dansträning som stod på agendan och man fick pausa med lite annat om man ville. Det blev lite badminton och kicka boll för många men jag lade även in ett beep-test för de som ville prova inför kommande hårdkörning. Jag provade faktiskt själv men det blev som en käftsmäll och jag har tappat väldigt mycket explosivitet och gav upp efter nivå sju redan. 

Hem och nu fick jag nästan en halvtimme innan landsortsbussen gick och jag gick och köpte några böcker. 

Väl hemma så har Ullis redan varit på badhuset och simmat. Lite mat och annat. Sen ville jag också träna och efter att ha laddat både padda och träningsklocka så var jag igång. Det blev mitt vanliga 70-minuterspass och sedan väntade sängen. Skönt då jag nästan var för trött för att träna.

Söndag och idag var det lite långpass som stod på schemat. I alla fall för Ullis som skulle springa till Saltå-Kvarn med Gisela. Själv skulle jag köra min sista stage på Tour de Zwift. Egentligen hade jag redan kört den men på något konstigt sätt hade jag inte fått två etapper godkända men det var ju bara att köra igen. Dock så valde jag den längsta idag men det var det ju det här med att hålla igen. När det är race går det ju inte riktigt att hålla igen och så blev det väl lite idag också. Jag hade bokat in ett race klockan 08.00 så då satt jag på cykeln och det var inte så jättemånga idag, då det var ett uppsamlingsheat. Vi drar igång och jag håller faktiskt igen lite grand, i början. Sen så avancerar jag hela tiden och snart så hamnar jag tyvärr i ingenmansland med en kille som inte är intresserad av att samarbeta utan bara vill ligga i rygg. Jag inser, efter någon mil, att jag istället tar igen mig och låter de bakifrån komma ikapp och när de väl är ikapp så dröjer det inte så lång tid, med min hjälp, att plocka killen framför som dock ställer om och också joinar oss. Det var dock ingen högodssare. 

Det är bara att bevaka så man inte åker ur och då det går  uppför får man jobba på lite. Sista biten så sticker en men jag tror att han drar för tidigt men det visade sig att vi aldrig orkade ikapp honom men vi samarbetade heller inte så bra. Det är bara jag och någon annan som vill jobba och sen är det bara spurten kvar och jag tar i lite. 

Sen kommer Gisela och Ullis och hon skall jogga iväg och jag skall sen komma efter med deras grejer. 

Jag passar på att cykla ned i tjugo minuter och tar igen en bana jag inte kört förut och nu har jag inte så många kvar som jag inte kört, i alla fall inte av de kortare. 

In i duschen och sen drog jag iväg till soptippen med lite saker innan jag åkte vidare mot Saltå-kvarn och filmade tjejerna då de sprang. De såg pigga ut. 

Vid Saltå var det bilar i mängder och det verkade vara något event där. Jag frågar en parkeringsvakt och det visade sig att Sebastian Boudé var där och han bakade semlor på surdeg. Vakten frågade om vi skulle ha semlor men jag sade att jag inte står i kö i trettio minuter för ett par semlor. Trettio minuter räcker nog inte, svarade han... 

Dock var det ingen kö till själva fiket och Ullis och jag körde på en varsin god toast och kaffe. Jag var tvungen att kolla så det inte blev fel för jag betalade nog 340 kronor men det verkade stämma. 

Väl hemma så kom Rosie på besök och det blev lite fika och på kvällen blev det lite teve innan vi lade oss. Vi blåste ut ljusen och när jag sedan gick ut från sovrummet så får jag lite lätt panik då det luktar bränt och hela familjen springer upp. Det verkar ha varit något ljus som luktade extra mycket då vi blåste ut det men lite läskigt var det och vi sprang runt och luktade lite överallt.