Lördag och idag var det viktigt att få ordning på garaget men det var också Ironman Hawaii, det fick man inte missa och vi hade lite svenskhopp i år. Två stycken och främst var det väl Robert Kallin som nyligen gjort den snabbaste cykelsträckan på en Ironman. 3.54''33 Shit! Jag orkar inte ens räkna på vilken fart det blir. Jag ser att det är över 46 kilometer i timmen. Det är snabbt! Sen var det Svenningsson också, Rasmus i förnamn. Formen på honom hade jag ingen aning om och han nämndes inte bland favoriterna. 

Men till ordningen då. Ullis och jag röjde i garaget och rätt som det var så var det några bekanta som undrade om vi hade loppis och vi skrattade och sade att det är bara att komma och ta vad de ville av det vi lagt på släpet. De blev så glada och det var flera helt nya saker som bara legat. 

Sen åkte vi och slängde på tippen och det tog sin tid. 

Efter det så drog vi till Inger och fikade. Nu började klockan ticka på och jag ville absolut se på starten på Ironman och vi hann förbi affären först. 

Sedan var det då dags och simstarten gick. Där hände det inte så mycket och i princip alla höll ihop. Det var dock bra förhållanden för en i age group tog sedan simrekordet. 

Cykel sedan och jag väntade mig att Robert Kallin skulle börja plocka men han började lite avvaktane men vad hände med Blummenfeldt? Han verkar fått problem och bara spyr! Det är mängder som kommer upp och jag bara väntar att han skall bryta och tappar några placeringar. 

Sen går Ullis och jag ned i källaren och sätter upp våra iPads och mobiler så vi kan titta samtidigt som vi tränar. Jag cyklar och Ullis springer. Det är dock väldigt svårt att se något på min mobil och jag får zooma in då och då för att se placeringarna. Nu verkar Kallin vaknat till men Sam Laidlow går som tåget och utökar sin ledning.

Vi duschar och jag tittar vidare. Sen pausar vi och fixar pizza och fortsätter att titta. 

Bra sport men det verkar vara tuffa förhållanden på ön idag. Hög luftfuktighet och Sam verkar ha kört för hårt på cykeln och möter väggen medan Patrick Lange springer som en gud - Wow! Våran Robert Kallin växlade som tvåa men löpningen går uselt och han tappar hela tiden och mot slutet då Lange verkar vara ohotad så går även jag in i sömnläge och loggar ut... Snark! 

Fredag och det var härligt att det snart var helg men jag var lite trött. Desto skönare att slå upp datorn och hitta en härlig lapp från frun! :-)

Lektionerna gick bra men det var önskelektioner men jag passade på att bedöma lite men var också nog med att jag förstås ändrar när jag ser något bättre då när vi just tränar på badminton och pingis, som det blev nästan hela tiden idag.  Några gånger var jag själv med och det är alltid kul. 

Några elever var också iväg till Jogersö och orienterade. Det är en bra skog men man undrar ju om det är därifrån alla fästingar kommer ifrån... Usch! 

Efter sista lektionen så var det full fart hemåt men jag stannade till vid Rusta och köpte lite godis till Spökjoggen. 

Sedan hemma så blev det lite mat och sedan förstås lite träning. Det blev dryga 50 minuter och jag följde en Robopacer och milen tickade in. Så lite glädjemil förstås då man ligger i klunga men det bästa är att man kan välja vilken grupp och förstås då vilken nivå gruppen är på. Jag brukar välja de som ligger på runt 2,1 watt per kilo vilket motsvarar den nivå jag tror jag skall ha för att bygga en bra grund och få kondition. Det värsta är dock alltid precis i början för det är förstås ingen uppvärmning som jag har vid mina vanliga pass. Då har jag en ramp up i fem minuter. 

Vi avslutade framför teven och framöver så skall jag försöka ha koll på vad vi tittat på för det är alltid kul att titta tillbaka. Jag tror att vi såg på Wahlgrens värld. 

Imorgon väntar Ironman på Hawaii för killarna och för killproffsen. I år borde Sam Laidlow och Kristian Blummenfeldt vara giftiga men man vet aldrig med Patrick Lange. Jag är klart spänd på Robert Kallin också som nyligen gjort världens snabbaste cykling på en Ironman. 

Torsdag och återigen blev det lite lugnt för praktikanten. Hon satte och scrollade lite då jag lade in en massa bedömningar. Efter någon timme så kommer min kollega förbi och han erbjuder att hon kan komma och se då han har en etta och hon är direkt på. Bara hoppas det inte är för att jag var tråkig men jag förstår henne. Det kan inte vara kul att bara vänta för det blir ju lite planeringtid och annat emellan. Jag hann fixa några av de konstiga svaren som AI hade gjort då jag bett om frågor till min mentorstidstävling. 

Så var det då dags för den och jag hade gjort lag som jag tyckte var jämna och även som gjorde att alla skulle få blomma ut. 

Det blev ett jäkla bra drag och livat man på ett bra sätt. Jag tror att den bästa nivån är när det händer lite men samtidigt inte är för mycket stohej. En bra balans alltså och jag var supernöjd. Bra fart och fastän de fått sina svar på praon precis innan så hann vi köra klart alla 30 frågor och det var jämnt ändå in på mållinjen. 

Sedan var det pedagogisk lunch.

Med den andra klassen, efter lunch, så körde jag lite kullekar och sedan avslutade jag med bokstavleken och som vanligt förlorade jag. Jag vet inte hur de gör men jag är liksom inte på tårna. 

Väl hemma så fixade jag lite mat innan Ullis kom. På kvällen så skulle det komma en ny tjej till löpningen men både Ullis och jag var tveksamma och vi visste att flera andra inte skulle komma. Till slut var vi visst bara en person och jag skrev att jag tyckte att det var en dum dag och tjejen skulle komma en annan dag istället. 

Ullis och jag hoppade istället upp på cyklarna och jag körde mitt vanliga 70-minuterspass. Det har ni hört förut va? Ha ha! Men jag är nöjd. Ju mer timmar och mil jag kan lägga ned på cykeln ju bättre kommer det att bli på Ironman Kalmar 2025. Bara jag kommer förbi simningen så den får jag inte negligera. Det blev rekordlåga 129 slag i minuten på passet så snart måste jag nog höja watten lite. 

Onsdag och idag var både jag och praktikanten på morgonmötet. 

Sedan var det mobilinsamling och om den kan man säga både det ena och det andra. 

Efter den var det lite kaffe och sedan jobbade jag ikapp lite och Cajsa fick ta en liten paus. 

Sen var det några lektioner och jag hann nästan göra klart ett quiz för mentorstiden. Jag provade att ta hjälp av AI men det fanns absolut några luckor där. Som till exempel. Vilken sport sysslar Svenska Fotbollförbundet med? Jadu... vad kan det vara för sport... Var det förresten någon som reagerade på att det heter Svenska Fotbollförbundet och inte Svenska Fotbollsförbundet? Det kom som exempel på min universitetskurs i svenska. Anledningen är helt enkelt att Svenska Fotbollförbundet är ett namn och då bestämmer de själva. Med facit i hand så borde de tänka om för inte känns det rätt på tungan, inte. 

Nåja, nu skall jag inte fastna på det men lite intressant är det. 

Sedan blev hemåt efter det lite kortare mötet och på kvällen blev det cykling igen. Jag körde mitt klassiska 70-minuterspass. 

På kvällen så avslutade jag med att ligga lite på spikmattan och när man väl kommer över den jobbiga inledningen så är det ju faktiskt skönt. Förutom då man skall upp. Jag måste verkligen tänka till med min Mensa-hjärna om det inte finns en bättre lösning och att skicka upp Ullis, som redan lagt sig, är inte snäll. Typ att hon skall dra upp mig. Rulla på sidan river ordentligt och går bort. Hittills så verkar det bästa sättet vara att gunga upp snabbt men det river också till en del. Det går verkligen från skönt till rejält oskönt på en sekund och man skriker nästan till. 

Nåja! Vad är väl en spik i ryggen...

Tisdag och det blev förstås bilen igen. Det blev återigen gamla bilen och den är ju inte rolig längre. Den modellen som var så cool då vi köpte en likadan för länge sedan. Nu känns den som skräp så snart åker den nog till tippen. 

Hursomhelst så kommer jag fram och går och tittar ut där jag sagt att vi kunde mötas. Praktikanten och jag. Hon har förstås ett namn men vi kan kalla henne Cajsa. Vi träffas och hälsar och hon kommer med sin mamma som är en kollega till mig. 

Eftersom hon ännu inte skrivit på något sekretesspapper så bestämmer jag att vi skippar morgonmötet och försöker ta tag i det så fort vi kan. 

Vi kör igång direkt och hon presenterar sig för klassen och de flesta känner igen henne eftersom det var en nia och de var sjuor då hon själv gick på skolan för två år sedan. 

Bra start och hon tog egna bra initiativ då jag inte var på plats. 

Vi första bästa lucka så fixade vi papperna och sedan var det en sista lektion där det blev lite roliga lekar innan vi skiljdes för dagen. 

Hemåt och jag köpte lite prylar till Spökjoggen också. Sedan var det mat innan vi snabbt var tvungna att fixa oss iordning innan löpningen. Jag springer lite snabbt på toan och vad är det på insidan av låret? Hm, det kan väl inte vara en fästing till? tänker jag. Pricken sitter dock fast och jag får ta i lite och så lossar den. Med lite äckel så lägger jag den på det gamla handfatet och jag får använda mycket zoom. Men vad f-n! Det är ju en fästing till så nu är det tre stycken sedan i onsdags! :-0 Jag bara räknar med att jag kommer bli dålig nu men vi byter om och sticker iväg. Jag börjar undra om jag fått massvis av fästingar i några kläder och allt som jag haft nyligen åker i tvätten. 

När vi sitter i bilen så kommer jag på att jag glömt klockan men vi är lite sena och Ullis skall hämta ett paket på Coop, i Trosa. Jag försöker ringa någon och säga att vi nog blir några minuter sena. 

När vi kommer fram så är det precis på håret och jag tar fram högtalaren och de andra börjar jogga upp. Snart så är allting igång och jag kör en kortare löpskolning innan alla startar. 

Jag kör enkel jogg och snart sammanstrålar jag med Ullis och Sanne. Det blir ungefär 45 minuter och det fick duga. Kanske lite långsammare än jag tänkt men det var nog bra ändå. Jag har ju ökat på träningen och det är ju absolut också ett slitage i sig. 

På kvällen tittade vi på Robinson och det fick duga. 

Jag kan avslöja att jag duschade länge och väl samt skrubbade mig hårt med duschborsten...

En otrevlig typ                 Mycket trevligare typer

Måndag och en ny vecka. Idag sov jag lite längre eftersom jag tog bilen till jobbet. Då det är lov nästa vecka så kändes det dumt att köpa ett nytt busskort redan nu.

Efter första lektionen så hade jag en lucka och under en kaffepaus så ser jag att anmälningarna nu har börjat rulla in på vårat ultralopp - TUBen. Trosa Ultra Backyard alltså. Det som vi tog över. Normalt så brukar jag alltid vara väldigt på men den här gången så avvaktade jag och trots att jag förstås hade tänkt tanken så ville jag verkligen ha klubben bakom mig och till slut så kallade vi till möte. Mötet var positivt och vi drog faktiskt igång med ett lopp direkt, förra året, och nu har vi mer tid och har alltså även kört en gång. Det var skitkul och det blev riktigt bra. Det fanns givetvis en del saker som kunde gå ännu bättre men nu har vi alltså provat på och jag har lärt mig.

Jag ser också att jag återigen fått ett inlägg bortplockat från det lokala Facebook-forumet. Alltså! Vad är det med dem som är moderatorer? Skall de moderera så kan de väl åtminstone lägga lite tid att kolla så de själva gör rätt. Nu blev inlägget bortplockat för att det skulle varit ett företagsinlägg men det är en ideell förening som dessutom har ett gratisarrangemang. Inte mycket företag och egen vinning där inte. Jag lade in inlägget direkt och skrev dit tillägget att det var den ideella föreningen Enklaresport Running Club som arrangerade. 

Hursomhelst så körde jag nu inomhus, med mina klasser, och det blev många bedömningar så inget eget deltagande alltså. Ja, förutom med första klassen då som är en specialklass. 

Sedan hem och på kvällen hade jag tänkt att cykla men det blev istället en promenad fram och tillbaka till affären. Tillräckligt så jag skulle få ihop min tid till kommunutmaningen. Jag hann spela lite Primetime också men det blev ingen vinst idag heller. Jag verkar heller inte ha fått mina pengar då jag ansökte om att få dem utbetalade. Det var drygt 300 kronor. Det är ju inga stora pengar men rätt skall vara rätt. Jag försökte också komma tillrätta med min kurs där jag ligger efter. Jag förstår inte riktigt uppgiften och skickade en fråga till kursledaren. 

Söndag och idag vill Inger bjuda på middag och det kunde vi inte tacka  nej till. Vi ville förstås träna idag också så vi lade in träningen innan bjudningen. 

Först så ville jag dock få ned den stora motorcykeln i källaren. Det är ju lite läskigt då den är så tung och det är lite rullgrus men det borde vara lugnt. Jag startade i alla fall igång den så den fick bli varm. Sedan fortsatte jag att röja lite och timmarn gick. Asch! Nu är det bara att ta tjuren vid hornen och jag startade upp hojen igen och nu gick det lättare att starta efter att den varit igång tidigare. Jag körde ned hojen och sen tog det lite tid att baxa runt den. Det är helt klart så att vi måste skaffa en sådan där grej så man kan baxa runt hojar på små utrymmen. Det får kosta några tusen. 

Sen var det då dags att träna.
Jag satsade på mitt tvåtimmarspass och det är ju en mental utmaning men passen skall in. 
Det gick bättre än väntat och sen var det bara in i duschen. Jag körde en ny bana idag också och nu har jag nog inte så många kvar att köra om jag inte skall ta några längre rutter. Jag pratar om Zwift-världen alltså. 
Efter duschen var det snart dags att gå till Inger.

Hon bjöd på en riktigt god pastarätt med köttfärssås. Så god så jag tog om två gånger.

Trevlig kväll och vi tackade för oss och gick hemåt. Nu fick jag mina steg också så det blev förstås maxpoäng i kommunutmaningen. Konstigt vore väl annars då man tränar relativt mycket. 
 
Ny bana på Zwift

Lördag och idag skulle vi hjälpa några kompisar att flytta. Eller hjälpa och hjälpa. Ullis hade fått frågan om hon kunde baka lite flyttbullar och det kunde hon absolut. Själva flytten hade vi inte blivit tillfrågade om men det är klart att vi skulle hjälpa till lite. Jag kände mig dock lite småseg och jag visste inte varför. Jo, det visste jag nog. Jag kände nog absolut av fästingbetten lite men det var liksom som om det bara kändes då jag inte var igång. När det var träning så verkade det som jag fortfarande kunde ta i och jag märkte ingenting på pulsen eller kraften. 

Hursomhelst så traskade vi bort med Ullis nybakade bullar och nu märktes det att hundarna hade flyttat in också. Det är ju helt klart en annan doft nu men snart var man van och bullarna smakade underbart. Även hundarna verkade trivas bra fastän de precis flyttat. Det är rena paradiset för dem nu och de kan kika ned från övervåningen. Ja, hela huset var kanon och gjorde sig mycket bättre i verkligheten än på bilderna. 

Jag hjälpte till lite grand och kom med lite smarta idéer här och var. Jag tror jag räddade innertaket någon gång så även jag gjorde mig förtjänt av lite flyttpizza. 

Sedan behövde vi komma hemåt så inte träningen skulle brinna inne. Det blev det vanliga 70-minutersprogrammet och det kändes helt okej. Jag avslutade med tre minuter på spikmattan och snart kan det nog bli längre för har man bara klarat av den initiala smärtan så är det relativt snabbt rätt skönt. Dock verkar det alltid göra jäkligt ont att ta sig upp. Det kan riva av bara f-n!