Onsdag och idag var det fullt fart på skolan och själv försöker jag hänga med i mitt eget studerande. Jag hade ju fått underkänd sist men med en jäkligt positv känsla, hur konstigt det än låter. Jag hade ju inte fått böckerna så jag kunde bara läsa en av fem böcker och det förklarade ju mitt resultat, sade läraren. Han var ändå imponerad av mitt sätt att skriva, och argumentera, så det får jag ta med mig. Efter själva skolan så var det då ett extrainkallat möte och det var många som var fundersamma och undrade vad det var som var på gång. Och visst var det något konstigt. Det kan ju inte vara något hemligt då Gnesta kommun gått ut med det som nyhet. Så nu river man upp tillsvidareanställningar hos duktiga resurspedagoger som kan ha jobbat i runt 20 år. Det känns ju lite som att bita sig själv i svansen, tycker jag. Men i praktiken så behöver ju de inte oroa sig då jobb alltid lär finnas men det känns såklart inte så bra. Så lite rörigt och kanske ogenomtänkt. Sen hem och väl hemma så var det snart dags att traska till Safiren. Där var det Elin som var ledare och det var många nya saker. Och en övning kunde ta extra på ljumskarna och där borde jag insett hur det skulle bli. Jag hade inga problem att göra övningarna men borde förstås tagit det lugnare... 

Sen hem och nu var det återigen VM och ytterligare en bra dag. Idag var det tiokamparna, jag imponerades mest av. 

Tisdag och jag fick hoppa in i en annan klass men det var kul och det verkade varit uppskattat. Men planeringen rök ju så det blir ju tufft att jobba ihop. Sen var det min klass, förstås, och efter det så var det möte om utvecklingssamtal. Sånt tycker jag alltid är svårt att planera då man ju är sig själv närmast och jag brukar vara rätt flexibel utfrån vilka jag träffar. Men det var ett kul möte och riktigt kul att se hur några grupper verkligen gick in för att visa hur ett möte kunde gå till. Sen hem och jag skjutsade ett gäng kollegor till Gnesta och sen vidare hem. Snabbt in med lite mat och sen var det dags att bege sig till löparbanan då det var träning. Först nybörjargruppen och idag var det distans, som stod på schemat. Och vi började med lite lätt jogg innan vi drog ett varv i skogen. Det var tufft för några då det är rejält kuperat. Och det var nog sista gången också då det börjar bli rätt mörkt. Men det var kul att springa och det handlade bara om att jogga väldigt lugnt och jag gjorde en person i gängen sällskap. Sen väntade huvudgruppen och efter att ha joggat några hundra meter, med Tokan, så känner jag att jag ännu inte är så okey som jag trodde. Det var kanske runt 6 min/km och det kändes som ett slag på käften. Men vad sjutton, tänkte jag. Är jag fortfarande så slut. Det börjar ju nästan ta på psyket och nu pratar vi om lite över 5,5 veckor efter Kalmar. Men jag och Ullis bestämde oss för att hänga på en liten bit. Det var distans även för huvudgruppen och tanken var att lära sig jogga långsamt, för att bygga upp kapillärsystemet. Vi bestämmer vart vi skall springa och det var nya vägar, för mig och Ullis, och efter ett tag, då vi känner att det går lite fort, så tackar vi för oss och joggar tillbaka. Då gick det säkert i runt 6-6.10 min/km så det gick säkert lite för fort för samtliga. Så totalt blev det drygt 6 km för mig idag. Helt okey. 

Sen hem och kolla på VM och det är ju förbaskat kul! Idag var det Mondo Duplantis som vi hejade på och vilken spännande final! Det kunde mycket väl blivit guld men ett silver är inte fy skam! Tack för spänningen! Sen imponerade Noah Lyles, som väntat, på 200 meter. 

Måndag och om jag inte minns helt fel så var det mycket som hände på jobbet. Mycket nya direktiv och det skapade en viss oro. Det är aldrig bra om det händer för mycket och speciellt inte om det även är osäkra direktiv som kommer. Hursomhelst så gick det rätt bra med klassen, iaf som jag kommer ihåg det. Note to my self! Skriv i bloggen lite snabbare! Men väl hemma så märkte vi, dvs jag och Ullis, att vi både fått tid på Coren. Så vi traskade dit efter maten och jag försökte smyga till mig några extra mattor, då det är skönare för svanskotan. Sen var vi igång och jag kände mig ovanligt stark och minimerade vilan mellan övningarna. Speciellt då det var plankan. Det kändes som jag kunde stå hur länge som helst. Men visst kändes det på slutet. Och det var sjukt mycket fokus på magen, idag. Pust! Sen hem och titta på VM. Idag var det diskusfinal, med Daniel Ståhl som favorit. Jag skulle vilja säga storfavorit men känslan är att han ibland viker ned sig vid stora finaler. Men i år har han väl bara fått stryk en gång, va? Hursomhelst så vann han och vad skönt! Både för honom och kul att se glädjen! :-) Sen var det 5000 meter herrar och så långa herrar finns väl inte? Fast springa 5000 meter kan man göra och det gör ett gäng bröder, från vårat västra grannland, sjukt bra! Kul att se dem men ingen av bröderna Ingebrigtsen lyckades fullt ut men vad säger man om Karsten Warholm? Wow! Han är sjukt bra och vilken pondus. Nu är han ju inte en ny bekantskap och han är ju för skön! :-) Han vann 400 meter häck och imponerade stort. 

Studiedag på skolan och det kan ju tyckas som att det vore lugnare men så är icke fallet. Det innebär högt tempo och speciellt i förhållande till en vanlig onsdag då jag har egen planeringstid. Men först skulle jag ta mig dit och idag skulle jag hämta upp en kollega och för säkerhets skull så lade jag in en påminnelse på den nya mobilen. Dock lite orolig att den inte skulle ljuda, då mobilen är ny. När jag lade in alarmet så tänkte jag inte så mycket på det men nu imorse så var det värre. Då hade jag, på något konstigt sätt, gjort om tiden i huvudet och undrade varför i allsins dar skulle jag hämta honom så tidigt! :-0 Så trots att jag gått upp i väldigt god tid så tänker jag fel, angående tiden jag skall hämta honom, och snart sitter jag i bilen. Väl medveten om att jag kommer bli ca. 5-8 minuter sen. Väl framme så ringer jag och undrar vart han är. "Skönt med sovmorgon, va?", svarar kollegan som ganska snabbt förstod att jag tagit fel på tid. Aj, då! tänker jag. Mindre bra och jag tar bilen runt Gnesta och kollar om ett fik är öppet. Men snart så inser jag två saker. Jag har, pga mobilbytet, inte med något bankkort och har heller inte något kort registrerat på mobilen. Det var en rätt smart finess på Samsung. Och inte heller har jag Swish klart. Sen ser jag att Humbles har öppnat och traskar dit men ringer samtidigt Ullis som, trots att hon har bråttom, kan swisha dit. Fast de har inte Swish... Å andra sidan är jag heller inte så hungrig. Fast dock börjar jag bli lite kall. Det slutar med att jag sitter i bilen och väntar. Och väntar. Sen tänker jag att jag går in på affären bredvid men vänder snart tillbaka. Pengarna ja... Jag beklagar mig lite på FB och inväntar kollegan. Jag ser några gamla elever och snackar med dem. De går nu på gymnasium i Nyköping och snart nog så ringer kollegan. 

Så efter en lite trasslig morgon så var det hårdkörning på skolan då vi skulle prata utvecklingssamtal. Det är ngt jag aldrig skulle träna på själv då jag tycker det är så individuellt men det var nyttigt och kul att se lite olika varianter. Sen var det då mat och sen en kort avstämning innan det var eget arbete. Mot slutet så letar jag fram lite barnlitteratur och inväntar att några kollegor skall bli klara så jag kan skjutsa dem hem då de ändå bor på vägen. Eller iaf skall släppas av på vägen. Så lite försenad kommer jag hem och nu är jag riktigt trött. Men nog sjutton skall man orka med ett träningspass, tänker jag. Så Ullis och jag traskar bort till Safiren och jag ser att de har köpt in mer mattor. Nice! Jag är ju ett stort fan av många mattor då jag fått smeknamnet Prinsessan på ärten. Det är för att jag har så många mattor och i ärlighetens namn så var det jag själv som ropade ut det en gång. Men det var det ingen som glömde så nu får jag heta det. Och alla verkade veta vad det handlar om. Men skönt är det! :-D 

Dock var det lite sugit i magen och jag kände direkt att det här skulle bli jobbigt och värre blev det. Det var bara att bita ihop och göra sitt bästa. Pust!

Tisdag och idag så var mina elever på en annan skola så jag tänkte göra allt för att komma ikapp, på skolan. Alltså på den jag jobbar på. Så fick det bli och rätt som det var så var mina elever tillbaka och det var dags för mat. Efter maten så hade vi två lektioner till och sen var det möte och efteråt, när jag frågade om jag skulle skjutsa en kollega hem, så spelade jag lite ledsen då han skulle åka med en annan. Och de jobbar ju ihop så det är inte så konstigt. Väl hemma så var det lite mat innan det var dags att svira om till löpträningen. Och som vanligt, på tisdagar, så är det först löpträning för nybörjarna, innan huvudgruppen kommer. Och det är så tacksamt att träna nya löpare då de verkligen skiner av glädje och är så tacksamma! Det är ju förstås de andra också men det märks inte av på samma sätt. Och idag var det teknik-special, för nybörjarna och jag förklarade hur det skulle gå till och sen började vi med uppjoggen. Och idag testade "Tornis" vår löpträning för första gången. De andra som var där, förutom min fru Ullis, var Roosa, Wilmis och Parantesen. Efter två varvs uppjogg så körde vi lite rörlighetsträning innan vi drog igång med ordentlig löpskolning och sen blev det fokus på tekniken och vi körde många koordinationslopp, de flesta ganska korta dock, med bra teknik. Riktigt bra och vi joggade sen ned innan huvudgruppen kom. Jag förklarade upplägget och jag fick återigen berätta att jag inte orkar springa hela och idag skulle jag dessutom hem fort och sälja Felix bil. Nu var det en köpare som skulle komma 20.00 Så efter uppjoggen och lite löpskolning och förstås fotogragering, så drog jag hemåt och hann duscha innan kunden kom. Efter sedvanliga teståkningen så skulle vi då skriva papper och allt gick smidigt. Tror jag iaf! Det har ännu inte kommit några konstiga parkeringsböter som en annan gång jag sålde en bil privat. :-)

Så var det måndag och trots att jag har mycket att göra så ville jag få in de vanliga träningsrutinerna. Så Ullis och jag traskade som vanligt bort mot Safiren och checkade in oss. Core, stod på schemat, och som vanligt så var det Puff som höll i det. Det var som att få en chock och magen har egentligen bara två val. Antingen ge upp eller bli starkare. Men det var tufft och magen tycker visst att jag är konstig som vill plåga den så mycket. Och sjukt stel är jag också så det ser säkert lite avigt ut, i vissa poser. Lite mer killar idag också. Och som vanligt så försökte jag smyga bort och hämta mer mattor då ingen ser. Jag får så jäkla ont i svanskotan då man skall typ köra finska stolen och liknande. Sen duschade vi hemma och bara slappade. Och fortfarande inget svar på min uppsats. Fast det har ju inte gått så många dagar än. 

Söndag och Tim hade fått ett sms om att hans nya mobil kommit. Men vi misstänkte att det nog var min för det var lite väntetid på hans. Och eftersom vi har familjeabonemang så kunde det förstås vara så. Så snart var alla uppe och efter lite morgonteve så var vi iväg och vi hade valt att få våra mobiler till Skärholmen. Och väl framme så visade det sig att det var min mobil som hade kommit. Men både Tim och jag hade säkrat upp genom att ladda över all viktig information till datorn. En tanke var dock att Ullis kunde ta mobilen sålänge men det var visst bökigt och verkade inte så uppskattat av säljaren. Så vi körde som det var tänkt. En iPhone 11 är det förresten så vår session med Samsung verkar vara över. Sen in i några affärer lite fort och sen hem. Dock efter ett besök på Mc Donalds. Väl hemma så ville Ullis ut och springa och hon undrade hur långt jag kunde springa och jag sade att jag klarar allt, typ. Eller iaf att jag åtminstone ser till att springa hela tiden. Så vi bytte om och snart var vi ute men det hann inte gå så länge förrän jag känner att jag får mjölksyra i benen och den vill inte försvinna. Det är som om jag inte riktigt är uppvärmd eller kanske att jag är för stel. Så efter ca. två kilometer så får jag gå ett tiotal meter och det upprepas väldigt ofta. Efter nio (!) korta, eller längre, stopp så kunde jag springa de sista fyra kilometerna hem iaf. Och med Ullis trippande runt mig. Hon såg oberörd ut och det kan man förstå med en snitthastighet på 6 min och fyrtio sekunder per kilometer. Och jag var helt slut. Sen hemma, efter den förnedrande träningen, så försökte jag bekanta mig med min nya mobil. 

Lördag och jag hade precis upptäckt att jag redan missat deadline, på den första riktiga inlämningsuppgiften och det skapade ju förstås lite panik. Men jag har alltid satt träning i första rummet, då jag tror att det ger mig lugn i själen. Så trots att jag rätt nyligen insett att sista inlämningsdag var i onsdags så traskade jag och Ullis bort till Safiren för ett härligt morgonpass. Det trots att det alltid tar emot ibörjan och jag är hemskt morgontrött. Men med gruppens och Carinas hjälp så är man snart igång och efter ca. 10 minuter så känns morgontröttheten som bortblåst. Bra pass och den här gången så fokuserade jag mer på att hitta rätt vikt än att lyfta så tungt som möjligt. Tror jag gjorde det sistnämnda sist och det blev lite väl tungt. Och idag var det lite extra fokus på flås då man mellan varje station hade en flåsövning och då var jag i mitt rätta element. Me like! :-) Sen hem och nu var det direkt på pluggande och jag skrev så fingrarna glödde. Det kändes nästan övermäktigt att skriva max tre sidor på förhållandevis korta uppgifterna. Det skulle vara en historisk uppgift och i princip hur man skulle kunna implemmentera en äldre barnsaga i dagens klassrumsundervisning. Rätt som det var så var jag inne på den fjärde sidan och tillsammans med fotnoterna så blev det fyra fyllda sidor. Oops! Och Ullis ville ut på en sista tur med hojen och jag både ser och hör besvikelsen då man märker att mörkret börjar närma sig och temperaturen faller. Jag slänger inte ens ett öga på min uppsats och gör något man absolut inte skall göra. Jag klickar på Skicka-knappen utan att ens kolla igenom uppsatsen efter fel. -Nu åker vi, sade jag! Så snart var vi ute vid motorcykeln och solen sken fortfarande. Det var typ den sista soldagen, kanske... :-) Vi bestämde oss för att åka mot Skansundet och det var riktigt skönt att gasa på. Väl framme så tar vi lite glass och bara sätter oss på bryggan och njuter. Jag fortsätter med min fascination över att titta ned i vattnet och det har säkert satt käppar i hjulet för min avslappnade attityd för simning. Mycket småfisk och maneter finns det... Jojo! :-/ Sen hem, efter en för dyr glass men dock trevligt sällskap, och väl hemma så sätter jag mig för att se om jag fått några reaktioner över min uppsats. Men se på f-n! Jag skulle klickat två gånger så den hade fortfarande inte gått iväg till min lärare men jag hade lyckats få ut den på det allmänna diskussionsforumet men ännu inga svar där. Så NU var den alltså inne och jag ser att jag hade fått svar på en tidigare fråga angående om sena inlämningar. Det var inte supertrevligt så jag fick skylle på ren inkompetens att jag inte förstod hur man navigerade och därigenom missat mycket information. Sen blev det familjemys och det kändes bra att det var en ledig dag imorgon.