Så var det torsdag och nu skulle Ullis springa backar, med klubben. Själv var jag laddad för att springa på löpbandet och då jag numera är helt beroende av Zwift så blev det förstås Zwiftlöpning och jag lånade Ullis fotpodd, igen. Men först så skulle vi traska bort till Safiren och där satt Putte, Flaken och Rainy och väntade och snart dök även Jacke upp. De delade upp sig lite då några var sugna på lite terrängspårslöpning och jag sade adjö och gick och gjorde mig iordning. Det tar ju lite tid då man inte är van vid allt. Jag kom iaf ganska snabbt igång och snart började och återigen så fick man gå i 400 meter och det är ju lite mjukstart. Sen var det lite lätt jogg innan man skulle springa på lite grand och man fick öka, om man ville, på slutet. Och det gjorde jag och foten svarade bra. Men jag tycker inte att hastigheten på Zwift överensstämmer med hastigheten på löpbandet. Nu kör jag visserligen noll procents lutning men ändå. Det skiljer närmare två kilometer i timmen och det är ju lite surt. Fast å andra sidan får jag igen det i låg fart. Hursomhelst så gick det bra och efter min slinga på 3,2 kilometer så körde jag vidare och det blev totalt lite över 6,5 km. Men säg lite över sex kilometers löpning då. En fördubbling mot tidigare och nu lär jag väl vara stel imorgon. Då det tog lite tid för mig att komma igång så var de andra klara samtidigt och de hade förstås sprungit lite längre. Så lite kul snack i bastun och sen hemåt. 

Eleven i första rummet. Ja, det är mantrat hos de nya cheferna men med det sagt så skall jag inte luta mig tillbaka och tro att allt är lugnt. Det har alltså kommit nya chefer till skolan och det första som slog en var att det är något nytt på gång. Säkert nytt och fräscht men man blir ju lite orolig, obehörig, som man är, att man skall ryka. Jag har ju varit relativt säker förut men nu känns det som det skall bli andra bullar. Hursomhelst så skulle vi få träffa och höra på de nya cheferna idag, efter skoldagen, och det såg nog många fram emot. Säkert med en viss klump i magen. Men de verkar väldigt vettiga och det är klart att man vill att behörighetsgraden skall höjas. Men med det sagt så är det ju inte alltid så att en behörig gör jobbet bättre. Och jag har nu snart jobbat i hela sex år som lärare och har mängder av erfarenheter från föreningslivet. Så vi får väl se vart det slutar men jag har iaf skickat iväg lite ansökningar och mitt arbete med att bli behörig, via VAL, fortsätter. Med huvudet fullt av funderingar tog jag mig hemåt och nu började ju deadline för essän, på min sista kurs, att närma sig. Men träningen ligger mig ju varmt om hjärtat och nu var det nog dags att cykla lite igen. Det fick bli så och jag fyllde upp en flaska med energi och en flaska med vatten och satte igång. Fullt ös med musik och så började jag. Jag kände mig lite sliten men träna skulle jag. Det gick faktiskt mycket bättre än väntat och jag hade inga som helst problem att ta mig igenom passet och efter passet fortsatte jag en bit och det blev till slut 43,4 km, och tiden stannade på lite under 1 timme och 24 minuter. Skönt men svettigt värre. Jag beställde förresten ett löpband, till butiken, och ett par viktskivor, till en kund. Men allvarligt! Skivorna är säkert jättebra och jag hade förresten ett väldigt bra pris. Två stycken 15 kilosskivor för 3500 kr. De är visst gjorda för att kunna släppas från hög höjd och så men ändå! :-) Kunden bodde rätt nära så jag lovade att köra hem med dem istället för att boka en dyr frakt. Han får väl bära in dem den sista biten! ;-)

Så var man igång med jobbet igen och jag känner mig alltid ringrostig när jag haft längre lov. Så även den här gången och med den tråkiga händelsen, med min bror och hans hus, i färskt minne, så var jag lite ur balans. Det gjorde att jag var lite virrig när jag skrev veckobrevet och några undrade lite om brevet. Jag hade helt glömt bort att jag lovat att ta hand om "orienteringsdagarna" under de vanliga lektionerna. Så nu får jag styra om lite. Men det är alltid kul att komma till skolan och många elever sprang fram och kramade om mig. Så härlig start och då kan det ju bara gå bra! :-) Och det gjorde det. Det var bra drag och jag lyckades styra om till en rolig och bra lektion. Så himla kul när man hittar på något eget som fungerar bra. Jag fick träffa min nye chef och det visade sig att han var riktigt idrottsintresserad så jag pratade nog en kvart med honom. Det känns dock bara lite osäkert hur det blir för mig framöver. Jag har ju ingen behörighet och fastän jag har mängder med rutin och erfarenhet så kan det ju hända att nya ledningen trycker extra hårt på just behörighet. Så det känns som det är läge att börja skicka ut nya ansökningar. Väl hemma var jag rätt trött och efter maten sträckte jag nog ut mig på sängen, om jag inte minns helt fel. Sen ville jag få till lite cykling fast idag kände jag inte för att köra mitt program utan det blev bara en timmes körning på Watopia. Bara lugnt och lätt. Jag snittade 134 slag/minuten, precis som igår alltså. Och på det kom jag 33,4 km. Rätt bra fart alltså men vi var 3-4 stycken som samkörde väldigt länge och det var kul att bytas av. Jag tog en hel del körningar på slutet och pulsen steg lite då. Men från att känt mig seg så växte jag. Riktigt kul!

Söndag och Ullis och jag var duktiga och kom upp på våra Zwift-cyklar runt halv tio och jag tyckte det var lika bra att köra klart på mitt program som dock var rätt lätt idag. På "stress-level" så var det endast 22 och det var lägst hittills. Det blev 25,6 km på 53 minuter och sen in i duschen. Idag tänkte vi hälsa på svärmor och dricka lite kaffe. Vi hoppade in och köpte lite fikabröd och sen var vi där. Hon hälsade oss välkomna och strax satt vi och fikade. Jag skippade dock fikabrödet och kände mig lite nyttig. Fast det är nu ett måste om jag skall komma i form i höst. Det finns lite att ta bort. Jag frågade om jag fick vara lite oförskämd och kolla i en korsordstidning. Men det gick segt och det tog tid mellan orden och rätt som det är så kommer det ett samtal som var som en smäll på käften. Svägerskan ringer och gråter och halvt osammanhängande får hon fram att deras hus brinner och jag försöker få henne lugn och säger att vi kommer. Men först efter att ha försäkrat mig om att ingen är allvarligt skadad förstås. Vi åker ned direkt och träffar svägerskan och tröstar henne. Efter att ha varit där i några timmar så drar vi hem och eftersom sonen, i familjen, är på väg hem från sjukhuset, så passar Ullis och jag på att köra andra passet direkt. Men vi är stressade som sjutton då vi vet att de kanske behöver vår hjälp snart igen. Så det blir ett stressat pass och rätt som det var så var sonen hos oss. Vi bad han komma då våra barn hade tömt sin garderob på urväxta kläder. Så brorsonen traskade iväg med hela fem fyllda kassar och det kändes bra. Efter det så åkte vi tillbaka brorsan, med familj, och pratade lite. Det blev rätt sent men det var skönt att finnas där som stöd. De bodde hos en familj som är nära vänner till dem och vilket bra stöd de hade där! Riktigt skönt och jag hoppas att de känt att vi uppskattar det. 

Väl hemma så försökte även vi komma ned i varv och nu väntade sängen. En trist och omvälvande dag när ens bror, med familj, får sitt hus förstört av brand. Men jag har hela tiden gått in med inställningen att det bara är saker och det viktigaste är att man har varandra. 

Ullis var uppe med tuppen och jag hörde att hon sprang runt. Jag försökte vakna men somnade om. Men snart var jag uppe och åt frukost med Ullis. Idag skulle vi in till Nyköping för att kanske köpa en ny paviljong. Den förra tog en höststorm och på Jysk hade de ett erbjudande som gick ut idag. Jag packade med lite grejer som en kund skulle ha. Eventuellt skulle vi hinna förbi med dem. Men först var det alltså annat som låg på agendan. Vi tänkte passa på att få bilen tvättad och vi åkte till det vanliga stället men de tog knappt någon notis om oss och när jag såg hur ineffektiva de var så bestämde vi oss för att prova ett annat ställe. Vi bara traskade ut och satte oss i bilen och drog iväg. Nu åkte vi mot Sunlight, istället. Där skulle det också finnas en biltvätt/rekond, som hade öppet. Där kom en kille direkt och han var supertrevlig och verkade ta både god tid på sig och vara duktig. Så vi kände oss säkra och lämnade bilnyckeln och traskade ned till centrum. Nu hade vi några timmar på oss men Ullis sade att hon var hungrig och när jag kände efter så var jag det också. Vi valde Ät, som är ett lite finare ställe, och det var helt okey. Det blev deras Hamburgare, som jag tror heter Ät-burgaren. Jag råkade säga Nyköpings-burgaren och killen, vid disken, blev orolig att jag gått till fel ställe. :-) Efter det så får vi veta att Ullis småsyrror sitter och äter på Sandys, och lilla Cornelia är med. Och eftersom vi är proppmätta så skippar vi kaffet och traskar dit istället. Cornelia har lite kvar att äta och jag får för mig att ta kaffet där istället och Ullis är på. Det var trevligt och sen säger vi adjö och tar ett varv på Clas Ohlson. Där blev det som vanligt några saker innan vi började bege oss tillbaka mot biltvätten. Och jäklars vad fin den blev! Nu har vi definitivt bytt ställe! 

Sen hem och där fixade vi lite med altanen och timmarna gick. Efter maten så kände jag att jag måste träna men Ullis var lite sliten från igår, förstås. Och nu var det dags för det tuffaste passet hittills med en stress point på 66. Det hade vi inte varit uppe och det tog emot lite grand. Men jag skulle banne mig igenom det och jag har ju ännu inte kommit upp i riktigt hög pulsnivå. Det var inte så många ute idag och det var som vanligt the Road to the Jungle. Men tyvärr sjukt lite folk så det gjorde det svårare att ta ut sig. När jag äntligen kom tillbaka till civilisationen, sas, så gick det lite lättare. Fastän man ändå kör själv så blir det lite lättare när det är lite folk runt en. Jag tyckte jag fick kämpa med psyket men jag var ändå inte uppe i mer än 80% av maxpuls - skumt! Men det borde betyda att det finns mer att ta ut. 

Piiip, piiip! Klockan ringer och det är bara att slå upp ögonen. Idag är det Sillen Runt och det är något som Ullis och jag startade för rätt många år sedan. Det började med att vi bara gav oss ut på ett långpass men hade ingen egentlig plan. Och när vi närmade oss Sillen så fick vi för oss att kanske prova på att springa Runt. Vi tog in mot Ullaberg och sen chansade vi lite och vi hade tur och kom sen ut på riksväg 224. Där fortsatte vi mot Gnesta och fortsatt mot Stopp - Hemköp, där vi köpte oss lite att äta. Där och då började det väl och vi kom såklart runt och sen sprang vi återigen 2015, det är jag säker på. Sen blev det ett event av det och vi körde det även 2016 och 2017 men gjorde ett uppehåll förra året. Men nu var det alltså dags igen och vi fick stressa lite men snart var vi på plats. Den här gången skulle vi starta från Safiren och där var det förstås lättare att parkera. När vi kommer dit så är det nog tio personer där och vi väntade in några till. Snart startar gänget och jag har planerat att snabbt hinna hem och träna och sen åka bort med lite fika på vägen. Men då måste jag hinna in på affären också. Jag inser att det kommer att bli stressigt och när jag väl sitter på cykeln så är det bara att inse att jag inte kommer att hinna köra det planerade passet utan det får jag ta senare och nu blir det istället enbart lite distans. Jag kör lite drygt 20 kilometer och det tar fyrtio minuter. Rätt lugnt och jag snittade på 141 slag/minuten. Sen funderade jag på att skippa duschen då jag låg efter i schemat men det kunde jag inte med så jag rusade in i duschen och sen var det jobbigt. En mamma, till en som sprang, skulle också möta upp och jag hade lurat in henne att hon kunde åka runt 10.25 Och nu var klockan närmare 10.40 och jag fick vara lite fräck och avstyra ett samtal med några bekanta på affären. Sen fort iväg och det gick nog lite fort där på vägarna. Sen åker jag förbi gänget och de är redan nästan framme i Gnesta. Jag dukar upp en massa gott och snart är de där. De uppskattar det verkligen och det är kul. Men när det gått ett tag får jag skynda på dem lite. Rainy kände sig sliten och åkte med mig sen. Och några andra var också lite slitna så de ville gärna att jag skulle finnas i närheten. Så vi åker sen ikapp dem och kollar av läget. Sen bestämmer vi oss för att möta upp dem vid Vårdinge skola. Där blev det ett till kort stopp och sen åkte vi efter och peppade innan jag och Rainy och åkte hem och tog en kaffe. För då var det ganska kort kvar och alla verkade starka. Riktigt grymt gjort av alla och Ullis var riktigt nöjd! Mot kvällen så ville jag testa att springa och Ullis hängde med bort mot Safiren Sports Club, i Trosa. Och så var det alltså dags. Första löpningen sen operationen. Jag sprang Nyårsjoggen innan och innan dess var det i september jag sprang. Så det här skulle bli spännande. Och med nya mjuka Hoka one one - Clifton, så var det med spänd förväntan. Ullis fick filma premiärstegen och det gick bättre än väntat. Jag hade bestämt mig för att sluta springa om smärtan gick över 5-6, på en tiogradig skala. Men det var lugnt. Jag började i åtta kilometer i timmen och det som kändes var istället i ryggen. Man glömmer bort att det är mycket som samspelar, då man springer. Jag ökade hela tiden och på slutet var jag t.o.m över 10 km/h. Jag stannade vid prick tre kilometer och det var klart över förväntan. Sen hämtade jag Ullis och hon fick filma i några sekunder i den fart jag slutade med. Bra och härliga stunder skall man föreviga! :-) 

Torsdag och jag försökte mig på att plugga igen men just den här kursen är lite spretig. Dels skall jag sätta mig in i vad en essä är och sen var det svårt att hitta all kurslitteratur. Så mycket tid försvann åt typ ingenting och det var lite irriterande, t.o.m smått frustrerande. Och sen fixade jag lite annat och sen var det dags att träna lite. Ullis skulle hoppa över träningen idag då det väntade ett rejält långpass för henne imorgon - Sillen Runt. Fast hon hade ställt in sig på att hoppa av då hon inte kände att hon skulle klara av hela sträckan. Det blev ett rätt okey pass för mig iaf och det blev 31,4 km på tiden en timme och fem minuter. Men det är förstås träningsprogrammet som ligger i fokus. 

Och imorgon väntade som sagt Sillen Runt men jag skall förstås inte springa utan tänkte serva längs vägen. Det såg jag också fram mot. 

Onsdag och Ullis skulle sluta lite tidigare då hon skulle till sjukgymnasten. Och jag tänkte förstås hänga på. Så upp tidigt på morgonen och som vanligt slängde jag mig på morgontidningen och efter att ha läst den så löste jag den. Korsordet i den alltså. Efter det så fixade jag och donade jag lite innan jag gick ned till träningsrummet. Jag tänkte, återigen, dubblera med cyklingen. Ftp-programmet tänkte jag ta med Ullis på kvällen. Men lite extraträning ville jag få in. Jag ändrade, av nyfikenhet, till tempocykel. Jag ville se vad det blev för skillnad. En sådan hade jag ju i början, på Zwift. Det var ju då jag höll på att bli galen och inte förstod varför jag inte fick någon hjälp av att ligga med i en klunga. Men nu skulle jag bara softa och jag skall ju inte få hjälp hela tiden. Jag körde runt på New York-banan och jag märkte förstås att några ville ligga i rygg. Det känns ju alltid rätt okey att göra detsamma för de, som kör TT-bike, vet ju att de själva inte får någon hjälp om någon ligger före dem. Men jag åkte så sakta så jag vet inte om det var så mycket till glädje för någon. Men några var det som ville hänga på och så är det ju så många som kör träningsprogram. De är ju så bra så det är förståeligt. Jag gjorde en sprint och toppade då 176 slag/minuten men snittet på det relativt korta passet, 46 minuter, blev 145 slag/minuten. Relativt högt ändå men jag ser att jag snittade 173 watt så mitt minne är nog inte riktigt med mig. Och när jag ser pulskurvan så ser jag en ganska markant skillnad vid runt 7 minuter. Då ökade jag visst. Rätt in i Zon3. Ur träningssynpunkt ett skitpass då. Men men. Orkar jag bara köra ikväll så kan det inte vara negativt. 

När Ullis kom hem så var jag klar och vi åkte ganska direkt. Trots mycket trafik så gick det smidigt och snart stod vi och skulle betala parkeringen men det gick inte lika smidigt. En annan hade samma problem och minuterna gick. Till slut, och efter att jag ringt, så laddade jag ned Easypark, och då fungerade det. Men vi hade gott om tid och snart satt vi i väntrummet och bläddrade i lite kataloger. Efter en stund får vi komma in och Ullis får en ordentlig undersökning och lite övningar. Sen åkte vi hemåt och väl hemma så har klockan börjat ticka och det är tufft att hitta motivivationen. Ullis säger att hon bangar men när jag går ned så kommer hon ganska snart efter. Det är väl härligt att man triggar varandra!? :-) Lite tuffare idag men ändå helt klart görligt. Det börjar rätt lugnt men snart nog kommer det några riktigt tuffa intervaller man dock ganska korta, endast tio sekunders. Och så håller det på ett tag och när passet är klart, det tog en timme och en kvart så är vi nöjda men jag skämtar lite med Ullis att jag skall rulla ned någon kilometer för att få lite likes. Jag har iaf gett likes till den som är klar med ett pass och mycket riktigt! Det hoppar in flera stycken och jag skrattar. Ullis däremot får inga, där och då, men jag befann mig mitt i zonen där alla startar så det fanns massor runt mig och inga runt Ullis. Skämt åsido så är det kul och sporrande att köra Zwift men nu lockar värmen utanför. Jag har dock ingen cykel klar och nu väntar jag inte skattepengarna så jag kan köpa en utomhuscykel också. Jag kan givetvis köra lite på min tävlingscykel men jag vill egentligen inte slita för mycket på den.